Det lider mot jul (del 2)

By Sara Önnebo

Händelserna i det öde huset förbryllar poliserna Gisela Forsell och Linus Mikkola. Ledtrådarna är få och offren tycks inte ha någon koppling till varandra. När ännu en person blir dödad ökar pressen på Vasapolisen att ta reda på vem som ligger bakom morden.

"Det lider mot jul" är en adventskalender i fyra delar med ett nytt spännande avsnitt varje advent.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Dec 2, 2022
• ISBN: 9789180005005

Book preview

Det lider mot jul

Del 2

Sara Önnebo

Copyright ©: Sara Önnebo 2022

Omslag: Emma Graves

ISBN: 978-91-8000-500-5

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Tisdag, 6 december 2022

GISELA

Linus hade kommit senare till arbetet än vanligt. Eftersom det var Finlands självständighetsdag idag hade tydligen Josefin propsat på att familjen skulle äta en ordentlig frukost tillsammans, trots att Linus hade fullt upp med en mordutredning. Det var i alla fall den ursäkt som Linus hade gett Gisela när han anlände till Kasern 3 med andan i halsen.

Resten av familjen är ledig, alla skolor är stängda idag, flämtade Linus som förklaring när han passerade Gisela på väg till herrarna omklädningsrum.

Gisela stod kvar i korridoren och väntade på att han skulle komma tillbaka. Minuterna gick otroligt långsamt. När hon hade tröttnat på att vänta klampade Gisela in i herrarnas omklädningsrum utan att knacka först. Linus hade precis krånglat sig ur skidkläderna och var på väg till duschen.

Nu får du allt skynda dig. Vi behöver prata, sa hon.

Linus drog handduken tajtare runt höfterna.

Ge mig fem minuter. Jag ska bara duscha först.

Jag ger dig tre minuter. Vi ses på mitt kontor klockan åtta, sa hon och lämnade omklädningsrummet.

Ett par sekunder före utsatt tid knackade Linus på den öppna dörren till Giselas kontor och steg in. Han hade till och med hunnit norpa åt sig ett äpple från personalrummet på vägen.

Gisela tittade på klockan.

Imponerande. Sätt dig nu, så går vi igenom vad vi vet hitintills om morden i Tulisaari.

Linus drog fram en stol och satte sig mitt emot Gisela.

Jag har precis pratat med Sylvia Adlers läkare, började hon. Sylvia bedöms vara utom livshotande fara nu. De ska genomföra ytterligare några test i eftermiddag. Men om allt ser bra ut kan vi prata med henne imorgon. Läkaren varnar dock för att hon inte tycks ha något tydligt minne från torsdagskvällen.

Verkar det troligt att hon får tillbaka minnet med tiden? frågade Linus.

Gisela ryckte på axlarna.

Det är möjligt. Läkaren vågade inte ge några garantier. De är lika försiktiga med sina uttalanden som en politiker. Jaha, har vi lyckats få tag på ägaren till huset på Tervatie 26 ännu?

Ja, han är i Thailand på semester med sin familj. Det var därför det var så svårt att få tag på honom. Tydligen hade han stängt av telefonen när de landade och kollar bara av meddelanden någon gång då och då. Han hävdar att han inte har en aning om vilka personerna är som hittades i deras hem, eller hur de tog sig in i huset. Enligt honom är det ingen i trakten som har extranycklar. Han var förstås förkrossad över att höra vad som hänt.

Och hur går det med kartläggningen av offren?

Förutom Tim och Ulrika, som är ett par, har vi inte hittat någon koppling mellan dem. De arbetar inom olika branscher och har inga gemensamma intressen eller bekanta. På pappret har de ingenting gemensamt och borde inte ens känna varandra.

Likväl hittades de döda i samma hus. Någon beröringspunkt måste det finnas. Det gäller bara räkna ut vad det är, sa Gisela tankfullt.

Vi pratar fortfarande med vänner och arbetskolleger. Det är många som har hört av sig med information om offren, men än så länge har ingen gett oss något att gå vidare med. I går pratade jag med ett taxibolag som sa att de hade haft ett par körningar till Tulisaari i torsdagskväll. Jag kommer att följa upp det under dagen.

Linus tog ett bett av äpplet och tuggade långsamt medan han funderade.

De kan ha fått kontakt genom internet.

Det är en möjlighet. Teknikerna håller på att gå igenom deras datorer och telefoner. För övrigt måste vi vänta tills vi har fått rapporten från brottsplatsundersökningen för att veta mer och det kan dröja några dagar till. Vårt bästa hopp just nu är att Sylvia Adler kan berätta varför de befann sig på Tervatie 26 i torsdags kväll. Och vad som hände.

Träffsäkert slängde Linus i väg äppelskrutten och prickade papperskorgen vid Giselas skrivbord.

Jag tänkte prata med Mirjams pojkvän Simon Anttila idag? sa han.

Bra, sa Gisela. Ta med dig Freddy Lärka.

LINUS

På vägen från Giselas kontor stannade Linus till vid Freddys arbetsrum. Han var inbegripen i ett telefonsamtal och hade en djup irritationsrynka mellan ögonbrynen.

Det här gäller en mordutredning. Tre personer är döda. Ni förstår säkert allvaret i situationen, sa Freddy och rynkan fördjupades ytterligare medan han lyssnade till svaret.

