Protokoll KIB

By H.R Etard

Ett Sverige i en inte allt för avlägsen framtid.
En taktlös och tondöv Statsminister trampar på ömma tår och sätter mäktiga krafter i rörelse. Kan han stoppa snöbollens rullning?

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Feb 26, 2020
• ISBN: 9789178517848

H.R Etard

H.R Etard är även känd som charmören från klyktattarland. Han släpper här sin debutnovell som från idé till färdig e-bok tog ca 12 timmar.

Book preview

tillfällighet.

Kapitel 1

Ljudet från tv-apparaten var fortfarande påslaget men det hördes inte längre.

Alla inne i mässen var knäpptysta. Effekten av vad som nyss sagts från talarstolen i Sveriges riksdag hade slagit dom alla hårt.

Det var som om en chockgranat hade kastats in i rummet. Bländade ögon och tjutande öron.

Desorienterade.

Chockade.

Ja t.om rädda.

Det var svårt att säga hur lång tid som hade gått sedan dom mottog budskapet från skärmen men Rolfs cigarr hade slocknat av sig själv och han ville minnas att isbitarna i hans Nikka whiskey hade varit avsevärt större förra gången han såg dom.

Han tog glaset med en darrande hand och förde det till munnen. Ungefär en deciliter, inspirerat av tiden på ambassaden i Moskva. Där det ofta serverades 100gram vodka som en snaps.

Det brände till i strupen då den gyllene vätskan gjorde sin sista färd ner mot magsäcken.

Rolf reste sig långsamt och ljudet från den tunga Chesterfieldfåtöljen som sköts bakåt fick samtligas blickar att riktas mot honom.

"Vänner! Vi har inte längre något val. Starta operation Eskimåsväng.

Samtliga i rummet tittade på Rolf, mötte hans blick och nickade. Ord och samtal var överflödiga.

Alla visste sedan länge vad som förväntades av dom. Allt dom behövde veta var sedan länge memorerat och för evigt ihågkommet. Inga känsliga dokument skulle kunna komma på villovägar. Trots detta kände alla till riskerna med operationen men har man gått ända till helvetets portar så finns det ingen anledning att sluta gå. Framåt är enda vägen ur det här.

Framåt.

Kapitel 2

Stefan Löfven gick med snabba steg mot sitt kontor på Rosenbad. Livvakterna fick verkligen sträcka ut stegen för att hänga med. Ingen av dom kunde minnas senast han hade rört sig med sån hastighet. Det kunde möjligtvis ha hänt någon gång som det bjudits på smörgåstårta men oklart om ens denna last hade motiverat den gamla svetsaren till sådant tempo.

Stefan slog sig ner i sin stol medan livvakterna fattade posto utanför dörren. Han trummade lite lätt med fingrarna på bordet, lyfte upp fötterna från golvet och puttade till med högerhanden mot bordsskivan. Tre varv snurrade han innan farten dog ut.

Bra men inte nära rekordet på fem och ett halvt varv. Han tyckte bäst om när det blev det där