Stöveln i ansiktet, en bok om George Orwell

By Lars Åke Augustsson and Stig Hansén

År 1950, enbart 46 år gammal, dog mannen som för världen är känd under namnet George Orwell. Författaren som bekämpade sin tids förtryck, oavsett om det var fascism, stalinism eller imperialism. Under sitt korta liv hann han lämna stora avtryck efter sig som återspeglas än idag. Författarna Lars Åke Augustsson och Stig Hansén presenterar i boken Stöveln i ansiktet George Orwell både som författare och människa och prövar hans tankegångar på den samtida politiska debatten. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 3, 2021
• ISBN: 9788726968736

Book preview

Förord

Med ett antal böcker har vi försökt belysa den radikala politikens villkor.

Vi började med en mönstring av socialdemokratins ståndpunkter i början av 1990-talet (På spaning efter socialismen, 1991), fortsatte med en skildring av den yttersta vänsterns uppgång och fall (Maoisterna, 1997) och gav med Glad och förbannad. En bok om Bengt Göransson (2002) ett porträtt av en folkrörelsesocialist som blev kulturminister.

Med Stöveln i ansiktet. En bok om George Orwell vill vi dels uppmärksamma en författare som aktivt arbetade mot sin tids auktoritära läror, dels pröva vilka av hans tankar som ännu är gångbara tjugo år efter 1984. Naturligt nog handlar den mest om världen utanför Sveriges gränser.

Vårt nästa projekt skulle handla om Sverige i världen. Vi tänkte den som en intervjubok med Anna Lindh.

Vår kontakt med henne grundlades redan 1990 när vi intervjuade henne för På spaning efter socialismen. Både vi själva och många av bokens läsare tyckte att den intervjun var den mest lyckade.

Anna Lindh vågade yttra sig kritiskt mot den förda politiken, till exempel om hur snabbt beslutet togs om svensk ansökan om EU-medlemskap (eller EG, som vi ännu sade):

»Jag tycker inte att frågan om EG-medlemskap skulle ha fått poppa upp bara en månad efter partikongressen. Planerna på att söka medlemskap i EG bör ha funnits i regeringen redan vid partikongressen och borde därför ha diskuterats öppet där.»

Hon ansåg att nyckelfrågan för att motverka främlingsfientlighet var arbete:

»Därför är arbetstillstånd psykologiskt så betydelsefullt, både för flyktingarna själva och för att motverka fördomarna mot dem.»

Hennes åsikter förpliktade henne till eget politiskt arbete. Hon satt redan då i partiets verkställande utskott. I miljöfrågorna åstadkom hon något av en vändning för hela socialdemokratin och stod för förnyelse av den offentliga sektorn.

Hon såg för sig en framtid där mjuka frågor skulle finnas »jämsides med ekonomin: ett aktivt kulturliv, gemensamhet i bostadsområdena, invandrarkulturen tas tillvara. Miljötänkandet ska genomsyra alla beslut. Vi ska klara av att bosätta oss var som helst och kunna räkna med att få både arbete och kultur där.»

Redan när vi arbetade med boken om Bengt Göransson talade vi och vår entusiastiske förläggare Lars Hjalmarson om behovet av en intervjubok med Anna Lindh. Vi frågade henne och diskuterade det med henne både i telefon och brevledes. Hon sade inte ja, inte heller nej. Hon var intresserad av projektet, senare när hon skulle ha mera tid, när Sveriges halvår som ordförandeland i EU var över, när folkomröstningen om EMU var i hamn… Tonen var ändå positiv. Det här skulle vi göra.

Anna Lindh var för oss, som för många andra, inte bara en stark utrikesminister, utan också den vi hoppades se som Sveriges nästa statsminister. Vi såg fram mot diskussionerna medan vi fortsatte arbeta med boken om Orwell.

Manuset om Orwell var klart (förutom EMU-debatten som vi skulle skriva till lite om) och vi skickade det till vår förläggare. Samma dag han fick det stacks Anna Lindh ner. Dagen därpå, den 11 september 2003, gick hon bort.

Vi tillägnar denna bok – som handlar om en socialist som motsatte sig översittarfasoner i den internationella politiken och som stod för öppenhet, klarspråk och respekt för människans rättigheter – Anna Lindhs minne.

Lars Åke Augustsson och Stig Hansén

Liv efter 100?

En inledning

I mars 1949 skrev en engelsman till en vän som råkade befinna sig i Norden:

»Jag har alltid tyckt att Sverige låtit som ett tråkigt land, mycket tråkigare än Norge eller Finland. Jag skulle tro att det förmodligen finns bra fiskevatten, om du kan mobilisera något intresse för sådant. Men jag har aldrig kunnat med dessa mönsterländer med alla moderniteter och hygien och enorma självmordstal.»

Brevskrivaren befann sig på sanatorium och kämpade mot tuberkulos i sista stadiet. Han var född 1903 och hade större delen av sitt vuxna liv levat nära fattigdomen. Numera var han en förmögen och världsberömd författare. Men det kunde inte rädda hans liv.

Den 21 januari 1950 dog han, ännu inte fyllda 47. Han begravdes torsdagen den 26 januari i Sutton Courtenay, Berkshire.

På hans gravsten står namnet Eric Arthur Blair.

För världen är han känd som George Orwell, författaren som bekämpade sin tids förtryck vare sig det var imperialism, fascism eller stalinism. Och berömd för sin förmåga att formulera provocerande åsikter på en rak, precis men vardaglig prosa.

