Den sommaren och Ellinor

By Bo R. Holmberg

Det är äntligen, äntligen dags för sommarlovet 1963. Den sextonåriga norrlänningen Bengt ska dock inte ägna sommarmånaderna åt sol och bad vid någon idyllisk sjö. Istället väntar ett sommarjobb inom timmerhantering. Bengt känner att livet springer honom förbi när han behöver jobba dag efter dag medan hans kaxige kompis Sune skryter om sina framgångar på dansbanan. Men så en dag träffar Bengt den vackra Ellinor. Kanske kan det bli en sommar värd att minnas ändå?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 19, 2022
• ISBN: 9788726520170

Book preview

Bo R. Holmberg

Den sommaren och Ellinor

SAGA Egmont

Den sommaren och Ellinor

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 1985, 2021 Bo R. Holmberg och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788726520170

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

I

Ett

Lördag.

Snart sommarlov.

Prästen var gammal men med vågigt hår. Han hade talat om livet, om vilan och arbetet.

Sen sjöng de. Inte Den blomstertid än utan några andra som Bengt inte kände till så bra. Och sen kom rektorn med en stor trave böcker och en bunt bruna kuvert som såg viktiga ut.

Kuverten var stipendier. De flesta var pengar, en hundralapp eller till och med mera. Men de bästa var resor, till Köpenhamn och till Bosön. Stipendiet till idrottslägret på Bosön fick Stickan i Bengts klass, men så var han också distriktsmästare i höjdhopp fast han bara var sexton.

Sen var det böckerna som skulle delas ut. Rektorn började med årskurs 1 och sju stycken fick trava fram och bocka och niga. Det här var han bra på, rektorn, att stå där framme och låta högtidlig. Kyrkan var fullsatt och det hade faktiskt känts skönt att komma in i den svala luften från högsommarvärmen ute.

Tur med vädret, hade Vipan, klassföreståndaren, sagt och pipskägget hade vippat upp och ner när han samlat dem i klassrummet innan promenaden till kyrkan och högtidligheterna.

Innan kyrkan hade Bengt och Sune också hunnit smyga ner på toan och dela på ett pipstopp Greven. Pipa var bättre än cigarretter när man skulle smygröka. Det var lättare att få undan den, i byxfickan. En gång i våras hade Vipan kommit ner och Sune hade fått bråttom att stoppa ner cigarretten i fickan, men Vipan hade stannat kvar, vädrat, flaxat med näsan och till slut frågat vad det var som rök ur Sunes ficka.

Tagen på bar gärning!

Det skulle synas nu i betyget. Sänkt ordningsbetyg.

Det var en jämn ström därframme vid altaret. Men nu hade rektorn kommit till tredje årskursen. Årskurs tre av den fyraåriga realskolan och det var där han själv hörde hemma.

Klass 3B. Bokpremier för goda insikter i läroämnen. Som första namn kom hans:

– Bengt Andersson.

Och det pirrade en aning i magen när han krånglade sig ur bänken, och sen hela vägen fram till rektorn som skulle ha alla placerade på ett visst sätt, i en viss ordning.

Han vek undan lite med blicken när han tog i hand och bockade. Handen var varm och fast, men det var skönt att dra sig tillbaka, hela vägen ner igen.

Först i bänken tittade han på boken och blev besviken. Flygets årsbok 1962–1963. Vad skulle han ha en sån bok till? Han vände på försättsbladet och hittade en syltburksetikett där Näslunds Bok- och Pappershandel gratulerade till premiet och så hans namn.

Stickan hade fått en bok också och sträckte sig mot honom, viskade att han gärna ville byta. Stickan lyfte upp sin bok. På omslaget sträckte en kvinna ut sina armar mot ett barn. Jag och min son hette den, men Bengt skakade på huvudet. Den var säkert bättre än den han fått men det kanske skulle vara kul att ha kvar syltburksetiketten. Mamma skulle nog tycka det.

