Transhippo: Dagbok 1

By Jörgen Sandberg

”Varför jag utgjort ett centrum för dolska intriger och aktioner är i skrivande stund inte helt klarlagt – mycket kan makten tiga om, men den är nu inte ensam aktör på samhällsscenen. Människan är till sin natur skvallrig och trolös, det förflutna ligger mycket nära i tiden, och dess
korta skuggor har ännu inte tätnat. Vår värld är i alla händelser en öppen plats och det finns i realiteten inga gömställen. Det hemliga och fördolda är en illusion, och den som brukar de blå dunsternas trollkonster skall finna att rekylen är häftig och bullersam, samt att röken inte skingras så lätt.”

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 7, 2018
• ISBN: 9789177857679

Jörgen Sandberg

Jörgen Sandberg är musiker och före detta journalist. Det här är hans bokdebut. Transhippo – Dagbok 1 – är den första volymen i en serie dagböcker som blandar prosa, poesi och essä med kommentarer till dagsaktuella händelser. Det är också en historia om ett brott som drabbat författaren, och en undersökning av en rad mystiska händelser och aktioner som riktats mot honom.

Book preview

Innehållsförteckning

Förord

2014

2015

Förord

En rad egendomliga omständigheter utgör startskottet för den dagbok jag påbörjade i Stockholm år 2014 och som sträcker sig till dags dato. Jag konfronterades av okända makter, vilket givetvis var mycket obehagligt, och jag såg ingen annan råd än att försöka dra uppmärksamhet till min situation. De händelser jag skildrar saknar inte spekulativa inslag, för att inte säga fantastiska, och detta i ordets rätta bemärkelse. Varför jag utgjort ett centrum för dolska intriger och aktioner är i skrivande stund inte helt klarlagt – mycket kan makten tiga om, men den är nu inte ensam aktör på samhällsscenen. Människan är till sin natur skvallrig och trolös, det förflutna ligger mycket nära i tiden, och dess korta skuggor har ännu inte tätnat. Vår värld är i alla händelser en öppen plats och det finns i realiteten inga gömställen. Det hemliga och fördolda är en illusion, och den som brukar de blå dunsternas trollkonster skall finna att rekylen är häftig och bullersam, samt att röken inte skingras så lätt.

Åtskilligt under denna tid har inspirerat mig till att filosofera. Vad jag tidigare tagit för givet har inte alltid överensstämt med verkligheten. Den insikten har inneburit en omprövning inte bara av, säg, samhällsinstitutionernas natur, utan också av något jag vill kalla det sociala förnuftets natur. När en enskild människas föreställningar och förväntningar grusas i mötet med det offentliga styret, sker ett slags konfrontation mellan individ och kollektiv där individen i regel får stryka på foten. Självfallet finns det undantag.

Jag pratar här om mekanismer. I vår tids samhällsdiskussion återfinns inte sällan begreppet ingenjörskonst, och den undersökning som min dagbok utgör stöter upprepade gånger på ett komplex av statliga funktioner som borde vara fullt synliga och självförklarande, men som tvärtom undandrar sig insyn och öppen bedömning. Vem är denna osynliga ingenjör? I mina svåraste stunder har jag betvivlat hans (eller hennes) själva mänsklighet, och hur jag kommit fram till en sådan absurd slutsats har jag gestaltat efter bästa förmåga.

Sålunda bekänner jag min förvirring, min förundran, min bestörtning. Man skall inte ta miste på vreden som stundtals för pennan. Känsliga läsare är härmed varnade.

Jag har funnit det lämpligt att publicera min dagbok i hanterliga avsnitt. Detta är alltså del 1. Totalt bör det röra sig om fyra volymer, varav två är författade på engelska. Av pedagogiska skäl lägger jag mina anteckningar omlott med varandra. Jag tillönskar min publik a good read.

Vattviken, Hoverberg, januari 2018

2014

141110

(+-)-1-[1-(2-methoxyphenyl)-2-phenenyl)-2-phenylethyl]piperidine.

Jag har fått ett brev från Carl Johan, där han säger att jag är 52 år gammal.

Hittade inga stavfel.

Så vad gör jag nu?

