Kretsarna

By Lars Åke Augustsson and Stig Hansén

Civilingenjören och försäljningschefen Sune Hellman står inför det stora språnget. Affären som kan komma att påverka hans karriär och hela hans liv för alltid. Affären som kanske inte är helt laglig ... Samtidigt kämpar han med sitt äktenskap, känslorna har svalnat och ersatts av ett illa dolt förakt och hat. Trots det lever Sune och Doris vidare som om allt är som det ska. Men hemligheter och lögner staplas på varandra och hotar snart att rasera allt och Sune blir allt mer paranoid. Är de honom på spåren? Kretsarna är en sannolik thriller och resultatet av Lars Åke Augustsson och Stig Hanséns första litterära samarbete. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 8, 2021
• ISBN: 9788726569711

Book preview

författaren.

Sammansättningen ger en helhetsbild som tyder på att utrustningen skulle användas för design av kretsar med CPU-enhet och anslutna terminaler. (— — —) Här används de mest i kommersiella, civila produkter men eftersom tillgängligheten är låg i öst antar vi att de där går till deras militära uppbyggnad. Därför utgör dessa kretsar en måltavla för Sovjet och det pågår sovjetiska aktiviteter för att komma över denna teknik.

Anonym tjänsteman i Pentagon, intervjuad i M Holmström och T von Sivers USAs exportkontroll: Tekniken som vapen.

— Min vän, den verkliga sanningen är alltid osannolik, vet ni det? För att göra sanningen sannolikare måste man ovillkorligen blanda upp den med lite lögn.

Stepan Trofimovitj Verchovenskij i F M Dostojevskijs Onda andar.

Ett tack till Nils Öhman för värdefull hjälp med tekniska faktauppgifter.

LÅA o. SH

PERSONER:

HUND:

I. Det stora språnget

Ett

Söndag i september 1986. Sune Hellman stiger från den folktomma undergroundstationen i London City in på det silverfärgade tåget med destination Heathrow och silhuetten av ett flygplan på skylten. Han väljer den tommaste vagn han ser, för han vill äntligen vara ensam.

Vilken natt! Färjan över var full av ännu fullare fotbollsfans, vilka hejade sig hesa och Sunes nattsömn alldeles sönder och samman. När han öppnade hyttdörren och bad dem hålla käft, försökte de bara dra med honom i ramsorna om deras älskade kamrater. Han kunde bara svära att han fan aldrig varit kamrat med någon!

Han hade sig själv att skylla. Vem tackade honom för att han tog den billigaste vägen, färja hit och det billiga rumänska flyget Tarom härifrån till Kina? Vad har han haft för all sin snålhet och lojalitet mot firman under alla år?

Nej, han är visst inte ensam i vagnen. Ett par platser längre bort sitter en kille i femtonårsåldern, med rött spretigt hår och droppande näsa. Dropparna faller ner i den tidning han har i knät och inte lyfter blicken ifrån. Det är inte tits and ass som fängslar killen, ser Sune nu, utan bara bilder av flygplan.

Sune ser sig själv i killen. Långt innan han kunde kalla sig civilingenjör och försäljningschef. När han bara var enda barnet i en tjänstemannafamilj i ett litet radhus i det värmländska brukssamhället Hagfors. Under sina barnsligt runda kinder och näpet förvånade ansiktsuttryck hatade Sune hemmet och stan och längtade hela tiden därifrån.

Han brukade knycka av det brevpapper med Uddeholmsbolagets firmamärke som farsan tidigare stulit med sig från kontoret. På det skrev han på sin bästa skolengelska till flygplanstillverkare världen över och begärde prospekt och offerter. Sedan fick han rusa hem på frukostrasterna för att kolla brevlådan, så att morsan inte skulle se något brev till Sir eller Aviation Engineer Sune Hellman, Esq. eller vad titel han nu givit sig. Därefter smet han mumlande något om matteläxan från middagsbordet, från farsans instämmanden med husorganet Nya Wermlands-Tidningen. Darrande av upphetsning slet Sune upp kuverten och bläddrade bland glansiga broschyrer, och började räkna ut måtten på en skalamodell.

