Whitestone: Den viskande rösten

By Sandra Johannesson

Kayla har alltid varit en ensamvarg. Det var det alla sa i skolan. De hade rätt, hon var en ensamvarg. Hon hade inga föräldrar eller släktingar.
Kayla flyttades från fosterfamilj till fosterfamilj. Så hade det alltid varit men när hon hamnade hos familjen Green förändrades hela hennes uppfattning av livet. Hon lär känna James Wood, en högtuppsatt person i samhället som de bodde i. Det var något som drog Kayla till James men hon visste inte vad. Efter hennes 18 årsdag insåg hon att hon höll på att bli galen. James var alltid där när hon hamnade i trubbel och hon hörde en röst i sitt huvud.

Ingen är ingen
Alla är vi någon
Och du är dotter till mångudinnan

James öppnar upp en värld för Kayla som hon inte visste fanns, hur kunde det vara möjligt? James verkade även ha fler svar på vem hon egentligen var än vad Kayla hade. Tillsammans med honom försöker hon lösa mysteriet om Whitestone

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 14, 2021
• ISBN: 9789179692773

Sandra Johannesson

Gillar ni böckerna eller inte så kommentera gärna.

Book preview

Whitestone

Whitestone

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Kapitel 7

Kapitel 8

Kapitel 9

Kapitel 10

Kapitel 11

Kapitel 12

Kapitel 13

Kapitel 14

Kapitel 15

Kapitel 16

Kapitel 17

Kapitel 18

Kapitel 19

Kapitel 20

Kapitel 21

Kapitel 22

Kapitel 23

Kapitel 24

Kapitel 25

Kapitel 26

Kapitel 27

Kapitel 28

Impressum

Whitestone

Hon har alltid varit en ensamvarg. Det var det alla sa i skolan. De hade rätt, hon var en ensamvarg. Hon hade inga vänner och inte ens några föräldrar. Hon hade fått berättat för sig att de blev mördades när hon var bebis. Hon var som sagt föräldralös utan några släktingar, hon var inte ens säker på vad hennes efternamn egentligen var. Hon åkte in och ut från fosterhem, nu levde hon åter igen hos en familj men denna gång var det i en liten stad. Det var en stor skillnad från den stora staden som hon var uppväxt i. En stor förändring. Kayla som hennes namn var är nu 17 år gammal men skulle bara om några veckor och då var hon sin egen. Hon kunde knappt vänta och hon jobbade extra för att hon kunde ha råd med ett eget ställe som hon kunde kalla hemma. Hon hade gömt pengarna under sängen för att om hon hade ett konto var det risk att hon kunde bli av med pengarna. Det hade hänt förut så hon körde med kontanter.

Kayla gick längs gatan. Hon hade dragit på sig ett par tighta jeans och ett rött linne under den slitna läderjackan. Det långa, nästan vita håret hängde löst och gömde lite av hennes ansikte. Det var exakt så hon ville ha det. Hennes humör var ganska dåligt medan hon gick genom folket på gatan. Himlen var grå och det kändes som om regnets skulle komma när som helst. Kayla stannade när hon fick syn på gruppen som var en bit framför henne. Hon hade bara varit på den här platsen i två veckor och i skolan en men hon kände igen gruppen. De var de populäraste eleverna, de var väldigt vackra över lag och såg väldigt starka ut. De var längre än vad Kayla hade varit van vid och så var det med de mesta personer som bodde i staden men i och för sig var alla långa för Kayla. Hon hade fastnat på 150 centimeter, det passade henne men hon var inte så glad över det ibland. Kayla som inte var på humör för någon bytte till ett annat håll. Hon gick mot de stora ängarna och betraktade grönskan. Det närmade sig sommaren. Hon betraktade utsikten och märkte nu att regnet var på väg mot dem. Det kom närmare och närmare. Hon började springa, hon älskade att göra det. Hon var snabb och smidig. Hon sprang med regnet bakom sig men det tog inte lång stund före den var framför henne. Det kalla vattnet forsade över både henne och marken. Hon skrattade medan hon sprang på de nu tomma gatorna. Plötsligt från ingenstans sprang hon in i någon och hon föll baklänges. Framför henne stod en man klädd i huva. Med regnet och blixtrandet som precis hade börjat i bakgrunden såg han farlig ut. Han sade ingenting utan han drog enkelt upp henne på fötter och tittade intensivt på henne. Hon kände sig nästan som förhäxad, hon kunde inte röra sig. Sedan lika plötsligt som han hade dykt upp, försvann han. Han hade släppt taget om henne och gick därifrån. Hon stod där kvar med hjärtat hårt bankande i bröstet. Hon hoppade till när åskan kom och sprang allt vad hon kunde till huset som stod i utkanten av centrum. Den låg vid gröna fält och vid en stor skog som man inte gick in i. Hon var genomblött när hon kom innanför dörren. Hon slog dövöra när klagomålen från den äldsta brodern i familjen. Familjen bestod av Susan och Bob Green som hade två barn. Sonen Jack som var i hennes ålder och dottern Juliet som var 14. Hon var i den perioden då hon blev kär i varje pojke hon såg. Juliet tyckte om Kayla, Jack däremot hatade henne. Kayla visste inte varför men det gjorde henne inte så mycket. Hon var inte så förtjust i honom heller för den delen. Hon gick upp på övervåningen och in i det rum som hon hade blivit tilldelad när hon kom. Det var ihopkopplat med ett badrum om hon delade med Juliet. Hon tog av sig de blöta kläderna och ställde sig i en varm dusch. När hon var färdig, klädde hon på sig men hon insåg att hon hade glömt en tröja. Så iförd mjukisbyxor och en behå gick hon tillbaka in i rummet. Hon torkade håret med en handduk när hon plötsligt frös till. Hon var inte ensam. Där på sängen satt Jack.

