Bitter medicin

By Gela Forsell and Anders Burén

Flera cancersjuka patienter på olika platser i Sverige dör plötsligt. Då man börjar titta närmare på dödsfallen upptäcker man att flera av offren varit patienter på en privat lyxklinik och att de har spår av aceton i kroppen. Som nytillträdd kvinnlig enhetschef för kriminalpolisenheten vid NOA strävar Jeanette i ständig motvind. Högt uppsatta män inom kåren håller varandra om ryggen och hon tvingas ta till alla medel för att de ska ta henne på allvar. Då hon kommer en liga som framställer förfalskade läkemedel på spåren, blir hon inte bara motarbetad utan dessutom hotad. Samtidigt blir en spelberoende man så desperat att han ger upp namnet och adressen till någon han älskar... ”Bitter medicin” är en verklighetsbaserad, actionpackad kriminalroman som tar upp den internationella organiserade brottsligheten för illegala, förfalskade läkemedel, vilken omsätter ofantliga summor pengar varje år, mycket mer än den totala narkotikahandeln i världen. Mycket av det som beskrivs i boken är självupplevt av författarna, som tillsammans skriver utifrån sina gemensamt mångåriga polisbakgrund. Denna nya duo har redanuppmärksammats för sin realistiska skildring av polisarbetet och koppling till samhället och sociala problem. GELA FORSELL är utbildad jurist och har jobbat som polis i tjugotre år, senast som poliskommissarie vid Nationella Operativa Avdelningen (NOA). ANDERS BURÉN har fyrtio års erfarenhet inom polisen. Han har arbetat som utredare, spanare och med kriminalteknik. Anders var Operativ spaningschef på Länskriminalen i Stockholm, med ansvar för avancerad spaning och hemliga tvångsmedel, i åtta år. ”Bitter medicin” är deras kriminalromansdebut.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Mar 22, 2019
• ISBN: 9789178293292

Book preview

[e-mail]

1

DEN KROPPSVARMA URINEN rann längs med hennes ben när hon panikartat irrade omkring för att hitta den vita spjälsängen där hennes nyfödde son låg och sov. Hela familjens lägenhet hade under morgontimmen, under några sekunder, helt oväntat förvandlats till en krigsskådeplats. Hon kom att tänka på nyhetsreportaget kvällen innan där man rapporterat om inbördeskriget i Syrien och där ett hundratal personer dött. Det kändes som hon helt plötsligt befann sig i en krigszon.

Det enda som for igenom hennes tankar var att snabbt rädda den lilla änglasonen som sedan åtta veckor tillbaka förgyllde familjens tillvaro. Han var efterlängtad. Mellan de kraftiga ljudsmällarna kunde hon se honom liggande på rygg. Under de starka ljusblixtarna som lyste upp lägenheten med några sekunders mellanrum höll hon ett vakande öga på honom.

Hon noterade att han låg på samma sätt som hon lagt honom efter sista amningen, runt tolvslaget. Effekten av att de kastat in flera distraktionsgranater i den lilla tvårummaren gjorde att hon inte hunnit reagera mer än att försöka ta skydd bakom byrån i sovrummet. Hennes fokus var att hinna rädda honom och snabbt få bort honom från spjälsängen. Hon vägrade att släppa blicken från den, där hennes förstfödde låg.

Samtidigt började hon känna av effekten av smällarna som aldrig verkade vilja ta slut. Hon kände hur hon för stunden tappat både balansen, hörseln och det var som om synen också började försvinna. När hon precis försökt att lyfta upp sin son från spjälsängen insåg hon att hon inte kunde känna hans andetag och hon drabbades av fruktansvärd panik.

När nästa detonation skakade om rummet var det som om ljudet från granaterna, lukten av krutet, hennes egna smärta och alla tankar som for igenom hennes huvud bara försvann. Det var som om allt utplånades. Därefter ramlade hon ner till golvet och blev liggande i en underlig ställning. Det var väl så här det var att komma till helvetet, tänkte hon när hon för andra gången kände hur hon tömde sin urinblåsa.