För oss har han länge varit aktuell, vare sig vi skrivit om reportagets konst eller om Kina eller om svenska maoister eller om Texas. Vår ursprungliga plan med den här boken var att den skulle ligga klar till hundraårsminnet av Orwells födelse. Men ju mera vi läste och tänkte, desto tydligare såg vi att den ständigt motsägelsefulle Orwell hade mer att säga än vi först trodde.

Så vi använde jubileumsåret till att arbeta vidare på denna bok. Det var tacksamt för att vi kunde dra nytta av en ström nya artiklar och böcker.

Framför allt var det givande att med Orwell i minnet se sig om i världen och Sverige år 2003. USA förde krig mot Irak för att landet sades gömma massförstörelsevapen. Samma USA brydde sig inte om att Nordkorea öppet skröt med sina atomvapen. Vi tänkte med Orwell att det är svårast att se vad som är mitt framför näsan.

– Vi glömmer, sade filmaren Michael Moore i januari 2003, att Ledaren behöver krig, och att människor måste intalas att fienden finns överallt och kan slå till överallt. Då ger de upp sin frihet eftersom de vill behålla livet.

Folk som menade sig vara vänster hyllade Michael Moore som vid Oscarsutdelningen skällde ut USA:s president. Där fick man se den amerikanska ruttenheten! Samma människor hade inget att säga om att kritikem Moore faktiskt fått USA:s största filmpris och fick säga vad han ville. Vi tänkte på vad Orwell skrev om sin tids ofullkomliga men dock demokrati, nämligen att en halv limpa är bättre än ingen. Och att han pekade på hur man i krigets England på gatorna fick fritt sälja tidningar som lovprisade fienden.

Här i Sverige pågick kampanjen inför folkomröstningen om EMU. Statsministern sade att han inte tänkte acceptera att ledande medlemmar i partiet drev en kampanj mot partilinjen och folk kallade honom Storebror, inspirerade av George Orwells roman i984.

Hela EMU-debatten fick oss gång på gång att tänka på Orwells kritik av det politiska språket, med dess halkigheter, svulstigheter och överdrifter.

Hundraåringen kändes högst närvarande under 2003.

Orwells röst och andras

En kort orientering om hur boken är disponerad: Först något om huvudlinjerna i George Orwells författarskap och liv.

Sedan en diskussion om vad i Orwells författarskap som vi tycker fortfarande är aktuellt. Det gäller politiskt språk, frågor i vår tid, och inte minst vilka utsiktena är mot framtiden. Kan vi känna oss säkra för att 1984 inte ligger framför oss?

Orwell står för pluralism och mångfald. I den andan har vi också – parallellt med vår orientering, diskussion och tolkning – intervjuat andra svenska läsare av Orwell. Dessa samtal och synpunkter finns här och var i boken, liksom kommentarer från utländska författare som Christopher Hitchens och Margaret Atwood.

De goda bristerna

Orwell hade sannerligen inte alltid rätt. Han såg inte kvinnor som jämlikar. Han tyckte illa om homosexuella. Han hade fördomar om skottar och en del andra folkslag – låt vara att det ovan citerade pratet om Sverige inte var någon text avsedd att publiceras utan ett privatbrev till Michael Meyer.

Men han såg längre än de flesta i frågor som var bland de viktigaste: Hur tala och skriva om politik utan att förfalla till schabloner och osanningar? Hur befria världen från imperialismen? Hur bekämpa totalitära läror som nazism, fascism, kommunism?

Lionel Trilling, en amerikansk kritiker som var samtida med Orwell och hade samma radikala och antiauktoritära övertygelse, pekar i essän »George Orwell and the Politics of Truth» på att just i sin bristfállighet borde Orwell vara en utmaning för oss alla:

»Han är inget geni – vilken lättnad! Vilken uppmuntran. Ty han förmedlar till oss känslan att vad han har gjort, kan var och en av oss också göra.

Eller kunde, om vi bara bestämt oss för att göra det, om vi bara kunde göra oss av med en del av de floskler vi tröstar oss med, om vi under några veckor struntade i åsikterna hos den lilla krets vi är vana att diskutera med, om vi vågade ta risken att ha fel eller inte duga, om vi såg enkelt och direkt på sakernas tillstånd, om våra sinnen var fyllda av en strävan att se efter hur det verkligen ligger till, inte av prestige över den storartade intellektuella handlingen att betrakta. Han befriar oss. Han säger oss att vi kan förstå vårt politiska och sociala liv enbart genom att se oss omkring.

[---]

Han återupprättar den gamla tanken på att det finns en demokrati i anden, befriar oss från uppfattningen att tänkandet är något tekniskt, professionellt och tävlingsinriktat. Han får oss att tro att vi alla kan fungera som fullgoda medborgare i tankens samhälle.»

Ord och liv

George Orwell kom till världen den 19 november 1932. Han var då 29 år gammal och bytte namn i samband med att hans debutbok Nere för räkning i Paris och London skulle komma ut den 9 januari 1933.

Boken handlar om livet på samhällets botten. I första delen arbetar berättaren i köken på ett par restauranger i Paris och får erfara att ju finare restaurang, desto värre snusk i köket. I andra delen är han tillfällighetsarbetare i England. Han upptäcker hur slang och svordomar används, att kackerlackorna är mycket vanligare i södra än i norra London, att han på Det Sjungande Evangeliet kan bli frälst för sex pence.

Han refererar en betydelsefull diskussion med gatumålaren Bozo, som invänder mot berättarens åsikt att det verkar som