Vi lever i hämndens tid

By Stig Eklöf

Mikael känner stor sorg och ensamhet. Vem hade inte gjort det efter att ha förlorat sitt livs kärlek? Anna fanns alltid där. Från pojkrummet i Strömstad, till studenttiden i Uddevalla och nu fotbollsspelandet i Göteborg. Vad ska han ta sig till utan henne? Mitt i sorgen möter Mikael den unga Maria och plötsligt tänds ett litet hopp. Kan det vara ljusare tider på väg? Om han ändå inte hade stannat så länge hos den där andra gästen. Då hade kanske Hanna levt nu. Den hänsynslöse mannen hade inte hunnit utföra sin fruktansvärda gärning. Men Henrik kom dit försent och nu är hans syster död. Det finns bara en sak att göra: Henrik måste hämnas. Kosta vad det kosta vill. Han ska hämnas Hannas liv. Boken är skriven i två delar, där den första ("Brev till Mikael") handlar om föräldrarna Mikael och Maria. Andra delen, "Vi lever i hämndens tid", handlar om deras son Henrik. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 23, 2020
• ISBN: 9788726548365

Book preview

författaren.

Prolog

Begravningen ägde rum i Strömstads kyrka. Det blåste en hård västanvind med duggregn som gjorde de sörjande våta på ryggen när de sakta gick uppför grusgången till kyrkan. Kyrkklockorna ringde till begravning och hjälpte till att öka den ödesmättade stämningen, som långt innan hade nått alla deltagarna i detta drama. Tystnaden i familjen hemma när man klädde om till de mörka kläderna och när någon säger att det är dags att gå iväg nu, är den definitiva inledningen till något som man inte kan smita ifrån. Och inte blir det bättre när mamma frågar om alla har vita näsdukar till hands.

Regnet hade kommit plötsligt och oväntat. Ingen var garderad med skydd. Mikaels mamma hade fått en lugnande tablett av sin doktor för att dämpa sonens ångest inför hans unga livs värsta stund. Tabletten förde in honom i någon sorts töcken. Han fick en känsla av att ingenting berörde honom längre. Den overkliga olyckan man ibland läser om i tidningarna och som man tror att aldrig skall drabba en själv var verklighet för honom nu.

Mikael såg att det var mycket folk i kyrkan långt innan han nådde fram till porten. Vandringen förbi gravarna uppför grusgången till kyrkans ingång var Mikaels svåraste så här långt i hans liv. Han stannade upp som förstenad vid ingången till kyrkan och fick en isande känsla i ryggraden när han såg den vita kistan där framme draperad med blommor. Förlamningen bröts när mamman tog honom i armen och han följde med familjen och de satte sig tillsammans. Begravningen hade legat som en mardröm över honom hela veckan innan. Mikael trodde att han skulle klara sig genom att hitta något annat i kyrkan att koncentrera sig på än den ödesmättade akten som genomfördes. Han undvek kistan med blicken och stirrade intensivt rakt fram mot den vackra altartavlans mittparti som föreställde korsfästelsen med lärjungen Johannes, Jesu moder och den romerske soldaten då denne säger: Förvisso var denna en helig man och Guds son.

Mikael vågade inte se åt sidorna och fick en känsla av att alla stirrade på honom i smyg. Han lyssnade frånvarande på begravningsritualen och studerade den vackra altartavlan. Han försökte minnas när han konfirmerades och vad prästen hade berättat om altartavlan. Vad kallades den? Han letade i minnet. Den var tredelad, tänkte han. Plötsligt kom han på att altartavlan kallades Triptyk. Om han höll på så här och koncentrerade sig på något annat än vad som pågick kunde han klara av att inte bryta ihop, trodde han.

Det var en svår begravning, som det alltid är när unga människor går bort. Annas kamrater från skolan och arbetet grät så man hörde det. Snyftningarna hördes oavbrutet. Vid ett tillfälle såg han bort mot Annas familj och hennes lillasyster Jenny som var synskadad. Mikael såg hur hon grät förtvivlat och han kände att han darrade i hela kroppen av anspänningen. Han hörde prästen bara sporadiskt och fick inget sammanhang av det som pågick. Vissa avsnitt i begravningsakten blev tydligare.

