De sammetslena

By Håkan Karlsson

Nyfikenheten och lusten efter unga flickor hade vuxit till något mycket större, det hade blivit ett begär, ett begär som inte kunde tyglas. I början hade det räckt bra med att iaktta, känna dofter på håll och höra deras röster över en telefonlinje. Nu ville han mycket mer, han ville känna dem nära sig, kunna ta på dem, han ville kunna leva ut sina innersta lustar till fullo. Han hade upptäckt en värld som han bara kunde drömma om, en värld där han var i centrum och där han bestämde vilka som skulle få leva.

Kriminalkommissarie Robert Jennvik och hans team vid Uppsalapolisen står inför sin livs utmaning. De jagar en mördare som på ett minst sagt brutalt och hänsynslöst sätt våldtar, skändar och dödar unga flickor. Robert Jennvik famlar i mörkret, vem är denna mördare som inte lämnar ett enda spår efter sig och tycks använda delar av sina offer som troféer.

De sammetslena, som är Håkan Karlssons debutbok, är en kriminalroman skriven med energi, fart och en målsättning att det ska hända saker på varje sida.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Sep 12, 2017
• ISBN: 9789178292967

Book preview

[e-mail]

Kapitel 1

Han hade aldrig varit speciellt intresserad av unga flickor, men efter att ha surfat på internet och hittat en sida som visade unga flickor på det mest häpnadsväckande och upphetsande sätt, var han fast.

Det blev mer och mer surfande och han hittade fler och fler sidor. Unga flickor blev helt plötsligt hans passion. Han kunde sitta i timmar och leta efter nya bilder, nya länkar som tog honom in i en värld som var både förbjuden och spännande.

Han såg sig inte som en motbjudande pedofil som tände på småflickor. Nej, detta var något annat! Det här var något vackert. Flickorna han tittade på var ju 15 och 16 år, så det var ingen fara. Det här var flickor som visste vad de ville. De var trots sin unga ålder mycket erfarna. Det var i alla fall det han intalade sig och ville tro.

Surfandet hade från början varit ganska oskyldigt och han hade aldrig sett sig som beroende. Det hela var en ganska harmlös handling, mer likt en hobby som ingen i hans närhet behövde ha kännedom om. Något han ville vara ensam om och som han njöt av. Efter en tid hade surfandet övergått till live-chattaktiviteter där han betalade med sitt kreditkort och fick se unga flickor leka med sig själva eller med någon väninna. Där kunde han bli sittande länge och njuta. Upphetsad och varm såg han flickorna ta av sig sina kläder och blotta sina unga, nakna kroppar. Han älskade det!

Han gav flickorna instruktioner ibland via chatten att de skulle ta på varandra, stå i olika positioner eller visa upp sig på speciella sätt. Han var alltid trevlig och mån om att flickorna skulle uppfatta honom som en trevlig och hygglig kille. Han letade ständigt efter nya länkar, nya hemsidor med tuffare tjejer och lite mer förbjudet innehåll. Han såg ingen fara med det. Han ville bara se på och lära känna alla dessa unga flickor.

Han hade hittat en internetsida där man kunde hyra dolda IP-adresser som gav honom möjligheten att ladda hem material han hade fantiserat om. En kollega hade gett honom tips om en telefontjänst, ett telecafé där det fanns tjejer i alla åldrar som man kunde prata med både på fiket men också mer privat. Först hade han varit skeptisk till det hela men nyfikenheten och lusten tog överhand. Han ville testa och höra hur dessa tjejer lät och hur sexuellt frigjorda de var.

Första gången hade varit en underbar upplevelse. Han hade suttit i telefonen hela kvällen och en bit in på natten och pratat med massvis med tjejer men hållit en ganska låg profil till en början, bara varit trevlig och spelat intresserad av tjejerna. Efter några gånger hade han vågat sig på mer utmanande snack med alla de sexuella frågeställningar han haft. Sakta men säkert kollade han av hur dessa tjejer reagerade på hans jargong.

