Livstråden

By Elisabet Reymers and Per Reymers

Narkossköterskan Margaretas liv är slaget i tusen bitar. Allting vändes uppochner när hon en dag klev in i operationssalen till en alldeles särskild patient. Hon hade tagit beslut om narkosen på sin nära bekanta som skulle opereras. Vännen dog och anklagande fingrar började riktas mot Margareta. Hon hade misskött sitt yrke gravt och var ansvarig för dödsfallet, menade de.Samtidigt visar det sig att hennes stora kärlek och make varit otrogen. Hennes värld rämnar.Men kanske finns det en ljusning ... Narkosöverläkaren backar Margareta och kanske kan det vara början på den vändning som Margareta så desperat behöver?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 30, 2018
• ISBN: 9788711741849

Book preview

Första kapitlet

I sjukhusparken började junidagens gassande värme svalna av mot kväll men inne i operationssalen var det fortfarande kvävande hett. Bengt Malm, kirurgen, kände sig irriterad och kastade en snabb, otålig blick över den handduksdraperade skärmen som skilde honom från narkossköterskan.

– Han spänner sig, Margareta!

Narkossköterskan Margareta Danielsson hade suttit med huvudet böjt över sina papper. Nu sträckte hon sig efter en spruta utan att svara. Hon gav injektionen och kirurgen väntade tills det muskelavslappnande medlet hade börjat verka – innan dess kunde han inte fortsätta, patientens spända bukmuskler hindrade honom.

Så kunde operationen äntligen gå vidare. Margareta lade ifrån sig den tomma sprutan och antecknade injektionen på journalen. Hon kände hur tröttheten värkte i kroppen. Det hade varit en lång dag och längre skulle den bli. Patienten på bordet framför henne var visserligen inget problem. Han hade kommit in till sjukhuset med plötsliga magsmärtor och man hade misstänkt blindtarmsinflammation. Nyss hade Bengt meddelat att hans misstanke varit riktig. Det återstod bara att ta bort det inflammerade lilla bihanget och om inget oförutsett inträffade så var detta en helt normal operation.

Patienten var inte fyllda tjugo. Han var ung och stark och i utmärkt kondition. Att hans muskler spändes mer än man hade kunnat vänta sig spelade ingen roll, tänkte Margareta och betraktade hans ansikte några sekunder. Han hade bra färg och svettades inte. Huden var varm och torr. Inga problem med honom inte!

Hon lät tankarna vandra vidare till sina egna bekymmer. Den här blindtarmspatienten betydde att hon skulle bli försenad. Det fanns knappast någon möjlighet för henne att bli avlöst klockan fem – den jourhavande narkossköterskan höll redan på med förberedelser för ännu en operation.

Margareta suckade och tog blicken från väggklockan. Det tjänade ingenting till att räkna minuterna, hon skulle inte komma härifrån på ännu en timme. Och just idag när hennes mor tänkt fara och hälsa på tant Elin på ålderdomshemmet! Kanske hade hon dessutom haft en ovanligt påfrestande dag. Ann-Katrin hade kinkat och gnällt i morse och för ovanlighetens skull inte alls velat vara hos mormor. Margareta log litet när hon tänkte på sin lilla dotter. Den oväntade sommarhettan kunde visst irritera också småbarn som annars verkade totalt opåverkbara av väder och vind!

Hon lutade sig fram och lade fingrarna på patientens handled. Pulsen oförändrad. Hon kontrollerade blodtrycket och antecknade i narkosjournalen. Sedan slappnade hon av på stolen och fortsatte sköta narkosblåsan med ena handen. Tänkte att stämningen på operationsavdelningen hade varit ganska spänd hela dagen. Men undra på det – fullt jobb från tidigt på morgonen med dels det vanliga programmet, dels tre akuta operationer.

Narkosblåsan var en stor grön gummiballong som hon hade ungefär i knähöjd. Från dess ena ände gick en slang till narkosapparaten med alla dess metalltuber, från den andra löpte en slang med ett munstycke upp till patienten. Genom slangen och den plasttub som var nerförd i patientens luftvägar blåstes narkosgas och syrgas i väl avvägda mängder ner i hans lungor. Margareta tryckte på gummiballongen med bestämda handrörelser men hennes tankar var långt borta. Hon hade gett narkos vid så många operationer att det hela gick alldeles automatiskt nu. Men fast hon tittade rakt fram på det gröna tyget som avskärmade henne från operationslaget så var hon hela tiden om de många detaljerna. Patientens ögonlock som fladdrade till ibland. Hur ventilerna på narkosapparaten var inställda. Hur fort innehållet i den stora flaskan på stativet droppade in genom plastnålen i patientens arm.

