Hämnaren

By Börje R P Carlsson

Yrkesmördaren Ratko blir dömd till livstids fängelse men ännu är faran inte över. Han har blivit förnedrad, hans rykte som en av världens skickligaste yrkesmördare står på spel och allt är Roland Korps fel. Ratko tänker utkräva sin hämnd och tillbringar sin tid i fängelset med att vidhålla sin fysiska styrka och planera sin flykt. Roland Korp vet inte vad som väntar honom och när Ratko lyckas fly tar en jakt på liv och död sin början ... "Hämnaren" är den femte boken i serien om detektiven Roland Korp.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 6, 2021
• ISBN: 9788726636017

Book preview

författaren.

Personer:

1

Den grå ståldörren till den två gånger tre meter stora cellen öppnas inte förrän klockan åtta på morgonen och då är det dags för den frukost som man själv ska tillaga och äta.

Därefter är det arbetstid för de som vill arbeta. Ingen tvingas men tiden går fortare om man arbetar ett par timmar. Dessutom utgår en viss ersättning, en så kallad flitpeng, för utfört arbete.

Härefter följer vissa frivilliga aktiviteter där kioskbesök för att inhandla godis tycks vara det mest populära. En annan populär syssla var en stund på gå-bandet som var den enda fysiska träningen som medgavs. Minst en timmas utevistelse fanns det också schemalagt. Efter dagens slut var det klockan åtta eller tjugo dags för inlåsning i cellen igen.

Så fort celldörren slog igen för kvällen, med samma distinkta ljud som en kassaskåpsdörr, började han fantisera. Han satt visserligen på livstid men han hade inte för avsikt att stanna hela denna tid. Han hade viktigare planer än så och det var detta han fantiserade om varje natt.

Den lilla cell som nu utgjorde hans hem och hela hans värld var tänkt att hysa honom resten av livet men detta var något som Radtko överhuvudtaget inte reflekterade över. Han hade inte för avsikt att stanna här en enda sekund längre än nödvändigt. Om någon trodde att Radtko skulle tillbringa resten av sitt liv i en förhållandevis nybyggd anstalt som Salbergaanstalten var det dags att tänka om. Anstalten sågs som en av Sveriges rymningssäkraste anstalter men detta hindrade inte Radtko från att drömma och planera. Drömmarna var konkreta men planerna alltmer diffusa varefter han uppmärksammar anstaltens säkerhetsarrangemang.

Men trots det, han skulle ut och fullgöra det han föresatt sig och sedan fick de gärna låsa in honom på livstid igen.

Om de fick tag i honom igen.

2

Radtko föddes våren 1971 i Jugoslaviens Serbiska del. Där växte han under knappa förhållanden upp tillsammans med sina föräldrar och syskon och det var inte varje dag de kunde äta sig mätta. Föräldrarna var båda hårt arbetande och barnen fick fort lära sig att hjälpa till med familjens försörjning. Inte ens när alla sju familjemedlemmarna arbetade innebar tillvaron någon dans på rosor. Radtko som var yngst i syskonskaran var nog trots allt den som hade det bäst eftersom hela familjen månade om sladdbarnets väl och ve.

Radtko blev således också den som bidrog minst till familjens försörjning. Redan i tonåren hade han i viss mån hamnat i dåligt sällskap och också medverkat vid ett antal mindre brott där hans andel av brottsbytet stannat hos honom.

Han delade således inte med sig till sina hårt arbetande anhöriga och hade han försökt skulle nog dessa reagerat med en ordentlig uppsträckning. De var visserligen fattiga men de var framförallt stolta och ärliga.

När han var sexton år lämnade han hemmet för att ta sig till Belgrad där det var lättare att begå brott och framförallt mer lukrativt. Stölderna blev till grova stölder som blev till personrån och allt grövre rån. Hur grova brotten än ansågs var oftast bytet magert och det var frekvensen av brott som gav någon liten nettobehållning men det gav aldrig något överflöd.

Vid ett tillfälle råkade Radtko döda en man som inte ville låta sig rånas. Detta rånmord hade nog manat de flesta till viss eftertanke men med Radtko blev det tvärtom. När han såg mannen dö drabbades Radtko av en näst intill euforisk känsla av makt. Han kände sig näst intill allsmäktig, som om han rådde över liv och död.

Detta mord resulterade inte i en orgie av mord men det följdes av flera som alla gav samma välbehagliga känsla.

När han var i 20-årsåldern bröt inbördeskriget i Jugoslavien ut och de olika mindre staterna började slåss för sin frigörelse och att bli en egen nation.