– Av jord är du kommen, mässade prästen och lät jord falla på kistan från sin skovel. Det var ett hemskt ljud och han hörde tydligare människorna som grät nu. Han ryckte till när alla ställde sig upp för att följa kistan till utgången. Tabletternas bedövande inverkan och att han tvingade sig att inte följa den overkliga scenen med sin älskade i en kista klädd i blommor, medverkade till att han klarade av den värsta timma han någonsin upplevt.

Anna jordbegravdes och avskedet vid graven fick honom att fullständigt bryta ihop. Mikael visste inte hur han kom därifrån till slut. Hans mamma ledde honom till familjebilen och körde honom direkt hem. Hon bäddade ner honom i hans säng. Han var trött på gränsen till medvetslöshet.

Efter begravningen hade man samlat sig till kaffe i en lokal i staden. Mikaels föräldrar närvarade och mamman fick förklara omständligheterna med sonen som inte kunde vara med. När Mikael hade vaknat upp från den djupa sömnen kände han två behov. Han var mycket hungrig och han måste gå till sin morfar. På något sätt måste han få tillbaka sitt självförtroende och hitta en väg ut ur sorgen. Mikael trodde att morfar kunde hjälpa honom.

Som alltid fanns morfar till hands och tog emot honom. Han kokade kaffe och Mikael satte sig tyst vid köksbordet. Morfar var också tyst. Han började prata i samband med att han dukade fram var sin smörgås och kaffet.

– Jag kommer ihåg när du föddes Mikael. Händelsen är tidsmässigt kraftigt förstärkt av att din mormor gick bort två veckor senare. Hon fick i alla fall se dej och vi fick glädjas tillsammans. Jag kommer så väl ihåg det första hon sa när vi besökte din mamma och dej på BB. Du sökte ivrigt med hela kroppen för att komma åt din mammas bröst och du gav ljud ifrån dej också. Vilken pigg krabat, honom kommer det att hända mycket omkring när han växer upp, sa hon. Mikael lyssnade tyst till morfars berättelse. Så fort du hade lärt dej att gå såg jag att du var en bollspelare. När vi fick fram en boll blev du ivrig. Du fick din första fotboll av mej när du fyllde två år och varje gång vi träffades ville du spela boll med mej. Din pappa var inte intresserad av bollar, så det fick bli jag som ställde upp och det var lika roligt för mej. Mikael stannade resten av dagen hos morfar och lyssnade på hans berättelser om deras gemensamma äventyr från en tid som inte var så lätt att minnas. Först många år efteråt förstod Mikael vad hans morfars egentliga avsikt var med just det tillfället.

1

Mikael kom till världen en solig sommardag 1936. Han bodde med sin familj i Strömstad. Mamma, pappa och två syskon, den fem år äldre systern Anita och lillebror Björn som var två år yngre. Pappan var bankjurist och knuten till en storbank. Mamman var lärare i engelska och franska på läroverket i Uddevalla, men tjänstledig för uppdrag som läromedelsförfattare och arbetade hemma med detta. Hon åkte då och då till förlaget i Stockholm. Uppdraget innehöll två projekt. Ett läromedel i engelska där hon var ensam författare, samt ett i franska där hon arbetade tillsammans med två andra lärare från Kungsbacka.

Mikael hade förmånen att få växa upp i en del av vårt land som inte påminner så mycket om resten av Sverige. Ni som har varit där på sommaren och upplevt den underbara blandningen av hav, landskap, lukten av tång, ätit skaldjur och fisk som man kanske har fångat själv och badat i det saltaste vattnet i Sverige, har säkert fått intryck som lever kvar. Alla turister har kanske inte fått just dessa intryck.

Campare som utstått en vecka i regn och blåst och hastigt brutit upp för en färd till en annan kust där vädret tursamt var som de önskade, bildar sig lätt en egen uppfattning om Bohuslän. De turister som inte haft tålamod och väntat på bättre väder tillhör den kategori som sällan återvänder. Så fort Bohuslän och Strömstad nämns berättar de om det hemska väder som råder där. I samma andetag rekommenderar de en helt annan plats i Sverige där det alltid är pålitligt väder. Dit de skall åka nästa år igen. Vad dessa turister inte brytt sig om att ta reda på är att norra Bohuslän ligger i toppen på solligan så gott som varje år med massor av soltimmar

Att bo året runt i detta landskap ger naturligtvis en rikare mångfald av upplevelser än vad en kort sommarvisit bidrar till. Är man dessutom född och uppvuxen där och lyssnat till och tagit till sig spännande berättelser av äldre släktingar, hur det var när de var unga och vad de i sin tur hört om upplevelser längre tillbaka i tiden, då är man bohuslänning.

