Ridå

By Helena Sigander

När privatdetektiven Eva tackar ja till ett erbjudande att hjälpa till med en ny kriminalpjäs på dramaten anar hon ingenting. Men till sist börjar hon ana ugglor i mossen och när hon upptäcker att hon är inskriven i manuset som misstänkt inser hon att något inte står rätt till. "Ridå" är en novell skriven av författaren Helena Sigander ur novellsamlingen "Skottdagen och andra ruskigheter", författad av Novellmästarna (2012). -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 20, 2021
• ISBN: 9788726787788

Book preview

författaren.

Ridå

av Helena Sigander

När privatdetektiven Eva gick på Dramaten blev det dramatiskt. Men föga anade hon att någon skrivit in henne i manuset som den anklagade…

Värmeböljan gick på tredje veckan. Plötsliga skyfall damp ned som stjälpta ur en upp- och nedvänd hink. Vattnet svedde till, sedan på ett kick gick fukten upp i rök. Rena akvariet! Rinnande av svett stod jag i tankar i busskuren utanför Kungliga Dramatiska Teatern. I huvudet räknade jag mina tillgångar; en katt, en detektivbyrå, kriminalare Tor på våldsroteln i Stockholm. Han, det sista, var inte självklart mitt. Vi sågs sällan. Buset såg honom oftare, hans kollegor dag och natt, speciellt en kvinnlig polis. Ensamhetskänslan sved i halsen. Jag strök med handen, drog in snor och kisade genom rännilar i glaset i kuren.

Eva! Min goaste, käresta någonsin. Är de där pärlorna på rosenkinden regndroppar eller tårar?

Rakt i min famn steg Bengt Berg. Min första kärlek, min första hjärtesorg.

En gråtsuck steg upp ur min strupe. Han sa nej men, så kan vi inta hade det och vaggade mig. Jag kunde inte låta bli att låta det ske. Ljusreflexer lekte i busskuren. Vi började skratta åt våra spegelbilder som bröts i spektrats alla färger.

Kalasfyrverkeri, för min kalasflicka!

Bengt var sexig i uppknäppt vit skjorta och slitna märkesjeans; påflugen med sina fingrar på alla möjliga ställen. Mitt linne och minikjol klistrades fast mot hans kropp. Sekunder av det som varit bultade upp ur en hemlig kammare i mitt hjärta. Bengt hade tagit den första inteckningen på min kropp. Som om tiden stått stilla fann hans högra arm helt naturligt sin väg i glipan vid min midja. Jag slet mig inte lös.

Bengt hade slagit igenom som skådespelare, vår gemensamma dröm. Han var på Dramaten. Hans privatliv gick som följetong i skvallerpressen. Jag hade aldrig trott att vi skulle ses igen (och om vi gjorde det skulle jag ställa honom till svars för det ena och det andra). För