I natt hos dej

By Gun Jacobson

Det är tufft att vara tonåring. Föräldrarna förstår en inte och fortsätter att behandla en som ett barn. När kärleken kommer in i bilden, och man befinner sig i en konstant känslostorm, blir det ännu svårare. Johan vet precis hur allt detta är. Alltsedan den nya tjejen från Frankrike, Edith, började i hans klass har Johan tvivlat på sina känslor för Bodil. Johan var säker på att hon var den rätta, men det är något med Edith som lockar honom. Kanske är det hennes ovanliga musiksmak eller hennes sätt att äta choklad med gaffel och kniv. Edith och Bodil är så olika varandra ... Vem är Johan egentligen kär i?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Aug 31, 2021
• ISBN: 9788726863567

Book preview

Att vara tonåring

Att vara tonåring är att vara kär

Att vara olycklig

Att vara glad

Att vara ledsen

Att behöva gå i skolan

Att behöva plugga

Att alltid behöva passa tider

Att komma försent

Att bråka med föräldrarna

Att få utskällningar

Att få raseriutbrott

Att behöva städa rummet

Att ha kul

Att gå på UG

Att gå på bio

Att skämma ut sig

Att vara med kompisar

Att sova över hos kompisar

Att fara på konserter

Att fara på stan

Att lata sig

Att prata i telefonen

Att titta på TV

Att lyssna på musik

Att vara utan pengar

ATT STÄNDIGT FÅ HÖRA ATT MAN ÄR

FÖR LITEN

Den nya

Det är redan i mitten på september. Eleverna i årskurs 8 har kommit in i skoltrallen och dagarna segar sig framåt. De har en lång termin framför sig och inga överraskningar är att vänta.

Plötsligt står hon i dörren, oväntat för alla, även för deras klassföreståndare Thomas. Det är Margareta, rektorn, som kommer med henne och presenterar henne för klassen.

Hon heter Edith Durand och är nyinflyttad från Frankrike. Hon är alltså fransyska men också svensk, eftersom hennes mamma är svenska. Resten får hon berätta själv. Hon ska gå i deras skola ett tag – bara på prov – för att se om hon trivs.

– Hoppas ni tar väl hand om henne så att hon blir kvar hos oss, säger Margareta och försvinner ut genom dörren.

Den första stunden i klassrummet står Edith och ser ut över salen med idel okända människor. Det känns pinsamt. Hon längtar hem, hem till Frankrike och till Jean-Paul.

Alla i klassen stirrar ogenerat och nyfiket på nykomlingen. Hon är söt med långt, mörkbrunt hår och mörka ögon, ganska liten till växten, klädd i mönstrad tröja. Hon ser lite rädd ut.

Hon i sin tur granskar dem allvarligt. Jaha, det här är alltså hennes nya kompisar, tänker hon. Det är de här hon ska leva med. Om ändå Jean-Paul vore här – eller ännu bättre: om hon vore där, hos honom! Mitt i salen längst ner ler två killar mot henne. Den ene tittar henne rakt in i ögonen och gör en liten välkomnande honnör. Han har tjockt hår, ganska ljust, och ögonen verkar vara blåa. Ett osäkert litet leende flyger över hennes ansikte.

Hon log när hon fick syn på mig, tänker Jonas och tycker med ens att det har blivit ljusare i rummet och lättare att andas.

Thomas tar Edith i hand och säger välkommen. Sedan lägger han armen beskyddande om hennes axlar – och det tycker inte Jonas om. Han känner att det gäller att rädda den nya.

– Hon kan få sitta här, hör han sig själv säga och märker till sin förvåning att han reser sig, hämtar den tomma bänk som står längst ner i klassrummet och drar den intill sin egen bänk.

De sitter två och två i klassen och Jonas har redan en bänkkompis – Henrik, men det kan inte hjälpas.