Nu ser han på den rödhårige ynglingen några säten bort i vagnen och undrar hur han har det hemma. Sitter han också på helspänn för att någon förälder inte ska överraska honom med modellbygge? Tycker också hans föräldrar att han ska ägna sig åt viktigare ting än leksaker, som Sunes föräldrar kallade hans krävande skalamodeller? Det är inte lätt att vara sina föräldrars enda hopp.

Sune skulle komma sig högre än farsan, som trots högeråsikter och korrespondenttitel inte var stort bättre än en vanlig kontorist. Sune skulle bli en fin karl. Inte som morsan som hela tiden fick vakta sin tunga så att den talade rikssvenska och inte hennes barndoms klarälvdalsmål. Sune försökte förvisso vinna dem. Började inte Howard Hughes som flygplanskonstruktör för att sluta som världens rikaste man?

Han försökte sig till och med på att revoltera, genom att låta håret växa ner över öronen. Det var hans egen modell av de uppror som skakade världen under sextiotalet. Men han skötte sig samtidigt i skolan, hade dessutom extra matematiska och fysikaliska kunskaper tack vare sitt modellbyggande och flygintresse. Han var bland klassens bästa i de beräknande ämnena och gick självklart med i Konservativ Skolungdom.

Det långa håret var honom till lycka, när hans försenade pubertet bröt ut samtidigt med hans politiska ställningstagande. Hans runda kinder och höjda ögonbryn fick honom att likna Paul McCartney, flickornas älskling i The Beatles. Han sågs ute med döttrar till bolagets högsta tjänstemän, vilket fick hans föräldrar att drömma ljuvt om fina förbindelser i framtiden.

Framgångarna fick honom att spänna bågen i högsta laget. Han tänkte ut ett experiment som blev alltför framgångsrikt. Han pluggade först skallen full av kunskaper om Folkrepubliken Kina och dess kommunistiska uppbyggnad. Sedan lärde han känna och förförde den söta lilla dottern till en av stans mest ökända kommunister.

Men Doris Persson var en modell som inte lät sig manipuleras som han tänkt. Den förförda blev allvarligt kär och blev till en förföljare. När Sune efter studenten drog till Karlskrona för att utbildas till signalmatros, förföljde hon honom lika ihärdigt med brev som han själv tjatade på farsan om extra pengar, annars skulle han klassa ner sig till malaj.

Också förbandets säkerhetsofficer fick huvudvärk av befälseleven Sune Hellman som ju fick medlemsutskick från Högerns ungdomsförbund samtidigt som han prenumererade på China Reconstructs. Var han moderat eller maoist? Sanningen var att Sune blivit fascinerad av Kina. Lika ohjälpligt förförd som den lilla kommunisttjejen blivit av honom själv.

Men medan många socialister på sextiotalet såg kulturrevolutionens Kina som en revolutionär modell, såg Sune det som en gigantisk experimentlåda. Större än den han aldrig fått av sina föräldrar, eftersom morsan var rädd för att han skulle sätta syrafläckar på salsbordet. Full av levande materia att experimentera med. Alla dessa miljoner människor som små myror! Tänk att få ställa upp dem som de tennsoldater han haft som barn och låta dem marschera dit han ville. Utsätta dem för de prov i fall och hållfasthet han fick lust till! Med sådana tankar bläddrade Sune i Bildtidningen Kina och greps av samma upphetsning som när han lånade FiB/Aktuellt och Lektyr av lumparkompisarna.

Doris sökte naturligtvis upp honom när han börjat på Tekniska högskolan i Stockholm. Hon kom ner från statskunskapen i Uppsala för att dra med honom i studenternas ockupation av sitt eget kårhus år 1968, och fick till sin förvåning och glädje höra att han gått med i Svensk-Kinesiska föreningen. Vad gjorde en medlem i det Moderata studentförbundet bland alla rödgardister? Doris var lika konfunderad som säkerhetsmajoren i Karlskrona varit.