Vad i... Vad gör du härinne? Frågade hon och dolde snabbt sig själv med handduken.

"Smickra inte dig själv, Mamma ville att jag skulle berätta för dig att hon kommer hem sent och pappa arbetar natt, det är din tur att laga mat, sa han och hans ögon observerade varje linje av hennes kropp.

"Okej, nu har du det sagt, ut, sa hon och han ställde sig upp.

Du har inga bröst så det är inget att jaga upp sig på och så du vet, jag skulle aldrig falla för någon som du, formlös sa han med ett elakt flin och gick ut. Det slog henne på rätt ställen. Kayla var inte självsäker på sin kropp. Hon var smal, hade inte mycket form alls, precis som Jack hade sagt. Hennes bröst var i en B-kupa. Fast hon gillade sina blåa ögon och det ljusblonda håret som fick henne att se ut som en viking eller älva. Hon tog på sig en tröja och gick ner för att laga mat. När hon var klar så åt hon lite snabbt och ropade sedan ner de andra två. Hon gick sedan tillbaka till sitt rum. Hon stängde dörren och gick fram till fönstret. Hon slog sig ner och såg på när regnet rengjorde världen.

Kapitel 2

Veckorna ven förbi och hon hade inte sett mannen i regnet sedan dess. Hennes födelsedag var runt hörnet och hon visste inte ifall hon skulle vara glad eller inte över det. Hon hade inte berättat det för Susan eller Bob. De hade planerat en resa med Juliet. Det var bara hon och Jack som skulle vara i huset, det var ingen av dem glada över.

Nu hade äntligen dagen kommit. Hennes födelsedag, dagen då hon blev vuxen. Jack var ute och festade som vanligt och Kayla satt vid fönstret. Hon tittade ut på skogen och hur topparna dansade lite i vinden. Kayla gillade verkligen att titta på dem. Solen höll på att gå ner och färgade horisonten röd. Plötsligt tyckte hon se mannen från regnet i utkanten av skogen men när hon flyttade sig ännu närmare glaset var han borta. Spelar ögonen mig ett spratt, tänkte hon och lade sig sedan ner på sängen, Hon rättade till klänningen som hon till dagens ära hade dragit på sig. Hon rörde sig inte när dörren på nedervåningen öppnades och stängdes. Jack var hemma! Hon kunde höra fotstegen komma allt närmare och närmare. Hon var beredd på att de skulle gå förbi men sådan tur hade hon inte. Hon for upp till sittande i chock när Jack stormade in i hennes rum. Hon kunde känna blodsmaken och hon föll åter ner i sängen när första slaget kom. Han slutade inte där och oavsett hur mycket hon kämpade emot honom så kunde hon inte stoppa honom. Han var starkare än vad hon var. Han rullade över henne på mage och satte sig på hennes ben.

