Konservatorn

By Börje R P Carlsson

När en tre månader gammal baby försvinner under mystiska omständigheter lägger Eskilstunas poliskår alla övriga fall åt sidan för att ägna sig åt försvinnandet. Mamman släppte barnvagnen med blicken för blott en minut men det var tillräckligt länge för att katastrofen skulle hinna slå till. Kriminalinspektören Roland Korp utkämpar en desperat kamp mot tiden samtidigt som han blir motarbetad av sin chef. Utredningen går långt ifrån så snabbt framåt som den skulle behöva, men till sist gör Roland en fruktansvärd upptäckt. Det lilla barnets försvinnande utgör bara en liten del av de ohyggliga händelser som utspelar sig bland Eskilstunas skuggor ... -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 23, 2021
• ISBN: 9788726636055

Book preview

författaren.

Förord

När jag började skriva och berätta om brott och episoder som inträffat inom polisen hade jag hela tiden i bakhuvudet att allt det jag upplevt borde räcka till för att skriva åtminstone en deckare eller polisroman. Händelser i verkliga livet verkar dock inte räcka till för att skapa en riktig deckare eftersom de flesta deckare jag läst är betydligt mer avancerade än verkligheten.

Men efter ett tiotal böcker om brott, polisiära klavertramp och gravstenar känner jag mig mogen för att skriva en deckare eller polisroman. Detta blir således en debutbok där fantasin ensamt fått råda och styra.

Jag har vid flera tillfällen medverkat vid olika skrivarkurser och på en av dessa deltog en kvinna från Torshälla. Jag har tyvärr glömt hennes namn. Vid ett tillfälle sa hon något som i mina öron omvandlades och blev ett embryo till en bra story och därefter har jag funderat på denna story.

Nu har jag skrivit en deckare som precis som alla deckare handlar om ond bråd död. Skeende och händelser är unika (jag har i alla fall aldrig läst en deckare med denna vinkling) och utspelar sig i Djurgårdsområdet i Eskilstuna med åtföljande geografiska områden.

Allt är fantasi utom det lokalhistoriska om det nu finns något sådant. Det kan också finnas ett korn av sanning i olika detaljer annars är det mesta påhittat.

Det hela blir också precis så osannolikt och orealistiskt som jag ville att det inte skulle bli. Jag ville skriva en realistisk skildring men tyvärr så blev det precis tvärtom. Man styr inte alltid över pennan när historien börjar flyta på.

En stor del av bokens händelser utspelade sig i Djurgårdsområdet där en av huvudpersonerna, Samuel, hade sitt hemvist.

De stora villorna på Djurgårdsvägen finns kvar men den villa Samuel Hansson bodde i är en fantasiskapelse där fastighetens beskrivning är ett hopplock av detaljer från olika hus i samma område. Således ska inga försök göras för att försöka tolka vilket hus som brotten skedde i.

Brottshuset finns inte i verkligheten men i fantasin fanns det på Djurgårdsvägen i Eskilstuna.

Prolog

Djurgårdsvägen i Eskilstuna börjar vid Eskilstunaån och leder till det stora grönområdet Djurgården. Om någon vandrar Djurgårdsvägen österut från ån kommer vandraren först att korsa Köpmangatan. Köpmangatan är Eskilstunas äldsta gata, huvudgata i Gamla staden. Ursprungligen kallades den Stora Långgatan och fick inte namnet Köpmangatan förrän år 1867. Nästa korsande gata är Ruddammsgatan som följs av en mindre gata, Dambergsgatan, som går upp till Kungsvägen. Härefter följer Jören Vävares gata och tätt efter av S:t Johannesgatan. Nästa gata är Galléngatan och strax efter korsas Karlavägen. Efter denna korta vandring har vandraren nu tagit sig fram till Djurgårdsområdet med museum, hembygdsmuseum, värdshuset Pilkrog och ett av Eskilstunas största skyddsrum.

