Mordsken över Storholmen

By Helena Sigander

Första delen i Helena Siganders serie Storholmsdeckarna.
Utanför Lidingö ligger skärgårdsön Storholmen, ett idylliskt sommarparadis befolkat av öbor och sommargäster. Men under den lugna ytan gömmer sig mörka hemligheter, och bland den "städade" Lidingöungdomen är inbrott, droghandel och rån inte alls så främmande som man skulle kunna tro.
En ledtråd från ett gammalt kallt fall, ett brutalt rån mot en juvelerarbutik, har lett narkotikapolisen Tim Sandelius till ön. När en död kvinna flyter i land på en badstrand kallas även sjöpolisen Margareta Loman till Storholmen och snart börjar fler märkliga händelser att ske.
Storholmarnas paradis förmörkas av misstänksamhet. Hur hänger allting samman? Och går det verkligen att lita på alla som vistas på ön?

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Mar 2, 2023
• ISBN: 9788728579930

Book preview

Helena Sigander

Mordsken över Storholmen

SAGA Egmont

Mordsken över Storholmen

Omslagsfoto: Unsplash & Pexels

Copyright © 2022, 2023 Helena Sigander och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728579930

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Diktrader ur:

Åbergs ås av Erik Gustav Geijer

Dagen svalnar av Edith Södergran

Om Våren av Erik Axel Karlfeldt

Bleka dödens minut av Birger Sjöberg ur Fridas bok

Jag ska köpa vingar för pengarna av Mikael Rickfors

Diamonds are for ever låtskrivare John Barry/Don Black/H D

Brigadier Allfrey

1

Onsdag 22 juli klockan 17.58

Om två minuter ska juvelerarbutiken Grazinski på Kungsgatan i Stockholm bli rånad. En kund i femtioårsåldern finns kvar i affären. Han står framåtlutad över den inglasade disken med armbandsur. Han är långhårig, skäggig, klädd i blekgrön trenchcoat och kamouflagebyxor. De två i personalen håller på att låsa glasmontrarna vilka samtliga är monterade ovanpå midjehöga skåp av ljust trä.

Det kvinnliga affärsbiträdet är fyrtiofem år. Hennes rena drag gör henne vacker och en grubblande uppsyn gör henne intressant. Hon är vid tillfället klädd i vit blus och svart kjol. Håret är uppsatt i svinrygg. På fingrarna blixtrar bolagets briljantringar. De ska läggas in i askar i valvet alldeles strax. Butiksföreståndaren är en kostymklädd man i sextioårsåldern. Han rör sig fram och tillbaka i bakgrunden.

Kvinnan drar i blusärmen vid handleden en vana hon inte är medveten om. Nyss har hon frågat om hon kan hjälpa till. Trenchcoatmannen svarar att han bara tittar.

Något överraskande händer mellan dem. Hon vill säga något mer. Han med. Båda hämtar andan. Hans vilsna blick som panorerat över montrarna fastnar i hennes kundvänliga.

Jag vill se på en klocka, utbrister han hest med en märklig blandning av trots och medlidande tecknat i ansiktet. I annonsen står det att ni har märkesklockor till nedsatt pris. Stämmer det?

Ja, jo, svarar hon och andas ut längre än hon andas in för att orden inte ska stocka sig. De finns i montern där du står. Jag låser upp den så länge. Nästan alla har veckans lockpriser.

Jag är lockad, säger han med låg, intensiv stämma. Tro mig.

Det melodiska i hans röst berör hennes innersta och blockerar trumhinnorna från stadsbruset på gatan. Hon får lust att skratta. De säckiga byxorna, rockärmens trådar, det skavda på läderskornas ovansidor är hon blind för. Hon anar inte oråd. Det är ett ljuvt och uppslukande ögonblick. Hon går ifrån honom så att han kan titta i lugn och ro. Hans leende djupnar i mungiporna när han vänder sig mot klockorna.

På samma gång lycksalig och kolugn säger intuitionen henne att hon kommer att trä ett klockarmband över hans handled på ett sätt som om de redan är förtroliga. Om några andetag sker det. Hon kommer att låta honom ta vilken klocka han vill. Hon gör ett tecken mot chefen som är otålig.

Vi väntar.

Kunden överväger vad han har råd med.

Jag måste känna efter, säger han med blicken ned i disken.

S:ta Clara kyrka börjar slå slaget sex.

