Jakten på den nya människan

By Helena Sigander

Hon hade blivit utnyttjad. Han hade tänkt ta åt sig äran för hennes vetenskapliga upptäckter. Hade tagit på henne. Hade trott att han skulle komma undan med det. Men hon hade sett till att han aldrig kunde skada någon någonsin igen ... "Jakten på den nya människan" är en novell av författaren Helena Sigander. Den är en del av antologin "Förgiftad evighet", författad av Novellmästarna (2016).-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 8, 2021
• ISBN: 9788726781144

Book preview

författaren.

Jakten på den nya människan

I

– I femton år har jag tigit … tigit om allt …

Professorns frustation gjorde synliga pärlor på ratten och den lilla mikrofonen bredvid som hon talade i. Hettan i bilen förångade salivdropparna. Under ett ögonblick stirrade hon på förvandlingen och tappade tråden i monologen.

Det var inte konstigt.

Hon hade kört länge i det bergiga, krokiga landskapet som såg likadant ut hela tiden, gröna bergssluttningar och mörka dalgångar. Upp, ned, utan slut.

Men det blev obehagligt när hon tappade koncentrationen. Bilder av huvuden, fötter, avhuggna händer, började fladdra bakom pannloben … och så kom rösten …

– Ta reda på sammanhangen, lilla vännen, hade mentorn framhållit från den första dagen på forskningsinstitutet utan att bekymra sig om sin dåliga andedräkt. Alla medel är tillåtna. Sky inget! Men vi håller det mellan oss. Du, lilla vännen och jag, för din hypotes är … mer än intressant. En ny människoart. Hm …

– Så, jag är inte helt ute och simmar? hade hon sagt med rodnande kinder.

– Överlämna alltihop till mig, lilla underbarnet. Vi samkör …

Hon hade inte förstått att hon ingick en pakt förrän konsekvenserna framstod med sina vidriga intimiteter.

Hon hade försökt hålla honom på avstånd. Men det hörde väl till.

Trots att det var ett tag sedan … och gubben var absolut stendöd, drog rysningar över skuldrorna och ned i hennes ryggslut.

Fasiken, också!

Den äckliga känslan var lättväckt.

– Lilla, lilla … vännen …

Den illaluktande mannen tog alla tillfällen i akt. Med huvudet en smula på sned drog han händerna över hennes bröst när han skulle lägga tillrätta resultaten, lutad över hennes dator, spärrande vägen till dörren ut, för att inte resultaten skulle förorsaka panik.

– Mellanoss, harklade han sig, menas att du inte yppar ett ord om …

Han menade både forskningsresultaten som kunde orsaka panik och vad han gjorde med henne, när andan föll på.

– Jag borde ha protesterat! skrek professorn i mikrofonen som var riggad vid vindrutan med en bygel. Varför gjorde jag inte det? För att det är likadant överallt, vad en ung begåvad tjej med ambitioner ska tåla. Händer och slippriga ord överallt! På konserter, på jobbet, i simhallen … Det är översittarfasoner av män, att göra ned, skruva till, så att en kvinna inte ska tro att hon är annat än en bruksvara. Precis som om det