Bebyggelsen består av hyreshus fram till Ruddammsgatan. Bebyggelsen fortsätter med mindre flerfamiljshus för att strax övergå till villor. Men inte vilka villor som helst utan kanske Eskilstunas mest exklusiva och praktfulla villor i en storlek som endast Eskilstunas dåtida rika kunde drömma om.

Bebyggelsen tillkom i omvänd ordning och de stora exklusiva villorna byggdes först varefter hyreshusen byggdes en bra bit in på 1900-talet.

Området idag har inte ändrats i någon större omfattning evad det gäller de ursprungliga fastigheterna men runt om dessa har en helt ny stadsdel vuxit upp.

Det var i detta område som Samuel Hansson växte upp. De flesta som bodde i de stora villorna var äldre personer, i ålder med Samuels föräldrar, men som klarat av familjeföryngringen medan de fortfarande var förhållandevis unga. Samuel hade således inga jämnåriga kamrater och även om så varit hade det knappast gjort någon skillnad. Samuel var en solitär och rörde sig som ett andeväsen i detta område. Ingen blev störd av honom och frågan var om någon överhuvudtaget observerade honom. Han var överallt och ingenstans. Han tycktes bara iaktta utan att störa eller kommentera. Hans sätt att vara gav honom en bra bild av vad som försiggick i hela området och de boendena hade knappast några hemligheter för Samuel. Han tycktes ha magkänsla och instinkt som varnade när det var dags att dra sig undan och försvinna och trots sin storlek gjorde han sig snabbt osynlig. Även om någon boende känt sig iakttagen så stannade det vid detta och Samuel blev aldrig avslöjad.

Samuel var mest intresserad och fascinerad av det katolska klostret som fanns vid Galléngatan. Dess riktiga namn är Heliga Korsets katolska församling. Här tillbringade Samuel många timmar med att iaktta och spana på besökare. Han hade en speciell fascination av att hålla ett öga på församlingens pastor. Inför varje advent tycktes pastorns förehavanden vara som mest intressanta.

Vad pastorn gjorde var att inför varje advent bygga upp en julkrubba där alla inblandade djur och människor var byggda av träbitar och tygtrasor ungefär som jätten Vist, som kan ses i Husqvarna, när man färdas på E4:an. Pastorns figurer var inte i Vists storlek utan någon dryg meter höga. Hela montaget var välgjort och visade att pastorn hade konstnärliga anlag. De olika figurerna fick karaktär och mest ansträngning tycktes han lägga ner på att jungfru Maria, Josef och Jesusbarnet skulle bli det som fångade betraktarens intresse.

De övriga figurerna, Casper, Melker och Balthazar eller de tre vise männen, var något mer grovhuggna och så var också de djur som skapades.

När pastorn var klar med sitt bygge så ljussattes detta och då var spotlighten riktad mot de tre centralfigurerna medan de övriga figurerna befann sig i halvskugga. Hela montaget trollband Samuel som knappast kunde se sig mätt på denna installation.

Inom detta bostadsområde tillbringade Samuel nästan varje dag ett par av dygnets mörkaste timmar. Han trivdes bäst i mörker där han ansåg sig vara näst intill osynlig. Vad Samuel därutöver såg och gjorde för reflektioner stannade hos honom och även om de boende hade hemligheter så var dessa säkra hos Samuel som under hela sitt liv inte sagt något spontant. Han kunde prata och han övade ibland när han var ensam men mestadels var han tyst om han inte blev tilltalad. Hans mest avancerade svar kunde då bli ett kort ja eller nej men lika ofta en nick eller huvudskakning.

Kapitel ett

När Gerda och Filip Hansson, år 1985, äntligen fick sitt efterlängtade barn hade de hunnit ordentligt upp i åldern. Gerda var 47 år men såg, på nära håll, äldre ut. Hon var trots det attraktiv att se på och förde sig väl. Hon vårdade sitt yttre och även om hon såg äldre ut än sina 47 år klädde hon sig ungdomligt och rörde sig lätt. Hennes nätta kroppsform och rörlighet gav, på avstånd, henne ett ungflicksaktigt intryck.