Ögonblicket innan hon frågar om någon klocka kommer i fråga och ska gå fram till honom igen och möta hans blick under de halvslutna ögonlocken plingar dörrklockan. Ett ögonkast mot dörren och frågan fastnar i hennes hals.

Trenchcoatmannen vänder sig inte om. Hans krökta nikotinpekfinger svävar över klockorna. Samtidigt som någon låser dörren bakom hans rygg placerar han fingret som en spik på glaset.

Jo, kanske den där, säger han och knackar med fingernageln.

S:ta Claras kyrkklocka slår det sista sexslaget.

Han rätar på kroppen.

Bagen han hållit i dimper i golvet.

Två unga män med rånarluvor håller de två i personalen i schack. Rånarna har väntat på att trenchcoatmannen ska vända sig om och se vapnen som riktas mot kvinnan.

Samarbete är den enda tänkbara metoden under tidsbrist, säger den grövre av rånarna och sveper vapnets rör mot trenchcoatmannen. Du rör dig inte ur fläcken. Du vill väl inte damen något illa? Det här kommer att gå fort om vi förenar oss i en gemensam ansträngning.

Hans röst är kultiverad men obarmhärtigt rationell. Det skrämmer de tre i butiken. En sådan man går inte att tala med. Förtvivlat tänker de att vad han kommit för att göra är snart gjort om de inte utmanar honom på något vis och utlöser ett blodbad. De känner som om de tappat fotfästet från den ena sekunden till den andra och vill bara rädda sig. Kanske är han psykopat? Hög på narkotika? Hur som helst framstår han som en farlig människa.

Han kommer att ta vad han kommit för.

Rånarens blodtörst vaknar så snart hans blick sveper över butiksbiträdet. Vad han kommit för kommer han inte att nöja sig med.

Hon ser tjurnackens sträckning som om ett oväntat nöje dykt upp. Den förhatliga hjälplösheten inför vad som ska hända gör henne förfärligt ledsen. Kvinnans fingrar vitnar i ett grepp om disken vid kassaapparaten. En bön om att bli lämnad i fred bränner i strupen men hon får inte ur sig något.

Stumt nickar hon. Ja, ja. Ta vad ni vill.

Ifrån sig av farhågor trycker hon på en knapp på den platta kassaapparaten. Lådan med pengar rasslar ut. Rånarens huvud sjunker ned mellan skuldrorna som om han skrattar inombords.

Nej, han låter sig inte blidkas. Han ska ge sig på henne.

Han tecknar till den andre rånaren, en smal kille som bredbent väger kroppen i sidled, att han ska stå kvar vid dörren och koncentrera sig på kvinnan.

Vid minsta konstighet skjuter du henne först, säger han. I magen blir bra.

Han har deras fullständiga uppmärksamhet. Som i en ljusflod från en spot på en teaterscen glänser han medan deras rädslor förmörkar sinnena i vanmakt. Ur en bag krånglar rånaren fram en tygpåse i rutigt tyg som skolbarn har sina gymnastikkläder i. Han vänder sig mot butiksbiträdet med lugn beslutsamhet.

Fyll den med de infattade äkta smyckena, säger han. Dina ringar också. Tar du bijouterier kommer jag hem till dig på Ängafjordsvägen.

Adressens omnämnande tar som ett knytnävslag i bröstet. Hon gurglar ur sig ett kusligt kackel som får samtliga att rycka till. Vatten som glittrat under ögonfransarna rullar spår i pudret på hennes kinder.

Rånaren griper hennes högra arm och vrider upp den. Blusärmen glipar i handleden. Inbrända siffror syns tydligt mot den bleka huden då rånaren drar pistolröret över siffrorna.

Du hade tur som överlevde. Småungar kastade man först i ugnen har vi hört. Men turen tar slut. Kanske i dag. Om du inte sköter dig. Om din fete judeälskare där borta i hörnet inte sköter sig.

Hon sliter sig ur hans grepp. Han snärtar tygpåsen i ansiktet på henne och vänder sig mot butiksföreståndaren som är prydligt gråhårig och har djupa fåror i ansiktet. Han har följt händelseutvecklingen och inte kunnat låta bli att göra dämpande tecken med handflatorna.

Rånaren vinkar honom till sig med vapnet.

Du vet vad jag vill ha. De oinfattade stenarna. De finns i valvet. Försök inte spela Stålmannen. Han vänder sig ut i rummet. Jag hoppas att jag gjort mig förstådd. Att ni fattar vanlig simpel svenska.

Han drar in i näsan och slår lätt med pistolen på den äldre mannens axel.

Du går först.