Han hade blivit varm inombords när han upptäckte hur frispråkiga de var och gett honom det ena skamliga förslaget efter det andra. Det kostade mycket pengar att sitta timtals i telefonen men det var den bästa investering han någonsin gjort. Det var inte så att han hade problem att sköta sitt arbete men flickorna tog mer och mer tid i anspråk. Han hade blivit helt fångad och delvis beroende av dessa unga, fantastiska, oskuldsfulla flickor som gillade sex utan hämningar. Han visste att det var en tidsfråga innan han skulle träffa någon av dem. Tänk att få ta av kläderna och känna den lena, mjuka huden, låta fingrarna gå en alldeles egen upptäcktsfärd på den unga nakna kroppen. Han rös av välbehag och kände att han blivit hård. Det var dags att ringa ett samtal igen och den här gången ville han onanera, göra det han gjort så många gånger tidigare. Njuta av de unga flickorna.

*

Under en längre tid hade han tränat tidigt på morgonen men det var det värsta han visste. Han tränade ett par timmar innan han skulle vara på kontoret. Han hade intalat sig själv att det var skönt att ha det gjort, slippa tänka på träning hela dagen och framför allt ta det lite lugnare på kvällen. Men han klarade inte av det, han mådde nästan dåligt resten av dagen efter ett tidigt träningspass. Det hade blivit helt motsatt resultat till hur han tänkt sig när han började motionera.

I dag hade det i stället blivit en träningstimme mitt på dagen. Det kändes bättre och han var betydligt mer motiverad än den tidiga morgontimmen som hade blivit en skräck för honom. Han kunde komma på sig själv med att ha ångest redan kvällen innan för att han skulle ta sig till gymmet en timme morgonen därpå. Träningen gick inte lättare för att det var middagstid, långt därifrån. En timmes träning hade känts som en evighet och det var med stor lättnad som han nu stod i duschen och kände det svala vattnet rinna utefter kroppen.

För att vara drygt fyrtio var han i ganska bra form, lite hull hade han men inget som störde honom nämnvärt. Han hade insett att åldern sakta men säkert börjat ta ut sin rätt och det krävdes betydligt mer träning nu än vad det gjorde för ett tiotal år sedan. Men han trivdes med sig själv och med den kropp som han arbetat upp sedan unga år. Fotboll, tennis, löpning och squash hade passerat och att leva ett liv utan träning och idrott hade aldrig varit något alternativt. Men, visst var det lite tyngre nu.

Robert Jennvik hade arbetat som polis i snart tjugo år och trivdes bra med det även om det varit väldigt mycket jobb den senaste tiden. Träningen gav honom tid att ventilera och sortera alla de tankar som fanns i hans huvud. Det var ett bra sätt att få fatt på verkligheten och skaffa sig struktur i tillvaron. Det hade inte varit någon självklarhet att han skulle hamna inom polisen. Det var mer en tillfällighet. Han hade sökt och kommit in på polishögskolan, samtidigt som han var en mycket lovande fotbollsspelare. Han hade varit lovande som 15-16-åring och han hade några pojklandskamper på meritlistan. Han hade fått anbud från storklubbar i både Stockholm och Göteborg men han hade aldrig riktigt nappat på något av erbjudandena. Han hade gjort några provträningar men det hade fallerat på hans hemlängtan. Valet hade långt ifrån varit självklart men det hade funnits något med polisyrket som lockat honom, något mystiskt och spännande.

Så här i efterhand hade han vid flera tillfällen ångrat sitt val. Det var varken mystiskt eller speciellt spännande att vara polis. Långa perioder var det mest slitsamt, stressigt och dessutom en massa administration. Han kunde aldrig förlika sig med allt pappersarbete, det var inte den delen av arbetet han uppskattade mest. Robert ville vara ute i verkligheten, han ville träffa människor och vara en del av den poliskår som bekämpade brott på fältet.

Den administrativa delen av arbetet var ett måste som följde med den tjänst han nu hade inom polisen i Uppsala. Han kom ihåg det speciella tillfälle då han lämnade polishögskolan, lämnade livet som polisaspirant och klev direkt ut i den farliga, oberäkneliga verkligheten. Han hade blivit placerad som polisassistent i Uppsala. Den första tiden hade han mest varit patrullerande polis, något han hade trivts väldigt bra med. Han hade varit nöjd med att bara få gå omkring där och visa upp sig i sin blänkande polisuniform. Han hade, vad många skulle säga, gjort karriär inom polisen och nu var han kommissarie sedan åtta år. Detta arbete upptog i stort sett all hans vakna tid, allt var hela tiden arbetsrelaterat och det hade naturligtvis satt sina spår.

