Mod, Matilda Markström!

By Annika Holm

I Matilda Markströms klass är det alltid högljutt i klassrummet. Det är så stökigt att man knappt kan tänka. Och det är bara pojkarna i klassen som lever rövare och för oväsen, men fröken vägrar inse det. Killarna är också fler än tjejerna, så det är svårt för Matilda och hennes kompisar att ändra på situationen. Men då dyker möjligheten upp. Klassen ska ha vikarie och nu finns det möjlighet för Matilda att ändra på saker. Dags att visa mod, Markström!"Mod, Matilda Markström!" är den första fristående boken om Matildas liv i skolan och med vännerna.Handlar om Matildas liv i skolan och med vännerna.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 15, 2021
• ISBN: 9788726968194

Book preview

Första delen

Onsdagen den 4 mars

1.

Mamma och pappa står på var sin sida om sängen. De förstår ingenting.

— Matilda! Stig upp nu, lilla gumman! ber pappa.

— Men säg nånting i alla fall, viskar mamma.

Matilda mumlar, vänder sig på mage och lägger kudden på huvudet.

— Men Matilda! bönar mamma.

— Älskling. Vi hör inte. Säg om det! envisas pappa.

Han sätter sig ner på sängkanten och lyfter kudden. Inte högt, bara en halv decimeter. Han håller kudden stilla i luften så att Matilda inte ska tro att han vill något annat och mer än det han just sagt. Han vill höra.

Och Matilda upprepar vad hon nyss mumlade, men högt och hörbart:

— Jag tänker aldrig mer gå till skolan. Jag har slutat.

Mamma och pappa står kvar en stund vid sängen och vet inte riktigt vad de ska göra. Så går de ut ur rummet och stänger dörren bakom sig. I köket tittar de på väggklockan. Tjugo minuter i åtta.

För tio minuter sedan gick tåget som pappa måste ta för att komma i tid till jobbet. Om en eller högst två minuter bör mamma sätta sig på cykeln om hon ska hinna till sitt jobb.

Men pappa springer inte till tåget och mamma tar inte på sig jackan. Hon sätter glaskannan med ljummet kaffe på spisen och sig själv på en stol.

— Vad ska vi göra?

— Om hon åtminstone hade feber, funderar pappa och sätter sig på en annan stol.

Men någon feber har inte Matilda, det berättade termometern redan för en timme sedan. 36.8 Då är man fullt frisk.

— Vad ska vi säga till skolan?

— Skolsjuk?

— Om nån har varit dum mot henne?

— Så borde hon ha sagt nåt i går.

— Hon som älskar skolan!

Pappa ser på klockan igen.

— Det kanske finns nån förklaring. Jag ringer.

— Du ska väl inte… börjar mamma, men pappa pratar redan i telefon.

— Godmorgon. Har Solvej Frid kommit än? Jaså, det är du, så bra. Detta är Matildas pappa, Sören Markström. Matilda mår dåligt och kan inte komma i dag. Hon orkar inte kliva ur sängen. Men hon har ingen feber. Inte ont nånstans. Det är inte så att du har lagt märke till nånting? Om hon verkade dålig i går? Nehej. Jaså. Jaha! Ja, hur som helst kommer hon inte till skolan i dag. Vi får se hur det blir i morgon.

Pappa låter lika förvånad som han ser ut.

— Matilda var precis som vanligt i går. Snäll och glad och kramade som vanligt Fröken innan hon gick hem från orienteringen. De hade haft det trevligt i skogen. Grillat korv och sjungit allsång.

Han höjer rösten, ropar:

— Fröken hälsade. Hon sa att du kanske blev kall i skogen i går. Hon hoppas att du snart blir frisk.

— Hon kan dra åt skogen!

Matildas röst kommer inte ur en kudde, inte ens från hennes rum. Den kommer från tröskeln mellan köket och tamburen. Där står hon i nattlinnet och blänger mot dem en stund innan hon går till kylskåpet. Hon öppnar dörren, tar fram ett mjölkpaket, ställer det på diskbänken, klättrar upp på diskbänken, öppnar ett skåp, tar fram ett glas, ställer det på diskbänken, hoppar ner från bänken, fyller mjölk i glaset, ställer mjölkpaketet i kylskåpet, tar det fyllda glaset och går ut ur köket. Inte ett ord säger hon medan hon gör allt detta, och hon ger varken mamma eller pappa en blick. Hon bara tar sitt glas och går.

Det är tyst i köket i flera minuter. Ända tills mamma reser sig upp och går mot dörren.

— Nu cyklar jag till jobbet. Har ett sammanträde klockan nio. Men hur ska vi?

Pappa tänker högt:

— Jag kan vara hemma till ett.