Hon försökte röra på armarna och benen men kroppen ville inte riktigt lyda. Det kändes som om hennes hjärna inte ville ta in vad det var som hände när hon försökte skapa sig en bild av händelseförloppet. Hon mindes att det varit ett flertal kraftiga ljudbangar och de häftiga knallskotten hade gjort att hennes smärta var outhärdlig. Hon visste inte heller om sonen levde eftersom det inte hördes ett ljud från honom.

Sedan kom nästa kraftiga smäll och hon kunde förnimma röster i rummet. Hon hörde hur mansrösterna kom och gick för att sedan försvinna bort och bli helt tysta.

I själva verket var händelseförloppet över på bara några sekunder från det att första granaten kastats in. Hon mötte ett sken från en ficklampa i sitt ansikte och hon kunde på avstånd se bilder av svartklädda män som rörde sig i rummet, för att sedan försvinna bort. Synen som temporärt försvunnit började komma krypande tillbaka. Hon såg hur de maskerade beväpnade männen rörde sig snabbt mellan rummen. De var utrustade med luvor, hjälmar och med stora skyddsglas för ögonen. Hur många de var kunde hon inte se men hon mindes att de betraktade henne samtidigt som de riktade skarpladdade vapen mot henne och sonen.

*

Bakgrunden till att Polisens nationella insatsstyrka stormat lägenheten var att underrättelsesektionen vid den Nationella operativa avdelningen, NOA, fått in ett tips, via en anonym källa. Det skulle troligtvis röra sig om den absoluta innersta kärnan av organiserade fildelningspirater. Helt enkelt det första ledet i fildelningen som skulle ha sin ledande verksamhet direkt styrd från Sverige. Tipset rörde även att det skulle handla om nya filmer som sedan lagts upp i större nätverk och därefter hade de sipprat ner och hamnat på stora fildelarsajter. Däribland de senaste Hollywood filmerna.

Med hjälp av IT-brottssektionen vid NOA försökte de spåra upp IP-adressen som skulle leda dem till de stora fildelningsnedladdningarna. Det visade sig att det var svårare än vad de trott att hitta IP-numret till rätt adress och till sin hjälp hade man tagit FBI i Danmark. De hade lyckats hjälpa den svenska polisen med att spåra den rätta adressen men även noterat att på adressen skulle det eventuellt finnas kopplingar till terrorism. Adressen var Sturegatan 15.

Spaningssektionen hade haft adressen under uppsikt i en dryg vecka. Spanarna hade valt att bara titta till den då och då, just för att de istället ville lägga mer tid på ett ärende avseende smuggling av illegala vapen från Östeuropa. De kunde inte riktigt förstå hur man kunde vara så otroligt korkad att man la ner välutbildade resurser på något som bara kunde bli ett bötesbrott.

Det är väl någon hög polischef och internationell åklagare från RIO som har huvudet lite för långt uppkört i filmbranschens arsle, hade en av spanarna raljerat i den krypterade radiokanalen. Han syftade på åklagarnas nya riksenhet mot internationell och organiserad brottslighet.

Kvällen innan tillslaget hade spanarna nattat de som uppehöll sig på adressen Sturegatan 15. Spanarna hade sett rörelser i lägenheten men aldrig riktigt kunnat identifiera vilka personerna var. Lamporna hade tänts och släckts men ingen hade lämnat adressen och vid sextiden på morgonen slog den Nationella insatsstyrkan till.

Gryningsräden och tillslaget gick under kodnamnet operation Yoghurt. Anledningen till att man valt just det namnet var att det fanns en symbolisk innebörd i det eftersom ärendet rörde fildelning. Det hörde till vanligheten att stora insatser eller operationer som man kallade dem, ofta döptes till ett underfundigt namn som på något sätt kunde kopplas till brottet som man skulle ingripa mot.

*

Jesper tittade på klockan som visade på kvart över sex. Han skruvade på sig när han satt i en av polisens mest påkostade civila bilar av märket Mercedes Benz. Kanske borde han väntat en liten stund innan han ringde till den nytillträdde enhetschefen för Kriminalpolisenheten vid NOA. När han lät samtalet gå fram bestämde han sig för att vara rak på sak, ärlig och tydlig. Han hade hört från sina kollegor att hon var en mycket respekterad och omtyckt chef bland personalen på fältet. Bara det att hon var väldigt operativ lutade åt att han skulle gilla henne också. Hon var en av få chefer som hade promenerat hela vägen upp från blårockarna till toppen, något som ingav respekt bland fotfolket.

