Kall korruption

By Anders Burén, Gela Forsell and Charlotta Åkerblom

När journalisten Håkan mirakulöst överlever ett mordförsök, bestämmer han sig för att gräva vidare i vad som kan ha legat bakom. Tillsammans med sin vän Jeanette, polisintendenten på Nationella operativa avdelningen (NOA), hittar han kopplingar till ett fall rörande förfalskade läkemedel, som de arbetat med tidigare. När både Håkans chef och Jeanettes överordnade ber dem att hålla sig borta från fallet blir deras strävan efter sanningen bara ännu större. De bestämmer sig för att fortsätta efterforskningarna på egen hand och snart inser de att det rör sig om organiserad brottslighet och korruption på samhällets högsta nivå. ”Kall korruption” är en fristående uppföljare till ”Bitter medicin”. I böckerna får man följa med innanför högsta polisledningens väggar och ta del av hur det verkliga polisarbetet går till vid utredning av organiserad brottslighet. Anders Burén har mer än 40 års erfarenhet av polisyrket och har arbetat som utredare, spanare och kriminaltekniker, samt varit operativ spaningschef på Länskriminalen i Stockholm. Gela Forsell är utbildad jurist och arbetade i över 20 år som polis, bland annat som kommissarie på Nationella operativa avdelningen, NOA.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Dec 15, 2021
• ISBN: 9789180003728

Book preview

KALL KORRUPTION

FORSELL BURÉN

Copyright © Anders Burén & Gela Forsell, 2021

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-372-8

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

1

NÄR SLAGSTIFTET TRÄFFADE patronhylsan stämplades ett märke in i botten. Slaget på tändhatten hade satt i gång en kedjereaktion och när kulan lämnat mynningshålet från pistolen roterade den i en utgångshastighet av trehundrafemtiotvå meter per sekund. Eller ettusen tvåhundrasextiosju kilometer per timme. Kulvikten var sju gram och anslagsenergin mer än tillräcklig för att döda. Under tiden som den breda nio millimeters kulan färdades genom luften hade den påbörjat sin skoningslösa framfart mot sitt tydliga mål. Skytten hade haft åtta skott i magasinet och avlossat dem efter varandra med siktet inställt på Håkans kropp. Avsikten var ond bråd död.

Håkan förstod precis vad som hände och när kulan träffade kroppen visste han direkt att han blivit skjuten. Han hade känt kulan träffat kroppen, men inte var metallbiten tagit. Chocken gjorde att hans kropp inte kände smärtan. Benen fortsatte springa i en förhoppning om att mörkret skulle skydda honom. Men det var något i kroppen som inte lydde. Inom loppet av en sekund föll han framstupa från spången rakt ner i diket vid Karlbergskanalen. Det kändes som om kulorna visslade runt öronen. Och när han stirrade ner i det mörka vattnet såg han slutet framför sig.

Håkan hade inte sett skytten. Det enda han visste var att han var jagad av någon med dödligt uppsåt. Han hade inte sett kulorna komma, vilket förmodligen inte heller spelat någon roll, då han ändå inte haft tid att reagera. En känslosam förvirrad svaghet spred sig i hans kropp. Och skottet skulle ta hans själ ut ur kroppen som brottades med dödsångest. Det var bara att invänta döden. När hoten om att fler skott var på väg upphört, slog överlevnadsinstinkten till. Och vid nästa andetag förstod han att han var mycket svårt skadad. Det fanns inte tid att slösa energi på vare sig tankar eller känslor. Och när den stickande smärtan bredde ut sig i kroppen slappnade huvudet av och tog emot den. Av åtta skott som avlossats var det bara en kula som träffat honom. Den hade borrat sig in genom ryggen där benen fått kulan att ändra riktning. Efter en vindlande bana hade den stannat i pannans mjukdelar, ett par centimeter ovanför ögonen. Vilket betydde att kulan måste ha passerat genom den högra och vänstra hjärnhalvan.

