Mord i bok

By Lars Böttiger

Människan mördar och litteraturen har inte undgått att fånga upp denna mörka sida av oss. Författare har inte varit främmande för att utforska mordhandlingar i sina böcker. Genom historien har de skapat ett outtömligt spektrum av mordmetoder, varav vissa är mer tvivelaktiga än andra.I "Mord i bok" följer vi tråden av dödliga handlingar i litteraturens värld. Genom sina analyser av olika verk avslöjar Böttiger på ett lättsamt sätt överraskande insikter om hur mord skildras i fiktionen: Hade Shakespeare en alldeles särskild fascination för mord? Vilken är den vanligaste dödsorsaken i Agatha Christies böcker? Och fungerar verkligen Dorothy Sayers sofistikerade mordmetoder i verkligheten? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 11, 2023
• ISBN: 9788727042275

Book preview

Lars Böttiger

Mord i bok

SAGA Egmont

Mord i bok

Omslagsfoto: Unsplash

Copyright © 2023 Lars Böttiger och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727042275

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Företal

– kan läsas utan risk!

Varför skriver en äldre läkare?

Och hur kan han, som i sin läkargärning har att värna om livet, komma på en så bisarr idé som att skriva en bok om mord?

Och vad handlar en mordbok om?

Den första frågan innehåller tre huvudord, skriva, äldre och läkare. Låt oss se på dem först ett i taget och sedan i sammanhang?

Varför skriver man? Den italienske essäisten Primo Levi, som dog för ett par år sedan, har i sin uppsats Varför skriver man? (i L’altrui mestiere, 1985) inte mindre än åtta goda – och en dålig! – anledning. Den första orsaken skulle, om jag gör en lätt travestering av ett känt utryck av Pompejus, vara; Scribere necesse est, man skriver för att det är nödvändigt, av ett inre tvång. Det andra skälet är för att roa andra – och sig själv! Det är många författare, även läkarförfattare, som till exempel den i förtid bortgångne kirurgen Knut Haeger, som med eftertryck omfattade både det första och det andra skälet – han kände ett tvång att skriva men skrev därför att det var roligt. Levi ger vidare som skäl att man skriver för att lära någon något, för att förbättra världen, för att sprida sina egna idéer och för att befria sig från ångest. Den näst sista orsaken är för att bli berömd, men han säger att bara en dåre skulle sätta sig vid skrivbordet enbart för att bli berömd. Samtidigt tillägger han att inte ens den blygaste och mest tillbakadragne författare är helt fri från denna motivation. Varje författares ambition är att komma i tryck, sade redan den fiktive Paul Austin Delagardie, morbror till lord Peter Wimsey. Man kan skriva för att bli rik och han tycker inte att man skall se ned på den som skriver för sitt bröd, något som Jan Myrdal upprepade i en understreckare, Rättfärdigande av brödskrivandet. Nå, det kan ju vara en väsentlig skillnad mellan att skriva för sitt bröd och för att bli rik, men den klyftan utgör ett annat problem. Ja, för de flesta av oss är den inte något problem, vi blir inte rika.

Till slut den riktigt dåliga orsaken – man skriver av vana – tystnaden är mer värdig!

En äldre person – varför skriver han? Enligt en inofficiell WHO-definition är en äldre person mellan 60 och 75 år, så det stämmer väl på mig själv! Är man yngre är man medelålders, är man över 75, då är man gammal! Gemensamt åtminstone för äldre och gamla personer är att de i regel har mer tid än yngre, vilket kan ge dem en möjlighet att skriva. Att det kan vara lättare att skriva när man är äldre kan också hänga samman med att man fått en större överblick över tingen, inte kunnat undgå att skaffa sig en viss erfarenhet. Och man har hunnit läsa mycket – om man nu över huvud taget läser. Det finns ju många som säger att de aldrig hinner läsa! Man hinner vad man vill, men vill man inte kan ingen annan göra något åt saken. Jag trodde inte det fanns någon som aldrig läste, men häromdagen såg jag ett svar på frågan om senast lästa bok som fick mig att baxna. Intervjuoffret hade inte läst någon bok på 20 år! Jag tycker synd om honom.

Varför skriver en läkare? Nu börjar det bli svårare att svara, men det finns skäl. Det ingår i läkarutbildningen att skriva, att skriva journaler och sammanfattningar av dem. En läkare skriver redan under sin utbildning och fortsätter egentligen hela livet. I läkaryrket ingår att tala med patienter, att skapa en kommunikation, väsentligen men inte enbart med användande av ord. Språket är det medel med vilket patienten försöker tala om för läkaren vad som fattas honom, språket är det medel med vilket läkaren försöker ge sina råd. Finns det inte ett gemensamt språk, blir det ingen kommunikation, ingen förståelse, ingen hjälp! Sådana läkarutbildade författare som P C Jersild och Ulf Durling har bägge vittnat om att deras läkarutbildning varit av betydelse för deras författarskap – och det har före dem också Anton Tjechov och William Somerset Maugham.

Så har vi då i mitt fall den äldre, läkarutbildade personen som skrivit hela sitt liv, skrivit journaler och medicinska vetenskapliga arbeten och vi kommer till den andra av inledningens båda frågor: Hur kommer man på en sådan idé som att skriva en bok om mord?

