Spökhunden

By Monica Zak

Monica och Inger har stora planer för påsklovet. De ska bo i Monicas föräldrars torp i Fingerboda och åka skidor. Långt. Över bergen och över sjön och hela vägen till Nora Stadshotell. Dessutom planerar Monica något alldeles särskilt för när hennes pojkvän Bengt-Göran kommer. Men det talar hon inte om för Inger.När det är dags för tjejernas långtur blir ingenting som de tänkt sig. Snön är hård och hal, stadshotellet blir en besvikelse, och på vägen hem är det alldeles mörkt. Men i skogen möter de en hund som blir deras räddning. Och inte vilken hund som helst. En dingo! Eller? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 30, 2020
• ISBN: 9788726627749

Book preview

Dingo.

Mest om bantning och snyggingen Bengt-Göran

Inger och jag var bästisar. Vi gick i samma klass.

Det året vi mötte spökhunden var det ovanligt mycket snö. Därför åkte vi skidor varje söndag.

Tidigt varje söndagmorgon tog vi bussen upp till Mogetorp och åkte blå spåret över Kilsbergen tills vi kom fram vid Annaboda på kvällen och kunde ta en annan buss hem.

Jag hade börjat banta under höstterminen, tjock hade jag väl aldrig varit, det var mest ansiktet jag ville ändra på. Speciellt ville jag få bort mina runda kinder, de förstörde allt. Jag tänkte att bara jag slutar äta kommer jag att se ut som en filmstjärna. Jag kommer att få höga kindknotor och ett sånt där intressant utmejslat ansikte.

Jag gick ner snabbt, kroppen blev oerhört mager, men i ansiktet såg jag fortfarande ut som en guldhamster.

Fast visst hjälpte det.

Jag är fast övertygad om att det var den där magra bräckligheten som gjorde att jag och ingen annan fångade Bengt-Göran. Han var med på bussen upp till Mogetorp en söndag. Inger och jag lade genast märke till honom. Han hade vit skidjacka och var SNYGG. Dessutom var han ingen skolpojke precis.

– Den där går inte på några skoldanser, viskade jag till Inger och pekade försiktigt på Bengt-Göran.

Nej, Bengt-Göran var mycket äldre än oss. Han var en MAN.

Dessutom var han snygg som sagt.

När bussen stannade vid Mogetorp hoppade vi av, tog fram våra skidor och satte på oss ryggsäckarna med matsäcken i. Det var alltid lika spännande att se vilka som var med på bussen och som också skulle åka spåret över Kilsbergen. Till min stora förtjusning såg jag att snyggingen Bengt-Göran klev av bussen och började spänna på sig sina skidor. Han skulle också åka blå spåret. Jag såg till att jag åkte framför honom.

Inger som åker skidor mycket bättre än jag kastade sig nerför alla backar för att imponera på snyggingen Bengt-Göran.

Jag trillade i stället.

Snyggingen Bengt-Göran tyckte förmodligen jag såg kvinnligt svag och bräcklig ut för han var där och lyfte upp mig hela tiden och borstade av mig snön. Lördagen därpå ringde han och bjöd på bio. Bengt-Göran visade sig vara trettio år. Och arkitekt. Vi började ha sällskap. På min födelsedag fick jag ett silverarmband och han brukade vänta på mig utanför skolan i sin Volvo Amazon. Alla i klassen var djupt imponerade.

Jag berättar om Bengt-Göran för han kommer nämligen att spela en viss roll i