På livets väg med döden i vitögat kände han sig mer närvarande än någonsin. Han var fri, avspänd och obekymrad och kunde nästan ta på upplevelsen om dödens närhet. Det var just då som rädslan famnade hans själ. Så hörde han förtvivlat någon ropa. Jag vill inte dö! Samtidigt som det kom påhälsningar från en icke synlig värld. Allt kändes surrealistiskt i kampen mellan livet och dödens budbärare. För nog kände han något från själens dolda sidor, eller?

Håkan log mot flickan som satt på knä när hon sträckte ut armarna mot honom. Nu var han inte längre själv. Känslan av befrielse som hon gav honom var inte av denna värld. Han befann sig mitt i dragkampen mellan liv och död och en stark vilja fick honom att sluta ett avtal med sig själv. Han skulle skjuta döden framför sig. Så tittade han på henne igen och la märke till det gudomligt starka ljus som strålade runt hennes kropp. Och när hon höll hans hand hårt kunde han inte låta bli att bländas av hennes strålglans. Nu fanns det ingen återvändo mer än att vandra vidare ut i evigheten till en annan verklighet med henne. Och när de tillsammans gick hand i hand genom gula vajande sädesfält, ackompanjerandes de av en vaggvisa, med dödens närhet och hjärnans avskedsfyrverkerier.

2

I SAMMA ÖGONBLICK som polisen fått in larmet om skottlossning hade det skickats polispatruller till brottsplatsen och till Sankt Görans sjukhus. Där hade polisen upprättat en buffertzon utanför akuten och meningen var att bara de närmast anhöriga till den skjutne mannen skulle släppas förbi. Den nya taktiken hade återigen satts på prov och det skulle visa sig att den här gången hade polisen till och med varit på plats före ambulansen. Samtidigt som polishelikopterns rotorblad smattrade ovanför ambulansen när den for i väg med den skottskadade, hade blodtrycket varit högt. Tillräckligt för att upprätthålla syreförsörjningen inne i hans hjärna. Hela läkarteamet stod redo i akutrummet när den kom in. I ambulanshallen hade hans hjärta slutat slå. Doktor Alexander White var neurokirurgen som tagit hand om den grävande journalisten Håkan Björk, efter att han sjunkit ihop efter skotten på Kungsholmsstrand i Stockholm. Personalen hade omedelbart satt i gång hjärt- och lungräddning och börjat ge honom blod. Doktor White hade varit den högst medicinskt ansvarige i tjänst den här kvällen. Mot bakgrund av de skador som Håkan fått gjorde han bedömningen tillsammans med kardiologen och övriga akutläkare, att chansen att överleva var tämligen utsiktslös.

Under det senaste halvåret hade sjukhusledningen blivit tvungna att vidta akuta drastiska förändringar. Överläkarna larmade dagligen om att läget var allvarligt och det måste bli ett slut på det grova våldet. Det var faktiskt polisens uppgift att skydda sjukhuset från att flera hotfulla personer tog sig in på akuten. I samband med den senaste tidens skjutningar, där de flesta slutade med dödlig utgång, hade sjukhuspersonalen blivit hotade. De upplevde en mycket hätsk stämning bland de som ofta samlades utanför akuten. Personalen hade nu vant sig vid alla vidrigheter som de utsattes för. De blev kallade både slampor och horor om de inte gjorde som besökarna sa åt dem att göra. Och de hade fullt upp med att flytta på väntande patienter och anhöriga och låsa vårddelen, för att freda sig mot aggressiva hotfulla personer. Eftersom vårdpersonalen aldrig visste i förväg vad det var för patient som kom in, tog man inte längre några risker. Och därför hade man numera en säkerhetszon utanför akutmottagningen.

Under tiden som doktor White och hans team kämpade för Håkans liv, klev hans gamla mor ut från taxin som stannat utanför entrén till akuten. Hon var helt ovetande om vad som hände inne på operationssalen. På nyheterna hade hon hört att den skottskadade mannen avlidit och ganska strax därefter hade telefonen ringt.

