Mördaren

By Börje R P Carlsson

Så fort han fick syn på henne visste han att han inte skulle kunna låta bli. Han följde efter henne på avstånd i mörkret. Han visste exakt vad han skulle göra. Hon skulle inte komma undan ... När en våldtäktsman härjar i Eskilstuna dröjer det inte lång tid förrän privatdetektiven Roland Korp är gärningsmannen på spåren. Men det blir en kamp mot klockan och när en ung kvinna mördas inser Roland att han måste ta till drastiska metoder för att få fast mördaren. "Mördaren" är den andra boken i serien om detektiven Roland Korp. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 23, 2020
• ISBN: 9788726636048

Book preview

avvikelser

Förord

46 år i en polismyndighet, varav 43 år som polis, har naturligtvis satt sina spår. 27 år av denna tid tillbringade jag som kriminalpolis där grova rån, grov misshandel, grova våldtäkter och mord skapar en minnesmatta där det mest groteska vävts samman i ett sammelsurium av färger och bilder.

Jag har tidigare sagt att verkligheten inte räcker till för att skapa en deckare eller polisroman. Till min skam måste jag nog revidera denna uppfattning. Om man bara skrapar på ytan eller gräver lite i detaljer så finner man att även om mord aldrig är så utstuderade och väl planlagda som de mord man läser om i olika deckare så räcker de till för att skapa en polisroman eller deckare. Med detta vill jag ha sagt att denna deckares/ kriminalromans händelser har inträffat, i all sin grymhet

Med detta vill jag också ha sagt att denna deckares eller kriminalromans händelser har inträffat, på olika håll i mellan-Sverige. Gärningsmannen har kunnat hålla på genom valhänta myndigheters och Karsuddens experimenterande på kvinnors bekostnad.

Denna valhänta hantering framgår dock inte av min berättelse eftersom mitt mål är att skriva en spännande polisroman, inte något debattinlägg.

Händelserna som sådana, platserna och kronologin i dessa har jag skildrat helt efter eget huvud och jag har med författarens frihet skapat en bok som både är sann och osann. De olika brott som skildras är inga detaljerade beskrivningar av de inträffade brotten men de påminner till stor del om verkligheten.

Alla personer, även offren, är påhittade och varje likhet med någon levande eller död person är helt oavsiktlig och skapad av slumpen då olika karaktärsdrag och egenheter plockats samman utan baktanke.

De beskrivna polisernas existerar inte heller medan många av de egenskaper som skildras kan ha plockats från många poliser och stöpts om på lämpligt sätt. Försök därför inte att med ledning av egenskaperna sätta ansikte på varken poliser eller övriga personer.

Eskilstuna i april 2017 /Börje R P Carlsson

1

Mikael var arbetslös, men inte fattig eller medellös, och hade varit så under lång tid. Han försökte få jobb men kanske mest för syns skull. Han tyckte han hade det bra som det var men från myndigheterna restes krav på att han aktivt skulle söka jobb. Han jagade jobb genom aktivt sökande en dag i veckan, och hade också varit iväg på flera anställningsintervjuer. Av någon anledning tycktes ingen presumtiv arbetsgivare se något användbart i Mikael. De lovade höra av sig men återkom aldrig. Själv gjorde han egentligen inget större väsen av detta eftersom han var ganska tillfreds med sin tillvaro. Han visste också med sig att de jobb han sökte var alldeles för kvalificerade för honom men han ville kunna visa handläggaren på arbetsförmedlingen att han verkligen sökte jobb, trots att han inte ville riskera att få något. Detta borde handläggaren ha genomskådat för länge sedan men som Arbetsförmedlingen är organiserad finns inga detaljer som kontrolleras utan bara att de stora vida ramarna vidmakthålls.

Hans hyra erlades av de sociala myndigheterna och utöver kostnader för tv och telefon hade han lite drygt 4 000 kronor att spendera på mat och kläder. Nu var varken klädkontot eller kostnader för hygienartiklar så särskilt stort så han klarade sig gott på dessa pengar.

Han hade nyss fyllt 23 år och hade inte någon enda dag, under hela sitt liv, haft ett jobb att gå till. Han levde helt och hållet på det sociala och med de få intressen han hade klarade han sig gott. I varje fall skulle inte en högre inkomst ha påverkat hans sätt att leva.

Han visste med sig att han var någon form av en periodare med en något udda last. Vad som störde honom var att hans last började få allt kortare tidsintervaller och ställa allt större krav på att fullföljas.

När han första gången drabbades var han drygt 20 år och därefter kunde stunderna komma ganska oregelbundet med en-två-tre-fyra månaders intervaller. I början behövde han inte ens få utlopp för sina laster utan han kunde bli tillfredsställd bara genom planera och fantisera och att därefter inbilla sig om hur han tillfredsställde dom. Men hans kropps krav hade utvecklats och blivit alltmer krävande. Nu kom kraven i en till två-månadsintervaller och ställde allt mer konkreta krav på tillfredsställelse. Däremellan kände han sig lugn och harmonisk.