Radtko anmälde sig direkt till en nyinrättad armé där han ville kämpa för Serbien och dess självständighet. Efter en kort men gedigen utbildning där det mesta handlade om någon form av gerillakrigföring lyckades Radtko visa sin duglighet och han engagerades till en mindre enhet, för våta jobb.

Radtko backade aldrig och mest gillade han jobb där han kunde döda sitt mål i närkamp. Att skjuta någon på avstånd kunde vilken krake som helst göra men att döda någon i närstrid där också budskapet, om varför någon skulle dö, nådde fram var inte alla förunnnat. De känslor som dessa dödande föranledde blev aldrig slentrian utan växte till en allt större eufori, ja nästan som en orgasm.

Ryktet om Radtkos förmåga växte sig allt större och plötsligt hade han både anseende och pengar.

3

Orsak till Radtkos nuvarande vistelse hette Roland Korp och det var denne som han skulle förnedra och avrätta. Denna förbannade djävla exsnut hade inte bara förnedrat honom och misshandlat honom utan också sett till så han dömdes till livstids fängelse. Han kunde inte sluta tänka på denna hämnd och det var dessa tankar som drev honom att fortsätta sin hårda fysiska träning. Visserligen hade han begått de brott han dömdes för men det var sättet som Roland Korp hade använt som för Radtko var mest upprörande. Radtko kände att han näst intill mött sin överman när det gällde brutalitet och det var nog det som sved mest eftersom Radtko nog haft uppfattningen att han stått i särklass.

Kriminalvårdsverket hade tagit bort alla träningsredskap frånsett ett gångband och en timmas promenad. De tillhandahöll i stället mängder av olika godsaker. Detta i kombination med näst intill obegränsade möjligheter att titta på film och olika andra stillasittande förströelser bättrade inte på varken någons fysik eller kondition.

Med dessa förutsättningar var de flesta internerna runda som små julgrisar när det var dags för muck. Innan träningsredskapen togs bort muckade internerna som vandrande och vältränade bomber färdiga och kompetenta att brisera när, var och hur som helst.

Detta hindrade inte Radtko från att träna och hans träningsmetoder skapades drygt 20 år tidigare i det då exploderande Jugoslavien. Inte heller där fanns något överflöd av träningsredskap men detta hindrade inte Radtko som fick lära sig att använda de möjligheter som stod till buds.

Det finns mängder av olika rörelser som om de upprepades länge och idogt gav samma resultat som träning med redskap. Inte ens cellens minimala yta begränsade hans träning. Varenda muskel fanns det utrymme för att träna i den trånga och näst intill sterila cellen. Konditionsträningen var det ena som blev lidande men detta avhjälptes med långa träningspass på gångbandet. Radtko höll cellen helt ren från personliga prylar eftersom han hade för avsikt att avvika så snart tillfälle gavs.

Hans viktigaste träningsredskap, på den anstalt han låsts in på, var dock medinternerna. Radtko tog varje tillfälle i akt att låta sig utmanas eller utmana för att hamna i närkamp. Här var han dock mycket noga med att inte skada sin motståndare utan markerade mest. Han behövde denna träning men var lite orolig för att hamna i en känslostorm som fick honom att skada sin motståndare allvarligt. En allvarlig skada eller ett dödsfall skulle kunna få honom placerad på isoleringen eller på en högre klassad anstalt eller i varje fall en slutnare avdelning.

Radtkos olika motståndare fattade nog inte att han lekte med dem och än mindre att varje närkamp skulle ha kunnat sluta med ond bråd död för dem. Eftersom ingen blev allvarligt skadad började en del av dem att tro att Radtko var oförmögen att åstadkomma något annat än lite värk eller en blåtira.

Radtkos vilja till närkamp störde dock den herakin som rådde bland fångarna och en mcfalang som ville vara tongivande tyckte nog att det var lite störigt med denna djävla jugge som inte tycktes rädas dem överhuvudtaget. Denna grupps inflytande tycktes minska allt eftersom Radtko tog ner den ene efter den andre på jorden. Detta dessutom utan att åstadkomma någon allvarligare fysisk skada. En dag när Radtko var på väg mot duschrummet såg han hur medinterner tycktes tystare, vaksammare och nyfiknare. De tycktes alla iaktta honom när han iförd shorts och linne, med en handduk över nacken, var på väg mot duschrummet. Det var uppenbart att något var på gång och Radtko skärpte sina sinnen. Han var som ett rovdjur när han vädrade en fara.