Mamma tänker högt:

— Mitt sammanträde är slut till lunch. Jag tar hem lite papper.

Men i tamburen blir hon stående med jackan i handen.

— Jag fattar ingenting.

Pappa skakar på huvudet och stänger dörren efter mamma som går ut i regnet.

— Inte jag heller. Ingenting fattar jag.

I sängen hör Matilda varje ord som mamma och pappa säger.

— Hur skulle de kunna fatta, säger hon till sig själv. De vet ju ingenting.

Hon lägger huvudet under kudden och bestämmer sig för att sova bort dagen. Denna dag och dagar som kommer.

2.

Men hon somnar inte. Hon ligger under kudden i mörkret och vill inte se. Ändå ser hon. Inne i huvudet ser hon det hon inte vill se.

Han har hennes ryggsäck i handen. Han plockar upp en påse och slänger ryggsäcken på marken. Han ser nöjd ut. Hon skriker:

— Det är min korv!

Han ler:

— Kan du bevisa det?

Han bollar med påsen i luften.

— Har du märkt den kanske? Står det MM nånstans?

Hon viskar:

— Kan vi inte dela?

Han är inte ensam. Det är inte bara han som skrattar i skogen.

Sluta, skriker Matilda. Sluta, jag vill inte se mer.

Och skratten försvinner. Men inte skogen. Hon ser den fortfarande, och hon ser någon som går bredvid henne och gråter.

Maggis.

Vad ska Maggis göra nu? Hur ska hon orka fortsätta ensam?

Maggis, viskar Matilda, min allra bästa vän i hela världen.

Men jag kan inte gå till skolan mer.

3.

Om Maggis inte hade funnits. Om hon inte hade flyttat hit. Om hon hade fortsatt att bo långt borta i Göteborg!

Sådana tankar går inte att tänka. Ett liv utan Maggis är inget liv. Men första gången de träffades visste de inte att de träffades. Det låter konstigt men så gick det till.

Matilda blundar och ser sig själv komma ut från provhytten i en affär. Hon har en blå jeanskjol på sig och hon tycker att den är väldigt fin. Men mamma skrattar högt när hon får syn på henne.

Vad är det med dig, väste Matilda. Sluta!

Mamma slutade inte och Matilda såg sig omkring. Vad är det som är så roligt?

Utanför provhytten intill stod en flicka i likadan kjol och framför henne stod en annan skrattande mamma. Mammorna skrattade en lång stund och log och nickade åt varandra, innan de sa, nästan samtidigt men till varsin flicka, att den tar vi…

Hela sommaren använde Matilda sin blå kjol. Varenda dag, utom de dagar när mamma sa att den absolut måste tvättas.

På morgonen när hon skulle börja första klass satte hon den på sig som vanligt. Mamma sa att man måste vara finklädd när man börjar skolan, men det brydde Matilda sig inte om. Hon ville ha just den kjolen just den dagen. Hon var ganska rädd när de gick till skolan, men det berättade hon inte för mamma.

I det stora okända klassrummet vågade hon inte ens se sig omkring utan tittade ner i bänken, och i kjolen. Men så halkade hon med blicken åt höger och märkte att kjolen följde med. Nej, den följde inte med, den växte. Den blev dubbelt så stor. Hon vred huvudet uppåt. Bredvid henne satt flickan från provhytten och hennes kjol hade blekts till samma blåton som Matildas. Flickans ljusgula hårsvansar dansade när hon började skratta.

De skrattade tillsammans och kunde inte sluta. Blygheten drunknade i skrattvågorna.

— Maggis Månsson och Matilda Markström! Sluta genast! skrek Fröken.

Maggis bor på andra sidan tunneln, på andra sidan lekparken. Om Maggis och Matilda går hemifrån på precis samma klockslag och om de går precis lika fort så möts de vid slutet av tunneln. Varje morgon under mer än ett och ett halvt år har de mötts där och haft sällskap sista biten till skolan.

I dag fick Maggis gå ensam. Vad tänkte hon då?

Jag tror, tänker Matilda och kryper upp ur kudden, jag tror att hon förstår. Hon vet varför jag inte kommer.

För Maggis och Matilda tänker och tycker likadant om det mesta. Utanpå är de ganska olika. Maggis är smal och har långt, nästan vitt hår. Matilda är rund och har kort, lockigt, brunt hår. Men inuti är de likadana. De skrattar åt samma saker och blir arga på samma saker. Det händer att de väljer likadana kläder på morgonen. Det händer att de tänker på samma sak samtidigt och börjar prata om den samtidigt.

Matilda blundar och ser sig komma upp ur tunneln. Hon har blå kjol och