Under de perioderna av lugn och harmoni besökte han en dag i veckan, oftast tisdagen, Arbetsförmedlingen och en dag i veckan pantade han burkar och tomglas. Detta skedde oftast på måndagar varvid han löste in tillgodokvittona mot kontanter och sparade intäkterna från föregående vecka i sitt kassaskrin. Resten av veckans dagar var han ute och samlade flaskor och burkar. Han hade nu under flera år varit ute och samlat tomglas och pantburkar. Han hade lärt sig vilka platser som var värda ett notvarp och vilka platser som sällan gav något. En stor del av detta samlande bestod i att han också cyklade, utanför Eskilstuna, utmed de större vägarna. Rastplatserna i Slyta-backen på väg 53 var en bra plats. Det verkade som om bilisterna gärna stannade där, rastade samt städade ur sina bilar.

Hans flit, med flaskor och burkar, var mycket lönsam och hade de sociala myndigheterna haft en aning om hur mycket pengar Mikael drog in på denna hantering så hade nog hela socialbidraget dragits in.

Mikaels veckor och dagar var ordentligt inrutade och varje dag i veckan hade sina speciella rutiner. Mikael var beroende av dessa rutiner.

Pengarna samlade han på hög och hans flit började nog synas i det kassaskrin där pengarna förvarades. Han hade egentligen inget mål med sitt samlande utan tycktes mer besatt av att samla på pengar. Han räknade inte pengarna utan hade skapat en springa genom vilken han kunde stoppa in pengarna i det låsta kassaskrinet. Han hade bestämt sig för att öppna skrinet och räkna pengarna när skrinet var fullt. Eftersom skrinet var cirka 2 x 3 decimeter och 3 decimeter högt så förstod han att det skulle ta sin rundliga tid, men han hade inte bråttom. Han hade dock vid det här laget fullständigt tappat greppet om vad skrinet kunde innehålla men eftersom det mest var sedlar kunde det nog röra sig om ganska många tusen kronor.

Mikaels samlande var nog också någon form av terapi eftersom han var väl medveten om sina återkommande problem. Han hade dock känt sig må bättre sedan han flyttade ihop med Emma där deras förhållande och hans rutinmässiga samlande gett en en viss stadga i tillvaron och hittills inte hade gett honom någon längtan av att han behövt lägra någon annan kvinna.

Långt innan Mikael träffade Emma hade han för första gången känt hur en obestämd men påtaglig oro börjat sprida sig i kroppen. Det var en helt ny känsla men den kändes inte som något odelat negativt. Han kände en obeskrivlig lust att tvinga sig på en okänd eller främmande kvinna. Lusten var så påtaglig att han förstod att han förr eller senare måste överfalla en kvinna och försöka begå en våldtäkt. Redan från början kände han att han inte skulle kunna stå emot dessa känslor. Han hade alla odds emot sig när dessa känslor kom. Trots att han var rädd för att åka fast så varken kunde eller ville han stå emot driften. Det hade blivit lugnt under något drygt halvår sedan han träffat Emma. De hade samlat på flaskor och burkar tillsammans. Denna hobby ute i naturen hade kantats av samlag på de mest bisarra platser. Ett ord, en gest, en doft eller ett ljud kunde tända de två och mellan tanke och handling var steget inte långt. Snart fanns det knappast en enda plats där de inte knullat. När Emma blev gravid och det också började synas på henne hade Mikael känt den välbekanta oron återkomma och sprida sig i kroppen. Denna oroskänsla blev värre och värre och Mikael förstod att han skulle bli tvungen att göra något åt det. Att gå till en läkare för att få hjälp förespeglade honom aldrig eftersom han tyckte om att krama och smeka sitt stånd. Han gillade också tanken på att betvinga kvinnor med våld.

Han kunde få så mycket ligga han ville för fastän Emma var höggravid så sa hon aldrig nej. Det enda hon sa nej till var den så kallade missionärställningen eftersom mage och foster kom i kläm. Mikael ville inte längre ha sex med sambon men i brist på bröd var han beredd att käka limpa. Han var som han sa trött på att knulla badboll. Dessutom var hon alldeles för villig. Han ville återigen känna sin makt genom att ta en kvinna som inte ville ha sex med honom. Han hade försökt få sambon att spela med men hon var alldeles för lättpåverkad och släppte till så fort han tog i henne.

Av en kompis hade han fått tips om hur han kunde få ett riktigt rodeoknull. Kompisen hade sagt att om han viskade en annan kvinnas namn i örat på sin partner så blev det åka av. Man kunde viska vilket annat namn som helst och sen var det bara att försöka hålla sig kvar för då blev det en ritt värd namnet.