De försvinner genom en bakre dörr.

Kvinnan öppnar dörrarna på golvskåpen och lyfter upp locken på glasmontrarna och tvingar sig att lägga utvalda smycken i tygpåsen. Hon viskar lugn, var stilla, det är snart över.

Rånaren vid dörren följer insamlandet. Juvelernas blixtar fascinerar honom. Handen med vapnet är i rörelse men han riktar det mot kvinnan och hennes smala fingrar. Det är en kortväxt senig kille. Han trampar på dörrmattan och svett rinner på halsen nedanför rånarluvan.

Trenchcoatmannen tar tag i handtagen på sin bag på golvet. Försiktigt pendlar han bagen. En knyck med axeln. Bagen far i väg mot rånaren vid dörren. Den träffar knät. I en solfjädersform strös avlånga resebroschyrer ut över golvet. Ett skott går av. Krutlukt sprids i lokalen. Monterglaset över klockorna splittras.

Helvete! tjuter trenchcoatmannen.

Rör dig inte, vrålar rånaren. Jag skjuter kärringen!

Kvinnan sjunker ihop. Butiksföreståndaren knuffas in. Han drar fram en kniv ur insidan på kavajen och vänder sig tvärt mot rånaren bakom sig. Han hugger till. Kniven fastnar i rånarens kropp som tappar både sitt vapen och bagen han haft med sig in i valvet.

Skjut den jäveln! skriker han till kompisen vid dörren.

Den kortvuxne håller sitt vapen framför sig med båda händerna. Butiksföreståndaren är på väg mot honom. Han skjuter. Krutlukten tjocknar. En mörk blomma slår ut på butiksföreståndarens kavajbröst. Ögonen vidgas innan blicken mörknar och dras in i skallen. Det centrala nervsystemet är punkterat. Nervsignalerna når inte hjärnan. Han faller på knä och sedan ned och slår huvudet i golvet. Det är groteskt. Han sprattlar som en fisk på land i döende reflexer medan hans liv planar ut.

Kvinnan flämtar. Nej, nej.

Trenchcoatsmannen sträcker upp händerna i luften. Den knivskadade rånaren går framåtvikt förbi den döende mannen. Han har kniven i handen nu. Han har dragit ur den ur mellangärdet. Eggen är röd av blod. Han försöker nå sitt vapen på golvet men tappar kniven och tar stöd på disken där kassaapparaten finns. Kvinnan mumlar något. Rånaren griper tag i håret på henne och ger henne ett knytnävslag i ansiktet. Näsbenet knäcks. Hon blir lealös som en trasdocka som han dänger mot disken flera gånger innan han släpper taget. Med händerna för ansiktet med blod strömmande mellan fingrarna kommer det hårresande stötiga ljudet igen.

Rånarna knölar ned gymnastikpåsen i bagen rånaren haft med sig i valvet. Trenchcoatmannen faller på knä.

Snälla, jag har inget sett. Jag vet inte vad som hände.

Han blundar.

Du gör ingenting på en kvart! hör han utan att våga röra sig.

Dörrklockan plingar.

Kvinnan sväljer sina hulkanden. Butiksföreståndaren är död.

Tystnaden är bedövande i affären. Då hörs snabba steg över golvet. Dörrklockan plingar. Trenchcoatmannen gör ingen ansats till att resa sig från golvet men öppnar ögonen och ser dörren gå igen bakom en hukande skugga.

2

Onsdag 22 juli några minuter senare på Kungsgatan

Av den stundande kvällningen syns inga spår den här underbara sommareftermiddagen. Himlen är klarblå. Solens sneda strålar mättar färgerna på Kungstornens fasader. Guldet högst upp lyser. Det är varmt. På trottoarerna märks att dagens arbete är slut. Människor rör sig ledigt. I huvudena mal tankar på mat, barnvakt, ursäkter att gå ut, lögner och bedyranden. Somliga ska hem till ensamheten. Andra ska ut i kväll. Det är piglördag. Det betyder musik, öppna barer till sent och chans att träffa någon på Aladdin, Docklands, Kaos och Penny Lane. Lusten att vara ute i svängen över hela stan växer. Långt ned på Kungsgatan lockar redan Golden Hits blinkande lamprader. Därinne går dans- och restaurangsalongerna i oxblodsrött, grönt och dovt gult och man får se upp med flickorna för de är inte alltid flickor och pojkarna kan också överraska.

