Hit och Dit men Ganska Långt Bort

By Johan Althoff

Hit och Dit är den verkliga drömläsningen, nyskapande och oemotståndligt rolig. AFTONBLADET


Räven, Stora Älgen, Pytteälgen och Ugglan samlas en kväll i en glänta för att titta på månen. Men vad heter den? Fåtölj? Bacon? Ur diskussionen föds ett äventyr som för vännerna ut på en lång vandring.
En mystisk skugga korsar ständigt deras väg och de möter ett människodjur i glansig joggingdress som tycks ha mer med saken att göra än han vill erkänna. Och de får nya vänner som ställer allt på ända. Efter en storm, på ett högt berg, får mysteriet sin underbara lösning.

Hit och Dit men Ganska Långt Bort är en spännande berättelse, fylld av underfundig humor och dråpliga händelser. Ett språkäventyr för både barn och vuxna.

Här i en nyutgåva med extra sångtexter!

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Apr 19, 2024
• ISBN: 9789180974530

Johan Althoff

Mer om Johan Althoff och hans produktion på www.johanalthoff.se

Book preview

KAPITEL 1

BACON

Kanske kan man säga att allt började en natt när några vänner samlades i en skogsglänta för att titta på månen och småprata om ditt och datt. Där var Räven, Stora Älgen, Pytteälgen och Ugglan.

De kom att tala om vad den där underbart lysande saken på den mörka himlen borde kallas. Måne var ett ord de aldrig hört.

- Kanske skulle man kunna säga att den heter Fåtölj. Det är ett ord jag hört på mina många och långa vandringar, sa Stora Älgen.

- Märkligt förslag, sa Ugglan. Det där med Fåtölj är något helt annat. En sorts mössa. Liksom avlång och prickig. Gul.

- Om jag för en gångs skull får säga min mening, sa Pytteälgen, så tycker jag att den där saken däruppe ser ut att heta Bacon.

- Ett ord jag aldrig hört, sa Stora Älgen. Inte på någon av mina många och långa vandringar har jag hört Bacon. Men det är ju så mycket nytt nuförtiden.

- Om jag får säga en sak till, sa Pytteälgen, så är det att Bacon är ett väldigt bra ord som passar till en väldigt bra sak. Jag vill bara att ni provar det.

- Bacon? sa Räven och smakade på ordet. Bacon. Ett väldigt fint ord tycker jag, ligger bra i munnen. Jag måste nog prova att yla till det. För säkerhets skull.

Och Räven satte igång att yla mot månen. Det lät mycket fint och högtidligt.

- Det kan mycket väl vara ett Bacon däruppe, sa Räven när han ylat färdigt. Det låter nästan så.

- Märkligt, sa Ugglan och tittade på månen. Bacon? Bacon. Jodåvars. Förhållandevis bra ord.

- Jag har som sagt ingenting emot ordet, sa Stora Älgen. Kanske ingenting för det heller. Jag har bara aldrig stött på det. Det verkar väldigt nytt om man säger. Inte för jag har någonting emot nya saker ... jo en del nya saker förstås. Food-processor är jag helt emot. Alldeles för nytt för min smak. Men det är klart att ... att ... Bakmaskin tycker jag är ett underbart ord ... Bakmaskin ... Bakmaskin! Låter nästan som en väldigt ståtlig älg. Jag skulle själv kunna tänka mig att heta Bakmaskin.

- Ja, ja men nu är det händelsevis Bacon vi talar om, sa Pytteälgen.

- Jag gjorde bara en sorts jämförelse, sa Stora Älgen. Det är viktigt med jämförelser. På mina långa vandringar sysslar jag mycket med jämförelser. Det är därför jag jämförde Food-Processor och Bakmaskin. Men som sagt. Jag har inget speciellt emot Bacon.

Djuren resonerade fram och tillbaks i natten och enades till sist om att det förmodligen var ett Bacon som sken så vackert.

- Då bestämmer vi så, sa Räven. Det däruppe heter Bacon.

Och så blev det bestämt.

Länge satt djuren kvar i baconskenet och alla tyckte de att det var en stor och äventyrlig värld de levde i, där mycket var outforskat och allt kunde hända.

Men Stora Älgen tänkte mest på sin ståtliga Bakmaskin.

KAPITEL 2

SKUGGAN

Det var ännu natt när djuren skildes åt.

- Bakmaskin, Bakmaskin ... mumlade Stora Älgen.

Ordet kom honom att känna sig ståtlig och högtidlig till mods, och det var en känsla han tyckte mycket om och inte gärna ville skiljas ifrån.

- Jag tror jag skulle må mycket bra av en nattlig promenad och tänka Bakmaskin, sa han till sig själv.

Med höga tysta steg begav han sig ensam ut i skogsnatten. Inne bland träden var skuggorna djupa och hemlighetsfulla. Här och där trängde baconskenet in mellan stammarna och ritade silverränder på marken.

Så skogen doftar om natten! Att så många dofter kan finnas samtidigt. Nya för varje steg. Där var lukten av löv och blåbär och gamla stubbar och svampar och spindelnät och fuktiga pinnar i alla storlekar. Till och med myrstackar har sin egen doft, lite söt och syrlig på samma gång. Bara, myrstackar luktar som myrstackar.

Stora Älgen kom till en äng. Mitt på ängen ställde han sig och tänkte Bakmaskin. Detta var sannerligen en natt som gjord för stora tankar.

Han drog djupa andetag och skogens alla dofter lekte tafatt i hans näsborrar. Han kunde till och med känna en svag doft från en stock som låg i vatten vid stranden av en sjö mycket långt bort.

Plötsligt kände han en alldeles ny doft. En som han aldrig känt förr. Det doftade som ... som ... som ingenting han visste. Möjligtvis som björknäver och åkerfräken och myrstackar blandat ... nej, inte riktigt så. Kanske mer som blåbär och tallstubbar och björnmossa ... nej, inte så heller.

En sådan konstig doft!

Tyst stod han på ängens mitt och vred sin nos för att känna varifrån den kom. Mot ett ställe i skogsbrynet, rakt under Baconet,