För att bli en genuin bohuslänning måste man också förstå språket som talas runtom på landsbygden. En utomstående kan få det svårt att hänga med om vederbörande råkar befinna sig i ett samtal med några äldre ortsbor. Strömstad är en plats där man absolut får svårigheter om man försöker utge sig för att vara från Bohuslän men inte härstammar därifrån. Man blir omedelbart avslöjad. Om man far med osanning och uppträder oärligt är det inte säkert att ortsbefolkningen avslöjar vad de tänker. Sådant behåller de oftast för sig själva. Men det märks genom att kontakterna fortsättningsvis blir mera komplicerade.

Mikael hade alla delar av bakgrunden för att vara genuin bohuslänning. Hans morfar, som Mikael hade en nära relation till, hade visat honom bland mycket annat, något som de flesta genuina ortsbor har i blodet, hur man delar på stora stenblock. Det gällde att hitta de rätta linjerna på stenen. Lärde man sig den tekniken behövdes i allmänhet bara några enkla verktyg och inte så mycket kraft för att lyckas. Om man av någon anledning måste gräva i dessa trakter, kan man vara säker på att råka på hinder i form av stora stenar. Så för att komma vidare i sin grävning är kunskapen om stenar en nödvändighet.

Mikael hade kontinuerlig kontakt med morfar och missade aldrig att hålla honom underrättad om vad han hade för sig. Morfar hade i sitt yrkesverksamma liv varit folkskollärare och senare rektor för en mindre skolenhet. Med den yrkeserfarenheten väntade man sig inte att han skulle vara insatt i stenarbete. Men så var det i Bohuslän. Nästan alla äldre människor hade stenkunskap. Det var som om befolkningen där vuxit fram ur granitklipporna. Morfar var stor och stark med yvigt vitt hår och kunde stå som en symbol för landskapet. Bohuslän hade från 1850 och hundra år framåt brutit och exporterat mängder av granit. Den berömda Bohusländska graniten fanns lite varstans i världen.

Mikael hade försetts med stor begåvning och tillägnade sig kunskaper utan att behöva anstränga sig. De lärdomar och intryck han fått del av, blandades med egna upplevelser till en bärande omvärldsuppfattning som är så viktig för den egna utvecklingen in i vuxenvärlden.

Bohuslän blev svenskt 1658 och Strömstad är ett relativt ungt samhälle, grundat 1667. Det var detta år som Strömmen, som området då kallades, blev utsedd som platsen för en blivande stad. Den 23 maj 1667 fick Strömstad sina första privilegier som köping och lastageplats. Anledningen till att just den platsen valdes var den gynnsamma hamnförutsättningen. Man vet inte riktigt när Strömstad blev stad. Privilegiebreven har försvunnit. Två årtal finns därför att välja mellan, 1672 eller 1676.

Närheten till Norge och det faktum att Bohuslän tillhört vårt grannland gör att gränsen mellan länderna egentligen inte existerar bland befolkningen. Prisskillnaderna på livets förnödenheter i Norge och Sverige har i alla tider varit stimulerande för gränshandeln. Det har alltid funnits skillnader och kommer alltid att finnas skillnader på prissättningen av handelsvaror mellan två länder. Så den stimulansen kommer säkert att finnas kvar.

Sverige var ju förskonat från deltagande i andra världskriget, men inte Norge. För bohuslänningarna var kriget mera verklighet än för folket som levde längre från gränsen. Otaliga är de berättelser om insatser som utförts i tysthet till stöd för broderfolket under andra världskriget. Den hemliga sjöfarten mellan länderna var en viktig livsnerv och räddade mångas liv. Det fanns också flera exempel på att människor offrade livet trots omvittnad säkerhet på havet när lyckan svek. Bohuslänningarna är inte kända för att skryta och skrodera. Utomstående får sällan möjligheter att få reda på vad som egentligen har hänt. Men berättelserna kommer alltid att finnas kvar och berättas gärna när den äldre generationen möter den yngre.