Mikael hade vid ett tillfälle viskat namnet Gerda i sambon Emmas öra men hon tycktes inte bry sig utan fortsatte samlaget precis som vanligt.

Han kände återigen det välbekanta ståndet och suget efter en kvinna. Han förstod att han måste iväg och hitta något objekt annars skulle han bli tokig.

Mikael visste att han hittills haft tur som inte åkt fast och han förstod att förr eller senare skulle turen överge honom så snuten kunde komma åt honom. Han visste också att för varje överfall han begick så blev risken allt större. När han såg tillbaka på vad han åstadkommit förstod han att när han väl åkte fast så skulle han verkligen kunna råka illa ut. Men inget fick hindra honom när han kände hur känslorna styrde honom allt hårdare.

Trots att Emma var gravid och att Mikael snart skulle bli pappa kände han att han var tvungen att få utlopp för det inre trycket. Om han inte kom ifrån en stund skulle han explodera och vad detta skulle kunna få för följder vågade han inte tänka på.

När han såg tillbaka insåg han att det var långt över ett halvår, kanske bortåt åtta månader, sedan han haft sex på det sätt som hans kropp krävde. Sedan han och Emma börjat umgås kände han, under de senaste månaderna, att han behövde få utlopp för sin drift på ett helt annat sätt än vad Emma kunde ge honom. Han insåg att det inte bara handlade om att hon var villig och gravid utan det handlade mer om känslan att tvinga sig på en främmande kvinna och egentligen inte veta hur det skulle bli och hur kvinnan skulle reagera.

-Jag sticker ut en stund, sa han till sin sambo, jag är strax tillbaka.

Emma hade lärt sig att inte ställa några frågor och nöjde sig därför med ett hejdå.

Ett år tidigare

Mikael såg på den unga kvinnan som gick framför honom. Hon var vacker som en dröm och rörde sig med samma elegans som ett rådjur. Han kände att det måste bli hon. Det var länge sedan han hade känt sån lusta som han just nu kände.

Han hade nu misslyckats eller blivit störd en handfull gånger när han utsett ett offer men han hade trots det känt det som om han kommit allt närmare en fullbordan.

Han hade haft turen att få syn på henne när han kom cyklande på Skogstorpsvägen i nordlig riktning mot Gillbergaplan. Hon hade korsat Skogstorpsvägen och gått mot Bellmansplan.

Han ställde sin cykel intill busshållplatsen vid Bellmansplan och låste cykeln. Han började följa efter kvinnan och han var nu övertygad om hans svendom snart skulle ryka.

Trots att han var över tjugo år hade han aldrig legat med en kvinna. Han hade följt efter flera kvinnor och fantiserat om vad han skulle kunna göra med dem, hur han skulle överfalla och hur han på alla upptänkliga sätt skulle tvinga sig på den kvinna han förföljde. Det hade alltid dykt upp något hinder och han blev alltmer desperat. Han hade fantiserat och onanerat i en ständigt stigande frekvens. Alla hans tankar rörde sig om sex, både i vaket och sovande tillstånd.

Det närmaste han hittills kommit var när han lyckats slita av en kvinna hennes trosor och med handen smekt hennes kön. Detta hade brutalt avbrutits av en man som hört kvinnans rop på hjälp. Mikael hade lyckats slita sig loss och komma undan. Men händelsen hade inte hämmat honom utan redan några dagar senare var han återigen på jakt efter ett lämpligt objekt.

Han hade under hela sitt liv försökt bli bekant med olika tjejer och under de senaste åren unga kvinnor, men misslyckats. Han förstod inte varför för han ansåg sig vara både smart och se bra ut. I varje fall ansåg han det själv men hade han frågat någon ärlig person i sin bekantskapskrets så hade nog svaret blivit ett annat.

Han var inget ljus och inte heller i skolan hade han haft några framgångar när han besökt olika klassfester. Han hade trånat efter kyss när han varit med och lekt ryska posten men råkade alltid ut för handtag eller klapp. Aldrig famntag eller kyss.

Hans mamma hade älskat honom djupt och innerligt och tycktes inte ha sett hans tomma döda ögon. Hon hade så många gånger kallat honom för raring att han börjat uppleva sig själv som en raring.

Hon gick bort när han var elva år men han mindes som igår hur hans mamma brukade sjunga för honom när han växte upp.

Modern sjöng gång på gång dessa rader för honom när han skulle sova.

Kan lille Mikael rå för att han är vacker

och att han har nånting så man blir populär

och kan han hjälpa att han kvinnors hjärtan krossar

det kan väl inte lille Mikael rå för.

Denna lilla vaggvisa användes ofta för att få honom att somna om aftonen men den skapade också en tro på att han var både vacker och populär.

Det var först långt efter moderns död som han förstod att modern bara friserat texten,