Sune hade egentligen gått med för att få rabatt på tidskriftsprenumerationer. Men med sina excentriska högeråsikter blev han en celebritet redan efter det första medlemsmöte han besökte. Här var äntligen den borgare man behövde! För att visa bredden i vänskapen mellan svenskar och kineser! Så småningom skulle Sune få sällskap av många andra borgerliga exportörer och importörer, tekniker och kulturpersonligheter. Men Sune var en av de första och fick förtur i kön till diverse representativa poster i styrelsen. Och till alla trogna revolutionärers ursvenska avundsjuka, valdes han ut till det fåtal som fick besöka Kina under kulturrevolutionens kulmen.

Sune blev skakad över hur smutsig, dånande, mässande och öronbedövande verkligheten var. Inte alls så vacker och lätt att överblicka som på de glättade bilderna i China Reconstructs. Han fick dessutom finna sig i fyra veckors celibat och ingen i Kina hade hört talas om The Beatles. Ändå blev han än mera fascinerad av det väldiga landets möjligheter. Här skulle han kunna gömma sig undan från morsor och Dorisar och alla plikter och bara kunna bygga vidare på sin egen värld.

Han fann sin modell i den mönsterbrigad de besökte utanför Shanghai, där husen verkligen var lika nykalkade och ankorna lika feta som på tidningsbilderna. Här kunde man vila ut efter den oroliga och revolutionära mångmiljonstaden de nyss kommit ifrån. Där hörde han något mycket märkligt, sitt eget språk. En svenska lika ren som den man kunde läsa i Bildtidningen Kina, om det inte varit för alla de små misstag den gör som lärt sig språket bara från böckerna.

Han som talade svenska hette Zhou Men, men alla kallade honom för Xiao Zhou, Lille Zhou. Han hade varit ingenjör i Shanghai, men fick som så många andra utbildade göra drängjobb på landsbygden. Naturligtvis satte han igång att prisa kulturrevolutionen som befriat honom från hans småborgerliga tjänstemannatillvaro och i enlighet med Ordförande Maos strålande direktiv …

Samma snack som på alla andra besök, antog Sune och gick därifrån. Han var övertygad om att hans entusiastiska medresenärer i den svenska delegationen nu skulle förklara och ursäkta Sunes borgerliga handikapp för den där ex-ingenjören. Sune var van vid deras vänliga sätt att se på honom som en idiot.

Men vem kom sedan smygande om inte Lille Zhou? Som såg sig snabbt om och frågade om det är sant? Är ni verkligen borgerlig? Hyllar ni inte marxismenleninismenmaozedongtänkandet? När Lille Zhou blivit övertygad drog han Sune med sig in i skuggan under ett pilträd för att osedd kunna smuggla över en lapp med en adress till en person han kände på ett av de svenska företagen med kontor i Shanghai, en stor ovanlighet på den tiden. Han viskade till Sune att hålla kontakten! Jag är inte som de andra dumskallarna häromkring. Jag ska inte bli bonde som min far och farfar. En gång ska bönder åter bli bönder och ledare åter ledare!

Sune nickade då och han suckar nu. Säkert kommer Lille Zhou att återigen påminna honom om deras första möte imorgon när de träffas på hans tjänsterum i Shanghai. Om att ledare blir åter ledare!

Genom West End börjar vagnen fyllas av andra flygresenärer. Sune förbannar den brådska som inte tillåter honom att stanna tills imorgon. Då kunde han besöka Toy Modeler uppe i Kentish Town och jaga rätt på ett noshjul till den DC-3 Dakota han har halvbyggd hemma i lägenheten i Göteborg.

Nej, någon Howard Hughes blev han aldrig. Bara en av flera ingenjörer på en medelstor firma ute på Hisingen där man tillverkade maskiner för medelstora kontor. Efter firmans grundare, den medelmåttigt geniale uppfinnaren Herbert Lindström, såldes de under namnet Lindomatic.