2

Vi kommer in i handlingen 1950 när Mikael fyllt 14 år. Fem år äldre systern Anita, drömde om att flytta till sin pojkvän Charles i Paris. De hade träffats när hon var på skolresa i Frankrike. Anita hade klarat av sin studentexamen och sedan arbetat i en bank. Under tiden läste hon franska med stöd av sin mamma. Anita var starkt studiemotiverad och såg med glädje fram mot vidare studier vid Sorbonne i Paris. Dit hade hon sökt och antagits.

Anitas utseende hade attraherat pojkarna i Strömstad under hela uppväxttiden där. En lång vältränad kropp, ett vackert ansikte inramat av långt ljust hår gjorde henne till en given luciakandidat varje år när detta blev aktuellt. Men hon var sval till sin läggning och mycket avvaktande innan hon släppte någon nära sig. Hon var lika idrottsintresserad som Mikael, men det var fri idrott som gällde för henne. Anita hade distriktsrekord i flera löpgrenar.

Bostaden i Paris var ordnad. Ett stort rum fanns för henne i pojkvännens föräldrahem. Mikaels föräldrar hade ett halvår innan varit i Paris och träffat Charles familj så kontakten var inte av tillfällig karaktär. För den nära betraktaren låg någon typ av odiskutabelt framtidsarrangemang över det hela, främst från Charles mammas sida. Alla inblandade fick intrycket av att mamman redan valt Anita till sonens blivande hustru. Det var inte mycket som man kunde göra åt detta, när framförallt ungdomarna också var inställda på en utveckling i den riktningen. Ungdomarnas framtid tillhör naturligtvis dem själva och inte föräldrarna.

Familjens villa i Strömstad har ett pampigt läge högst uppe på berget i området Vatuland med utsikt över hamnen och Torskholmen. Läget är centralt och nära till det mesta som är nödvändigt för det dagliga livets viktiga. Strömstad är en praktiskt anlagd småstad. Är man väl inne i staden räcker det med apostlahästarna. Huset har två våningar. Föräldrarnas sovrum och arbetsrummen ligger på andra våningen. Syskonens tre rum finns på markplanet där också det stora vardagsrummet är inrett. Rummet har ett jättestort glasfönster med utsikten mot just hamninloppet. Ibland när det blåste hårt bågnade glasen i fönstret och Mikael glömde aldrig hur han spänt iakttog detta som barn och bara väntade på den stora smällen. Men ännu så länge hade fönstret lyckligtvis motstått vädrets makter.

Bohuslän och Strömstad bjuder sina innevånare på en bra miljö att leva i. Vintrarna kunde visserligen vara råkalla och blåsiga men är sällan så kalla att det blir något större istäcke på havet. Men det kan hända vid något tillfälle att isen bär ända ut till Sydkoster. Mikael hade lärt sig att havsisen inte var att leka med. Den kunde plötsligt bara lösas upp. En mycket omtalad och tragisk händelse var olyckan som skedde med en familj som gick ut till Koster när det var fruset och omvittnat bärbar is ända ut. På hemvägen hade isen helt plötsligt löst upp sig och alla drunknade. Även på isen i de grunda vikarna kan det vara riskabelt att vara trots att isen ser stabil ut. Mikael åkte skridskor vid några tillfällen när det hade fryst till men klarat sig från ofrivilliga vinterbad.

Våren kommer tidigt och sommaren är lång och räcker mestadels långt in i oktober innan hösten börjar på allvar. Det speciella med ljuset i norra Bohuslän, har konstnärerna upptäckt på samma sätt som vid Skagen och på vissa berömda områden i Frankrike. Skenet genom de knotiga bergtallarna i solnedgången är en upplevelse som lockat många turister att ta fram kameran och konstnärer att ta fram sin utrustning. Havets styrka och mäktighet vid kraftiga stormar som mestadels varar i tre dygn, kan många andäktigt beskriva.