Gerdas föräldrar var nyinflyttade i Eskilstuna när Gerda kom till världen. Föräldrarna hade lämnat Stockholm för att deras blivande barn skulle få växa upp i en lugn och trygg landsortskommun.

1938 var Eskilstuna en lugn och trygg plats där makarna Persson slog sig ner i en nybyggd bostad i övre Nyfors. Gerdas föräldrar hade sålt ett framgångsrikt företag i Stockholm. Tiderna var hårda och oroliga, andra världskriget stod för dörren, men i Sverige höll Per Albin Hansson på att skapa det svenska folkhemmet. Trots orostider gick makarnas företag bra och det blev något av en huggsexa både när deras bostad och företag skulle säljas. Resultatet blev att makarna Persson hade en ordentlig slant på banken när de hamnade i Eskilstuna. Här investerade dom en liten del av förmögenheten i en nybyggd fastighet för två familjer. Fastigheten byggdes om och blev till en stor villa för en familj.

I denna villa växte Gerda upp och i Nyfors bodde hon kvar ända tills hon träffade sin blivande make Filip Hansson. Gerdas skolgång påbörjades i Nyforsskolan men efter sjätte klass kom hon in på Kommunala flickskolan där hon fyra år senare tog realen. Gerda var intelligent och hade det lätt för sig. Trots goda framtidsutsikter fortsatte hon att bo hemma i föräldrarnas fastighet där en del av huset hade avdelats för henne. Hon hade två rum och eget badrum till sitt förfogande men hon hade inget eget kök utan fortfarande åt hon tillsammans med sina föräldrar. Hon hade egen ingång där hon, utifrån, kunde komma direkt in i sitt bostadsutrymme men det fanns också en dörr, oftast låst från Gerdas rum, genom vilken hon hade direktförbindelse till föräldrarnas bostad.

Gerda tycktes sakna ambitioner att stå på egna ben och försörja sig själv. Hon var ganska nöjd med tingens ordning vilket innebar att hon varje månad fick en slant av sina föräldrar. Dessa pengar brukade hon använda på ett förnuftigt sätt och varje månad sattes en del av dessa pengar in på banken. Gerdas ovilja till arbete oroade hennes föräldrar något men de ville inte försöka tvinga henne. Den förmögenhet de ägde förräntade sig på banken i en takt som var långt större än vad familjen förbrukade av pengarna. Familjen, där Gerda var ensam och blivande arvinge, hade det således gott ställt på ett sätt som var få förunnat.

När Gerda 1958 träffade Filip Hansson blev hennes föräldrar lugnare för Filip var en svärmorsdröm. Filip var visserligen tolv år äldre än Gerda men han var skötsam och ordentlig. Han hade ungefär samma bakgrund som Gerda med förmögna föräldrar och ett månatligt underhåll av föräldrarna. Trots detta hade han tagit över faderns lilla industri med 34 anställda. Företaget var ett underföretag, till ett större företag, inom metallindustrin. Strax efter detta övertagande avled Filips båda föräldrar i en trafikolycka som inträffade vid Arphus mellan Eskilstuna och Strängnäs.

Gerda och Filip gifte sig 1960 när Gerda just fyllt 22 år. De flyttade in i en mindre villa på Fördelningsgatan som Filips föräldrar köpt åt dem strax innan föräldrarna omkom. Gerda och Filip Hansson tillbringade alltmer tid tillsammans och Gerdas föräldrar började längta efter ett barnbarn. Trots att Gerda och Filip också låg i för att skapa ett barn tycktes det inte bli något resultat av deras ansträngningar.

Sent 70-tal gick Gerdas båda föräldrar bort utan att de till sin stora sorg fått något barnbarn. Deras bortgång medförde att Gerda plötsligt var förmögen med ett banksaldo som var åttasiffrigt och som blev ännu större när huset i Nyfors såldes.

Gerda och Filip bodde kvar i sin lilla villa tills plötsligt Filips föräldrar omkom. Då flyttade de in i Filips ärvda villa. Denna villa var en stor och pampig fastighet som var belägen på Djurgårdsvägen. Villan på Fördelningsgatan såldes samtidigt med att Filip sålde den lilla industri som han ärvt. Alla dessa försäljningar under förhållandevis kort tid syntes på makarnas bankkonto och det såg ut som att allt de rörde vid blev guld.