Hettan var nästan outhärdlig och hon kände hur hennes kortklippta blonda hår klibbade mot nackhuden. Underligt att en sådan våldsam värme kunde blossa upp så häftigt och såpass tidigt på sommaren! Synd att hon var jour på lördag och söndag också – annars hade hon och Göran kunnat åka ut till någon badstrand med Ann-Katrin. Fast de hade förstås massor att göra i både villan och trädgården. Och nog var det kanske skönare att stanna hemma än att trängas bland andra och förmodligen också sitta i bilkö både till badet och hem …

– Den här var då rejält inflammerad! avbröt kirurgen plötsligt hennes tankar. Han höll upp en blodig klump i luften ett ögonblick. Så hörde Margareta hur den föll ner i en skål på bordet och hon kunde inte hjälpa att hennes blick drogs mot klockan igen. Nu var själva operationen klar. Men Bengt måste sy ihop och innan dess skulle han undersöka trakten kring den inflammerade tarmdelen. Margareta rörde sig oroligt på stolen.

– Han klarar det fint, stor och stark som han är, sa operationssköterskan belåtet. Margareta lystrade men sa ingenting. Berit hade i sin förkärlek för stora och starka, manliga patienter enligt skvallret gått litet för långt vid ett par tillfällen.

Så avskyvärd jag är! tänkte Margareta genast. Jag skvallrar lika mycket som de andra, åtminstone hör jag gärna på! Inte för att jag tror att det ligger någonting i det när det gäller Berit … I varje fall angår det inte mig!

---

Så fort operationen var över och hon hade väckt sin patient och sett till att han lyfts över på kirurgavdelningens bår skyndade hon ut till duschrummet. Och när hon en kvart senare cyklade nerför lasarettsbacken kändes allting mycket bättre. En mild kvällsvind svalkade henne och luften blommade av försommarens alla dofter. Kanske skulle de kunna äta ute i trädgården i kväll, hon och Göran, sedan de stoppat Ann-Katrin i säng?

Men ett stänk av missmodet återvände när hon ringde på dörren till sin mors våning – redan i trappan hade hon hört Ann-Katrins snyftningar. Vad var det med deras alltid så soliga flickunge? Hon höll väl inte på att bli sjuk?

– Jag är ledsen att jag blev så sen, mamma, sa hon urskuldande när hennes mor kom emot henne i hallen med Ann-Katrin i famnen. Har hon varit besvärlig?

– Det är nog den här förfärliga värmen, sa fru Bäck och lyfte över dotterdottern till Margareta. Vi har varit nere vid lekplatsen och vi har lagat plättar och vi har sytt en dockklänning – men ingenting har varit roligt.

– Stackars liten, sa Margareta och strök över dotterns ljusa hår. Vi åker hem och badar dig. Då känns det bättre, ska du få se.

– Hon får nog ha något lättare på sig i morgon, sa Margaretas mor och torkade sig i pannan. Det skulle inte förvåna mig om det blev åska.

– Men det är mycket svalare ute nu, sa Margareta. Ska du åka och hälsa på tant Elin?

Hennes mor skakade på huvudet. – Jag hade tänkt komma iväg tidigare, sa hon. Nu blir det för sent.

Vi borde försöka hitta någon annan utväg, tänkte Margareta när hon bar sin treåriga dotter nerför trappan. Mamma blir så trött av att ha Ann-Katrin hela dagarna. Men hon får ju ingen plats på daghemmet förrän tidigast nästa år. Och privata dagmammor är ju nästan hopplöst att hitta. Och förresten så skulle väl mamma aldrig tolerera den lösningen heller! Hon hade ju själv erbjudit sig att ta hand om Ann-Katrin …

Hon lyfte upp Ann-Katrin i barnsadeln på cykeln och vinkade åt sin mor som stod i fönstret. Så cyklade hon nerför Storgatan och bort mot villaområdet dit de nyss flyttat. Hon tog det lugnt nu, när hon hade Ann-Katrin bakom sig. Visserligen var flickan van att åka och satt oftast stilla men ibland fick hon syn på något och gjorde en oväntad och ivrig rörelse.

Den här kvällen satt