Det är bäst ni skyndar er hit. Håkan är död, sa sjuksköterskan.

Va?

Hans liv gick inte att rädda, upprepade hon flera gånger.

Håkans mamma blev svårt chockad av beskedet. Hon hade inte uppfattat något som sjuksköterskan sagt till henne. Och när hon satt i taxin på väg från Bromma till Sankt Görans sjukhus gjorde hon det som Håkan gett henne stränga order om. Hon aktiverade meddelandet på mobiltelefonen. En kod som bara fick användas om det skulle hända Håkan någonting. I det postuma meddelandet på webbsidan Dispicio, kunde man läsa följande:

Den svenska journalisten Håkan Björk har hittats mördad. Björk granskade

polischefer och åklagare med kopplingar till den kinesiska maffian och svenska brottsbekämpande myndigheter.

Det var med tunga steg som Håkans mamma gick i riktning mot sjukhusets akutmottagning. Hon noterade säkerhetszonen utanför den stora entrén och la märke till en grupp av upprörda människor som uppehöll sig på platsen. Det verkade som om dödsbudet spridit sig med ilfart och hon kunde inte för sitt liv förstå all uppståndelse kring Håkans död. Vad var det som han kommit på spåret den här gången? Och vem var det som velat honom så illa? I folkmassan såg hon ett flertal personer som försökte tränga sig förbi för att ta sig in. Hon kontrollerades av en polis som stod utanför entrén och eftersom hon var närmast anhörig släppte han självklart in henne. Han upplyste henne också om att det på grund av säkerhetsskäl fanns en maxgräns på två anhöriga hos den avlidne. Hon förstod absolut ingenting. Inte mer än att hennes älskade Håkan fallit offer för den brutala kriminaliteten. Sedan var det väldigt olustigt att se alla människor som inte kunde uppföra sig, utan hänsyn till andra sörjande.

Hon tittade sig omkring i det slimmade ljusa anhörigrummet, som kallades för det Ekmanska rummet, och låg intill akuten. Där fanns en soffa, ett par mindre fåtöljer, en spegel, näsdukar och på bordet stod en bordslampa som skulle skapa en varm och hemkär miljö. När hon satte sig ner i en av de röda fåtöljerna upplevde hon en avskildhet och ett lugn. Hon kunde inte hindra tårarna från att komma och tankarna som flög förbi. Hon funderade på Håkan och hur oförberedd hon varit när sjuksköterskan lämnat det plötsliga och oförväntade dödsbudet. Hur kunde man någonsin vara förberedd på att ens barn skulle lämna en? Hon tänkte på Håkan när han var liten och hur han alltid varit den där snälla killen i parken. Hur hon alltid ville skydda honom från de tuffa smågrabbarna. Håkan sa aldrig ett ord när de ryckte hans leksaksbilar från honom i sandlådan. Det var så han var. Men hur mycket man ändå försökte skydda sina barn, kunde man aldrig göra det tillräckligt. Redan som liten drömde Håkan om att bli grävande journalist. Och förmodligen hade han insett att uppdraget innebar vissa risker. I synnerhet när det gällde att granska korruption.

Håkans mamma upplevde sjuksköterskan som osäker och nervös. Inget som hon lastade henne för, då det förmodligen var bland det svåraste med hennes jobb, att lämna ett dödsbesked. Håkans mor kom ihåg att hon inte fått svar på en enda fråga som hon ställt till sjuksköterskan när hon ringt henne. Det var nästan som hon inte ville svara för att hon var rädd för att säga någonting fel. Eller kanske för att undvika att Håkans mamma skulle bli ännu mer ledsen. Hon mindes att sköterskan hänvisat till läkaren när det gällde alla detaljer och att det var han som skulle svara på frågorna som blev hängande i luften. Hela situationen var absurd. Som om han sett allt komma. Det postuma meddelandet och alla direktiven. Hon försökte dra sig till minnes om det var något hon missat.

