Sagopyjamasen

By A. R. Yngve

Det var en gång en pojke som hade en alldeles speciell pyjamas, täckt av bilder på djur, skogar och figurer. Varje bild på pyjamasen hade sin egna spännande historia och i den här boken finns alla sagor från den speciella pyjamasen samlade. Från pannkakan på rymmen, prinsen som vill fånga solen till flygplanet som hellre vill vara en ubåt och pojken med en kamel. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 21, 2021
• ISBN: 9788726739442

Book preview

sagopyjamasen…"

Kaninen, björnen och raven

I den stora skogen i sagopyjamasen bodde en liten vit kanin i ett litet hus. Hon odlade morötter i sitt grönsaksland utanför huset.

I närheten av kaninens hus bodde också en liten röd räv, som ofta gick förbi kaninens hus och sa Hej!

Och kaninen svarade Hej!. Dom var på sätt och vis goda vänner, fast dom bara sa Hej! till varandra.

Men en dag kom en stor elak björn till skogen! Den stampade omkring, skrämde folk och välte omkull små träd och bilar. Och den röt åt alla som kom nära:

UAAARRG! Flytta på dig! Jag äter upp dig!

Alla dom andra djuren sprang och gömde sig när den elaka björnen kom klampande och stampande. Till och med dom stora djuren blev rädda för honom. Älgarna gömde sig. Andra björnar gömde sig också, för den elaka björnen var jättestark.

Och så kom björnen till den lilla vita kaninens hus. Kaninen stod just och grävde upp morötter, när den elaka björnen klampade fram mot henne och röt: UAAARRG! Flytta på dig! Jag äter upp dig!

Men kaninen blev så rädd att hon inte kunde röra sig – hon bara stod och darrade i hela kroppen. Då kom den lilla röda räven gående förbi huset, och den elaka björnen fick syn på honom.

Björnen klampade fram mot räven, dräglade och visade tänderna, och ropade: UAAARRG! Flytta på dig! Jag äter upp dig! Han trodde nog att räven skulle springa och gömma sig.

Men den lilla röda räven blev inte rädd, och han rymde inte. Han sa med lugn röst till björnen: Om du ska äta upp mig borde du inte bara äta mig som jag är, utan med några goda svampar till. Då smakar jag mycket bättre. Som dom där fina svamparna där borta! Smaka på dom så ser du vad jag menar.

Räven pekade på några flugsvampar som växte vid kanten på vägen. Dom var giftiga! dom ska man inte äta!

Men björnen var lika dum som han var elak. Så han rafsade genast åt sig flera giftiga svampar, stoppade dom i munnen och åt upp dom.

Han sa: Dom smakar inte så illa. Nu ska jag se hur dom smakar tillsammans med färsk räv…

Men så tystnade björnen och höll sig för magen. Jag tror du vet vad som hände…

Just det – björnen fick väldigt ont i magen. AOUUUU!! tjöt björnen, och sprang in i skogen, långt, långt bort, och kom aldrig tillbaka.

Tack snälla räven för att du räddade mig från den elaka björnen! sa den lilla vita kaninen.

Det var så lite, svarade räven och log.

Kaninen höll rävens