Ligg still din igel, jag vet att du kommer älska det här sa han och drog upp hennes klänning medan hon både skrek och bönade honom att sluta. Slagen kom igen och hennes huvud var som en dimma. Hon var nära att förlora medvetandet. Kayla slöt ögonen när hon kände hans hårda kuk mot hennes trånga öppning. Hon skrek av smärta när han penetrerade henne. Hon kunde inte röra sig. Hon försökte till sist bara att tänka på sig ut sin kropp. Efter att han äntligen slutat och gått ut efter att hotat henne till döds om hon sa det här till någon, inte för att någon egentligen skulle tro henne. När hon hade hört hur han gick in i sitt rum, stängde dörren och startade musik var det startskottet för henne. Hon sprang. Hon sprang nerför trappan och ut i den kyliga luften utan att se sig om. Hon brydde sig inte att hon ar barfota eller bara hade en blodig trasig klänning på sig. Hon sprang mot skogen och kom djupare och djupare in. Det började bli svart men hon vände inte om. Hennes ögon var fyllda av tårar, både hennes kropp och själ var i smärta. Hennes stackars fötter var blodiga efter att ha sprungit på vassa stenar och rötter. Plötsligt var det som om smärtan tog över henne. Hon föll handlöst ner på marken och hon såg upp på fullmånen. Hon kröp ihop och skriker for genom luften när hennes ben vreds och bröts. Plötsligt, mitt i virveln av smärta, kunde hon känna en hand. En lugnande hand över henne.

Kayla hördes en vacker manlig röst och hon såg upp. Det var mannen, så mycket kunde hon registrera i smärtan. Vad är det frågan om?

Allt kommer bli bra, bara andas, försök att andas sa den manliga rösten och hon kunde känna hans hand mot hennes brinnande hud. Hon ville skrika åt honom att inte röra henne men hon kunde och hon kunde känna hur smärtan avtog lite. På något sätt lugnade han ner henne något men någonting var jättekonstigt. Det var som hennes kropp förändrades, genom hennes fuktiga ögon kunde hon se hur hennes händer fylldes med vita långa hårstrån. Det liknade en tass? Är jag en hund? Chocken blev total och Kaylas värld blev vit.

Vad som hände den kvällen från mannens sida

James Wood kände någonting, att någonting skulle hända. Vad kunde det vara? Det gjorde honom knäpp. Han lämnade sin stuga i skogen och stack ut på en joggingtur. Han blev påmind om tjejen han hade sett i regnet den dagen. Hur hon hade rört sig och hennes leende. Det gjorde honom lite varm i hjärtat medan han sprang mellan träden smidigt. Han hade aldrig sett henne förut och han har bott i staden i hela sitt liv hittills. Han fann sedan ut av skvaller att hon hette Kayla och bodde hos familjen Green. De var kända för att ta in fosterbarn. Så var hon föräldralös eller lämnad? James ville inte tänka i den aspekten. Hon bodde helt enkelt hos familjen Green. James gillade Bob och respekterade honom, han hade även mött deras son Jack ett par gånger men James gillade honom inte. Det var något med honom som gjorde honom opålitlig och slug. James insåg plötsligt att han var ute ur skogen och såg plötsligt Greens hus, han hade inte menat att komma dit men eftersom han var där kunde han inte hjälpa att titta mot fönsterna. Han hjärta tog ett skutt när han fick syn på henne. Hur hon satt där i ett av fönsterna på andra våningen. Han insåg plötsligt att hon hade fått syn på honom. Han var inte stolt över det men han sprang tillbaka in bland skyddet av träden. Han sprang så långt han kunde därifrån och när solen rundade sista hörnet av skogens toppar vände han vägen hemåt igen. James skulle precis öppna dörren till stugan när han hörde ett skrik som fyllde hans hjärta. Han tänkte inte alls utan sprang allt vad han kunde mot ljudet och hjärtat sjönk som en sten när han fick syn på Kayla. Hennes klänning var blodig och hennes bara hud var full med rivsår. Han kunde känna lukten av Jack från henne och han insåg med ens vad som måste ha hänt. Han kunde se hur månskenet kom fram mellan träden och lyste upp kring henne. Chocken som kom när han såg hennes ansikte förvriden av smärta, sedan slog det honom någonting som han aldrig skulle ha trott. Hon förvandlades! Åh, min gudinna, hon är en varg?!

James kunde inte röra sig förrän hans egen varg ropade på honom. Han hade aldrig känt en sådan kraft till någon förut och hans steg ut ur skuggorna. Han lade utan tvekan en hand på henne och han kände hur det pirrade i hans arm och han skulle inte tvivlade inte att han hade stjärnor i sin blick. Mångudinna, tack för henne, Kayla är min själsfrände

Kayla var den vackraste varg han någonsin sett. Det var inget som han sa bara för att hon visade sig vara hans själsfrände utan han menade det verkligen. Hennes päls var som renaste snö och hennes ögon var som ädelstenen Blå topas. De var ännu mera framträdande än när hon var människa. Han kunde se paniken i hennes ögon innan hon föll handlöst ner. James satte sig vid hennes sida. Han hade insett att hon själv inte visste om att