Rånarna går Kungsgatan mot Stureplan i lugn takt. Den smale killen kan inte sluta prata. Han är förhäxad av diamanterna. Vikten räknas i carat, säger han. Förutom de ofärgade vita är gula vanliga. De mest ovanliga diamanterna är röda. Tidigare har han inte vetat ett dugg om grejerna. Han har läst på på biblioteket.

Vi fick röda, va? undrar han.

Firman har det bästa renomméet i stan, Jerka, säger den knivskadade och ser sig förstulet omkring. Grazinskisnubben var ivrig att dela med sig av det bästa han hade.

Jerka ruskar en knuten hand framför sig och utstöter förtjusta rop. Han är ung och egentligen för grön för dagens jobb men det ska rådas bot på den saken. Den skadade rånaren gör en grimas och trycker handen mot magen.

Ska vi ta en bärs på Golden Hits, nickar Jerka mot andra sidan Kungsgatan.

Kanske det, Jerka.

Den skadade rånaren tar Jerka i armen.

Papperskorgarna först, pressar han fram. Vänta. Han tömmer bagens innehåll av avlånga broschyrer som har bilder på palmer, blått hav och sandstränder i en av två papperskorgar. I den andra knölar han ned bagen.

Det går som smort, Jerka, säger han. Nu har vi vårt på det torra du och jag. Hoppas Åke har dukat upp när vi kommer till mötesplatsen.

Jerkas djupt liggande ögon lyser.

Vi borde sparat en broschyr, säger han. Jag ska leva loppan.

Leva loppan kan du göra om du inte blir fast. Vi ska vara helt rena om vi blir tagna. Släng handskarna. Det finns krutrester på dem.

Vid den breda stentrappan upp mot Malmskillnadsgatan saktar den skadade ned stegen.

En cigg före kriget, Jerka? undrar han och prasslar fram ett paket och skakar fram cigaretter.

Vad då, kriget? säger Jerka och tar en.

Livets krig, Jerka, som ovillkorligen leder till döden.

Han knäpper på sin tändare och håller fram lågan.

Fan heller, säger Jerka och drar in tobaksröken i lungorna. Jag ska leva loppan nu.

Svetten i pannan fuktar Jerkas ögonbryn som är ljusa liksom håret, mjukt som på ett litet barn. Han får en armbåge i sidan.

Hörru, grabben. Vi sätter oss i trappan ett tag. Jag måste ta igen mig en sekund, och när de slagit sig ned vid muren, du ser helt färdig ut Jerka. Det är inte så konstigt förstås. Din första skjutning.

Tror du att gubben dör? säger Jerka.

Det kommer du aldrig att få veta, Jerkapojken.

Knivbladet glider in mellan revbenen närmast Jerkas hjärta. En suck bara. Sedan är det slut. Mördaren länsar Jerkas plånbok. Han låter den ligga kvar i trappan bredvid kroppen som hamnat lutad mot murstenarna som om den unge mannen lurat till en stund i den tidiga sommarkvällen.

Knivsticket den grove rånaren fått har bara gjort en repa. Inget att fästa sig vid. Med ny fart stegar han Kungsgatan fram och svänger vänster på Norrlandsgatan. En svart Volvo 940 står felparkerad med en P-bot under vindrutetorkaren. Han river bort lappen och släpper den på gatan. Utan brådska stiger han in i bilen, lägger kniven i handskfacket, startar och tar plats i bilkaravanen mot Kungsträdgården.

Det tar honom tolv minuter i city att hitta en lagom påverkad kille. Han stannar bilen, går fram till killen och viftar med bilnyckeln och pekar på bilen.

Du får tvåhundra spänn om du kör kärran till Solna, säger han. I förskott alltså.

Skojar du?

Jag kan fråga någon annan.

Vart då någonstans i Solna? blinkar killen som har solen i ögonen.

Rånaren räcker över två hundralappar.

Hörru snacka inte så mycket, säger han och trycker sedlarna i killens hand. Ta en tur bara. Tills du får soppatorsk.

Rånaren tar några steg tillbaka, vänder ryggen till och går upp i folkvimlet.

En civil polisbil står tillfälligtvis på en taxiparkering. Poliserna äter varmkorv. För den ene av polismännen fladdrar något till i hans högra öga. En man vars ansikte legat i skuggan stiger ut i solen.

Kolla in den store killen, säger polismannen med munnen full av korv. Honom grep vi för två år sedan. Han var lyst då. Häktad i sin frånvaro för mord. Vad jag hörde åkte han in.

Han ringer centralen. Lyssnar. Sedan vänder han sig till kollegan.