Nu levde han ensam. Hans före detta fru hade lämnat honom för en annan man och det kunde han inte klandra henna för. Han var ju aldrig hemma och han visade sällan henne sin uppskattning. Det var inte konstigt att hon lämnat honom, hon var ju också värd uppmärksamhet och uppvaktning. Något som han varit oförmögen att förmedla, tyvärr. Robert kunde inte se sig i en ny relation. Han hade varken ork eller ambition att börja om på nytt och lära känna någon igen.

Den sista tiden hade varit minst sagt kaotisk, ett fruktansvärt grymt och hänsynslöst mord hade skett under våren. Ett mord på en ung flicka i 15-16 års ålder. Den unga flickan hade blivit våldtagen, misshandlad och stympad. Robert hade inga spår efter gärningsmannen, inte den minsta lilla detalj som kunde ge en ledtråd till förövaren som utfört detta hemska dåd. Uppsala hade varit förskonat från denna typ av övergrepp och våld tidigare men nu var hela staden skakad. Föräldrar höll sina tonårsbarn inomhus och centrum var mer eller mindre dött på kvällar, nätter och helger. De hade diskuterat alla möjliga vägar inom gruppen men hade svårt att sätta fingret på hur de skulle gå vidare. De hade hamnat i ett läge där de inte visste vad nästa steg i utredningen skulle vara.

Han hade hoppats att de tidiga träningspassen skulle sätta fart på tankar och idéer och innebära att de skulle komma lite närmare lösningen och den person som hade utfört dessa ohyggligheter. Morgonträningen hade bara gjort honom trött och orkeslös och inte alls klarare i huvudet. Att ändra den tidiga träningen var ett måste för honom, i annat fall skulle han ha svårt att klara av att hålla sig vaken på dagarna. Samma sekund som han tagit det beslutet kändes livet lite lättare.

*

Något hade gått fel, det hade inte blivit som han planerat, hans plan hade inte gått att fullfölja. Den unga flickan hade varit alldeles för omedgörlig och det hade gått åt mycket kraft och energi att få ner henne i den smutsiga sängen. Han hade pressat hela sin kroppsvikt över henne. Med snabba och vana händer hade han slitit av henne jackan, tröjan och de trånga jeansen. Han hade lagt märke till hennes figur där hennes stjärt gjorde att han bestämde sig för henne. Han hade dragit av hennes bh så hårt att blodet rann på hennes rygg och trosorna hade han slitit sönder.

Nu låg hon där alldeles naken under honom och han kunde känna de dofter han älskade. Dofterna av rädsla, oskuldsfullhet och skräck i en underbar blandning. Hon gjorde motstånd, ville därifrån men han var stark och hans starka armar höll henne i ett järngrepp. Hans avsikt var inte att göra henne illa men han visste att hans enda möjlighet att förenas med denna unga vackra kropp var att ta till våld.

I annat fall skulle hon skratta åt honom och kalla honom gammal och äcklig. Det tyckte han inte om. Han var inte gammal och äcklig! Han såg sig själv som attraktiv och han var knappt fyrtio år. Han vände på henne. Nu låg hon på mage och han tryckte ner hennes ansikte och blonda hår i den skitiga madrassen. Hon försökte skrika men han tystade henne snabbt, slog henne hårt i ansiktet och petade in en trasa i hennes mun. Hennes kräkreflexer tog överhand när han tryckte trasan längre ner i halsen så att hon nästan kvävdes.

Håller du inte käften nu din lilla slampa så kommer du att dö! Fattar du? viskade han och hörde sig själv säga samma fras ytterligare en gång. Han ville känna makten och vara den som bestämde.