Ryktet sa att hon var för snygg för att vara chef men att hennes utseende trots detta ingav förtroende. Hon levde med andra ord inte upp till bilden av hur en chef på NOA skulle se ut. Alltså, en ful man i en ful grå kostym som hellre sprang omkring och konspirerade i korridorerna än att bry sig om verksamheten.

*

När det ringde på Jeanettes tjänstemobil satt hon vid sitt lilla runda köksbord och ordnade med sin morgonrutin. Hennes minitvåa låg på fjärde våningen på Strandvägen med utsikt över Nybrokajen och hon skulle precis peta i sig av den färdigskurna tärningsbiten av ingefära. Tillsammans med D-vitaminerna skulle den sköljas ned med ett glas färsk apelsinjuice. Hon hällde upp sin andra kopp av pressat kaffe och njöt av utsikten av skärgårdsbåtarna som låg förankrade vid kajen.

Hej, mitt namn är kommissarie Jesper Blomkvist och jag jobbar vid den Nationella insatsstyrkan.

Jeanette kände igen hans namn som hon sett funnits med på olika protokoll, men hon hade inget minne av att de pratat med varandra tidigare.

Tänkte bara berätta för dig hur insatsen gick.

Hon var tyst samtidigt som hon sörplade i sig kaffet. Operation Yoghurt har helt skurit sig och kollegorna från min enhet gick in i fel lägenhet. Det kommer bli ett jäkla liv, fortsatte Jesper.

Jeanette uppfattade vad han sa och hon kände att hon blev tagen på sängen av hans samtal.

Vad pratar du om? Operation Yoghurt? frågade hon med eftertryck.

Ja, insatsen går under det kodnamnet eftersom det har med fildelning att göra. Han suckade djupt. Du skrev under ett beslut i förrgår om att vi skulle slå mot adressen på Sturegatan 15, där det fanns misstankar om terrorism, fortsatte han.

Vad är det för order? Jag känner mig helt oförstående och kan inte riktigt påminna mig om att jag vare sig har sett eller skrivit på något. Jeanette försökte låta oberörd på rösten.

Du verkar inte ha sett nyheterna, frågade han lite försiktigt. Eftersom du är beslutsfattare så måste jag informera dig om att den misslyckades.

Hur menar du?

Ja, ganska så rejält, sa han med betoning på rejält. Våra arbetsmetoder är som du vet att vi brukar kasta in distraktionsgranater i lägenheten precis innan vi går in för att säkra bevisning och det var väl inte det värsta utan, hon avbröt Jesper innan han hann tala färdigt och så harklade hon sig.

Jag är inte riktigt med i matchen om jag ska vara uppriktig mot dig. Vill du vara så snäll att ta allt från början och berätta bakgrunden till insatsen och vad det är som har hänt.

Hon försökte tugga sönder den starka och heta ingefärsbiten som hon stoppat in i munnen och så hostade hon till lite lätt av universalmedicinen.

Du får gärna briefa mig lite mer och ge mig en hundraprocentig lägesbild över hela händelseförloppet, sa hon lite torrt.

Jesper blev förvånad över hennes reaktion.

Han hade fått uppfattningen om att hon skulle vara insatt i tillslaget. Det framgick tydligt på underskriften av protokollet för beslutet av operation Yoghurt. Var det här förklaringen till varför Jeanette inte hade varit med på utsättningen.

Jeanette tog en klunk till av kaffet och noterade att Jesper var tyst.

Som sagt, jag vill att du ger mig en fullständig redogörelse in i den minsta detalj om vad som har inträffat.

Jesper berättade.