Han nämner ingenting om fönstret.

Det är väl ändå konstigt?

Hittade felet: Ärendet föranleder inga förändringar av Länsakutens rutiner. Jag får skylla på att jag är trött, borde ha sett det direkt.

***

Ett litteraturquiz... vem skrev:

Drog i mig det sista. Sitter och skrattar. Fantiserar om att steka psykiatrins röv inför domstol, en galaföreställning med mig själv i centrum - flera brukare har vittnat om Napoleon"-känslor... världsledare... megalomani.

Och när jag väl har samlat världens ledare på plats, ska jag vända mig till en svensk överläkare, äska tystnad, och be personen i vita rocken att redovisa vetenskapen på vilken han bygger sin praktik.

Och allt skall bliva fullbordat."

Annars mår jag utmärkt, trots höstmörkret.

Förresten – man kan fylla i ett korsord och skicka till Patientnämnden. Förmodar jag.

Eller är Man må föreställa sig den skrattsalvan! ett bättre slut?

Avrundning är väl snarare ordet jag söker.

Här kommer den: Boten är värre än soten. Eller var det en annan tråd? Ett exempel på paradoxer. Och raddan med tecken i originalposten ska vi bara inte tala om. Skulle förvåna mig om jag fick det där helt rätt... men man ser ju vad det står.

141112

Jag hängde med ett gäng störda knarkare häromkring ett tag, men en psykopatflata stalkade och sabbade mina inlägg... så jag gav dom fingret och drog. Synd, men så är det bland störda knarkare... som jag. Vi är så såriga och utmattade att det är ett under att vi står på benen, eller åtminstone får sitta eller ligga ner nånstans... ja, man får skratta, som William Patrick Corgan sa i Frisco, live på radio, övertygad att man kan hitta upptagningen på nätet... som William Corgan hursomhelst sa till den amerikanska studentpubliken, som fnittrade, bländade av mirakelmannen från Chicago... ja, det är roligt, man får skratta...

Ja, jag har översatt till Svenska. Givetvis.

Snabb-jobb.

Nå... det kunde inte förhindra en vision av William, där han blygt slog ner blicken och rodnade, ett kort fnittrande avfärdande av högfärdigheten som utgjorde grunden till befrielsen... på radio då, så nej, såg ingenting... alltså så... sen fick jag en vision av Marve Fleksnes, i läderkeps, en sån där som Brasse Brännström hade... och jag lovar och svär, vartenda ord är sant... Fleksnes i bar överkropp och kallingar... och hatten... kanske ett glas, en cigarr... han liksom vred på kroppen och kråmade sig för en kroppsspegel... utmanande rörelser, där han tog in sig själv, bedårad, förtjust... visst, jag kan minnas fel, men ändå... det hade nånting.

Jag skulle aldrig skämta om en sådan här sak, vilket låter paradoxalt, men det gör även de flesta klassiska visdomsord.

141113

Världens rågarv på gång, redan nu på morgonen, lite diskret och kort, med tanke på tidpunkten... jag har jordens mest akademiska skämt på gång... men först en kaffe, som jag förresten dricker som Stig Larsson. Varm mjölk med kaffepulver. Jag har lite socker också... en ostmacka... sa upp DN för flera år sen, liksom tevelicensen, ja, det är påvert...

Nej, den Stig Larsson.

Jag kanske har en rafflande historia att berätta ändå... fast inte en deckare, utan mera åt socialreportagehållet... tanken bara slog mig... något för en förläggare...?

Vi kan kalla den Jakten på Asklepios stav - bara för att röra till det lite för dom... jag ska ta mina mediciner, kommer ett smakprov snart... jag skriver dom, för jag vänder mig ju till psykiatrin... dem tycktes lite opassande... Fast Psykiatrin, borde det nog stå, för att vara precis... en eftergift.

Tänk, det tog mig dagar att komma på... jag läste det om och om och om igen, utan att kunna sätta fingret på vad som var fel på siffrorna... alltså 52 och 53... men började skriva ändå... tänkte att nån vart leder det väl... jag har undanhållit viktiga fakta för er, så ni kunde inte veta... men om sanningen ska fram så är jag född omkring tre veckor