Det blir alltid ett mycket markerande avbrott i stadslivet när turisterna lämnar en turistort. Plötsligt blir det så tomt på gatorna. I hamnarna är det bara de riktigt stora båtentusiasterna med sen semester som syns. Ortsbefolkningen får ta igen sig innan förberedelserna för nästa sommars aktiviteter börjar. Men omställningen har också sina fördelar. Medborgarna får mera tid att ägna sig åt varandra och möjligheter att umgås. Allt som behövs för livets nödtorft finns i staden och dess närhet, till och med ett lasarett med anor långt tillbaka i tiden. Där finns några omtalade läkare, anställda sedan länge och som merparten av medborgarna har varit i kontakt med någon gång och väl känner till. Mycket dugliga och mångsidiga läkare som sätter en stor ära i att klara av skador och sjukdomar så långt det gick utan att skicka patienterna vidare till mera kvalificerad vård på annan ort. De lyckades också med sina egna resurser i de flesta fall.

Mikael hade varit på lasarettet några gånger efter skador på fotbollsplanen. Det blev alltid tillfälle till samtal som inte hörde till det direkta ärendet. Han kom ihåg när läkaren frågade honom om han hade någon flickvän. När Mikael berättade att han hade det, fick han rådet att se efter om flickan hade ett tillräckligt brett bäcken. Det var viktigt för att bli en bra barnaföderska, sade läkaren. Hade hon inte det, var det skäl att bryta med henne om avsikten var att skaffa barn så småningom. Detta var något som Mikael aldrig glömde. Sådana extrema råd som man får i sin ungdom brukar i allmänhet sitta i resten av livet. Inte för att han gick och mätte på tjejerna i sin bekantskapskrets. Men på något sätt kunde han inte undvika att betrakta den delen av kroppen på sina flickbekanta. Han kunde aldrig riktigt bedöma om det var bra eller dåligt och han var glad för att han inte är expert på sådana avgöranden.

En annan av läkarprofilerna sade också något som han heller aldrig glömde. Läkaren hade diskuterat döden med honom och påstod att om ett ljus skulle tändas på varje grav där döden inte varit naturlig, skulle hela kyrkogården bli upplyst. Varje gång Mikael besökte en kyrkogård tänkte han på vad läkaren hade sagt. Läkarens påstående gjorde honom misstänksam så fort han hörde om något dödsfall. Kanske något att tänka på när man som vuxen och erfaren berättar saker för barn och ungdomar.

Familjen trivdes med staden och folket. Mamma var född i Strömstad och hade inga syskon i livet. Hon hade en bror som omkom som sjömatros under andra världskriget. Mammas far var en av fem barn och hennes mor hade varit lika många, så släkten som fanns i och runt staden var stor. Pappa kom från Stockholm och träffade mamma en kväll på Stadshotellet när han var på semester i Strömstad. De sällskapade ett år med ständiga resor mellan Strömstad och Stockholm innan det ordnade sig med bostad och arbete. Innan de köpte villan på berget, bodde paret i samma område i mammas föräldrars hus som hade en övervåning disponibel.

Mikaels mormor var död sedan länge så hans morfar levde ensam. Pappa kände sig inte riktigt hemma första tiden. Längtan till storstaden fanns där och han tyckte att ortsbefolkningen inte släppte in honom på allvar. Mamma förklarade för honom att det tog tid innan strömstadsborna riktigt godkände någon. Man ville studera främlingen lite till först. Det var inte ovanligt att det kunde ta flera generationer att riktigt bli en av dem som alltid hört hemma där. Men så småningom kände pappa att han hade accepterats. Han trivdes allt mera i staden och längtade alltid hem när han var bortrest i arbetet. Pappa hade en bror och en syster och föräldrarna var döda. Han hade också några kusiner kvar på släktsidan i Stockholm.

3

Mikael var 16 år när han på hösten 1952 började sina studier på läroverket i Uddevalla och för att slippa resorna ordnade pappa så att han fick bo inackorderad hos en äldre dam i staden, fru Helgesson. Hon var änka efter en skeppsredare, en affärsbekant till pappa. Damen hade snabbt glömt herr Helgesson efter hans bortgång och var långt ifrån livstrött. I sin omgivning gick hon under namnet Glada änkan. Hon var också rund god och glad. När mannen levde använde hon aldrig makeup. Men nu visade hon sig aldrig utan förbättringarna. Håret färgades också och gärna med växlingar av kulören.

