Den tredje mannen

By Helena Sigander

När banken som Liv jobbar på blir rånad känns det som att hon befinner sig långt bort från verkligheten. Som i en mardröm. Hon ser sig själv göra saker, reagerar på rånarnas uppmaningar och rycks tillbaka till verkligheten först när en av dem säger hennes namn. Liv har ingen namnbricka på sig. Hur kan rånaren veta vad hon heter? "Den tredje mannen" är en novell av författaren Helena Sigander ur novellsamlingen "Det allseende ögat", författad av Novellmästarna (2016). -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 1, 2021
• ISBN: 9788726781199

Book preview

författaren.

Den tredje mannen

Av Helena Sigander

I

Det var Liv Ströms sista dag på banken före sommarsemestern. Värmen som vibrerade utanför på trottoaren smög in i banklokalen. Stämningen blev dåsig. Kunder och anställda smålog mot varandra med höjda ögonbryn. Varför låg de inte och slappade på en strand med en glass i handen?

Liv Ström hade ingen svårighet med att se sig själv i sin nyköpta prickiga bikini på bryggan på landet.

Vattnet som skvalpade sömnigt mot tomtens strand. En humlas surr. Mobilen skulle vara avstängd. Lugn och ro!

– Jaa, sa hon mot nästa kund.

– Jag skulle vilja se på mina kontoutdrag, sa kunden. Jag vet inte om det är rätt med …

Liv lyssnade och nickade.

– Jag ordnar det.

Liv böjde sig över datorn på disken.

Lugn? Skulle det bli det med Per och barnen? Visst älskade hon sin familj. Ja, absolut. Särskilt när barnen sov och Per sysslade med något så att hon fick andrum.

Liv slog hårt på datorns tangentbord.

De tre var som kardborrar. De förväntade sig service dygnet om. Hon skulle fixa det och det. Hämta och lämna. Handla och laga mat.

Det fanns ögonblick då hon ville skrika rakt ut.

– Jag orkar inte mer. Jag står inte ut. Lämna mig ifred.

Den där prickiga bikinin var bortkastad på Per!

Liv log mekaniskt mot kunden och räckte över kontoutdragen.

– Ha en bra dag, sa hon medan hon med handen strök över sin fuktiga panna.

– Tack. Du med.

Kunden vände ryggen till.

Liv tänkte, om jag vore singel … Nä, nu ska jag ta tag i vårt förhållande. Per och jag ska älska på bryggan … Det har vi inte gjort på länge. Bikinin ska väck i ett nafs!

Det hade blivit alldeles tyst på banken.

Herregud. Talade jag högt?

Nej, det var inte det. Inte alls hon.

Två maskerade män i rutiga skjortor fanns i banklokalen. Kanske hade de sagt något för kunderna och kollegerna stod paralyserade. Liv hade sett dörren vidga sig i en halvmåne av blixtrande ljus, sedan falla igen i ett mörker som hon tittat bort från. Inte hade hon anat att …

En pistol pekade henne rätt i ansiktet.

Rädslan som redan huggit tag i hennes centrala nervsystem, vred till ett varv. Benen skakade. Andningen flämtade ur öppen mun.

Nu dör jag, tänkte hon. Dagen före semestern.

– Nej, stötte hon fram. Det vill jag inte.

– Du verkar inte fatta, morrade mannen genom masken. Gör som jag säger så händer ingenting.

Vad hade han sagt?

– Lägg pengarna i väskan. För helvete!

– Ja. Ja.

Hennes kropp var tung och motspänstig. Händerna blöta. Ögonen vattenfyllda, omöjliga att se med. Blint knölade hon in sedlar, massor av sedlar. Den andre maskerade mannen stod vid dörren. Han höll sitt vapen mot nacken på en pensionär som någon dragit fram en stol till, från sittgruppen för kunder.

Pensionärens ångest skar genom märg och ben, likt en krita på en gammaldags tavla i ett klassrum från förr.

– Iiii.

– Håll käften!

Pensionären kunde inte hålla käft. Över golvet förnam Liv det bottenlösa mörker den äldre mannen befann sig i. Ingen har levt klart sitt liv när man blir skjuten! Hon hade den äldre mannens liv i sina händer. Hon måste rappa