– Flytta på dig, säger Jonas bryskt till honom och han lyder utan protester och låter kamraten klämma in den tomma bänken mellan dem.

– Bra Jonas, berömmer Thomas och leder Edith fram till bänken, fortfarande med armen om hennes axlar. Du ser att du är välkommen, Edith. Nu har du en plats mitt ibland dina nya klasskamrater.

– Bienvenue à notre école, säger Pierre som kan franska.

– Merci, merci beaucoup, svarar Edith glatt överraskad.

– Kan hon prata svenska, undrar Pringen.

– Fråga henne, uppmanar Thomas och innan någon hinner göra det, har hon själv svarat.

– Klart jag kan, säger hon med ett skratt. Ni hörde ju att mamma är svenska.

– Varför har ni flyttat hit då?

– Vad var det du hette egentligen?

– Har du varit i Sverige förut?

Frågorna haglar över henne och Jonas tycker inte om deras nyfikenhet.

– Lägg av, ryter han, låt henne slippa era korsförhör!

Thomas ler lite retsamt.

– Grattis Edith! Du har redan fått en riddare vid din sida som är beredd att försvara sin prinsessa.

– Lägg av Thomas, väser Jonas och Thomas som är en bra lärare fortsätter inte skämtet utan ägnar sig åt lektionen. Kanske han rent av känner på sig att det har hänt något alldeles speciellt i klassrummet i denna stund – något som ännu ingen kan förklara.

– Ordkunskap, förkunnar Thomas med sin vanliga entusiasm. Att han bara orkar låtsas att allting är roligt! För han måste väl ändå göra sig till? Han kan bara inte tycka att ordkunskap är toppen.

Edith har naturligtvis inga böcker, men Jonas lugnar den bekymrade Thomas. Ingen fara! Det är klart att den nya får glutta i hans bok.

– Glutta, suckar Thomas. Finns det inget lämpligare ord att ta till?

– Cool, mister Hansson, klämmer Henrik till med och läraren suckar ännu djupare. När de nu har glädjen att ha fått en ny svensk-fransk elev, vore det väl lämpligt att tala svenska? Åtminstone den här lektionen.

– Du gamla, du fria, du fjällhöga Nord, sjunger Pierre, väl medveten om att Thomas gillar att han, en mörkhyad yngling från det fjärran Algeriet, kämpar med att sätta sig in i svenskhetens mysterium.

– Det är bra Pierre att du tillägnar dig svensk realia, men nu ska vi ha ordkunskap. Jag hade tänkt att vi skulle fortsätta där vi slutade sist, men med anledning av dagens celebra besök, ändrar jag mig. Slå upp sidan 77 och sätt igång med de nya orden där. Ni får använda ordlista förstås. Ni kan för resten börja med det jag sa nyss om celebert besök. Jag ska skriva det på tavlan. Andrej och Sandra kan dela ut ordböcker. Sätt i gång!

Thomas skriver ordet celeber på tavlan och knappt är han färdig förrän ett fnitter sprider sig i klassrummet. Hans för stunden lydiga elever har slagit upp ordet celeber i Svenska Akademiens ordlista. Till slut gapskrattar de flesta och han frågar irriterat vad det är som är så lustigt.

Cecilia svarar.

– Det står att celeber betyder ryktbar. Inte visste jag att Edith var en häst! Vi får ta henne med till ridskolan.

Jonas skrattar också, men när han får syn på Ediths förvirrade min, skäms han och ilsknar till.

– Fa-an! skriker han. Vad ni är barnsliga!

Thomas ingriper och får tyst i klassen.

– Inga svordomar, om jag får be, men annars håller jag med om att ni är ovanligt barnsliga i dag. Vad heter celebert besök på franska, frågar han och vänder sig direkt till Edith.

– Une visite célèbre, svarar hon.

– Ni ser hur lika våra två språk kan vara, fortsätter Thomas och låter extra pedagogisk. Man kan ju också säga en celeber visit på svenska, eller hur?