Bakgrunden till att hans insatsgrupp hade slagit till på adressen med full kraft var att det fanns misstankar om terrorism. Något som inte alls var ovanligt eftersom det ingick i deras huvuduppgift att bekämpa terror. Vad avsåg själva fildelarna så hade insatsstyrkan inövade arbetsmetoder som gick ut på att ta sig in i lägenheter inom tre sekunder för att säkra information på hårddisken, innan bevisen hann förstöras.

"So far so good, men det värsta är att, han gjorde en konstpaus. Adressen som spanarna bevakat var Sturegatan 15 på Östermalm i Stockholm. Men den adressen som var aktuell har hela tiden varit Sturegatan 15 i Sumpan."

Vad är det du säger, inte igen! sa Jeanette upprört. Det är inte första gången som det händer att polisen vid inbrytningar och liknande operationer brakar in på fel adress.

Jesper hörde hur hon skakade en aning på rösten.

Det är då självaste fan att det ska vara så svårt för underrättelsesektionen att göra ordentliga bakgrundskontroller på den information som de fått av FBI, fortsatte hon.

Än värre är att det var en barnfamilj som befann sig i lägenheten vid tillslaget och det var nära att en nyfödd baby strök med, sa han med låg stämma.

Jesper la märke till att trots att Jeanette var förbannad höll hon sig ändå lugn och sansad. Själv kände han sig för första gången i sin yrkesmässiga karriär, rätt oduglig.

Jag har precis satt på riksnyheterna och de rapporterar just nu direkt från adressen. Det är en oskyldig familj med sin nyfödda baby som har blivit brutalt överfallna i sitt hem.

Hon gjorde en kort paus samtidigt som hon höjde volymen på fjärrkontrollen som hon höll i sin vänstra hand. Du menar väl inte att det är tillslaget, som basuneras ut på samtliga kanaler just nu, som har gått åt helvete?

Jo, det är sant, sa han och bekräftade hennes påstående.

Morgonens tillslag har inte gått enligt planerna, om vi säger som så. Han kunde inte annat än beklaga sig över varför det gått så fel. Sen var det en sak till, som jag tror du behöver känna till, fortsatte han.

Efter utsättningen igår morse, så hörde jag ett samtal mellan utredningssektionens chef, Stefan Stolt och troligtvis en journalist. Jag är ganska övertygad om att det var han som ringde och tipsade pressen om gryningsräden. Jag hörde honom viska något om ett stort tillslag och ville de ha ett scoop skulle de ligga och hovra runt vår adress.

Du, Jesper, det känns som om bitarna faller på plats. Hon hade svårt för att hålla tillbaka sina känslor för hur hon egentligen upplevde situationen. Jag misstänker att det är någon som medvetet har rundat mig med information och undanhållit mig hela ärendet.

Jesper höll med henne. Han reagerade specifikt på varför Jeanette inte varit med på utsättningen. Han började förstå varför det varit så mycket hysch hysch över de tidigare planerade mötena som hållits i hemlighet bakom hennes rygg, med stängda dörrar. Något han undvek att ta upp.

Jag kan inte annat än be om ursäkt för det som har hänt och. Jeanette avbröt honom.

Vi gör alla våra fel, inget mer med det, men om det är så som jag misstänker då. Det blev tyst igen och Jesper kunde höra hur hennes röst nu blev starkare. Vet du, det svåra kriget förs inte på gatorna bland de grovt kriminella utan det utspelar sig på Polishuset i kvarteret Kronoberg.

Jesper blev paff över hennes uppriktighet och spontanitet och han försökte avrunda samtalet på ett bra sätt.

Det kanske inte är rätt tillfälle att ta det här med dig, men det ryktas om att Stefan har problem med spriten. När jag satt på ett av de här hemliga mötena så var det flera som reagerade på att han luktade alkohol. Men jag kan ha fel.

2

UNDER TIDEN SOM Jeanette pratat med Jesper i telefonen hade hon lyckats skapa sig en tydlig bild över vad som inträffat. De hade pratat i över en timme och alla inkommande samtal till Jeanettes mobil avvisades. När Jespers detaljerade genomgång av operation Yoghurt avslutats drog hon iväg ett kortfattat och koncist gruppsms till samtliga av sina sex sektionschefer och där alla fick samma information, samling i ledningsrummet klockan 8.30 (om en timme).