Hon grät och trasan i munnen gav kväljningar som resulterade i att kräkreflexerna blev ännu kraftigare. Han hade lagt en hand under hennes mage och lyfte upp henne så han kom åt att penetrera henne bakifrån. Han njöt av akten, njöt av hela situationen och kände att han var nära att få utlösning. Han kände en enorm lättnad och en upphetsning som han bara känt vid ett enda tillfälle tidigare.

Han tog tag i hennes huvud och tryckte ner det i madrassen tills hennes motstånd avtog. Han blev svettig och känslan av makt och sexuell upphetsning som han älskade kom. Han älskade denna känsla. Hon slutade andas och det blev lugnt och stilla. Det blev tyst.

Han satt på huk i ena hörnet av rummet. Han var blodig om händerna och skakade. Han fick alltid samma reaktion efteråt, en rädsla och en känsla av utsatthet och förödmjukelse. Nu kände han sig naken och kall. Blodet rann från hans händer, droppade på trasmattan och bildade en liten pöl. Illamående rusade han upp, slängde upp dörren på det lilla huset och kräktes.

Efteråt satte han igång med att arbeta metodiskt för att inte lämna några spår efter sig. Han var pedant och han visste att minsta lilla misstag skulle få honom fast. Den risken var han inte beredd att ta.

Han tog en spade vid stugans ena hörn och skyfflade bort det han kräkts upp. Han sköljde av spaden och ställde tillbaka den. Inget lämnades åt slumpen. Han var en perfektionist. Han tog av sig plasthandskarna och lade dem i jackfickan. Nu skulle han hitta något att äta. Han kände sig tom inombords på mer än ett sätt.

*

Kent Hansen satt vid sin dator på kontoret. Han attesterade en stor faktura från en av hans nyckelkunder. Fakturabeloppet var näst intill fem och en halv miljon och nu skulle den gå vidare i hierarkin inom företaget. Kent visste att fakturan skulle passera många instanser innan den var attesterad och klar. Han var lite orolig. Detta var en faktura som skulle ge honom själv en del av den totala summan. Det han höll på med var långt över gränsen för vad man fick göra men han hade hamnat i en ond spiral och han behövde dessa pengar.

Att alliera sig med en av sina viktigaste kunder var ett genidrag. Han hade två kontakter hos kunden som var på samma spår. De hade också sett hur enkelt det var att fuska med fakturorna. I just det här specifika fallet handlade det om provisionsfakturor som enkelt gick igenom systemet. Nu satt han vid sitt skrivbord och hade en konstig känsla i magen.

Fakturan som han just attesterat i systemet var ovanligt hög. Tidigare hade fakturorna legat på mellan en och två miljoner kronor men nu var det en faktura med ett mycket större belopp. Han hade redan förberett ett försvarstal om det skulle behövas. Han skulle beskriva hur det hade blivit ett missförstånd mellan honom och kunden och att fakturan naturligtvis skulle krediteras omgående. Han hoppades givetvis att han inte skulle behöva hamna i den situationen men han visste också vikten av att alltid vara förberedd på det värsta. Han sneglade bort mot sin chef, han visste att fakturan nu hade hamnat i hans inkorg. Han hoppades att allt skulle gå i lås men hade en olustkänsla som han inte känt förut.

Mår du inte bra? Frågan kom som en blixt från en klarblå himmel.

Det var hans kollega Markus Strömstedt som frågade medan han slog sig ner på stolen bredvid.

Hur går det? Har du attesterat fakturan? Frågan var rak och tydlig och Kent kunde inte undgå att se att Markus såg aningen nervös och skärrad ut.

Det är ett stort belopp! Kommer någon att fatta misstankar? Jag behöver stålarna, fortsatte han och fingrade nervöst på ett suddgummi som låg på Kents skrivbord.

De hade under ett flertal år gjort affärer tillsammans på det här sättet. Det började av en slump men ganska snabbt insåg de att de lätt kunde förskingra mindre belopp utan att någon kunde kontrollera det. Provisionspengar som kunderna fakturerade kunde ganska enkelt manipuleras till högre belopp. Det hade börjat ganska oskyldigt, men det senaste året tagit en rejäl vändning till att ha blivit allt högre och högre belopp.

