I en annan tid: Skulle du ändra på historian för att vara med den du älskar?

By Sandra Johannesson

Skulle du ändra på historian för att vara med den du älskar?
Isabella vaknade plötsligt upp i en helt annan tid än hennes egna 2019. Nu befann hon sig mitt i Camelot men Merlin och Arthur med sina riddare. Hon var väldigt förvånad över hur hon drogs till Arthur. Det var som om hennes hjärta tillhörde honom. Men varför var hon egentligen där? Det var inte såhär det skulle vara, hon existerar ju inte ens i hans tid. Med hjälp av Merlin försöker hon finna svaren och hitta en väg tillbaka till sin tid. Kommer de lyckas eller ska hon få ge upp sitt liv och sina drömmar för någon annans?

Det här är en fiction med legendariska namn.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jan 13, 2021
• ISBN: 9789180073820

Sandra Johannesson

Gillar ni böckerna eller inte så kommentera gärna.

Book preview

henne.

Kapitel 1

När Isabella sakta öppnade ögonen kunde hon inte tro dem. Hon såg upp i rött tyg och som även hade någonting som liknade guldsömnad mönster. Hon satte sig chockat upp och märkte att hon hindrades lite av ett täcke. Hennes hår föll ner mot hennes hud och över ansiktet lite. Allt verkade väldigt konstigt. Bella upptäckte lite nervöst att hon befann sig i en stor säng och hon var iförd en klänning med enkla band, inte längre hennes träningsbyxor och den slitna gråa tröjan som hon var hundra på att hon hade somnat i. Jag måste ha slagit i huvudet, jag sover fortfarande, tänkte hon medan hon tog sig ut mot kanten av sängen. Hon satte ner fötterna på golvet men tog upp den lika fort då kylan slog emot dem. Hon hann inte fundera över varför det kändes verkligt när det knackades på dörren och den öppnades sakta utan att hon hade sagt någonting. En kvinna med långt brunt hår, iförd en väldigt gammaldags klänning, lite sliten och med ett förkläde kom in. Det påminde Isabella mycket om Askungen på något sätt, fast äldre stil på kläderna.

Vad bra att ni är vaken mylady, ni har varit borta i ett par dagar sa kvinnan.

Vem är du? Var är jag? Frågade Bella. Varför kallade hon mig för mylady?

Ni är i Camelot mylady, mitt namn är Guinevere, ni brukar kalla mig Gwen, minns ni inte? sa hon då med ett vänligt leende.

Camelot? Hur? Kom det frågande från Bella.

Ni hittades av patrullen, ni var väldigt nedkyld men annars verkade ni inte skadad, och då ni fortfarande bär ert halsband som är märkt Tenji så visste vi att ni verkligen är lady Isabella, dotter till den fallna kung Theodore och... Gwen avbröt sig när hon såg hur Bellas ansikte blev allt blekare. Halsband? Isabella knöt handen om halsband som hade varit i hennes familj i generationer och hade gått från mor och dotter. Bella hade alltid fascinerats av den och då den är enkel så hade hon inte tagit av sig det när hennes mamma hade gett den till henne. Men hon märkte bara vid att röra vid den att det hade förändrats lite, där det förut var ett hål, satt det något hårt.

Ja, jag är Isabella svarade hon utan att tänka. Det stämmer, mitt namn är ju Isabella.

Ni är blek mylady, behöver ni något? Ska jag be hovläkaren komma? Frågade Gwen och betraktade henne noga.

Nej, nej, det är bra kom det från Bella och plötsligt kurrade hennes mage. Kunde man vara hungrig i en dröm? Det kanske man kunde?

Jag ber Merlin komma upp med lite mat, vila dig lite mylady, kungen skulle vilja träffa dig senare, när ni är redo sa Gwen med en nigning innan hon gick därifrån. Isabella föll baklänges ner sängen igen och såg upp på det röda tyget innan hon reste sig upp igen. Hon betraktade rummet. Det var ljust och solen lyste in i de stora fönsterna. Hela rummet var i gammal stil. Det var verkligen verkligt, det kunde hon inte förneka och det var väldigt vackert. Hon sneglade mot fönstret, vågade hon titta ut? Hon gick försiktigt mot dem och skulle precis snegla ut när hon fick en glimt av sig själv i en spegel. Hon kunde knappt känna igen sig även om hon såg likadan ut. Hennes ljusbruna hår hängde ner över axlarna och slutade nästan nedanför bröstet. Bella lät det sällan hänga ner för att hon tyckte det var i vägen men hon hade inte velat klippa av det. Det var som om allt som hon hade tyckte varit alldagligt och tråkigt med sig själv hade framhävts på ett positiv sätt och förskönat henne. Jag är vacker, tänkte hon fascinerat och det var en mening som hon aldrig riktigt hade tänkt eller sagt om sig själv.

Hennes blick gled mot halsbandet. Där satt en blå juvel av något slag. Den hade hon aldrig sett innan och hon trodde att hon hallucinerade när det blåa sken till lite utan att det reflekteras av ljuset. Vad är det för konstig dröm? Bella hajade till lite när dörren öppnades utan så mycket som en knackning. Hon betraktade hur en ung man med kolsvart hår kom in i rummet med en bricka och hon kände sig som förstenad. Är det här Merlin? Det var någonting förvånansvärt bekant över