De var nu rika som troll men förblev trots de samma enkla och generösa människor som de alltid varit. Det fanns bara ett moln på deras himmel och det var barnlösheten. Trots en desperat längtan efter barn var de inte beredda att varken adoptera eller till konstbefruktning. De ville ha ett eget barn avlat på normalt sätt. Men varefter de åldrades blev de alltmer desperata.

Kapitel två

Filip var nästan 60 år men såg också han betydligt äldre ut. Filip hade inte alls samma intresse för att varken föra sig väl eller klä sig prydligt. Det var inte ovanligt att dagens frukost kunde avläsas på skjortbröstet. Inte heller var vitaliteten eller potensen i paritet med hans önskan efter en arvinge. Filip stannade mestadels i bostaden och överlät den dagliga handeln åt Gerda som med nöje utförde dessa sysslor ensam. Filip tog dock gärna en daglig promenad, på Djurgården, framåt kvällningen.

När Filip såg tillbaka insåg han plötsligt att han och Gerda i nästan 20 års tid gjort allt för att hon skulle bli gravid.

När de träffades 1958 handlade det, i varje fall före äktenskapet, om skyddat sex för ett utomäktenskapligt barn var fortfarande störande och skämmigt. När de gift sig arbetade han nästan dygnet runt tills företaget såldes och därefter påbörjade de sin kamp för att Gerda skulle bli gravid.

Graviditeten uteblev och båda besökte fertilitetskliniken på Mälarsjukhuset. Vid undersökning hittades inga fel på Gerda och när Filip skulle få sin sperma undersökt visade det sig att inte ens de kolorerade tidningarna kunde ge honom erektion. Han tyckte det var för skamligt att som han sa sitta och runka i ett undersökningsrum. För att kunna bedöma livsdugligheten i Filips sperma var dock detta ett måste och det slutade med att Gerda, som inte tyckte det var ett dugg skamligt, hjälpte honom till en utlösning.

Resultat blev att det inte heller fanns några fel på Filip och som doktorn sa nu gäller det bara att ligga i.

Låg i, det gjorde dom och innan de visste ordet var hade de börjat närma sig den tid då kvinnans ägglossning upphörde och med detta möjligheten till att bli gravid.

Åldern och den långa längtan efter barn hade gjort dem alltmer desperata. Mest desperat var kanske Gerda som tog varje tillfälle i akt för att försöka bli gravid. I klartext betydde detta att hon, utan Filips vetskap, lät sig lägras av varje man som visade intresse för detta. Detta hände inte varje dag men det behövdes inga långa inviter eller flirtande för att få Gerda på rygg. Hennes enda krav var att partnern inte använde kondom.

Trots detta hade Filip och Gerda också sex så ofta de kunde. Härvid började dock Filips potens ställa till förtret men ofta kunde han genomföra ett samlag på morgonen.

När Gerdas klimakterier närmade sig hade de två nog innerst inne mer eller mindre gett upp. Hennes månatliga besvär upphörde och plötsligt trodde de nog båda att det var över. De skulle inte få någon son eller dotter.

Gerda mådde inte bra och gick slutligen till husläkaren som efter undersökning tittade allvarligt på henne och sa: Såvitt jag kan se är ni gravid och detta innebär en del risker för en kvinna i er ålder. Gerda trodde inte hon hörde rätt tittade på läkaren och sa: gravid?

Läkaren nickade och förberedde sig på att ta hand om chockad patient. I stället for Gerda upp och slog armarna om doktorn samtidigt som hon gång på gång sa: Tack, tack doktorn.

Med jubel i sinnet tog hon sig hem till Filip och kunde meddela honom den glädjande nyheten. Filip visste inte till sig av glädje och båda började prata i munnen på varann.

