Himla jättebra, tycker Martin: -

By Hans Erik Engqvist

Martin letar efter sin nalle. Han har letat överallt. Till slut hittar han den. Under sängen i gillestugan. Nallen har varit ensam hela natten. "Såja, inte vara ledsen" säger Martin till sin fina nalle. Han är bra på att trösta. Trots att Martin är liten tänker han ofta på saker. Som att det är konstigt att farfars låda finns kvar. Farfar är ju död. Men lådan finns kvar. När Martin är och hälsar på sin farbror eller sin farmor blir det alltid äventyr!"Himla jättebra, tycker Martin" är skriven för förskolebarn och handlar om små äventyr som gör livet kul. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 10, 2020
• ISBN: 9788726696691

Book preview

Hans Erik Engqvist

Himla jättebra, tycker Martin

SAGA Egmont

Himla jättebra, tycker Martin

Copyright © 1979, 2020 Hans Erik Engqvist och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles.

ISBN: 9788726696691

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med SAGA Egmont samt med författaren.

Martin heter jag

Det är lördag morgon. Hela familjen är hemma. Mamma och pappa är hemma från sina arbeten. Martin är hemma från dagis.

Mamma och pappa dricker kaffe i sängen. Martin dricker inte kaffe. Han tycker inte om kaffe. Han kör med sina bilar i stället. Runt om i hela sängen kör han. Bilarna är röda och gula och blå.

– Flytta på dig, säger han till pappa. Du ligger i vägen för bilarna!

– Jaha, säger pappa och flyttar på benet. Så sträcker han på sig. Gäspar.

– Himmel vad skönt det är med lördag, säger han. Tycker inte du det också, Martin?

– Jo, det tycker jag allt, svarar Martin. Han kör den röda brandbilen nerför en backe, som han gjort av täcket. Varför är det skönt med lördag? frågar han sedan.

– För att man är ledig, säger pappa. Så man kan göra vad man vill. Vet du vad jag tänkte vi skulle göra idag?

Martin har slutat att leka med bilarna. Nu leker han med Ebba Karolina i stället. Ebba Karolina är en docka. Hon har långt, ljust hår. Ögonen är blå.

– Nej, säger han, det vet jag inte. Vad tänkte du att vi skulle göra?

– Åka ut till farbror Gustav och hämta hem ved, säger pappa. Hämta hem julveden, du vet. Det är ju bara fjorton dagar kvar till jul. Du vill väl följa med?

Ja, det vill Martin gärna. Åka till farbror Gustav är nästan det roligaste han vet. För hos farbror Gustav finns så mycket. Där finns så många hus. Där finns höns. Och katter. Och en rolig trappa att gå i. Och en cykelkärra. Och spadar och allt möjligt.

Martin lägger ifrån sig Ebba Karolina. Ställer sig bredvid pappa. Drar honom i armen.

– Kom så åker vi då, säger han. Kom upp då!

– Okey, säger pappa. Måste krama mamma först lite bara.

Han vältrar sig över i mammas säng. Bråkar med henne.

Rufsar henne i håret.

– Låt bli, säger mamma. Först tror Martin att hon är arg för att pappa bråkar med henne. Men så säger hon låt bli en gång till och då hör Martin att hon är arg bara på låtsas. Då hoppar han också upp i hennes säng och bråkar med henne.

– Iväg med er nu nån gång då, säger mamma, när de bråkat i sängen en lång stund. Så man får vara i fred!

Men det är bara på låtsas som hon låter arg på rösten.

Martin krånglar och pappa kör nästan i diket

– Jag vill ha gummistövlarna på mig i dag, säger Martin när han och pappa klär på sig.

– Nej, säger pappa. Det är kallt ute. Och det har snöat. Du får ta läderstövlarna. Annars fryser du om fötterna.

– Jag vill ha gummistövlarna, säger Martin. Jag vill!

– Krångla inte nu, säger pappa. Gummistövlar ska man ha när det regnar och är blött. I dag är det kallt och då måste man ha varmt om fötterna.

Martin ställer sig i hörnet och surar.

– Då följer jag inte med, säger han. Får jag inte ha gummistövlarna, följer jag inte med. Bara så du vet det!

Pappa tittar på honom.

– Så synd, säger han sedan. Då får jag väl åka ensam då.

Han tar på sig jackan. Och mössan. Och vantarna. Martin står tyst och tittar på. Ska han verkligen åka ensam? Det är nog bara som han säger. Han luras nog bara.

Men pappa luras inte! Han börjar gå mot dörren.

– Hej då, säger han. Tråkigt att du inte vill följa med.

Då springer Martin före honom och öppnar dörren. Sticker ut huvudet genom dörrspringan. Det är alldeles vitt på marken av snö. Och det är kallt. Det kommer en vit rök ur munnen på honom när