*

Klockan hade blivit strax efter halv åtta på morgonen när hon i raska steg passerade Handelsbankens kontor på Hamngatan, i riktning mot det stora Polishuset på Kungsholmen.

Hon kom på sig själv med att le mot kvinnan som välkomnade bankens kunder till ett bättre sparande inför sommaren. Hängande på en stor reklamaffisch, fick hon syn på sig själv, där hon log med sina vita tänder mot bankens alla kunder i skyltfönstret. Med sin ljusblå skjorta och hennes långa mörka hår fladdrande i vinden, kunde man lika väl tro att affischen var för en reklamkampanj för sköljmedel. Hon tittade på sig själv som log tillbaka mot henne. Jeanette förvånades över hur hon så snabbt hade åldrats. Reklamjobbet var från förra sommaren och location hade varit Stockholms ytterskärgård. Därefter hade hon blivit tvungen att tacka nej till de modelluppdrag som hennes agent förmedlat, eftersom det inte fanns tid till det längre.

Jeanette tittade på klockan och när hon kom fram till Klarabergsviadukten såg hon att hela gatan var avstängd. Hon vek av ner mot gamla Bryggargatan. En väg som hon normalt undvek in i det längsta att ta. Hon mindes Norrmalms polisstation och vad som utspelat sig på adressen tjugofem år tidigare. Andersson som hållit i den polisledda intervjun, som var det sista steget i gallringen för att komma in på polisutbildningen, hade visat sig tillhöra en av de beryktade och omtalade polismännen från Stockholmspolisens vaktdistrikt 1 på Norrmalm. Han hade gjort klart för Jeanette att några förbannande jurister inte var välkomna in i poliskåren och att poliser skulle ledas av poliser och inte av paragrafryttare som hon.

Jeanette ökade takten då hon kände sig stressad över att inte hinna i tid till det blixtinkallade mötet. Framme vid stora polishusentrén på Agnegatan visade klockan på tio i åtta. När hon öppnade de stora tunga portarna till Polishuset stötte hon ihop med den gamla Länspolismästaren som en gång rekryterat henne. Han hade varit på morgonfrukost i matsalen där polispensionärerna träffades en gång i månaden. Ett initiativ som Jeanette tyckte var riktigt bra. Där kunde de tidigare arbetskamraterna träffas efter att den aktiva karriären hade tagit slut. Länspolismästaren undrade om hon ville komma och prata inför dem vid nästa anordnade möte. Därefter påminde han henne om händelsen med Andersson och det vore roligt om hon kunde dra lite av den tokiga storyn på träffen.

Vilket sammanträffande, tänkte hon för sig själv, då hon precis tänkt tillbaka på händelsen. Hon minns så väl då hon tagit till flykten från intervjun.

Andersson var omplacerad till inre tjänst för att han duschat av en omhändertagen fylla med den beryktade högtryckstvätten, i det gråmålade dammiga garaget på gamla Norrmalm. Därefter hade Andersson blivit ansvarig för rekryteringen. En omplacering som skulle visa sig vara fel och som dessvärre Jeanette fått känna på. Andersson hade nästan klippt till henne under intervjun då han ogillade kvinnor. Och efter den dagen bestämde hon sig för att aldrig bli polis utan hon skulle satsa på att bli åklagare istället. Ryktet om hans olämpliga beteende hade snabbt spridit sig till Länspolismästaren och dagen efter den omtalade intervjun ringde han upp henne för att be om ursäkt för Anderssons beteende. Han bad henne helt enkelt till att börja som polis. Vi behöver mogna duktiga kvinnor som du inom kåren.

3

JEANETTE STANNADE TILL vid polisens matsal för att köpa med sig en mugg med nybryggt kaffe. Hon funderade på om hon ändå inte skulle ta och ringa sin chef, Polisöverintendent Greger Persson. Han hade sitt kontor i samma korridor som Jeanette och eftersom hon strax skulle vara framme i A-huset så kanske det var dumt att slå honom en signal. Trots att hon tvekade så tog hon ändå fram hans mobilnummer på displayen och gick från tanke till handling och började ringa. Mer för att se om han var på plats.

