Maxi i Ängslandet: En kattflickas äventyr

By Oliver Kuster

Katter som bor högt uppe i ett träd är väl egentligen lite ovanliga? Det stämmer nog. Men Maxi Mjau, en liten kattflicka, bor precis där: i ett träd. Och även annars är Maxi lite utöver det vanliga, för hon är en riktigt liten äventyrare och hittar på de mest tokiga saker för att glädja sina vänner. Spännande och fantasifull, så är Maxi Mjaus lilla värld.

I denna bok lär du känna Maxi, hennes familj och alla hennes vänner. De lever tillsammans på en hemlig plats som djuren kallar för Ängslandet. Och det blir otroligt spännande: Så vågar sig Maxi till exempel ner i underjorden tillsammans med sin bästa vän Tim Tunnel, en liten mullvadspojke. Där är det både mörkt och farligt för henne! Även hennes lillebror Mini hamnar ofta i trubbel.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Oct 13, 2016
• ISBN: 9789175690841

Oliver Kuster

Fantasy-författare och copywriter, född 1966 i Hamburg – men med rötter i Värmland. Oliver bor mitt i de småländska skogarna där han har otaliga idéer kring olika barnboksfigurer av vilka han redan har satt ett antal på pränt.

Book preview

Innehållsförteckning

Ängslandets karta

1. Familjen Mjau

2. Hästen Häster

3. Familjen Tunnel

4. Djurens barnkalas

5. Möte i det hemliga gömstället

6. Familjen Mu

7. Familjen Gnagare och familjen Kvack-Kvack

8. En överraskning för familjen Gnagare

9. Familjen Svart

Impressum

Ängslandets karta

1. Familjen Mjau

Den påhittiga kattflickan Maxi Mjau bodde med sina föräldrar och sin lillebror Mini på det högsta trädet i det vackra Ängslandet. Familjen Mjaus boträd stod på en stor äng bland blåklint, röd vallmo och grönt gräs.

För en tid sen hade mamma och pappa Mjau flyttat till Ängslandet för att deras barn skulle få växa upp i en fin omgivning. Mini och Maxi tyckte mycket om Ängslandet, för här hade de många vänner. De skrattade mycket tillsammans och upplevde spännande äventyr varje dag.

Maxi tyckte mest om att hjälpa alla djuren runt omkring. Hon älskade att bygga fantastiska uppfinningar för sina vänner. Maxis favoritplats var den översta grenen på deras boträd. Därifrån hade hon en fantastisk utsikt över Ängslandet. Ibland tittade Maxi bara på molnen på himlen. Det fanns stora moln, små moln, mörka moln, ljusa moln, stackmoln, tunna moln, åskmoln och då och då inga moln alls. Maxi skulle så gärna vilja veta vart molnen reste och hur det skulle vara att ligga på ett sånt moln och flyga med. Ibland låg hon och blundade på sin favoritplats och drömde om långa resor och många äventyr med sin bästa vän Tim Tunnel.

Nu var det försommar och Maxi strövade ofta över ängarna. Överallt doftade det härligt av det saftiga gräset och de färska örterna. Hon var fortfarande så liten att hon knappt kunde titta ut över det höga ängsgräset – helt i motsats till sina stora föräldrar. Då och då kittlade till och med grässtrån Maxi på morrhåren och hon var tvungen att nysa.

Just nu kom Maxi hem från en utflykt. Hon var på bra humör. Hon ville just klättra upp i sitt träd, när någonting hårt träffade henne på axeln. Maxi tappade balansen, trillade ner på marken och slog i sitt huvud mot trädstammen.

Aj! skrek hon när hon låg på marken och gned sitt onda huvud och sin axel med tassen. Allt gjorde ont!

Vad hade hänt? Mini hade sprungit på Maxi under deras träd.

Oj, förlåt! Jag såg dig inte när jag sprang runt hörnet, sa Mini skamset. Mamma ropade precis att det är mat och jag ville inte låta henne vänta, förklarade han.

Hans syster var ändå arg på sin bror, för att han som vanligt inte hade sett sig för. Det hände rätt ofta.

Typiskt, du har ju alltid särskilt bråttom när det gäller mat, sa Maxi, som fortfarande var arg.

Mini tänkte verkligen nästan bara på mat. Han var alltid hungrig och älskade att äta – helst kex. Egentligen tyckte Maxi mycket om sin bror, men ibland var Mini otroligt dum.

När Maxi hade hämtat sig, klättrade hon efter sin bror upp för trädstammen. Sen satte hon sig på matgrenen, där alla redan väntade. Mamma och pappa Mjau hade sett barnens krock uppifrån trädet och var oroliga.

"God morgon, Maxi! Jag hoppas att du