Gubben Lindström nalkades slutet av sitt liv när Sune började i företaget och fick lyssna till gammelmansbittra utbrott om Lindströms lata söner. Antingen krökade de på krogen eller drog sig ute vid Långedrag, mera intresserade av vad kassalådan innehöll än att utveckla de kassaapparater och räknemaskiner som firman gjorde. Året efter det att Sune börjat var gubben död, och allt vad Ylvan, som varit hans sekreterare, visste om sönerna var numret på deras bankkonton.

Andra och hungrigare begåvningar sökte sig vidare från Lindomatic till IBM och Ericsson. Men Sune fann tillvaron rätt behaglig under sönernas obefintliga ledning. Han byggde modeller i lägenheten i Masthugget om kvällarna och reste till Kina vartannat år.

För landet hade kvar sitt grepp om honom. Han höll sina årgångar China Reconstructs i perfekt ordning. När den store rorsmannen gått hädan och Deng Xiaoping satte igång att ordna upp verkligheten, fick Sune se hur Lille Zhous förhoppning gick i uppfyllelse. Ledare blev åter ledare. Lille Zhou kunde utan att skämmas kalla sig ingenjör, och tillsammans utvecklade de sitt svensk-kinesiska samarbete.

Det var efter det att Sune stannat över några dagar på en mässa i Hongkong på väg hem från Kina, och där fått kontakt med den expanderande elektroniktillverkaren Dae Wong Inc. i Pusan i Sydkorea. Dae Wong sökte samarbetspartners för den europeiska marknaden. Vad mera kunde Lindomatic önska sig? Efter sex år av ständiga utbetalningar till de ständigt frånvarande var firman bara tomma skalet.

Mot att bli befordrad åtog sig Sune Hellman att fylla skalet med nytt innehåll. Med Lille Zhous benägna hjälp skrevs ett handelsavtal med den sig raskt moderniserande Folkrepubliken Kina, om att leverera kontorsutrustning och annan elektronik av det välkända svenska märket Lindomatic. Strax före hade de slutit ett importavtal med Dae Wong som via sitt lager i England levererade komponenter, telefoner, digitalur och annat till Lindomatic. Med Lindomatics varumärke, eller monterade i Lindomatics höljen, gick produkterna dels ut på den mindre nogräknade delen av den svenska marknaden, dels i containers vidare till Kina.

Sune ledde alltså en firma som både importerade varor från, och exporterade varor till, Ostasien. Tekniken har sin politik. För så länge det stod svenska varumärken på produkterna kunde kineserna köpa elektronik från kapitalisterna i Sydkorea utan att stöta sig med kamraterna i Nordkorea.

Så det var som nyutnämnd produktionschef Sune återsåg Doris Persson från Hagfors. På en mottagning på Folkrepubliken Kinas Stockholmsambassad, strax efter den socialdemokratiska valsegern 1982, mötte han den Doris som representerade industridepartementet.

Hon hade aldrig blivit kulturminister eller det kommunistiska kvinnoförbundets ordförande, för Sverige hade inte blivit socialistiskt i den tappning som hon hade tänkt sig. Hon hade flyttat ihop med en kurskamrat från Uppsala i början av sjuttiotalet, fått barn och lägenhet i Birkastan och så småningom gift sig.

Doris Persson-Gren var socialdemokrat numera, påminde hon sig. Hon sade inte om det var före eller strax efter hon fick jobbet på departementets pressavdelning.

Hon berättade mera samma kväll på Sunes hotellrum. Allt om sina besvikelser och sin längtan efter ett eget liv och en riktig karl. Jon därhemma var för snäll, och kollegerna på departementet körde bara med henne. Mellan drinkarna berättade hon mera om hur det var på departementet och Sune insåg att han kunde ha en viss nytta av att veta regeringens kommande industripolitik. Han såg till att få tid till en och annan Stockholmsresa.