Greger Persson var biträdande Rikspolischef och chef för Polisens nationella operativa avdelning. Det nya namnet NOA ersatte gamla Rikskriminalpolisen. Greger Persson ansvarade för Polismyndighetens operativa verksamhet och han kunde även besluta om insatser och resursförstärkning i hela landet. Under sig hade han sju enhetschefer och även personalansvar för Nationella insatsstyrkan och Polisflyget. Totalt var han chef för tvåtusen medarbetare.

När Jeanette var ny på sin enhetschefstjänst hade Greger smugit sig in på hennes rum och stängt dörren om dem.

Jag skulle uppskatta om du inte skickar några sms eller ringer mig innan klockan åtta på morgonen och inte efter klockan halv fem på eftermiddagen.

Gregers uppmaning hade inte kommit som en överraskning eftersom hon hört att hans fru, Yvette Persson var väldigt svartsjuk. Det skvallrades om Gregers hustru och tisslet i korridorerna hade nått Jeanette. Ryktet sa att Yvette till vardags helade människor och spådde i Tarotkort och Yvette hade varnat Greger för att anställa en kvinna.

Det saknades kvinnor bland Gregers enhetschefer och därför skulle tillsättandet av Jeanette se bra ut. Frågan var dessutom brännhet eftersom det lokala fackförbundet hade ifrågasatt varför det inte fanns några kvinnor i ledande positioner.

Det hade krävts en enorm övertalning från Gregers sida när han bett sin fru om lov för att anställa Jeanette. Greger hade presenterat samtliga skäl för varför han skulle få tillsätta henne och till slut hade Yvette gett honom ett motvilligt OK.

Den ständigt återkommande diskussionen om att det var för få kvinnor som var chefer inom polisen hade uppmärksammats i media och blossat upp i samband med den nya omorganisationen. Att det knappt var några kvinnor på ledande befattningar inom NOA, hade enligt Greger sin rimliga förklaring i att de saknade kompetens och erfarenhet. Och därför konkurrerades de ut av männen.

Jeanette lät signalerna gå fram på Gregers mobil och hon var väl medveten om att hon trotsade hans anmodan om att hon bara fick ringa under vissa tider. Hon blev paff när han svarade så snabbt.

Hej, det är jag, hasplade hon ur sig. Ursäkta att jag ringer dig så här innan klockan åtta, men det har inträffat en synnerligen akut situation och jag känner att jag behöver prata med dig.

Jag har väntat på att du ska ringa, varför tog du sån tid? Någonstans kunde hon ana att han kände till operation Yoghurt och att den hade gått åt helvete. Hon förstod ingenting. Hon hörde sig själv bli väldigt kort i tonen och det infann sig ett visst allvar i hennes röst.

Vadå väntat på att jag skulle ringa dig? Du menar väl inte att du kände till operationen och att du har struntat i att snacka med mig? frågade hon syrligt. Jag har kallat till ett akut ledningsmöte nu, men du vet säkert det också?

Kom förbi mitt rum så fort du är på plats. Det är en sak jag skulle behöva ta med dig, svarade Greger.

*

Efter bara fem minuter klev Jeanette ut ur hissen som tog henne upp till plan åtta på Polishuset. I ledningskorridoren möttes hon av sin sekreterare, Charlie. Som vanligt hade hon smetat läpparna fulla med sitt knallröda läppstift. Jeanette såg att hon var väldigt rödrosig på kinderna och att hennes axellånga blonda hår var slarvigt uppsatt i en kärringknut. Charlie slängde till Jeanette morgonupplagan av både Expressen och Aftonbladet.

Rikspolischefen, Elis Danielsson, vill ha ett möte med dig och Greger. Av vad jag förstått från hans sekreterare är han heligt förbannad.

Jeanette kastade en snabb blick på henne och hon kände sig illa till mods av Charlies antydningar av att hon visste saker som hon inte borde veta.

Förbannad? Hur ska man tolka det där? frågade hon henne och började gå med bestämda steg mot Gregers rum och med Charlie tätt efter.