Vad skall jag svara? Den första delen av mitt svar finns längre fram i boken, i kapitlet Mördarens vademecum. En av mina lärare under den första studietiden berättade en passent att man kunde begå mord med luft, men inte i så små mängder som dem Dorothy Sayers använde! Hur han kunde veta det eller hur mycket luft man verkligen skulle behöva, det tordes jag aldrig fråga honom om. Men intresset för mord var väckt – av den som skulle lära oss om sjukdomarnas innersta väsen – och första steget mot Mord i bok var taget. Det andra togs mer än trettio år senare då jag berättade om denna händelse för redaktören för en av Englands – och världens – största medicinska tidskrifter. Varför skriver du inte om mord hos Dorothy Sayers? frågade han och fortsatte: Jag skulle nog kunna ta in en sådan artikel.

Så var jag fast, först för den litteratur där man väntar sig att finna mord, detektivromanerna. Jag vill gärna peka på att läkararbetet i sin diagnostiska del naturligtvis är ett slags detektivarbete. Det gäller både för läkaren och för detektiven att hitta svaren på de klassiska frågorna: Vem, vad, var, med vad, varför, hur och när?

Läkaren vet väl i regel vem han har att göra med – men inte alltid – men de andra frågorna är alltid relevanta, antingen spårhunden söker en medicinsk diagnos eller en brottsling. Jag kan dra liknelsen ännu längre, sjukdomen är en brottsling och då blir det ingen skillnad alls.

Men jag är inte någon allmän deckarexpert, mitt intresse har inskränkt sig till de deckarförfattare som låter medicinska fakta utgöra en väsentlig del av sina historier. Vanliga deckare har ju mycket litet av den arten, det är i regel pang! – ett skott eller ett slag i skallen (det trubbiga våldet!) – och bums är liket omgivet av mer eller mindre listiga detektiver som till slut hittar en alldeles osannolik lösning – mordet har begåtts av någon som inte ens finns med i första delen av boken.

Deckarförfattarna med medicinska fakta gav mig blodad tand och jag började leta efter medicinskt innehåll i den riktiga litteraturen – jag vill här inte gå in på vad som är riktig och inte riktig litteratur eller musik, det är ett evigt spörsmål med skilda svar vid olika tidpunkter. Den flitige Anthony Burgess tog för några år sedan upp frågan i en understreckare om Sherlock Holmes. Han skyllde där våra litterära kriteriers rigiditet på T S Eliot, en New England-puritan, som gjorde det brottsligt att läsa Shelley eller Swinburne.

Det finns emellertid många exempel på riktig litteratur med medicinskt innehåll. Marcel Prousts hela liv och hela verk är fyllt av läkare, läkemedel och sjukdomar. Det finns en stor och omfattande litteratur om tuberkulosen och sanatorierna, det främsta exemplet är Thomas Manns Bergtagen.

Så började de författande läkarna komma in i bilden och fånga mitt intresse. Det finns många sådana: François Rabelais, Carl von Linné, Arthur Conan Doyle, William Somerset Maugham, Fredrik von Schiller, Anton Tjechov och många andra. Det här intresset lever och jag hoppas någon gång kunna skriva något samlat om de skrivande läkarna.

Vad handlar då en mordbok om? Det är lättare att säga vad den inte handlar om. Den är inte en handbok i att begå mord, varken på andra eller på sig själv! Den är inte en analys av deckarlitteraturen. Den är inte en rättsmedicinsk avhandling om mord. Den är inte en psykologisk studie av mördares sinnelag. Den är inte en fullständig förteckning över alla litterära mord och självmord, endast ett nyckfullt urval. Vad är den då? Jo, den berättar om böcker och är ett resultat av en obetvinglig läslust. Jag hoppas att min läslust genom den här boken kan smitta av sig och föra mina läsare till nya spännande läsupplevelser. Min bok spänner över ett vitt fält, från Bibelns Gamla testamente till en alldeles nyutkommen essäsamling av Georg Klein. I alla böckerna finns, som i livet självt, mordet och självmordet som människans eviga följeslagare.

Så här har ni min Mord i bok. Titeln klingar ungefär som Får i kål – var så goda och ta för er! Anrättningen är avsedd att vara lättsmält. Hoppas den smakar!

Lars Erik Böttiger

Mord – vad är det?

Truth will come to light; murder cannot be hid long

Shakespeare (1564-1616): The Merchant in Venice

Människan mördar – och tar sig själv av daga. Ända sedan hon drevs ut ur Paradiset och Kain dräpte sin broder Abel har hon fortsatt att döda sin nästa.

Ty folk i allmänhet, mina herrar, vill mycket gärna se blod och det enda de önskar sig av ett mord är ett ymnigt blodflöde, säger föredragshållaren i Thomas de Quinceys berömda klubb Mordkonnässörerna redan år 1827. Mord fascinerar, blodet lockar. Det var massor med blod, säger Jack, skrattande och rysande i Flugornas Herre år 1950, du skulle ha sett! Genom tiderna har mord varit kära motiv för skalder och författare, inte bara för sådana som skriver detektivromaner.

Mord – liksom i Luthers lilla katekes kan man fråga: Vad är det? Mord är att döda – av olika skäl och med skilda metoder. Mord är inte enbart att skjuta en person med pistol eller slå offret i huvudet med ett trubbigt föremål – dödandet kan ske med eld och med vatten, genom hängning, med gift och med vilda djur, i krig och i trafik – och genom korsfästning! Mord kan ske direkt eller med lejda bovar – torpeder i modernt språk – mord kan kamoufleras som olyckshändelse eller självmord.

Mordet och självmordet har mycket mer gemensamt än vad man kanske föreställer sig till vardags – om man nu över huvud taget