Skeppsredaren Helgesson hade för det mesta bara roat sig själv och kunde dyka upp mitt i natten med sina vänner för att väcka hustrun och beordra fram öl och nattmackor. Vid sådana tillfällen hade hon lovat sig själv att om hon blev änka skulle hon ta igen vad hon förlorat. Att skilja sig det var inte att tänka på. Så länge mannen fanns i livet var hon dömd till underkastelse. De sista femton åren av äktenskapet var hon i stort sett bara hushållerska åt honom.

Hon undrade alltid över om han skötte sitt sexliv med någon yngre älskarinna. Men hon tröstade sig med att ingen kvinna kunde känna lust tillsammans med honom. Men sex kunde köpas för pengar och brist på pengar var inget som den gamle skeppsredaren led av. Han var känd för att alltid ha minst tiotusen kronor i plånboken. Möjligheterna till förlustelser i den riktningen fanns säkert på hans många resor, som hörde ihop med inbjudningar till gamla affärsbekanta. Inbjudningar som alltid var riktade till honom och aldrig till henne. Mikael hade sett mannen på fotografier. Bilderna förde tankarna till en överviktig grosshandlare.

Helgessons vita hus som var byggt i tre våningar och helt i trä med många rum var beläget på Gustavsbergsområdet. Inte långt ifrån ett internat där flera pojkar från Strömstad bodde inackorderade och liksom Mikael läste på Högre allmänna läroverket. Det var en stor gul byggnad med flyglar, byggt 1862 och beläget i änden på Kungsgatan. Rektor Tage Rosenberg styrde verksamheten med fast hand. För internateleverna var det ordnat med buss in till läroverket och Mikael fick åka med den bussen.

Han hade ett stort rum med egen ingång från baksidan av huset. Rummet var möblerat med gamla bruna lädermöbler och på väggarna fanns tavlor med brett inramade sjömotiv. I det enda fönstret hängde vita gardiner och en mörk rullgardin. En kristallkrona var placerad i takets mitt och gav ett gulaktigt sken. Sitt skolarbete skötte han vid ett stort skrivbord i ek sittande i en karmstol med lädersits. En bordslampa gav det nödvändiga arbetsskenet. Rummet intill var ett badrum som bara han själv använde. En väl tilltagen dubbelsäng var den senast inköpta möbeln i rummet.

Fru Helgesson hade många väninnor och det var ofta fest i huset. Flera av dem var ensamma och änkor liksom hon själv. De drack alltid vin och åt gott när de träffades. Framåt natten blev de uppsluppna damerna nyfikna och det hände att de smög in för att titta på Mikael som hade vaknat av de ljudliga skratten och låtsades sova i sitt rum. Damerna förde ett viskande samtal när de stod och tjuvtittade på honom. Mikael hörde allt de sade, det var ju inte precis något tyst viskande i damernas tillstånd. De viskade drömmande om att få bli ung på nytt och krypa ner bredvid honom i bädden. Efter en sådan händelse kunde inte Mikael somna på länge, han hade också fantasier om vad som kunde ha hänt. Speciellt när en av damerna lutade sig över honom för att titta riktigt nära, då var det snudd på att han dragit ner henne i sängen. Mikael trivdes och blev ordentligt uppassad med mat. Fru Helgesson hade vanan inne när det gällde att få en man att trivas. Det var inte besvärligt för henne att tjäna nu när pressen hade försvunnit. Vardagarna gick fort för Mikael med blandningen av studier och fotboll. Han fick tid med läxorna och studierna gick bra.

Mikael ringde då och då till sin morfar och berättade hur han hade det. Morfar förstod honom alltid och uppmuntrade honom i allt vad han företog sig. De delade de flesta intressen och det var särskilt roligt att morfar också var intresserad av fotboll. Morfar ansåg naturligtvis att studierna kom först, men satsningen på allsvenskan och landslaget var också viktig. Det där med tjejer var nog bra. Men Mikael skulle lära sig att inte ta för allvarligt på det. Mikael kände att morfars råd angående bekantskapen med det motsatta könet säkert var riktigt. Men det var svårt att leva upp till. Han hade vid något tillfälle berört problemet när han talat med morfar. Han svarade att det var väl bra att han skaffade sig erfarenhet. Den erfarenheten kom väl till pass när den äkta hälften så småningom dök upp.