Med denna graviditet minskade makarna Hanssons sexliv till högst ett försiktigt samlag någon gång i månaden och efter Samuels födelse upphörde det helt. Detta grundade sig i den alltmer besvärande impotens som drabbade Filip. Gerda var fortfarande intresserad av sex men Filip lyckades sällan, inte ens på mornarna, få till något användbart stånd. Detta var dock ingen stor sak ens för Gerda för även om hon ibland trånade efter en vital och viril man så var hon nu inte beredd att gå så långt som hon gjort innan Samuel var avlad.

Nu började en tid av ommöbleringar och omställningar i det Hanssonska hemmet. En barnkammare skulle skapas för det kommande barnet. Färgen var de lite osäkra på för de visste ju inte om det skulle bli en pojke eller flicka men allt förbereddes så gott det gick. På husets bottenvåning fanns ett mindre rum i anslutning till matsalen. Detta rum inreddes nu för att stå i ordning när den nya familjemedlemmen skulle anlända. I detta rum fanns en säng i fullstorlek och ett antikt skrivbord med tillhörande trästol. Dessa möbler fick stå kvar för framtida behov och det enda nya som köptes in var en vitlackerad spjälsäng.

Gerdas mage växte och Filips omsorg ökade i samma takt. Han sa oupphörligen att hon måste vara försiktig för denna graviditet var en gåva från Gud och det fick inget hända som äventyrade tillståndet.

Gerda lät sig ompysslas och tillbringade sin mesta tid i köket, vardagsrummet eller ute i trädgården, som var stor och omgärdad av en hög häck. Husets övervåning besöktes inte under hela graviditeten.

Filip såg ibland tillbaka och tackade sin lyckliga stjärna till att ha sålt sitt företag i rätt tid, omedelbart före den ekonomiska dippen som drabbade Sverige. Några ekonomiska problem förelåg knappast och det gjorde det inte heller innan försäljningen av företaget. Han var glad och lycklig för den kommande arvingen och med denne skulle han och Gerda slippa alla funderingar på hur deras förmögenhet skulle fördelas efter deras död.

Filips föräldrar hade ärvt både hus och pengar och därefter förvaltat sitt pund som hela tiden växt. Huset var stort och låg nästan mitt på Djurgårdsvägen. Det var kanske det var största huset på hela gatan. Villan var gul och såg pampig ut ungefär som ett litet slott.

Filips föräldrars handlag med pengar men framförallt hans faders näsa för aktier hade mångdubblat förmögenheten. När föräldrarna gick bort ärvde Filip allt. Nu var aktierna ett minne blott eftersom Filip sålt ut allt då han insett att han varken hade kunskap eller intresse av aktiehandel. Filip insåg att det var en dålig affär att bara spara i pengar varför han tagit hjälp av en ekonom som nästan fått fria händer. Filips avtal med ekonomen gav denne bara ersättning i form av provision på utfallet av ekonomin. Skulle det något år gå mindre bra uteblev provisionen men så hade ännu inte skett utan förmögenheten växte hela tiden och ekonomen förvaltade pengarna så försiktigt som vore det hans egna.

Eftersom Gerdas föräldrar också hade haft det gott ställt så var Filip och Gerda ett passande par. De var båda ekonomiskt oberoende och inte heller hennes förmögenhet hade minskat trots att Gerda aldrig arbetat utan hela tiden varit hemmafru. Även Gerdas förmögenhet förvaltades av samma ekonom på samma villkor.

Sammantaget hade ekonomens förvaltande gått så bra att denne nästan på heltid kunnat ägna sig åt den Hanssonska förmögenheten.