I Ekmanska rummet satt hon länge och tittade på tavlan på väggen, med livets träd som motiv. Hur det symboliserade styrka genom rötterna och att det kunde stå emot livets motgångar och hårda stormar. Så tänkte hon på Håkan och hans strävan efter att belysa maktkampen mellan det onda och det goda och farorna med det. Då förstod hon varför de starka reaktionerna uppstått utanför sjukhuset. Det fanns förmodligen tvärsäkra kopplingar mellan det Håkan jobbat med och mordet på honom.

Nog var tavlan en påminnelse om livets cykler och om lidande, död och nytt liv. Hon drog ut några näsdukar från den lila asken och snöt sig. Hon började känna sig otålig över att ingen gav sig till känna där hon satt i sin ensamhet. Kanske hade vårdpersonalen glömt bort henne? Håkans mamma tyckte i alla fall att hon fått vänta ett bra tag i anhörigrummet med att få ta ett sista farväl av sin älskade son. Hon hoppades få en stund med honom i total ensamhet. Förmodligen gjorde de i ordning Håkan. Hon tittade på klockan. Reste sig upp, för att se om hon kunde få tag på någon bland personalen. En läkare i blå kirurgkläder öppnade dörren och på den vita namnskylten stod Doktor Alexander White.

Hej, är det du som är Håkans mor? frågade han mjukt när han slog sig ner i den mjuka fåtöljen. Han var lugn och tog henne i handen. Vi har opererat Håkan i två och en halv timme och det kommer ta ett bra tag innan vi vet om han kommer att klara sig. Därefter tystnade han.

Men han är ju död …

Är du inte Håkans mor?

Visst var hon fortfarande Håkans mor, oavsett om han levde eller om han var död, och just nu förstod hon absolut ingenting. Hon berättade om telefonsamtalet hon fått och den stressade sjuksköterskan.

Jag är helt skakad och tagen av det du säger och om det är sant … Hon svalde några gånger och kände hur hon inte fick luft. En krampaktig känsla tog tag om hennes strupe. Vad var det han sa? Hon hade svårt att fortsätta samtala med doktor White. Den plötsliga vändningen och informationen om att Håkan skulle vara i livet gjorde henne sinnesförvirrad. Hon iakttog den mycket empatiske läkaren ställa sig upp och ta fram mobilen. Han snörpte på munnen.

Så här ligger det till. Han satte sig ner igen och tog tag om hennes händer. Han höll dem hårt. Det verkar som att sjuksköterskan som ringde dig slagit upp fel patientjournal när hon letade efter ditt telefonnummer. Vi har vissa rutiner för att meddela händelser som dessa, men vi har ett ansträngt läge just nu inom vården.

Håkans mor såg att doktor White kände sig illa till mods när han försökte förklara vad det var som inträffat och skälet till det felaktiga beskedet.

Vi har haft två skjutningar ikväll och det har varit kaotiskt. Det ena offret avled och på något sätt verkar det som om vi i all stress … Han tog sig för pannan. Jag ber verkligen om ursäkt för den skada som sjuksköterskan orsakat dig. Dessvärre händer det ibland att man blandar ihop anhöriga. Håkans mamma såg hur han skruvade på sig. Hon visste inte vad hon skulle säga. Ena minuten var hennes son dödförklarad och i andra sekunden levde han. Vad skulle hon göra? Stämde det som läkaren sa, att Håkan levde?

Det är så här det blir när vi har den här utvecklingen i samhället, sa han allvarsamt. Därefter konstaterade han att läkarteamet ofrivilligt blivit experter på att ta hand om just skottskadade. Jag önskar ingen människa att gå igenom det här, fortsatte han. Vi hade närmare hundra anhöriga och vänner till den skottskadade här ikväll. De stod och bankade på dörrar och försökte ta sig in i akutrummet till killen som nu avlidit. 