Linus stod kvar i dörrhålet och väntade på att han skulle lägga på.

Vad handlade det där om? frågade Linus när Freddy avslutat samtalet.

De där människorna som driver plattformen för matbeställningar är inte speciellt samarbetsvilliga. De skyller på att det är komplicerat att få fram uppgifterna eftersom den administrativa avdelningen finns i Kroatien.

Du får ligga på dem. Det är vår bästa lead hitintills, sa Linus.

Jag vet, suckade Freddy. Var det förresten något särskilt du ville mig?

Gisela vill att vi beger oss till fängelset för att intervjua Simon Anttila.

Freddy tittade på klockan.

Det är snart dags för förmiddagskaffet. Ska vi träffas utanför om en halvtimme?

Okej, jag ringer fängelset och förvarnar om att vi kommer, sa Linus och stängde dörren om Freddy som var i färd med att packa upp sin termos ur väskan.

Freddy drack aldrig polishusets kaffe. Påstod att kaffe som stod framme mer än trettio minuter förlorade smaken på grund av oxidation som bröt ner aromerna. För att förhindra detta bryggde han alltid sitt kaffe hemma och förvarade det sedan i en lufttät termos för att bevara både värmen och smakerna. Linus däremot hade inga problem med stationens kaffe, så han gick och hällde upp en stor kopp från kannan som säkert stått på värmeplattan hela morgonen.

Vasa fängelse var en vacker gammal byggnad som var belägen på Vasas bästa adress nere vid vattnet och strandpromenaden. I besöksrummet väntade Simon Anttila redan på Linus och Freddy när de kom in. Killen såg ut som en riktig hårding med stora armmuskler och tatueringar ända upp på halsen. Freddy presenterade dem båda och berättade varför de var där.

Har ni hittat den jäveln som gjorde detta mot Mirjam? väste Simon.

När Linus tittade närmare såg han att Simons ögon var röda och svullna, som om han nyligen hade gråtit. Kanske inte så hård alls när det väl kom till kritan.

Vi gör allt vi kan för att ta reda på vad som hände i huset på Tervatie 26 förra veckan, svarade Freddy. Och vi skulle gärna vilja ställa några frågor till dig.

Till mig? Vad fan kan ni ha att fråga mig om. Jag vet ingenting. Jag har varit inlåst här i ett och ett halvt år.

Linus försökte signalera till Freddy att han inte skulle reta upp Simon mer än nödvändigt men Freddy ignorerade honom.

Mirjam besökte dig samma dag som hon dog. Vad pratade ni om?

Simon ryckte på axlarna.

Jag vet inte. Inget särskilt. Om vad vi skulle hitta på när jag kommer ut från det här helvetet.

Det var inte så att Mirjam kom hit för att göra slut med dig. Och att du blev så förbannad att du beslutade dig för att straffa henne, sa Freddy.

Men vad fan! skrek Simon och reste sig upp. Hur kan ni ens tro att jag skulle vilja ha ihjäl Mirjam. Hon var min flickvän.

Freddy låtsades fundera ett ögonblick, sedan sa han:

Visst var det så att du anklagades för att försöka strypa Mirjam strax innan du åkte in. Eller har jag fel?

Simons ansikte blev till sten.

Jag har pratat färdigt med er nu. Vill ni prata med mig igen kommer min advokat att vara med, sa han och gick lugnt och sansat fram till vakten som stod och väntade på att eskortera honom tillbaka till cellen.

Det där var väl onödigt, sa Linus förebrående.

Vadå?

Freddy såg oförstående ut och slog ut med armarna.

Den där jäveln döljer något, det är jag säker på.

Linus var säker på att det fanns en hel del som Simon Anttila ville hålla hemligt för polisen. Han var dock inte lika säker som Freddy på att det hade med dödsfallen i Tulisaari att göra.

GISELA

Linus hejdade Gisela när hon var på väg att lämna polisstationen för att träffa Monica på en drink.

Vi har fått in den preliminära rapporten från brottsplatsundersökningen och obduktionsprotokollet. Det finns en del intressanta observationer, sa han.

Gisela stannade upp i dörren.

Berätta, sa hon.

Obduktionen bekräftade till exempel att samtliga offer dog av fentanyl-överdos men att Ulrika och Tim fortfarande måste ha varit vid liv när deras handleder skars upp. Den stora mängd blod på badrumsgolvet tyder på att deras hjärtan fortfarande pumpade.

Linus räckte henne mappen som innehöll en utskrift av utlåtandet samt fotografier av offren från brottsplatsen. Gisela bläddrade snabb igenom pappren. Längst bak fanns övriga resultat från analys av fingeravtryck, skoavtryck och däckavtryck. Hon ögnade igenom resultaten. Dna-proverna saknades men det var inget ovanligt att analyserna dröjde då kön var lång.

Kan du dra de viktigaste punkterna. Jag har lite bråttom just nu, sa hon.

Teknikerna som undersökte brottsplatsen i Tulisaari har analyserat fotavtrycken som fanns i snön utanför. De har inte identifierat spår från någon annan än de fyra som befann sig i huset och Kalev Tamm. Förutom våra och sjukvårdarna förstås. Men många av spåren var otydliga.

Så vi kan inte dra några slutsatser från snöspåren, konstaterade Gisela. Däckavtrycken då?

"Det är lite