Mikael hade frågat honom hur man kunde veta att det var rätt kvinna som man skulle gifta sig med. Han hade svarat att det kändes när det var rätt. Man var för det första beredd själv genom att ha sin yrkesverksamhet klarlagd och att kvinnan man hade träffat hade en vilja att gå in i äktenskapet med allt vad det innebär, att få barn och sköta hemmet på bästa sätt. Morfar som var grundligt inläst på bibeln, hade själv den bilden av en god hustru som fanns beskriven där i olika sammanhang. Hans egen hustru hade på alla sätt levt upp till den goda förebilden.

Mikael tänkte ibland på vad morfar hade sagt och förstod att han själv på något sätt hade blivit påverkad. Det var knappast en modern uppfattning som hans morfar företrädde. Mycket hade ändrats sedan morfar hade träffat mormor. Trots detta var Mikaels uppfattning om äktenskap, hem och barn, ganska samstämmig med morfars.

Mikaels stunder tillsammans med sin morfar var alltid lugna och avstressande. De trivdes tillsammans. Vid något tillfälle när de pratat om mormor, hade Mikael frågat om inte saknaden efter henne var svår att leva med. Han svarade då något som Mikael inte hade förväntat sig.

– Jag saknar mest tystnaden tillsammans med henne. Vi behövde inte många ord för att förstå varandra. Bara att veta och känna att vi fanns nära tillsammans ingav frid och trygghet. Det krävs en stor kraftsamling varje morgon när man vaknar och upptäcker att sängen bredvid är tom. Sedan under dagen påminns man ständigt genom händelser och föremålen som finns runt om.

– Jag pratar ofta med henne och frågar henne om det är något viktigt och då känns det på något sätt som om jag inte tog besluten själv.

– Var tar du din kraft att leva vidare ifrån? Du är ju alltid på bra humör och är full av fantasi och kreativitet.

– Kraften att gå vidare och acceptera att hon togs ifrån mej hämtar jag från den dagliga kontakten med Gud och bibelläsning. Jag startar aldrig utan en stund med Gud. Det är något som jag rekommenderar till dej att börja med. Jag har blivit övertygad om att vi som människor är mycket begränsade i vår kunskap. Vår hjärna är helt enkelt för liten. Vår tankevärld når bara en försvinnande liten del av det som pågår runt oss på jorden och i universum. Att förlika sig med det som vi uppfattar som meningslöst och oförståeligt ändå har en mening för Gud och ingår i ett sammanhang som vi inte har någon som helst möjlighet att tränga in i, är naturligt för mej. Tänk vad många gånger vi har hört om olyckor och händelser som drabbar utan urskillnad där vi undrar hur en god Gud kan låta sådant ske. Att söka visdom och att försöka tillägna oss den ska vi alltid sträva efter. Visdomen är oändlig och tillhör Gud. Bibeln innehåller nyckeln till den del av visdomen som vi har förmåga att tillägna oss.

Mikael hade alltid många tankar när han skildes från stunderna med morfar. Han kände på något sätt att morfar ville förmedla något som var mycket viktigt. Själv hade han inte läst Bibeln, bara bläddrat i den. Vissa avsnitt hade lärarna naturligtvis berört i undervisningssammanhang. Det var så mycket annat som konkurrerade när man var i ung. Varje gång han såg en bibel tänkte han på morfar och kände en dragning till boken. Min tid kommer nog, tröstade han sig med, när andra uppgifter tog över hans uppmärksamhet.

4

Mikaels första stora kärlek Anna, fanns hemma i Strömstad. De hade träffats när de gick i skolan. Mikael slets mellan kärleken till Anna och till hans andra passion, fotbollen. Hemma i Strömstad hade kvällarna delats mellan träffar med Anna och fotbollen på Strömsvallen. Deras täta samvaro så fort tillfälle bjöds, skapade ibland irritation i deras hem. Liksom i de flesta andra familjer som hade ungdomar i den åldern, uppstod konflikter på grund av att ungdomarna träffades för ofta och för sent på kvällarna. Nu när han fanns i Uddevalla hade Fru Helgesson inget emot att Anna ibland sov kvar hos Mikael någon helg. Det var ett bra ställe att träffas på och de fick till och med kaffe på sängen ibland.

Mikael var jämnårig med Anna. Hon hade långt, ljust och lockigt hår, glittrande blå ögon och en lagom figur något under medellängd. En blondin men inget bombnedslag skulle killarna säga. Hon var mycket känslig och det var alltid nära mellan hopp och förtvivlan. När hon var glad var hon det på ett sådant sätt att det verkligen smittade. När hon var ledsen kunde hon gråta hejdlöst.

