Under Glaskupolen

By Stefan Werme

Boken Under Glaskupolen handlar om fyra vänner och arbetskolleger på medicinskt civilt forskarlaboratorium. Det är en nutidsskildring före och efter en katastrof på laboratoriet som leder till att hela glaskupolen som inrymmer laboratoriet stängs ned.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Mar 1, 2022
• ISBN: 9789180270649

Stefan Werme

Stefan Werme är en opublicerad skribent med flera års erfarenhet av att skriva för tidningarna 418 B-mail och Grunden Tidning samt som bloggare med bloggen Filosofihörnan och som författare på uppgång tar han nu steget till att publicera.

Book preview

Under Glaskupolen

Förord

Före katastrofen

Efter katastrofen

Slutord

Tidigare publikationer

Impressum

Förord

Jag ville skriva en berättelse som betydde något! En berättelse där man fick följa några personers livsöden och följa deras arbete. Jag vet inte riktigt var jag fick inspirationen till att skriva den här berättelsen, men ju mer jag skrev om dem, desto mer kär blev jag i karaktärerna och jag ville fortsätta följa dem. För mig har det varit en intressant utveckling och jag hoppas att jag har kunnat hålla er intresserade och att ni på något sätt känner samma sak som jag!

Före katastrofen

Under kupolen bodde de. De femtio män och kvinnor som skulle rädda världen. Där arbetade de på topphemliga saker. Kupolen bestod av fyra våningar. På den första våningen fanns ett magasin med hundra ton spannmål. Det fanns också tjugofem grisar och ett jättestort grönsaksland. Det gällde att vara självförsörjande!

På den andra våningen låg forskningscentret, där man jobbade bland annat med olika vaccin. På den tredje våningen låg säkerhetsavdelningen som övervakade och styrde allt från dörrar och hissar. På den fjärde våningen låg sovsalarna. De var mycket enkla, men bekväma!

Alla hade varsitt rum med en säng, skrivbord och några personliga tillhörigheter som fotografier på nära och kära. Livet under kupolen kunde vara svårt. Det visste Sam, Helge och Muffin. De hade bara varit här i ett halvår, men redan fått viss erfarenhet av hur det är att jobba och leva så nära inpå varandra.

De var alla under tjugofem år och tänkt som den nya generationen att ta över där den gamla slutade. Sam var blyg och tillbakadragen. Han var också väldigt intelligent. Därför jobbade han i forskningslabbet. Mest för att lära av de äldre och mer erfarna forskare, men han bidrog naturligtvis med sitt analytiska tänkande. Han var tjugotre år och innan han kom till kupolen, bodde han hemma hos mamma, som var en rar kvinna. Hon hade aldrig något elakt att säga om någon.

Sam stod sin mamma nära. Hans pappa hade inte funnits med i bilden. Han hade lämnat dem när Sam var tre år gammal, så det hade alltid varit de två. Sam gjorde bra ifrån sig i skolan, förutom på idrotten. Han var en läslus och hade alltid ansiktet begravt i en bok. Tjejer hade han inte tid med heller, fast för att vara ärlig så visste de inte att han fanns. Han hade inte så många kompisar heller. Han hade en! Det var Helge. De två gjorde allt tillsammans.

Helge var mycket större än Sam och skyddade honom mot de andra barnen när de var dumma mot honom. Sam kallade ibland Helge för sin björn. Då brukade Helge skratta. Trots sin storlek och styrka så var Helge jättesnäll och Sam var glad glad över att ha honom i sitt liv! De två hade följts åt hela skolgången och ända tills de kom till kupolen. De var glada att få jobba tillsammans, även om de var på olika avdelningar. Det var en trygghet för de båda att de visste att den andre fanns inte så långt borta.

Varje avdelning hade en praktikant. Det var för att försäkra sig om att kunskapen och det hårda arbetet levde vidare. Att vara praktikant var inget lätt jobb! De fick göra allt skitgöra och var där i första hand för att lära sig. Praktikanten i Sams labb hette David. Han var nitton år och hade precis slutat skolan. Livet var inte lätt för David. Det var inte så att de äldre forskarna körde med honom, men han fick ta mycket skit! David var en nyfiken ung man och han ville gärna vara alla till lags. Han hade fått genomgå en rad tester för att få den här praktikplatsen, där ibland ett psykologitest, som han gjorde mycket bra ifrån sig. vara Han påminde mycket om Sam som hade tagit honom under sina vingar. Han visste hur det var att ung och ny på en arbetsplats. Speciellt på en så här krävande som denna.

Det David hade lite problem med, var denna isolering. Han hade ofta hemlängtan och hade väl egentligen ingen kompis här förutom Sam. De två kunde relatera till varandra då de båda var unga och lovande. Nu var det dags för matpaus. Alla samlades i den stora matsalen som låg på bottenplan. Idag var det torsdag så det skulle bli ärtsoppa och pannkakor. David var inte så förtjust i ärtsoppa. Sam däremot älskade det!

Helge kom och slog sig ner bredvid Sam. De hälsade glatt på varandra. Så, hur går det i labbet, frågade Helge. Det går bra, svarade Sam. Hur går det i grönsakslandet och med grisarna? Det går utmärkt, sa Helge. Vi har lyckats genmanipulera tomaterna med femton procent. Imorgon ska vi fortsätta med resten av grönsakerna. Ni förstår, Helge var ingen vanlig grönsaksodlare. Han var en mycket uppskattad gentekniker. Han var som sagt väldigt snäll och intelligent. Trots sin storlek.

Han var Sams bästa vän och hade alltid skyddat honom. Han var glad att Sam också fick jobb under kupolen. Han var väldigt stark och alla barnen i skolan var lite rädda för honom. Om de bara visste hur snäll han var! Han hade haft det lite lättare i skolan än Sam. Det var ingen som retade honom. Det var det ingen som vågade! Helge var hemma mycket hos Sam när de var yngre. Sam hade ju ingen fadersfigur och såg upp till Helge. Han såg honom som sin storebror, trots att det bara var fyra månader mellan de. Det sa Sam aldrig till honom. Han visste att Helge