Kapitel tre

Huset som familjen Hansson bodde i hade tre plan med en källarvåning som inte gick under hela huset. Källarvåningen gick bara att nå inifrån huset och från garaget. Inga fönster skvallrade om ett det fanns en källare. Eftersom källaren var dold för alla betraktare så hade källardörren, från bottenvåningen i bostaden, passats in i en bokhylla i husets vardagsrum. När dörren var stängd var den omöjlig att se. Den som sökte aktivt skulle kanske kunna hitta dörren även om detta var högst osannolikt. Även källardörren in till huset, från garaget, var näst intill osynlig men här fanns det små otydliga skrapspår på golvet som skulle kunnat få en vaken betraktare att börja fundera. Källardörren var dold bakom en gigantisk verktygstavla. Verktygstavlan hade gångjärn på ena kanten. Gångjärnen doldes då verktygstavlan låstes med elektromagneter via en strömbrytare i garaget eller inifrån källarutrymmet. När elektromagneterna slog på sögs hela tavlan in mot väggen och tycktes vara fast monterad med ett antal blinda skruvar som bara fanns för syns skull. Men inte heller till garaget hade en vaken betraktare tillträde. Lika lite som till våningen.

Sett från gatan kunde dock en betraktare snart räkna ut att det måste gå att ta sig från garaget till husets bodel. Detta eftersom Filip öppnade garageporten med fjärrkontroll när han kom hem och körde in bilen i garaget. Efter infart stängdes porten varefter Filip inte syntes till förrän han till exempel hämtade posten. Då kom han ut från dörren på fastighetens framsida. Men att detta skulle observeras var högst osannolikt. Det fanns bara en närboende som hade den insyn som krävdes för att observera detta och det var äldre halvblind dam som bodde mitt emot. Hon skulle dock ha behövt sitta och iaktta grannfastigheten under ganska lång tid för att göra dessa observationer.

På bottenvåningen fanns således två dolda dörrar, en som ledde till fastighetens källarvåning/garage men också en som ledde till övervåningen samt vindsvåningen. Varför man gjort sig besvär med att dölja dörren till övervåningen var fullständigt omöjligt att begripa. Eftersom makarnas umgänge var begränsat kunde det knappast vara för att hemlighålla detta dolda utrymme. Dessutom såg man ju utifrån att det fanns två plan plus vindsvåning på huset.

I källaren fanns ett stort rum och där hade Filip under hela sitt liv hållit på med sin hobby. Filip var en mästare på att stoppa upp döda fåglar och djur. Han var i grunden konservator men detta var nog ganska okänt för de flesta.

Vindsvåningen var inredd som en stor utställningshall, med hyllor, bord och montrar, som till delar var fylld med uppstoppade och konserverade fåglar och smådjur. I rummet fanns spotlights som centrerades mot olika djur och styrdes av iakttagarens rörelser. När dessa ljusstrålar riktades mot de olika djuren startade en ljuskänslig sensor en ljuduppspelning som gjorde att besökaren också fick höra hur det uppstoppade objektet låtit när det levde.

Här fanns således resultatet av Filips hobby och flit som samlats under ett par decennier. Trots det avancerade systemet, som Filip själv installerat under de senaste åren, var det ännu ingen besökare som fått njuta av det hela utan det var skapat för Filip och Gerda och sedermera också för Samuel. Gerda hade dock varit ointresserad och bara vid ett tillfälle besökt Filips stolthet. Efter att ha fått lyssna på talgoxens cykelpumpslika gnissel hade Gerda gått.

Den andra våningen var ett utrymme som sällan besöktes men det var trots detta inte tomt. De olika rummen var delvis fyllda med olika föremål, som möbler, kläder och olika föremål som tidigare generationer samlat på sig. Huset var ju från tidigt 1800-tal och eftersom nästan inget kastats under dessa år fanns det mycket som minde om svunnen tid. Gerda och Filip hade inte besökt den övre våningen på flera år för det de behövde fanns på bottenvåningen och Filips hobby skedde i källaren.

Övervåningen besöktes således bara när något föremål från bottenvåningen skulle sparas till eftervärlden.

Fortfarande, när han nu skulle bli pappa, samlade Filip på döda djur som inte var alltför ankomna. Djuren togs hem och stoppades ned i den stora frysen. Dessa djur fick senare nästan nytt liv i hans källare. Men bara nästan. När Filip var klar med sin hobby var varje djur så autentiskt att man nästan väntade på att det skulle röra sig. Dessa uppstoppade djur förvarades i källaren tills utrymmet behövdes för nyinkomna djur. Då