Mikael var duktig i sin sport och hade spelat i IFK Strömstad sedan han var sex år. Senare deltog han i det för alla blivande fotbollsstjärnor så viktiga lägret i Malmahed, som Svenska Fotbollsförbundet arrangerade och där de bästa spelarna i distrikten blev uttagna. Han fick spela i länslaget för juniorspelare. Örgryte IS hade talangsökare på plats där fotboll spelades i Bohuslän. Hans namn fanns noterat hos dem som ett löfte för framtiden. Mikael hade den rätta inställningen till sin sport, att sköta sin träning och att inte vara uppe länge på kvällarna innan matchdagen. Han ägde den där riktiga målsättningen som krävs för att bli framgångsrik i en idrott.

Bland alla råd som idrottsledare utdelar till unga idrottsutövare, fanns rådet att sex dagen innan en match inte var bra för formen. Just detta råd blev svårt att följa när han träffade Anna och det var match dagen efter. Anna hade ingen förståelse för sådan vidskeplighet som hon sade när han någon förde det på tal. Hon försäkrade att han skulle bli bäst på plan efter deras kärleksnatt. Anna var säker på vad som var bäst för formen. Så fungerade det för henne. Mikael hade ingen chans att komma undan hennes frestelser. Han var inte säker på att han ville komma undan heller. Just rådet om avhållsamhet dagen före match var klart svårast att följa.

I samband med att studierna i Uddevalla började, skrev han på för IK Oddevold och spelade i klubbens juniorlag. Nu gällde Rimnersvallen som träningsarena och hemmaplan. Egentligen ville han inte alls byta klubb. Men Uddevallaklubben krävde hans medverkan i föreningen om han tränade med dem. Viktigast var att träningen sköttes ordentligt och det var inte möjligt att åka till Strömstad när han inte hade körkort och bil.

Mikaels mamma var mycket intresserad av sonens idrottsframgångar liksom morfar. De missade sällan när han spelade på någorlunda bekvämt avstånd från Strömstad. Pappan betraktade hans idrott ungefär som när man vänder på en kikare och ser ut från det hållet. Han klagade aldrig på sonens idrottsintresse. Han ansåg att studierna var det absolut viktigaste för honom. Pappa var också emot hans engagemang i Anna som han ansåg tog alldeles för mycket tid från studierna. Vuxenvärldens erfarenhet var i allmänhet att den första kärleken sällan håller i sig. De hade facit och rekommendationen var att inte ta för allvarligt på att träffa någon så tidigt. Det är viktigare att lägga ner tid på skolan och umgås med flera kamrater. Mamma förstod honom bättre även om Anna inte var någon favorit hos henne. Mikael klarade sin skolgång i Strömstad hyfsat trots många missade läxor. Skolan i hemstaden fungerade både som folkskola och samrealskola. Det var två enheter intill varandra endast åtskilda av gatan mellan huskropparna.

Mikael tog steget över till realskolan efter årskurs sex med siktet på vidare studier vid läroverket i Uddevalla efter realexamen. Anna läste inte vidare efter folkskolan. Hon fick arbete i en damekipering på orten. Egentligen hade hon drömt om att bli sjuksköterska. Drömmen levde men hennes pappa hade uppmuntrat henne att börja arbeta och tjäna pengar så fort som möjligt efter skolan. Det var ett mycket tufft arbete speciellt i början när hon var yngst. Låg lön och övertid med städning tillhörde hennes vardag och trots sin ringa inkomst fick hon betala för sig hemma.

Men så småningom avancerade hon så sakta i takt med att ännu yngre flickor anställdes och fick till och med börja skylta. När försäljarna kom med sina utbud fick hon vara med och tycka. Första gången det hände föreslog hon inköp av ett antal vita blusar som hon föll för. Företaget köpte in ett stort antal som emellertid visade sig bli svårsålda. Hennes chef, som ofta betedde sig som en galning på grund av ständigt festande och pokerspel, kom ner i affären efter en förlustnatt och förklarade för Anna vilken idiotisk idé hon hade det där med blusinköpet. Det är ju klart att hon kände sig