Därefter fortsatte doktor White berätta om hur han sprungit mellan de två skottskadade patienterna och hur läkarteamet fortfarande arbetade intensivt med att försöka hålla Håkan vid liv. Initialt hade det sett mörkt ut när Håkan kommit in i akutrummet. Men eftersom kulan missat de större blodkärlen, där bindvävnaden fungerat som en intern stötdämpning, hoppades de kunna rädda honom.

Håkans mor förstod inte riktigt vad läkaren sa.

"Så om jag förstår dig rätt, lever Håkan just nu?

Håkan lever, svarade han ännu en gång mycket lugnt och sansat. Det var precis det jag kollade upp med teamet och det är helt rätt. I nuläget lever din son. Han pratade långsamt.

Det ringde på doktor Whites mobiltelefon och han började runda av samtalet. Det hade tydligen tillkommit komplikationer och han blev tvungen att återgå för att fortsätta operationen av Håkan. Men Håkans mor hade slutat lyssna för länge sedan. Hon hörde inte längre vad han sa och det kändes som att någon hällt bly i blodomloppet. Så la hon märke till att hon inte kunde röra sina kroppsdelar. Därefter ramlade hon huvudstupa ihop på golvet framför honom.

3

HÅKANS KROPP OCH det han haft på sig när han kom in till akuten var en förvaringsplats av information om vad som hänt. En viktig pusselbit för polisen och det var precis det hon lärt sig på Sophiahemmet, när hon utbildade sig till specialistsjuksköterska. Att varje fysisk kontakt lämnade någon form av spår efter sig. Hon älskade att läsa om hörnstenarna inom kriminaltekniken, om utbytesprinciper och om spårsäkring. Och hon hade fascinerats av den unge professorn Edmund Locard som byggt upp det första kriminallaboratoriet för den franska polisen. Dessutom var hon den första akutsjuksköterskan i Sverige som var utbildad i forensisk omvårdnad. En light version av en teknisk undersökning som kriminaltekniker normalt brukade ta hand om. Hon var stolt som en tupp när hon blivit erbjuden tjänsten som säkerhetshandläggare på akutmottagningen. I hennes uppdrag ingick att hon skulle styra upp rutinerna för hur personalen skulle agera när de fick in en skottskadad patient. Men ytterst handlade egentligen allt om ett förhållningssätt och arbetsrutiner i förhållande till den skottskadade. Hon hade intresserat sig för det forensiska tänkandet och hur man arbetar när hon följt ett amerikanskt tv-program. Hon var väl medveten om att vid skottskador kunde kläderna bära på spår av små osynliga partiklar från skjutvapnet. Just av den anledningen var hon väldigt mån om att försöka säkra eventuella ledtrådar på Håkans kläder. Förhoppningsvis skulle de mikroskopiska bevisen som hon noggrant fångat upp med tejp klargöra vad som inträffat och vara en bra pusselbit i jakten på gärningsmannen.

Under tiden som operationen av Håkan pågick kämpade han för sitt liv. Doktor Alexander White kunde konstatera att Håkan tappat extremt mycket blod och att kulan förstört många av de viktiga vitala organen. Av någon märklig anledning slutade hans patient ändå inte upp att andas. Samtidigt som de fyllde på med flera påsar blod var blodtrycket tillräckligt högt för att upprätthålla syreförsörjning i hjärnan. Efter flera hundra minuter från det att han blivit utsatt för mordförsöket, levde han mirakulöst nog.

Doktor White hade övervägt huruvida han skulle avlägsna kulan direkt eller om han skulle avvakta med att operera bort den. Han hade gjort bedömningen att på grund av riskerna låta kulan sitta kvar tills vidare.

Efter några dagar i respirator på intensivvårdsavdelningen hade Håkans tillstånd förbättrats. Han började reagera på röstkommandon genom blinkande vid tilltal. Inlindad bland slangar och medicinskteknisk utrustning förstod han att han haft tur. Något som mer haft sin medicinska förklaring i att hjärnan, likt alla andras, mer liknade en geléburk. Håkan förstod för första gången att han levde med ett pris på sitt huvud. Att motivet bakom mordförsöket belyste en farlig mediesituation i Sverige. Och att mycket onda krafter nu tog form.