Han är på rymmen. Vi får förstärkning. Killen anses mycket farlig.

3

Onsdag 22 juli sent på kvällen

En silverrand glänser i det vita omslaget under Judiths svullna ögonlock. Huvudet är inpackat med kompresser och bandage. Hålet för munnen är tillräckligt vidgat så att hon kan tala under tidsbegränsningen som sjuksköterskan tillåter honom sitta på stolen bredvid sängen. Judith blir snabbt trött. Mycket som är viktigt blir inte sagt.

Han skulle senare komma att grunna på tomheten det outsagda skapat i hans rastlösa själ under många ensamma kvällar i främmande hotellrum. För han är på flykt.

Han vill inte lämna sjuksalen. De är inte färdiga. Men en andra knackning från dörrhålet som sköterskan tornar upp sig i är uppfordrade.

Judiths granne vill byta några ord med henne också. Din besökstid är slut, påminner sjuksköterskan och vinkar till honom att gå därifrån.

Hon stänger dörren.

Sjuksköterskan kan inte veta det men tiden är slut på riktigt. Han ska aldrig träffa Judith mer. Hon har avkrävt det löftet av honom.

Åke, vi har fått vår skäppa full.

Det låter vackert. Han begriper inte exakt vad hon menar men tror sig förstå att de är inne på samma spår. Omöjligheten för dem! Hon säger att hon är orolig för sitt ansikte och inte vill visa sig för honom. Vad betyder skador i ansiktet? Sådant kan lappas och lagas. Nej. Det är han som inte kan dela hennes liv. Han en skit och kåkfarare är inte en man för henne.

Hon somnar.

Han reser sig och ställer undan stolen men dröjer kvar bredvid handfatet vid dörren. Judiths snusande är ett försiktigt ljud i sjukrummet där en stresslös tidlöshet råder. Genom fönstret ser han rosa flammor falna på natthimlen innan det totala mörkret lägger sig några timmar före soluppgången. Det starka orangerosa kommer sig av miljöförstöringen. Det är smutsad luft. Men färgmolnet mjukar upp fönsterglasets stål och fyrkantighet och blir en vacker fond mot sjukhussängen.

Judiths täcke är mjukt instoppat kring kroppen. Hon andas lugnt nu av smärtlindringen som kommer ur plastpåsen upphängd på en ställning och via en slang ned i hennes handled och ut i blodsystemet. Men under det fläckfria antiseptiska blommar svarta blåmärken och bristningar, brustna ben och stukad livsvilja.

Han knäpper långsamt trenchcoaten, drar händerna genom håret och hatar att han haft skägg. Hon kommer aldrig att få se hur han ser ut utan det.

Stillheten har gett honom tid att sortera tankarna. Han måste gå. Det är hög tid. Han har egentligen två val. Finnas kvar som en skugga i hennes liv och inte ge sig tillkänna eller försvinna från Stockholm och Sverige?

Hur gör jag? tänker han och tvekar att lämna henne även om tiden pressar på.

Smärtan att mista vad som funnits som en möjlighet kommer att svida som ett blödande sår resten av livet. Det får han med sig efter den här förbannade dagen. I sina vildaste föreställningar har han inte kunnat drömma om att det skulle gå så här.

Mord.

Misshandel.

Judith.

När Judith kom från operationen som sköterskan sa skulle följas av flera var Judith omtöcknad men klarnade en stund. Han överlät pratet till henne eftersom hon orkade hitta ord. Att tala vuxet är inte hans grej. Han kan viska sentenser ur böcker och filmer på toaletten men när han skitit klart är det som om anus sluter inne hans förmågor och han återgår till rollen av en svärande, enfaldig idiot med ett ordförråd som en normalbegåvad femåring.

Skillnad är det med henne. Trots att hon mosats sönder och samman sviktar inte intellektet. Fattas inte ord. Rösten skrapar men känslan är stark som stål.

Jag är glad att du kom hit till sjukhuset, Åke, så att jag får säga vad jag känner. Du berusar mig. Fånigt, va? Men sant. Jag känner att du har undrat i ditt hjärta om jag känner som du. Nu vet du säkert. Det är det mest underbara som hänt mig.

Med henne skulle han ha en chans att bli vuxen vid uppnådda femtio år. Vad som fattats i hans påvra liv har en enda blick från henne lyst upp, starkt som i sökarljuset från en polishelikopter. En kvinna att älska. Och bli älskad av.

