Nära ögat

By Gunnar Dahl

Linda Berg, exportchef på AB Dataexport, får i uppdrag att undersöka oförklarliga leveransförseningar från dotterbolaget Sangplast utanför Halmstad. Linda upptäcker att någon i hemlighet utnyttjar fabrikens resurser för testkörningar av okända plastmaterial. Misstankarna förstärks när hon nås av rykten om att ett nytt plastmaterial med revolutionerande egenskaper snart ska lanseras på världsmarknaden. Samtidigt börjar den unge och sympatiske kriminalaren Sebastian Marlow att utreda tre svårförklarliga dödsfall som alla har kopplingar till operationer utförda av doktor Wej, den kände societetsläkaren som också är VD för Sangplast. En kväll är Linda och Sebastian nära att gå på varandra i dörren till restaurangen där båda planerat att äta middag. De bestämmer sig för att dela bord och därmed tar berättelsen en ny och spännande vändning...Nära ögat är den fjärde delen i serien om Linda Berg.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 11, 2021
• ISBN: 9788726916706

Book preview

Dahl

1

Skriket var fyllt lika mycket av förvåning som av smärta. Det ljöd högt och skärande, och folk som stod i köerna till kassorna i ICA-hallen vände sig nyfiket och lite skrämt om. Så såg de henne, den blonda flickan som sjunkit ihop på golvet. Hon skakade krampaktigt i hela kroppen, höll händerna om ena benet och skrek hjärtskärande och ihållande.

Ögonblicket därpå var hon omringad av stirrande människor. Alla stod som förlamade. Ingen rörde sig. Minuterna rann iväg och någon mumlade att man borde ringa efter en ambulans. Flickans skrik hade under tiden avtagit och ersatts av ett svagt kvidande.

Plötsligt hördes en bestämd röst som uppmanade folk att skingra sig och två poliser banade sig väg genom folkmassan. Sakta och motvilligt började man återta sina platser i köerna. För ovanlighetens skull pratade folk med varandra, skakade på huvudena och gjorde grimaser av obehag.

– Såg ni hennes ben? frågade en äldre kvinna och gjorde en gest mot sitt eget ben.

– Prata inte om det, föll en annan in. Jag kommer aldrig att glömma den synen. Det var det värsta jag sett. Tack och lov att ungarna inte var med.

Så hördes sirenerna från en annalkande ambulans och strax efteråt kom två vitklädda personer inspringande. De bar en bår mellan sig. Folk vek undan och lämnade plats när de passerade, men trängde sig sedan fram igen. Alla ville få en sista skymt av den skadade och kassörskorna satt för stunden helt sysslolösa.

Efter en stund var de två ambulansmännen på väg ut med båren. En filt dolde personen som låg på den.

Lite besviket över att ingenting mer hände återgick man till arbetet och kassorna. Det lilla avbrottet i arbetsdagen och hettan var över. För alla utom Lilian Sten och Seb Marlow, även om den senare ännu inte anade vad han skulle bli indragen i. Det gjorde för övrigt inte Lilian Sten heller. Hon hade redan varit död i fem minuter.

Ambulansföraren gjorde sig inte någon särskild brådska då han tog huvudleden upp mot Ringvägen på väg mot sjukhuset. Passageraren där bak var död och det fanns ingen anledning att skynda på. Tio minuter senare stannade de framför Olycksfall och rullade in båren. Den väntande sköterskan gav dem en frågande blick och lyfte sedan på filten. Så skakade hon på huvudet och skyndade därifrån för att underrätta en läkare.

Normalt skulle allt ha slutat här, det vill säga vad gällde omvärldens intresse för Lilian Sten. Hon var nu kall och blek trots solbrännan, och hennes ögon hade förlorat allt av den glittrande glädje som de utstrålat för bara fyrtio minuter sedan. Men det var en sak hos henne som kom den tillkallade läkaren att trots allt bestämma sig för att rapportera fallet vidare. Därvid kom det sig att att det hamnade på Sebs skrivbord.

Sebastian Fredrik Marlow, av de flesta kallad Seb, var kriminalare på tredje roteln i Stockholmsdistriktet och han hade just slagit sig ner bakom sitt skrivbord. Sommarhettan i rummet var besvärande trots att alla fönster stod på vid gavel, och den enda tröst som gavs var det faktum att det var lördag.