4

SAMTIDIGT SOM BOSSEN för kinesiska maffian, Triaderna, lyfte från Arlanda mot Hongkong med privatplanet, drog han av ett belåtet leende. Han satt lätt tillbakalutad i salongen på sin Airbus Corporate jet och sippade på ett glas champagne. Det nya affärsplanet som kostat honom sexhundratrettiotvå miljoner kronor tillhörde det andra i hans flygplansflotta. Han hade köpt bägge två privatplanen utan att blinka när han besökt Dubai Air Show. Det fanns all anledning för honom att fira och han var nöjd över hur deras taktik hållit hela vägen som planerat. Bossen tittade till i räkenskaperna och kunde konstatera att hans ansvarsområde Sverige drog in åtskilliga miljoner till K14-organisationen, som tillhörde Triaderna. En viss nedgång hade det varit efter medias rapportering av de misstänkta dödsfallen och intäkterna hade sjunkit rejält men lönsamheten hade ökat. Han drog sig till minnes hur Triaderna varit tveksam till en etablering i Sverige. Det var ett litet land och man hade byggt upp allt från scratch. Lite verksamhet hade man tidigare haft i form av människosmuggling av barn, där Sverige använts som transitland. En av anledningarna till den kriminella etableringen i Sverige var polisens okunskap om den kinesiska maffian och en närmast blåögd syn på säkerhet och sekretess bland näringsliv och myndigheter.

Bossen beslutade sig för att han skulle fortsätta med verksamhetsmodellen då han var övertygad om att deras strategi var lyckosam när det gällde att tjäna pengar på förfalskade mediciner. Han hade lovat Carl Sporre, verkställande direktör för läkemedelsbolaget ProActum, att han skulle dra tillbaka verksamheten från Sverige när han fått pengarna. Men det fanns inget skrivet mellan dem och vad var ett löfte värt så länge det inte fanns ett juridiskt bindande avtal? Bossen kunde inte hitta några motiv att lägga ner verksamheten eftersom den var så lukrativ.

I samband med polisens tillslag i Operation Ampull hade en lösensumma överförts från ProActums koncernledning i USA. Den som attesterat transaktionen var ingen mindre än Carl Sporre. Bossen funderade över hur lättlurad och naiv Carl Sporre var. Det var andra gången som Bossen besökt Stockholm efter polisens tillslag i Årsta. Verksamheten hade återigen börjat blomstra efter den tillfälliga dippen som inträffat efter polisens razzia och det var tur att det fanns andra läkare i Sverige som också försörjde dem.

Sveriges konsumenter var inte medvetna om att den lukrativa förfalskningsindustrin tagit sig in i den legala dagligvaruhandeln och i princip överallt. Å andra sidan kunde man inte beskylla dem för deras omedvetenhet eftersom de svenska myndigheterna gjorde allt för att lägga locket på. Att Sveriges myndigheter fullständigt struntade i det gjorde också Sverige till ett bland de bästa länderna för honom att placera sin verksamhet i. Bossen log när han tänkte på det flytande guldet, som covidvaccinet kallades. Han hade fått ordentlig rull på den svarta marknaden som han styrde med järnhand. Han koordinerade de olika internationella brottssyndikaten när de stulit eller attackerande vaccintransporter. Därefter såg han till att leverera guldet till icke nogräknade läkare som fick betala i bitcoin. Kundnöjdhet var hans prioritet.