Sen fick de gå fram allihopa och få sina betyg och sen kom då Den blomstertid och sen var det slut.

Värmen slog emot dem.

– Faen, sa Sune och knäppte upp skjortan, har du sett på faen? B i både ordning och uppförande. Det trodde jag aldrig Vipan skulle göra.

Han drog fram en stålkam och slog några slag på kyrkmuren innan han kammade ner håret över öronen.

Sune var mörk, kort och kraftig, med stadiga ben som en fotbollsspelare. Men fotbollen hade han slutat med sen han inte platsade i juniorlaget.

De var olika till utseendet. Bengt var lång och mager och med ljust, tunt hår.

Men de hade alltid varit tillsammans. Deras föräldrar umgicks också lite, kanske mer tidigare innan Bengts pappa börjat arbeta söderut.

Sune var inget skolljus. I våras hade Bengt hjälpt honom med engelskan några gånger när de haft skrivning. Bengt hade gjort en snabböversättning med lagom många fel och sen gått på toaletten och stoppat papperet bakom toalettstolen. Sen hade Sune gått och hämtat papperet och på så sätt kunnat skriva till sig ett Ba.

Bra Sune, hade Vipan sagt då han lämnat tillbaka provet. Du tar dej!

Och Bengt hade rodnat. Det var fusk att göra som han gjorde, det visste han. Han skulle råka illa ut om någon lärare kom på dem.

Men han kunde inte säga nej till Sune. Så hade det alltid varit.

– Du då? Bara stora A?

Sune hade ett konstigt r-ljud. Det lät nästan som ett s, eller som att han kom söderifrån. Men det var ingen som vågade kritisera Sunes sätt att prata.

Bengt hade snabbt ögnat igenom sitt betyg. Ba i kemi, resten AB och fyra små a:n, i svenska språket, svensk skrivning, engelska och tyska.

– Jo, det är väl okej, sa han. Det är en timme innan bussen. Vi börjar trava tycker jag. Och försöker lifta.

– Gärna för mej, sa Sune och plockade fram pipan.

De fick gå länge. Det var varmt och de ålade ur skjortorna och lät dem hänga som ljusblå segel ner mot knäna. Pipan gick varm, tobaken var torr och huvudet litet. Ett stopp blev fem os.

Utanför Dahls affär stannade de, slog sig ner i diket och väntade på bussen. De räknade ihop sina mynt, fick slutsumman till knappt tre kronor och köpte två Pommac och lite snask och hade en liten fest i dikeskanten.

– Det enda bra med den här boken du vann är ju flygvärdinnorna, sa Sune. Den här till exempel.

Han pekade på en blond flicka med högklackade skor, trång dräkt och glansig mun.

– Tänk dej över Azorerna eller nånting. Hon böjer sej över dej och viskar i ditt öra: Kan jag inte få se på cockpitten?

Han brast i ett vrålande skratt, slog ihop boken med en smäll, stoppade tummen i flaskhalsen och skakade flaskan våldsamt.

Så sa Sune alltid om tjejer och Bengt hakade på som vanligt.

– Jo, hon är okej, en natt med henne skulle man inte tacka nej till många gånger.

– Azorerna förresten, bytte Sune samtalsämne. Jag fick bara B i geografi och det är då inte rättvist. Hon hatar mej, den där kossan. Men skitsamma, det är glömt om hundra år.

Han stoppade fingrarna i munnen och gav ifrån sig en gäll vissling, knackade ur sin pipa och stoppade den i byxfickan och drog upp stålkammen.

Han hade låtit håret växa en bit ner över öronen. Han hade svart, kraftigt hår som han framtill kammade i en lugg som gick i en båge ner mot höger ögonbryn.

– Ikväll sticker vi till logen och fröjdar, sa han och knäppte på stålkammen. Te dans me karlstatösera. Jag hörde den där töntlåten med Sven-Ingvars i morse igen. Snackar dom så där i Värmland?