Seb lossade på slipsen och knäppte upp skjortkragen. Om två timmar klämtade frihetens klocka för honom och sedan väntade en härlig helg med segelbåten och Gertrud. Trodde han.

– Titta på det här innan du sticker. Kanske bäst du slår en signal till lasarettet.

En av hans medarbetare slängde en mapp på skrivbordet och försvann sedan snabbt ut genom dörren. Ingen ville riskera att bli kvarhållen en sådan här dag. Seb suckade och tänkte på Gertrud. Hon var Sebs senaste seriösa kvinnoaffär, den sjunde i ordningen för att vara exakt. Sebs mamma höll räkning på dem och höll dessutom sin son väl underrättad om vad hon tyckte om hans flickbekanta. Gertrud hade fått med beröm godkänd redan efter fem minuter och stod nu utom all tävlan.

– »Gift dig med Gertrud», hade hon sagt efter två veckor.

Och nu, en och en halv månad senare, pratade hon om Gertrud som om hon redan vore hennes svärdotter.

Seb skrattade tyst för sig själv och tittade ut genom fönstret. Med sin goda fysik, sitt tjocka vågiga hår och breda leende hade han aldrig haft några bekymmer med att få kvinnor. Han tillhörde den typen som lätt blev kär, men han hade en speciell fallenhet att trassla till saker och ting. Åtminstone tyckte han själv det.

Många gånger började ett förhållande så bra, för att efter en kort tid, ibland bara några veckor, rinna ut i sanden. Och aldrig förstod Seb varför.

Den unge kriminalaren släppte motvilligt tankarna på vackra flickor och återvände till verkligheten. Han tog upp papperen som slängts på hans bord och började ointresserat att titta igenom dem. De handlade om en flicka, 22 år gammal, som avlidit i en affär på Söder för ett par timmar sedan. Dödsorsaken än så länge okänd. Kroppen uppvisade emellertid märken som möjligen kunde tyda på narkotikamissbruk.

Seb suckade och lyfte telefonluren. Efter åtta minuter var av fem väntande på att bli kopplad till rätt person, fick han svar.

– Doktor Lind. Ja, det var jag som rapporterade fallet. Nja, det ser lite konstigt ut. Flickans högra ben har en synnerligen kraftig och helt onormal blodutgjutning. Det…

– Vad menar doktorn. Blodutgjutning, har hon ett blåmärke? frågade Seb otåligt.

– Ja, svarade doktorn torrt i andra änden. Det kan man säga. I själva verket är benet…

Han gjorde en paus och Seb väntade irriterat på fortsättningen.

– … vad då doktorn? Vad är benet?

– Svart. Alldeles svart. Jag har inte stött på något liknande förut.

Seb svalde och höll inne med vad han hade tänkt säga. Han tackade doktorn och lade på luren. Sex minuter senare satt han i sin bil på väg till sjukhuset. Värmen var tryckande och junisolen strålade oavbrutet från en klarblå himmel. Men Seb ägnade inte vädret någon upmärksamhet längre. Han hade fått någonting annat att tänka på.

Knappt tjugo minuter senare bromsade han in på sjukhusparkeringen och halvsprang fram till informationen. Efter att ha gått fel tre gånger hittade han slutligen doktor Linds arbetsrum. Fem minuter därefter stod han tillsammans med doktorn framför en ung kvinnokropp som låg på en brits. Seb drog några djupa andetag och skakade sakta på huvudet. Anblicken av kvinnans blottade ben hade gjort honom stum. Det var svart, bokstavligen. Från knäet och upp till låret.

– Vad har hänt med henne, mumlade han.

– Jag vet inte. Obduktionen får ge svaret. Men det verkar som om kroppspulsådern har sprängts och allt blod pumpats ut i benet.

– Men varför?

Doktorn skakade på huvudet och slog ut med händerna i en uppgiven gest. Frågan hade ännu inget svar.

Seb bad att få låna en telefon och slog numret till sin chef. Efter första signalen svarade denne.

– Seb här! Hör på, jag