Föraningen om en livsavgörande vändning när hon log varmt mot honom i affären gjorde honom blind och döv för vad som verkligen var å färde under butiksrånet.

Förlåt mig, hade han stammat medan han klappade översidan på hennes hand när hon kom från operation. Jag var helt borta. Sedan blev jag rädd när han sköt. Hota räckte, men skjuta! Jag kunde inte röra mig. Inte skydda dig.

Ta inte på dig ansvaret för något av det här, pressade hon genom det ovala tratthålet vid munnen. Det var mitt karma. Det skulle hända mig.

Du hade behövt mina muskler, sa han gråtfärdigt mot hennes stela kindpaket. Så typiskt mig. Jag väjer för obehagligheter. Jag är en riktig fegis.

Ödet hann ifatt mig, fortsatte hon. Det är konstigt. En helt vanlig dag. Jag var oförberedd. Vi skulle just stänga affären du vet. Monstret var ute efter mig. Jag såg det direkt och liksom väntade in det.

Nej, tvekade han. Jag tror att något slog slint i huvudet på honom.

En judehatare är han, sa hon. Jag var en perfekt måltavla.

Snälla Judith, världen ser inte ut så nuförtiden. Ingen funderar på om man är jude eller grek.

Vi lever inte på samma planet, Åke.

Kvinnohatare kan jag gå med på, sa han rädd att hon skulle tystna för att hon var medtagen. De finns med sina förtryckarmentaliteter och skräniga förolämpningar. Män som spottar på sin mamma. Slår sina systrar. Plågar kvinnor. Talar högljutt om vad kvinnor inte klarar av utan att ha en suck om någonting.

Du måste förstå en sak, sa hon och hittade hans hand. Jag räddades till livet som liten men har aldrig sluppit ur lägret. Vart än jag kommit har det funnits ett galler mellan mig och de andra. Du vet det där om att alla känner apan.

Vad bedrövligt, Judith. Det ska ändras nu. Du och jag…

Lyssna, Åke. En judestjärna fastsydd på jackan blir en mental tatuering på huden. Den finns där. De med röntgenblick upptäcker den genast. Ingen kunde ha räddat mig i dag.

Han drog ett djupt andetag.

Jag blev förälskad i dig, Judith, sa han grötigt. Jag är förälskad i dig.

Kära Åke Larsson, sa hon milt. Du fyller mitt hjärta med glädje. Det är inte morfinet som talar, Åke. Det vet du. Det kommer du alltid att veta.

Sjuksköterskan dyker upp igen. Är han kvar? En gammal dam vill prata med Judith innan hon somnar. Han måste gå.

Ja, ja. Jag ska bara… Han låtsas tvätta händerna.

Han var tom på ord när det fina skulle säjas. Han är så korkad. Judith är värd mycket mer än ja och nej som det blev på slutet men han är otränad.

Om vi skulle ha varit tillsammans livet ut, tänker han, skulle jag ha lärt mig en dikt varje dag och reciterat den för henne till frukost.

Han fäller upp kragen på trenchcoaten samtidigt som han kollar i spegeln ovanför handfatet.

Redan så ful av fåror och streck, tänker han. Inom kort kommer läpparna pluta sin blågeggiga insida ut. Jag kommer att visa tänderna i ett stirrigt hångrin utan att veta om det med blicken i det blå utan att se ett dugg. Utplåningen av mitt inre kan inte jag heller stoppa. Den har börjat för jag gick med på att han slog henne.

Han famlar efter de två handtagen på bagen som står på golvet och får ett grepp om dem. I springan där dragkedjan inte sluter till skymtar gymnastikpåsen. Det var en smal sak att göra bytet de kommit överens om. Byta bag. Rafsa upp några broschyrer från golvet och lägga överst så att diamanterna i botten och tygpåsen blev täckta. Planen var att han skulle bära ut dem mitt framför näsan på poliserna. Vilket han gjorde. De två som utförde rånet kunde inte riskera att bli tagna på gatan med glittret i sin väska. Han lät en konstapel titta i bagen med gymnastikpåsen men blev bortvinkad.

Det är inte rätt att mördarna som krossat Judith ska få något av det här, tänker han och väger bagen i handen. Om jag inte går till mötesplatsen. Om jag sticker med rubbet. Då ska det ske nu.

Han fattar sitt livs avgörande beslut. Han drar upp ärmen och tittar hur mycket klockan är på sin sprillans nya Rolex. En sista blick på Judith i dörren till sjukrummet hinner han med innan han inser att