Efter några minuter är det alldeles lugnt och alla slår flitigt i ordböckerna. Apartheid, bankomat, dragshow, frisbee, digitalur – ord efter ord klaras av. Klassen gillar tydliga arbetsuppgifter och här är det bara slå upp orden och skriva ner betydelsen i sin arbetsbok.

Jonas trivs med livet. Edith och han samarbetar bra och är ungefär lika snabba. Hon doftar gott och för ett ögonblick sluter han ögonen och drar ett djupt andetag. Han tycker om den här franska tjejen och får lust att borra in näsan i hennes hår, bara för att hon luktar så gott. Han gör det förstås inte, men tanken får honom att småle.

– Vad flinar du åt, viskar Pia i bänken bredvid och han blir plötsligt helvetiskt arg.

– Håll käften tjockis, väser han tillbaka och det gör han inte ostraffat.

Pia reser sig upp och dänger studiehäftet i huvudet på honom, gång på gång, medan hon skriker hysteriskt.

– Tjockis för dig, va – du ska få – du ska få så du tiger!

Thomas är över dem som ett blixtnedslag och Jonas känner hans hårda grepp kring nacken och finner sig nedtryckt i bänken. Han får lust att slå sig fri och han skulle nog klara det också, men han vet ju att det är bäst att låta bli. Det blir bara värre för honom själv, för läraren har makten och skolstadgan på sin sida.

Pia snyftar högljutt – och överdrivet, tycker Jonas. Tydligen irriterar hon också Thomas för han ryter till att hon ska lugna sig.

– Han mobbar mig för att jag är tjock, tjurar Pia.

Thomas är förbannad, det syns – och hörs. Han tycker att de är för stora för att hålla på så här. Jonas avbryter honom.

– Jag vet, säger han. Jag skulle inte ha vräkt ur mig det där.

– Accepterar du den förklaringen, Pia?

– Jag gör väl det då, svarar hon lite surt.

– Vad har du att säga om ditt eget uppförande, fortsätter Thomas obarmhärtigt.

– Det är klart att jag inte skulle ha bråkat.

– Accepterar du det, Jonas?

Vad kan Jonas göra annat än att nicka till svar?

– Det är bra, då är saken ur världen. Ni får lägga band på er bägge två i fortsättningen.

Det är dödstyst i klassrummet. Alla lyssnar begärligt. Lite bråk piggar upp, tycker de flesta. Men det blir tydligen inte någon större utdelning den här gången. Lektionen fortsätter ett tag, men så tittar Thomas på klockan.

– Det är dags att lägga ihop nu. Det vore bra om ett par av flickorna ville ta sig an Edith och visa henne till rätta i skolan.

En massa händer flyger i luften och han väljer ut Cecilia och Sandra.

– Det är allas uppgift att se till att Edith trivs i skolan, förklarar han, men de båda utvalda ska särskilt se till att hon inte behöver vara ensam.

Jonas sitter kvar en stund och låtsas leta efter något, medan de andra reser sig och försvinner ut ur klassrummet med en nyfiken och förtjust tjejeskort omkring Edith. Sist av alla släntrar en dyster och förbannad Jonas ut.

Carl Jonas Love

Jonas störtar hem från skolan och slänger sig på sin säng. Tack och lov att både morsan och farsan jobbar så att han får vara i fred. Just nu skulle han inte orka med deras vänliga omtanke.

Hur var det i skolan idag då? – Har ni haft några prov? – Och hur är det med Henrik? – Ska du ut i kväll? – Har du tänkt på att…?

Han vill inte tänka över huvud taget, bara slappa och glömma. Driva bort alla tankar på de pinsamma timmarna i skolan. Efter Tjocka Pias utbrott på lektionen blev allt som förgjort. Edith tittade undrande på honom och han kunde inte göra annat än böja sig över skolboken och låtsas upptagen. Henrik tog förstås chansen och la beslag på hennes uppmärksamhet. Vilken kompis, va!