Bossen kände ingen oro över att han skulle bli av med det beslagtagna godset som låg hos polisen. Det var bara en tidsfråga tills polismyndigheten tvingades häva beslaget. Under tiden skulle han fortsätta bygget av hela kedjan från tillverkning till försäljning och han skulle inte tveka att använda samma metoder som han var känd för. Det här var bara början. Han funderade återigen över den korkade Carl Sporre och nu var det dags att ta kontakt med honom igen. Men det var en sak som störde Bossen i planeringen och som han inte riktigt hade total koll på. Det var en ny stjärna som försökte ta plats på scenen. Hon verkade tillhöra en skara bland poliser som faktisk verkade ha något innanför pannbenet. Och det gick fort fram när hon jobbade. Hennes namn var polisintendent Jeanette Åhs.

Bossen tänkte ringa upp sin advokat. Han hade tidigare representerat honom när han blivit anklagad för att ha tagit sig in i hemliga amerikanska militärsystem, inklusive speciella Navy-helikoptrar. Något som satt den amerikanska nationens trupper i fara. Bossens advokat var expert och framstående. Han hade sett till att misstankarna varit tagna ur luften. Trots att amerikanarna haft helt rätt. Runt advokaten fanns ett helt team som processat mot de amerikanska federala åklagarna. Bossen skrattade för sig själv när man funnit över en miljon förfalskade delar som tagit sig in i försvarsdepartementets försörjningskedja. Det var bara ett av många åtal som väckts mot kinesiska amerikaner under de senaste åren. Bossen fnös åt anklagelserna. Alla de oberoende distributörer som man litade på och hur de kunde agera fritt utan att kontrolleras var hans levebröd.

Bossen njöt av solens strålar som tittade fram bakom molnen. Det kändes hemtamt när han satte sig ner i sin sköna flygplansstol. Eftersom han till vardags körde BMW hade det varit ett genidrag av honom att låta den sydtyska biltillverkaren designa inredningen. Bossen tänkte på hur han kommit undan alltför lätt när de lyckats få in piratkopierade tandimplantat och pacemakers i Sverige. Inte någon hade ställt följdfrågor om ursprung och kvalitetssäkring. Han roades av tanken hur lättlurade svenskarna var och hur enkelt det var att tjäna pengar på deras naivitet. Och så länge som pengarna rullade in, fanns där ingen anledning att bry sig. Det var inte hans fel att Sverige var världsfrånvänt. Att de inte förstod sig på omfattningen av riskerna som de tog genom att inte lyfta blicken.

Bossen var en businessman och han kunde lukta sig till doften av sedlar. Onlinemarknaden blomstrade och där erbjöds vad som helst. Stimulantia, syntetiska droger, läkemedel som lovade hämma effekterna av covidvaccinet och mycket mer. Han kopplade upp sig via Skype och fascinerades av att han varje gång hade en sådan perfekt anslutning uppe i luften på tiotusenmeters höjd. Där bland molnen fick han tag på sin advokat som befann sig i det nya skatteparadiset, Delaware i USA.

Vi behöver kontakta ProActum och få Carl Sporre till att utöva påtryckningar mot åklagarna och polisen. De måste helt enkelt lägga ner brottsutredningarna kring tillslaget eftersom vi behöver få ut vårt beslag, påpekade Bossen. Det är oerhört mycket pengar som bara ligger i ett beslagsrum och jag hoppas att de vårdar det väl. Se till att den där sprätten Carl Sporre släpps och att han börjar agera. Han har lite trådar som han kan dra i. Annars lär han få det svettigt om öronen.

Självklart hade Bossen, med hjälp av Triaderna, noggrant kartlagt Carl Sporre innan de valde ut honom till att bli en av sina samarbetspartners. Och det fanns en orsak till att just Carl Sporre blivit utvald och den stavades Mats. Eftersom chefsåklagare Mats var svåger till Carl Sporre och jobbade med att skydda varumärken. Det medförde att han hade all makt att kunna påverka vilka brottsutredningar som skulle prioriteras och vilka som skulle läggas ner. Dessutom hade Mats tillsammans med sin svåger ett brinnande intresse för aktier inom läkemedelsindustrin. På så sätt var de två de perfekta pantfångarna och gisslanparet var helt omedvetna om vad som skulle hända dem.