Allt var gott och väl. Tills en av sönerna Lindström ringde från Bermudas och meddelade att han och brorsan sålt aktiemajoriteten i Lindomatic till Dae Wong Inc. En delegation anlände från Pusan till Hisingen och efter en rundvandring kungjorde de sin avsikt att diskutera förändringar i företagets ledning inför den nya satsningen på produktion i Europa. Mister Hellman kunde kanske få ansvaret för de kinesiska kontakterna, åtminstone fram tills man utsett någon yngre kraft.

Med slipsen som ett silkessnöre kring halsen gick Sune från mötet. Just då ringde Doris och fick hela hans vrede över sig.

— Dessa små asiater kan väl hålla sig därhemma och göra sina kopior av Rolex och Apple och nöja sig med att de snott varvsnäringen ifrån oss! Detta är tacken för att jag fixat de långsiktiga kontrakten åt dem!

Just när rösten började brista hörde han att Doris skrattade åt honom, skrattade med den fast anställde tjänstemannens trygghet.

— Vad är det jag hör? Är det mannen som alltid hyllat marknadskrafternas fria spel som beklagar sig över att ha sumpats som en lanka?

Han hatade henne för det. Men borde egentligen vara tacksam. Den verbala örfilen fick honom att skärpa sig. Han ringde till koreanerna på Park Avenue och begärde ett nytt sammanträffande. På ett hövligt men kyligt sätt upplyste han dem om att det här faktiskt inte var någon frizon i tredje världen. Utan den svenska statens välvilja för deras produktionsplaner, kunde de lika gärna kasta sina miljarder won i Kattegatt. Han krävde kort och gott och svenskt medbestämmandeförhandlingar.

Sune tog Doris till hjälp för att få kontakt med Västfonden, som visade sig avundsjuk på de andra löntagarfondernas spekulationsvinster, och ivrig på allt som verkade snabba klipp. Strax före valet 1985 kunde den storstilade satsningen presenteras. Kapital från Dae Wong och Västfonden tillsammans med kraftfulla amerikanska datorer skulle göra Lindomatic till ett ledande företag för produktion av integrerade kretsar.

Om priset för att få exportlicenser från USA talades lika tyst som om jobben. Sanningen var den att den genomgripande nyinvesteringen skulle avskaffa hälften av jobben samtidigt som man producerade dubbelt upp i värde räknat.

Sune själv visste att han skulle få vara kvar som produktionschef bara så länge de inte kommit på något sätt att sparka honom snett nedåt. Han hade Doris Persson-Gren att tacka för jobbet. Det fick honom att avsky henne ännu mer.

Sune ser sin bild i vagnsrutan.

Vill han vara vänlig mot sig själv ser han ut som en tjugo kilo för tung Beatlesbasist. Kortklippt numera, eftersom svallande sidohår passar illa till begynnande flint. Vill han vara sanningsenlig, liknar han mest en stor jävla tumme.

Tåget dyker ut i dagsljuset i Hammersmith medan Sune drar in magen så att kavajen inte ska strama. Ner till sjuttiofyra kilo ska han innan årets slut! Vid det laget bör allt vara avgjort, hela planen genomförd. Planen som han för sig själv kallar Det stora språnget. Den bör sluta i en vit villa i något behagligt klimat.

Han ser sig omkring bland allt flera passagerare. Ett par amerikanare gestikulerar med gyllene Cartierklockor kring sina håriga handleder och vickar på sina brougeskor måttsydda hos John Lobb eller Rayne. Alla de där rätta märkena som Doris pekat ut som lämpliga för en karl i Sunes ställning. Hon som en gång höll reda på alla moden för att inte låta sig manipuleras av dem.

Han hatar henne, men håller god min. Inte ett ord till om hennes med åren allt porigare näsa och cigarretthesa röst. Hon som tänt honom med sin oskyldiga doft av tvål avger numera Chanel och whisky och Benson & Hedges. Han måste skicka kostymen på kemtvätt efter varje hotellnatt med henne. Hon som en gång drack algeriskt rött för att stödja tredje världen skickar honom numera