Satan att han skulle vräka ur sig det där! Att han inte kunde knipa käft! Han har ju bestämt sig för att alltid vara cool – vad som än händer. Men vem kunde ana att hon skulle sätta i gång så där?

Sluta – lägg av – stopp! Han försöker befalla sig själv men lyckas inte. Då sträcker han ut handen och famlar efter CD-stället bredvid. Utan att titta närmare efter, hugger han en skiva och får tag i Frank Zappa and Mothers of Invention. Den har han fått i julklapp av pappa som gillar den mer än vad han själv gör. Det gör detsamma vad det är för låtar, bara det låter om dem. Han tar sig samman, trycker på Memory Play och knappar in nr 10, 4 och 7, innan han sjunker ihop på sängen igen.

Be-Bop Tango sköljer över honom och genast känns livet lättare. Den låten är lång, det vet han sedan tidigare. Han ligger på rygg med armarna utslagna och benen brett isär och låter sig fyllas av musik.

När fyran tonar in, är livet inte precis toppen, men i alla fall uthärdligt. Village of the Sun - den påminner honom om något…

Oh shit, det är ju den här låten som pappa gillar – och farsan vill han inte bli påmind om nu. Präktiga pappa som aldrig gör bort sig och alltid har ork att diskutera problem om det är nödvändigt. Och som alltid vinner med sakargument i alla diskussioner.

Mitt i nästa låt – Cheepnis – börjar magen skrika efter påfyllning. Ute i köket möts han av en av mammas eviga lappar.

LOVE!

Köp hem 3 mjölk och 2 fil.

Sätt på potatis 17.30.

Jag kommer ca 18.00.

Kram Ma

Han knycklar ilsket ihop lappen. Love! Att hon aldrig lär sig! Att hon envisas med Love, trots att han bestämt sagt ifrån att han vill bli kallad Jonas. Alla andra respekterar hans önskan men inte hon.

Han är trött på att bli behandlad som ett barn! Och han är förbannat less på den där gullegullsagan om Carl Jonas Love!

Det var en gång en mamma och en pappa som åkte skidor i fjällen. Från början kände de inte varandra och de visste inte att just de skulle bli mamma och pappa.

Roger Alm hette han och Paula Qvist var hennes namn. De skidade tillsammans i det vackra vintervädret och plötsligt kom de fram till en lappkåta. De gick in och tände en brasa och som de satt där, upptäckte de att de tyckte väldigt mycket om varandra. De kunde inte låta bli att kramas och pussas.

När de for därifrån, var de tre, men det visste de inte förrän långt senare. Så småningom föddes en pojke. Då slog de ihop sina namn och pojken fick heta Carl Jonas Love Almqvist efter en berömd författare med just det namnet.

Den pojken, det var du, Love!

Barn gör man i en lappkåta – det trodde han fullt och fast ända till den där förskräckliga dagen när sanningen uppenbarades för honom. En av ungarna på dagis hade fått en lillasyster och alla visst självklart att en baby växer i mammas mage. När någon undrade hur ungen kunde komma in i magen, svarade Love tvärsäkert och stolt.

– Det gör den i lappkåtan.

Det blev alldeles tyst i rummet och alla stirrade förvånat.

– Det där får du allt förklara, Love, sa dagisfröken och ansträngde sig att vara allvarlig.

Och Love förklarade. Om mamma och pappa vill ha en baby, måste de resa till fjälls och leta reda på en lappkåta. Så går de in där och kramas och pussas och då börjar babyn växa i magen på mamman.

De yngre dagisbarnen visste inte vad de skulle tro, men de äldre brast helt obarmhärtigt i skratt. Som de skrattade!

Som han skämdes!

Ute på lekgården blev han snabbt omringad av tuffingarna. Som de retades!

– Så du tror att de bara pussades och