Starten till det hela var när de efter en sen representationsmiddag lyckades få ett samarbete med två säljare hos en av de större kunderna. Ganska snart efter den middagen kunde de se resultaten av högre fakturor och snabbare hantering av dessa i båda leden. Kent och Markus hade snabbt skaffat sig dyrare vanor och höjt sin levnadsstandard markant. De hade inga tankar om att detta kunde innebära att det skulle väcka misstankar. Krogbesök, fina middagar och galanta damer hade blivit vardagsmat för dem, men det innebar också att det krävdes mer pengar in på kontot vilket resulterade i att de blev mer och mer vidlyftiga. De hade aldrig haft några planer på att involvera fler personer på kontoret. De ville ha pengarna själva och var inte intresserade av att dela med fler.

Det plingade i Kents dator och hans inkorg visade att han fått mail från ekonomiavdelningens hanteringssystem. Han blev kall. Tittade på Markus och började samtidigt rabbla upp sitt försvarstal för sig själv i huvudet, om och om igen.

*

Robert hade avslutat träningspasset. Nu torkade han sig efter en skön och uppfräschande dusch när telefonen ringde. Han öppnade skåpet i omklädningsrummet, letade efter mobilen och hittade den till slut i den ena jackfickan.

Robert! Nu har det hänt igen! Vi har hittat en flicka till! Det var Sanna Westerholm, hans närmsta kollega som ringde.

De hade arbetat nästan tio år ihop i Uppsala och kände varandra väl. Han tyckte mycket om Sanna både som polis och som person.

Vad är det du säger? Vad är det ni hittat?

Robert kände hur det gick kalla kårar längs ryggraden trots att han precis stått i en varm dusch.

Vi fick ett tips på att dörren till en kolonistuga hade stått öppen hela natten. Nu i morse var det en av grannarna i stugan bredvid som hade gått in för att se om det hade varit inbrott. Robert hörde att Sanna lät stressad.

Dom har problem med uteliggare där ute så grannen hade gått in i stugan och hittat en rejält misshandlad och stympad flickkropp. Vi åkte dit ut och där var en riktig röra. Vi har inte lyckats identifiera henne ännu. Hon var alltför illa tilltygad. Det är ingen tvekan om att det är samma gärningsman.

Är ni säkra? frågade Robert, fullt koncentrerad på att klä på sig samtidigt som han pratade med henne.

Han har skurit av huden runt flickans vänstra bröst, sa hon och hennes röst blev mer dämpad.

Robert blev tyst. Han blev både arg, förtvivlad och ledsen. Vad var det för galning som gjorde detta mot unga flickor som skulle ha haft hela livet framför sig? Han hade ställt frågan till sig själv tidigare men hade aldrig kommit på något bra svar. Han meddelade Sanna att han var på väg, att de skulle träffas på Polishuset. Han klädde på sig i all hast, kastade ner alla träningskläder i väskan och sprang ut från omklädningsrummet. Han kastade väskan i baksätet och startade bilen. Han satte full fart mot Polishuset. Han såg ut genom vindrutan och insåg att det redan blivit höst trots att september månad ännu inte var slut.

*

Liselott satt och tittade på klockan. Tiden gick aldrig så sakta som när man tittar oavbrutet på klockan tänkte hon för sig själv. Hon hade inte alls hängt med under lektionen, tyska var inte det ämnet hon tyckte var roligast. Det var alla verb och prepositioner som var både jobbiga och besvärliga. Hon förstod inte riktigt varför hon valt tyska som tillval, det språket var ju inte bara svårt att lära sig det var ju också helt osexigt. Hon undrade när hon egentligen skulle få nytta av sin tyska? Klockan ringde, hon packade snabbt ner sina böcker i sin väska och småsprang ut från klassrummet. Hon tog tag i bästa kompisen Alva, som också suttit och tänkt på annat under lektionen.

Är du klar? Kan vi sticka hem till mig nu? sa hon samtidigt som hon ryckte med Alva i joggingturen mellan alla elever och skåp.

Lugna ner dig Lottis, jag måste hämta några saker i mitt skåp först och sen måste jag säga hej då till Melker.