Tydligen är han upprörd över alla uppgifter som har läckt ut till pressen och, Charlie hann inte prata färdigt förrän hon möttes av en stängd dörr framför näsan på henne. Är du redan här, snabb som blixten, sa Greger och tittade lite förvånat på Jeanette.

Välkommen in, förresten, sa han och log mot henne. Jag trodde du var hemma när du ringde nyss, fortsatte han och plockade upp en inplastad ostsmörgås från sin medhavda väska.

Har du sett det här? och så kastade hon fram morgontidningarna på hans skrivbord samtidigt som hon studerade hans ansiktsuttryck noggrant. Hon harklade sig och innan han hann svara fortsatte hon. Kände du till operation Yoghurt? frågade hon med förhoppningen om att han skulle svara nej.

Nja, det är inte riktigt som du tror och inbillar dig.

Hur är det då? undrade Jeanette som gärna sett att hon fått ett annat svar på sin fråga. Kände du till att insatsstyrkan slog till mot en oskyldig familj i morse och att en nyfödd pojke just nu kämpar för sitt liv på sjukhuset?

Hon upplevde att Greger tyckte att frågan var jobbig att besvara och hon kunde se hur han vred på sig som en mask i stolen där han satt.

Var inte sån nu. Vi får reda ut allt när vi träffar Elis efter vårt ledningsmöte. Var sak har sin tid, sa han lite klyschigt och tog en tugga från ostsmörgåsen som låg framför honom på skrivbordet.

Jeanette började känna sig lite nervös och en känsla av obehag spred sig i rummet.

Något säger mig att det är jag som kommer få klä skott för det som har hänt och jag ska hudflängas vid mötet med honom där borta. Och så pekade hon mot huskroppen som låg bredvid. Jag menar, det är inte varje dag som man blir kallad till ett möte med högste chefen och vad jag har hört om honom så är han inte den mest sympatiska. Hon funderade en stund och tänkte högt. Jag menar hon gjorde en paus innan hon fortsatte. Det ligger nära till hands att tro att det blir jag som kommer få skit för det som står i tidningarna. Jag är ny på chefsstolen så jag borde väl få mig en uppsträckning.

Du, vi ska förbereda oss inför vårt morgonmöte som du har kallat till så vi får prata om det här sen.

Han reste sig upp från stolen och drog ner byxbenen som hade fastnat en bit upp på hans vader. Därefter tog han av sig sin jacka, öppnade dörren och la armen om Jeanettes axelparti samtidigt som han föste henne vänligt ut från rummet.

Jag har inga problem med att gå och prata samtidigt och det skulle kännas förbaskat bra om jag fick reda på vad du känner till om operation Yoghurt innan vi kliver in på mötet.

Greger la sin behörighetsbricka på inpasseringsdosan till ledningsrummet. Och när han precis skulle svara Jeanette blev de avbrutna av Charlie som ropade till dem.

Är ni snälla och väntar på mig, sa hon samtidigt som hon stannade upp för att dra ner sin tighta klänning som rullat upp över halva framsidan av hennes lår. Jag fick inte med mig mitt passeringskort och vi måste hinna prata.

Jeanette tittade på Greger som i sin tur fastnat med blicken på Charlies fylliga figur. Charlie såg helt klart ut som den avlidna supermodellen Anna Nicole Smith där hon stod och drog i sin alldeles för trånga blåa klänning.

Hon drog Jeanette åt sidan.

Du vet han jag träffade på Riche för en vecka sedan, viskade hon. Han reste till Stockholm bara för att få träffa mig i morse, är det inte fantastiskt? Han är förvisso gift, men han säger att deras sex är totalt värdelöst. Lite roligt ska man väl ha här i livet? Tänk om gubben min skulle veta. Han skulle döda mig.

Jeanette såg hur Charlie tog sig mot pannan och torkade bort svetten som låg kvar efter morgonens lekar.

Hon tittade på sin sekreterare som betedde sig ovanligt konstigt och hon förstod inte riktigt vad som flugit i kvinnan.

By the way, glöm inte att du och Greger har ett möte direkt efter ledningsmötet. Elis vill ha en kortare briefing över precis allt som har hänt. Du är väl ordentligt uppdaterad? undrade hon.