Bortsett från de övriga internernas uppträdande tycktes det mesta vara som vanligt. Deras småprat i små grupper tystnade dock när han passerade dem och Radtko började känna en viss förväntansfull glädje av att något var på gång. Nu hade han så länge fått hålla igen i varenda fight. Frågan var om han inte snart skulle få sin hett eftertraktade fight där allt var tillåtet.

När han kom in i duschrummet tycktes detta tomt. Han lade ifrån sig handduken på en bänk och i samma ögonblick drogs ett duschdraperi åt sidan.

De tre största internerna från mc-falangen ställde upp sig och flinade åt Radtko. Två stod bredvid varandra och den tredje stod bakom de andra två. De tre stod så de spärrade utgång och eventuell reträttväg.

- Nu du lilla juggepojke, nu ska du få lära dig veta hut. Det var ledaren av de tre som öppnade munnen.

Radtko sa inget utan tittade bara på trion samtidigt som han log lite. Han gjorde en bedömning av trion och la upp den taktik som han trodde skulle vara lämpligast.

- Vafan, står du och flinar? utbrast ledaren.

- Ja, vafan ska jag göra, här kommer avdelningens mest hjärndöda kycklingar och hotar. Kan man göra annat än flina då? De hånfulla orden blev ännu mer hånfulla och markanta med den jugoslaviska brytning som de uttalades med och Radtko log fortfarande, nu ännu lite hånfullare.

- Vi ska nog fan torka flinet ur nosen på dig. Nu var trion lagom uppretade för att inte kunna tänka klart och Radtko hade fått dem precis i den sinnesstämning han ville.

- Bara en fråga. Hur vill ni ha det? Kista eller rullstol?

- Du ska fan få för kista eller rullstol! Trion gick till angrepp.

Radtko hade redan gjort sin bedömning och var redo för detta. Trion förstod tydligen inte att både plats och tid var ovanligt dumt valda. Platsen eftersom det var för trångt för att alla tre skulle få det utrymme som krävdes för att skapa en en-mot-tresituation. Tiden blev fel eftersom de gett Radtko tid att samla sig och göra en analys av situationen.

Radtko tittade på ledaren som på sin vänstra sida hade sin ena kamrat. Den tredje stod bakom duon och kunde knappast delta i fighten eftersom det var för trångt.

Radtko log snett och tittade hela tiden ledaren i ögonen. Plötsligt riktade han en våldsam spark mot den som stod bredvid. Denne hade inte förstått att han stod i fokus för Radtko förrän Radtkos fot med våldsam kraft krossade pungkulorna på honom.

I nästa ögonblick krossade Radtko struphuvudet på ledaren som likt en fura slog omkull och förmodligen krossade skallen mot det kakelförsedda golvet. Den tredje var villrådig under ett kort ögonblick sedan var hans tid ute när Radtko gjorde en spark mot hans knä som bröt leden åt fel håll, snett åt sidan. Innan han ens förstått kom en knuten högernäve rakt in i ansiktet. Näsben, okben och pannben trycktes in som av en murbräcka.

Radtko tittade på trion. Vände ryggen mot dem och tog en hastig dusch. Han torkade av sig och lugnt och stilla återvände han till sin cell.

De övriga internerna blev uppenbart förvånade när han lugnt kom strosande från duschrummet. Knappt hade han hunnit in i cellen innan de alla rusade till duschrummet.

Efter bara några minuter stormades hans cell av fem fångvaktare. Radtko tog lugnt emot dem, tittade blitt på dem och ställde sig upp. Han förde händerna bakom ryggen så de utan besvär kunde sätta på honom handfängsel samtidigt som han tänkte att de hade samma eländiga strategi som de tre nyss nedslagna. Han skulle enligt egen uppfattning kunnat oskadliggöra dem en efter en. Radtko hade dock en långsiktig plan som gick ut på att få fångvaktarna eller plitarna att tro att han var ofarlig och alltid gjorde som de sa. Han ville invagga dom i en tro att han helt hade accepterat sitt straff och att en rymning inte fanns på kartan. Radtko hade ingen överhängande brådska eftersom han förfäktade en idé om att en hämnd ska avnjutas kall och komma som en blixt från en klar himmel.

Han togs in på ett förhörsrum där det satt en vakt som skulle förhöra honom. De vakter som fört in honom stannade kvar i rummet. De ställde sig utmed väggarna efter att ha satt Radtko, fortfarande försedd med handfängsel, på en stol framför den som skulle förhöra honom.

Utan några preludier frågade