Kanske en chans

By Gun Jacobson

Karin tycker om sitt jobb på textilfabriken och hon är nöjd med sin lägenhet som bara är hennes. På det hela taget är hon nöjd med livet och uppskattar det lilla i tillvaron. Sedan kommer beskedet att fabriken där hon arbetar ska varsla personal, och hon blir en av de som får gå. Hur ska det gå för Karin som tycker så mycket om att arbeta? Men med hjälp från gamla och nya vänner och från arbetsförmedlingen öppnas en ny möjlighet för Karin. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Sep 3, 2021
• ISBN: 9788726863628

Book preview

En bilolycka

Det är morgon och väckarklockan ringer inte.

Karin vaknar ändå och ligger stilla och väntar.

Varför ringer inte klockan?

Har hon glömt att skruva upp den?

Plötsligt hörs ett klick och nu minns hon.

Visst ja! Hon slog av ringningen i går,

bara för att slippa väckningen.

Det är lördag. Hon är ledig.

Eftersom alarmsignalen är avstängd,

kommer det bara ett klick från klockan.

Så skönt att vara ledig!

I dag ska hon fara och hälsa på pappa.

Han är gammal – 72 år. Själv är hon 37 år.

Det betyder, att pappa var 35 år, när hon föddes.

Hon har inga barn, Karin,

och inte vill hon ha några heller.

Hon trivs med att vara ensam.

Hon är ganska nöjd med sitt liv.

Hon har ett jobb och tjänar pengar.

Hon är frisk och känner sig inte gammal och trött.

Hon har egen lägenhet –

ett rum och kök och badrum.

En fin spis med tre plattor,

kylskåp och ett frysskåp.

Inte så dumt.

Hon minns så glad hon blev,

då hon fick lägenheten.

Det var förra sommaren.

Tidigare bodde hon i en gammal dyster våning.

Den här är ny och ljus och modern.

Nej, nu måste hon stiga upp!

Sängen är visserligen varm och härlig,

men hon har inte tålamod att ligga längre.

På med duschen, lagom varmt vatten.

Badmössan? Var har hon nu lagt den?

Att hon ska vara så slarvig!

Hon suckar, sätter sig på toalettstolen

och tänker efter.

Visst ja! Hon la den på hyllan i hallgarderoben.

Där är den! Hon måste vara rädd om håret.

Hon dukar fram flingor och mjölk

och så lingonsylten.

Hon har själv plockat lingonen och kokat sylten.

Det blev så mycket att det räckte både till henne

och till pappa.

Just som hon dricker sin andra kopp kaffe,

kommer hon plöstligt att tänka på något.

Hon blir ivrig och skyndar sig fram till sängen.

Där på en stol står hennes handväska.

Kalendern – var är nu den? Där!

Bra att hon hittade den med detsamma.

Hon bläddrar ivrigt.

Pappas namnsdag –

tänk, hon höll på att glömma den!

Ändå har hon strukit under hans namn.

Ture. Om ett par dagar är det Ture.

Då passar det bra att hon gratulerar honom idag.

Hon sitter kvar vid bordet

och bläddrar i kalendern.

Alla viktiga namn är understrukna.

Pappas namn – Karl Ture.

Mammas namn – Maria Helena.

Och så Karin Margareta – det är hon själv.

Karin Margareta Persson.

Det är ett bra namn.

Hon vill inte heta något annat.

Nu måste hon skynda sig! Pappa Ture väntar.

Det går en buss klockan tio precis.

Klockan är halv tio nu.

Då hinner hon kila in i bageriet.

Hon vet vad pappa gillar mest av allt.

Kanelbullar och mandelflarn.

Hon ska köpa minst fem av varje sort.

Vilken fest det ska bli!

Det är en strålande vårmorgon.

Jättefint väder!

Hon måste stanna en stund ute på gatan

och låta solen skina henne rakt i ansiktet.

Varmt och skönt känns det.

Så glad man blir, när vädret är fint!

Inne i bageriet är det ganska mycket folk.

Hon får vänta en bra stund, men det gör inget.

Det doftar så härligt där inne, nybakat gott bröd.

Vilken tur att bageriet

och buss-stationen ligger nära varandra.

Med brödpåsarna i handen

småspringer hon till bussen.

Bussbiljetten kostar