Jeanette såg hur hennes sekreterares blå ögon riktigt lyste av nyfikenhet.

Du, Rikspolischefen är inte Elis för mig. Vi är inte du och jag med varandra. Jag vet inte varför alla springer omkring och nämner honom vid namn som om de vore bästa kompisar, svarade Jeanette lite bryskt.

Jeanette funderade på vad hon hört om den nye Rikspolischefen och ryktet sa att han hade total avsaknad av ledarskapsförmåga och ingen koll på befälsstrukturerna. Kanske var det en av förklaringarna till varför alla det senaste året helt plötsligt börjat tilltala honom vid hans förnamn.

Jag menade inget illa med att låta snäsig men en ologisk befälsstruktur och rörig hierarki kan leda till förödande konsekvenser. Det var bara det jag menade, sa hon vidare och tittade på Charlie. Och oavsett så skulle jag aldrig komma mig för att kalla Sveriges högste polischef vid namn även om det vore en kvinna.

Jeanette tog upp sin mobiltelefon och satte den på ljudlös med vibration.

För övrigt så tror jag att vi ska börja, jag har lite som jag vill snacka med sektionscheferna om. Hon tittade vänligt på Charlie som förstod att Jeanette ville komma igång med mötet.

"Jag måste verkligen prata med dig innan vi skiljs åt för dagen. Glöm bara inte det", sa Charlie vädjande, innan de gick in i ledningsrummet.

*

Så här var det alltid. Varje gång som Charlie hade ett behov av att prata, så visste Jeanette att det var skvaller på gång. Hon kände till allt om alla och många gånger kunde hon avslöja detaljer om både medarbetare och chefer som var för otroligt för att vara sant.

Under de sex månader som Jeanette varit chef på Kriminalpolisenheten, hade Charlie och hon utvecklat mer än bara en yrkesmässig relation och ibland blev de lite för personliga med varandra. Något som Jeanette inte alls kände sig helt bekväm med. Hon försökte hålla Charlie på avstånd, just för att hon kände till att hennes sekreterare inte riktigt var att lita på. Hon sökte hela tiden Jeanettes uppmärksamhet och hon ville gärna vara där hon var och på så sätt kröp Charlie nästan in under skinnet på henne.

För Jeanette var det viktigt att ha en viss distans till sina medarbetare och att försöka hålla isär rollerna så gott det gick. Hon ville inte umgås privat med sina anställda något som hon visste lätt skulle kunna feltolkas. Jeanette hade sett när vänskap mellan chefer och anställda hade odlats för att senare visat sig att det funnits en dold agenda. Blotta tanken att bara riskera att sätta sig i en obekväm sits fick Jeanette till att dra en tung suck samtidigt som hon drog ut sin stol inne i ledningsrummet.

4

ALLA SEKTIONSCHEFER VAR på plats i ledningsrummet när Greger, Jeanette och Charlie satte sig ner på sina bestämda platser. Jeanette var väl medveten om att hon var iakttagen av sina manliga sektionschefer och det rådde en viss spänning i rummet. Normalt brukade inte Greger vara med på enhetens ledningsmöte, men det hade uppstått en situation som gjorde att Jeanette helt klart behövde ha honom med. Kanske också för att det fanns ett visst signalvärde i det.

Mitt emot Jeanette satt Charlie på sin vanliga plats. På så vis kunde Jeanette ha ögonkontakt med henne och signalera om det var något speciellt som skulle tas till protokollet som Charlie förde. De hade kommit överens om olika tecken mellan varandra om det av någon händelse skulle behövas.

Greger öppnade mötet och spänningen löstes plötsligt upp.

Klockan halv sju i morse blev jag uppringd av Elis som ville veta om jag läst morgonens nyheter. För att tala klarspråk så frågade han vad i helvete det var frågan om. Greger tog av sig sina glasögon och höll dem hårt i sin högra hand.

Mellan hans ögonbryn kunde Jeanette skönja en bestämd rynka.

"Han har bett mig om att ta reda på vem det är som har sett till att polisen återigen klär första