Bossen njöt och hade inga problem med att somna när han kröp ner i sin stora säng i planets lyxiga sovrum.

5

DET REGNADE PÅ bredden och tvären när han på långt avstånd såg henne kliva ur taxin utanför Sankt Görans sjukhusentré. Hon var solbränd och såg fräsch ut. Det var ingen tvekan om att Jeanette haft en bra semester på den mauritiska paradisön. De hade haft daglig kontakt efter det som hänt Håkan. Hon verkade lycklig med tennistränaren som hon var tillsammans med. Själv var han frånskild sedan ett år tillbaka och det var inget han gick och grämde sig över. Däremot hade den lilla lägenheten i Fredhäll framkallat en känsla av ensamhet. Men efter att han målat om lägenheten i ljusa färger var inte ensamheten längre ett problem. Han trivdes i sitt eget sällskap och i den västra stadsdelen av Stockholm med närhet till Mälaren.

Andy, som var spaningschef på den nationella operativa avdelningen Noa, placerade det gula parkeringstillståndet på fönsterbrädan i den civila polisbilen och gick mot Jeanette. Hon mötte upp honom med ett stort leende som om hon tagit med sig solen hem från Robinsonön.

Här har det inte sparats på D-vitaminer, skämtade Andy när han kramade om henne.

Helt rätt, jag skulle kunna knarka sol om jag bara hade möjlighet. Min kropp skriker faktiskt efter sol och värme och jag är inte skapt för att bo här. Hon kastade ut armarna och fäste blicken upp mot himlen. Du borde åka dit. De har fantastiska tennisbanor där. Du gillar ju bollsporter har jag hört.

Jeanette förklarade att hon var född för att leva på de varma breddgraderna. Resan hade varit spontan och hon flydde samma dag som tillslaget av Operation Ampull var avslutat.

Just nu var hon klädd i den tunnaste av alla jackor och hon frös rejält när regndropparna kysste hennes ansikte.

En dag flyttar jag utomlands, det är min plan. Hon tittade på Andy som verkade berörd av den senaste tidens händelser.

Vet du, det slår mig ibland att vi tar saker och ting så mycket för givet.

Jag förstår att du tänker på det här med Håkan och mordförsöket.

Ja, det enklaste vore att bara glömma allt som hänt. Men sedan jag började på Noa har det känts som att man kämpar för överlevnad varje dag.

De satte kurs mot sjukhusentrén och vid hissarna blev de stående.

Förbered dig på att det inte längre är den Håkan du kände för två veckor sedan. Andy tog upp dosan från byxfickan och spottade ut snuset i locket. När jag lämnade honom igår låg han bara och yrade och gapade som en guldfisk. Först hade läkarna sagt att han återhämtade sig bra. Men nu verkar det ha tillstött komplikationer. De är osäkra på om de kan operera bort kulan i nuläget. Den sitter fast bakom pannbenet. Han lät bekymrad.

Ja, det vore väl det absolut bästa, då skulle vi få lite mer att gå på och den skulle kunna leda oss till gärningsmannen.

Men nu sitter den där den sitter och vi får väl se vad doktorn säger.

Varför tror du att han blev utsatt för mordförsöket? Har du någon som helst teori? Du har varit här varenda dag och någon motivbild måste väl ha vuxit fram?

De svängde av till höger i den långa sjukhuskorridoren och inväntade hissen.

Du gav honom usb-minnet där du samlat all information om det du bevittnat i Hanoi. På stickan fanns ju uppgifter gällande misstänkt korruption där åklagarna och den där civila utredaren Pålsson tagit emot mutor från det privata. Vad var deras namn nu igen …

Rättighetsalliansen och filmindustrin, fyllde Jeanette i. Jag minns allt. Hon tog upp sitt läppstift och drog några lager på läpparna av den skimrande rosa nyansen. Hela den där jävla resan blev startskottet för att vi står här.

"Kommer du ihåg att Håkan ringde dig dagarna innan