– I så fall ror vi från sorteringen, sa Bengt. Tar båten från buntverket.

– Ja, hellre än moppen. Jag kan fixa nånting också, så vi kan ha en liten fest.

Bengt reste sig och fick syn på den gula bussen i en kurva med ett moln av damm efter.

– Fest? sa han.

– Ja, fira att skolhelvetet är slut för i år.

Två

Huset var gult och litet och låg bara hundra meter från älven. Från balkongen kunde han se upp mot bron och grundet mitt i älven och allt timmer, som ibland snördes ihop i en båge av bomlänsen. Och åt andra hållet sorteringen med de fyra rännorna.

På övervåningen fanns tre små sovrum, låga i taket och trånga. Arne och han delade på ett. På kvällen när han drog ut underdelen till turistsängen och ställde upp den på sina ben var det knappt att det lilla skrivbordet och stolen fick plats.

Den enda som hade eget rum var Gun, ett litet krypin som tidigare varit garderob. Det största rummet var mammas och pappas, men så lågt i taket att pappa nästan inte kunde gå rak. Det var kanske därför han gick som en smal krok, eller så hade han blivit krum av skogen.

Klockan var två när Bengt steg in i köket. Han hade köpt ett Toy i Dahls affär för att mamma inte skulle känna röklukten.

– Jag tänkte vi skulle äta ute idag, sa hon. Det är ju riktig sommar. När Arne kommer. Och Gun. Hon är vid älven och badar. Hon har inte gjort annat idag, sen hon kom från skolan.

Mamma var rödblommig och hade ställt upp tallrikar, glas och bestick på en bricka som hon räckte till honom.

Han bar ut den, placerade ut tallrikarna på det grönflagnade bordet.

– Och så vill jag naturligtvis se betyget, sa hon när han kom in igen.

Hon torkade av händerna på förklädet och vecklade ut det vita papperet.

– Det var väl bra, sa hon och räckte tillbaka det.

– Jag fick en bok också, sa han, för att betyget är så pass bra.

– Bra! Hon klappade honom snabbt på axeln. Hämta rödbetor i källaren är du snäll!

Nu var det sommarlov.

Den här lördagen hade han sett fram emot sen i slutet av april när det plötsligt hade börjat snöa igen, alldeles innan älven skulle till att gå.

Men nu kändes det inte riktigt lika bra som han tänkt sig. Fast ikväll skulle de ju ut i varje fall. Han och Sune. Och snart skulle Arne komma från Sollefteå. Det var ju bra, fast det blev trångt i rummet. Under terminerna hade han det bra under veckorna. Eget rum.

Det var svalt och mörkt i källaren. Han hostade innan han öppnade dörren för att få bort eventuella råttor. Inte för att han sett några där de senaste åren. Sista gången var sommaren han slutade folkskolan och han skulle plocka upp potatis och en mus kilade över hans hand.

Betyget hade ju varit skapligt. Även om han hade hoppats att han skulle få ett stort A i skrivning. Vipan hade ju berömt hans uppsats om sorteringen.

Hoppas hon blev nöjd, tänkte han.

Han hittade en burk rödbetor. Solen bländade honom på väg uppför källartrappan.

I köket puttrade potatisen och i stekpannan låg en stor klump pölsa beredd.

Han tog med sig lokaltidningen och slog sig ner i en trädgårdsstol, men kände sig orolig och smet in på utedasset. De hade en liten vattenklosett inne också men sommartid skulle de använda dasset eftersom avloppet var så dåligt.

Han la på haken, ställde sig så att han kunde se ut genom springorna i dörren, knäppte upp gylfen och lät lemmen sprätta ut.

Arne satt i trädgården när han kom tillbaka. Han hade en tunn, fjunig mustasch, var lång och klädd i blå clubblazer och smal