Den där Melker tänkte Liselott för sig själv, hon tyckte nog att deras vänskap hade påverkats sedan Alva blivit tillsammans med Melker. Hon hade inget emot Melker som person men hon kunde känna en viss svartsjuka ibland, hon var nummer två nu för tiden och det gillade hon inte alls. Nu skulle de hem till henne på förfest och göra sig i ordning för att sedan gå på årets första höstfest. Det var den första stora festen som de skulle gå på tillsammans och de hade planerat festen in i minsta detalj, inget fick gå fel i kväll.

*

Han var på jakt efter en handboll och den skulle vara i juniorstorlek. Det var inte lätt att hitta någon handboll i den storleken. Han vandrade mellan sportbutikerna i centrum och undrade om det inte fanns ungdomar som spelade handboll nu för tiden. Han funderade till och med om idrotten handboll överhuvudtaget existerade. Till slut fick han napp. Expediten trodde att han hade en på lagret, han försvann i väg en stund. Nu stod han där i butiken och väntade på att expediten skulle komma tillbaka. Det var mycket folk i butiken och det var väldigt mycket ungdomar ute för att vara så tidigt på eftermiddagen. Går de inte i skolan tänkte han för sig själv när blicken seglade iväg mot provhytterna längre ner i butiken. Där höll två yngre flickor på att prova kläder, han hade svårt att se vad de höll på med men han kunde uppfatta lite naken hud och en varm känsla flög genom hans kropp. Han knäppte upp jackan och kände hur svetten rann från hans bröst ner på hans mage. Han tittade på de två unga flickorna och såg att de hjälptes åt att prova underkläder. Han kunde inte slita blicken ifrån dem. Han kunde inte se speciellt mycket men han hade redan seglat iväg i fantasin och tyckte att han kände smaker i munnen, smaker som han kände igen och som han tyckte mycket om.

Ursäkta men är det den här storleken du söker?

Expediten stod där med en handboll i exakt den storlek han var på jakt efter. Han blev irriterad över att han inte fick fortsätta att stå och titta på flickorna och hade svårt att inte visa sitt missnöje för den undrande expediten.

Det blir bra, sa han samtidigt som han slängde en sista blick bort mot provhytterna. Flickorna hade försvunnit.

Han betalade och gick ut från butiken, nöjd med att ha hittat en handboll i juniorstorlek till sin senaste trofé.

*

Robert parkerade bilen utanför Polishuset. Han hade aldrig tyckt om det nya Polishuset, det var så kalt och kallt på något sätt. Hans kontor i det gamla huset hade varit mycket hemtrevligare med en värme som inte alls fanns på det nya stället. Han sprang in i receptionen och tog trapporna för han ville prata med Sanna så fort som möjligt. Han ville veta exakt vad som hänt och om de hade kunnat identifiera offret. Svettningen från morgonens träningspass började göra sig påmind och inte blev det bättre av att han sprang upp för trapporna. Jag kommer vara sjöblöt av svett när jag kommer upp tänkte han och försökte komma ihåg om han hade en extra skjorta på rummet.

Sanna och resten av teamet var redan på plats. De såg alla ganska slitna ut och Robert tänkte att det inte bara var han som hade en tuff period, hela gänget hade arbetat dag som natt senaste halvåret i jakten på galningen som spred skräck i hela staden. Det var en ganska brokig skara människor med olika bakgrunder som hade samlats i det ganska trånga konferensrummet. Alla hade de levt sina liv här det senaste halvåret. Sanna hade försökt att liva upp det hela med några blommor i ena fönstret men eftersom ingen hade tid att vattna dessa stackars små stjärnklockor, som för övrigt trivdes bäst utomhus i en balkonglåda, så såg de inte ut att må speciellt bra. Torra och lite knastriga men tanken var god och hela gänget behövde verkligen något att vila blicken på när de satt i rummet under sena kvällar. Stjärnklockan var en väldigt vacker blomma med sina blå blommor.

Kapitel 2

Det hade varit en påfrestande skilsmässa. Inga uppbrott är enkla och det blir betydligt svårare och jobbigare när det handlar om svek, förödmjukelse och misshandel. Kristina hade fått hela dosen av sin före detta man, han bedrog henne, förödmjukade henne inför sina vänner och sin familj och slog henne när andan föll