I lagens mening oskyldig

By Nina Cronee

"I lagens mening oskyldig" är en berättelse om den skuld som lagtexten inte täcker. Den skuld vi tar på oss själva men också lägger på andra. En bok om att läka. Och om att älska. En fristående uppföljare till "Annan påföljd". I två års tid har Tuva besökt kyrkogården där hennes familj ligger begravd. Tiden har misslyckats med att läka sår och hon har haft svårt för att resa sig efter den hemska förlusten. Men så en dag händer något. Tuva drunknar i ett par mörkbruna ögon och plötsligt börjar hon fundera. När är det okej att ta av sig vigselringen, när den man lovat evig kärlek inte längre lever?Vid sidan av den egna skulden över såväl familjens död som att gå vidare, inträffar samtidigt ett fruktansvärt brott på skolan där Tuva arbetar. En elev har blivit våldtagen och två av de åtalade är andra elever. Som om det inte vore tillräckligt för Tuvas psyke att hantera, får hon dessutom reda på att en kär gammal väninna har tagit sitt liv. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 16, 2023
• ISBN: 9788727061542

Book preview

Nina Cronee

I lagens mening oskyldig

SAGA Egmont

I lagens mening oskyldig

Omslagsfoto: Shutterstock & Unsplash

Copyright ©2015, 2023 Nina Cronee och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727061542

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Till femtonåringen jag en gång var

som förstod bättre än vad hon

tillät sig handla

och

till mina barn

Må ni alltid handla

efter ert bästa förstånd

och alltid behandla andra med respekt

och aldrig kräva mindre tillbaka.

[OSKYLDIG]

I Sverige är en grundläggande straffrättslig princip den så kallade oskyldighetspresumtionen. Principen innebär att den som är anklagad för brott ska betraktas som oskyldig tills dess att hans skuld har blivit lagligen fastställd. Man är alltså skyldig först om domstolen har dömt att den misstänkte är skyldig. Men fram tills dess är man att betraktas som oskyldig.

Om en förundersökning läggs ner innebär det att åklagaren inte kommer väcka åtal och det blir därmed inte heller någon rättegång. Därmed kommer varken en friande eller fällande dom att avläggas. Personen kommer därmed i juridisk mening inte att vara friad, men betraktas som oskyldig.

I juridisk mening innebär att bli friad att det har fallit en friande dom. I domstol kan man alltså antingen bli friad eller fälld. Att bli friad innebär helt enkelt att man inte blir dömd för det brott man står misstänkt för - för att bevisen är otillräckliga och därmed inte kan leda till en fällande dom.

Inget av ovanstående betyder att personen är oskyldig. Bara i lagens mening.

NYHET

Trio åtalas för filmad gruppvåldtäkt

Publicerad 9 augusti 2010 - Uppdaterad 11 augusti 2010

Tre unga män bosatta i Danderyd har åtalats för en våldtäkt som en av männen sägs ha filmat.

Händelsen ska ha inträffat i slutet av sommaren. Männen är 17 och 18 år gamla. De två yngre männen greps i samband med den påstådda händelsen. Båda två anhölls. Den ene försattes på fri fot efter två dagar medan den andre häktades.

Männen kommer i nästa vecka att ställas inför rätta vid Attunda tingsrätt.

Åklagaren beskriver i sin stämningsansökan hur en av männen tryckte ned kvinnan i säng medan en annan förgrep sig på henne på ett sådant sätt att det ska betraktas som våldtäkt. Åklagaren skriver att våldet orsakade smärta och blödningar, hon bedömer att mannen visade prov på särskild hänsynslöshet eller råhet.

Den ene mannen åtalas för våldtäkt, den andre för medhjälp till våldtäkt. Den tredje mannen, 18-åringen, åtalas för sexuellt ofredande efter att ha filmat hela övergreppet eller delar av det.

Männen ställs inför rätta nästa vecka.

Fredag 13 augusti 2010

1. TUVA

Semestern var slut. Tuva Lovén promenerade längs Strandpromenaden. Hon hade aldrig tidigare besökt Sigtuna vilket hon förstått att hon inte var den enda i kollegiet som inte gjort. Guiden hade berättat att det var Sveriges äldsta bevarade stad, så föga förvånande var det lärarna i historia som faktiskt hade varit här tidigare. De hade pratat i mun på guiden och berättat om myntprägling och hur staden senare bränts av sjörövare.

Tuva hade fått ett bra första intryck av sina nya kollegor men hon blev ofta trött av för många intryck så hon passade på att ta en promenad längs vattnet under lunchen medan några av de andra lärarna passade på att gå till stadens museum, medan andra valde att se om rosenträdgården i Sigtunastiftelsen ännu stod i blom.

En kvinna passerade med snabba steg och Tuva noterade att det ljusa håret var uppsatt i vad som nog var tänkt att se ut som en hastig tofs men som hon kunde satsa sin lärarlön på hade tagit längre tid att sätta upp än den totala tid hon själv lade ner på hela sin morgonrutin. Kvinnan höll högt tempo och det såg nästan ut som att det var armarna som höll takten. Av farten att döma hade Tuva klassat det som ett träningspass men kläderna gjorde henne något osäker. Både skor och väst var något Tuva hade tittat på inför hösten men som hon inte fann tillräckligt goda skäl att lägga så mycket pengar på.

Hennes nya skola verkade dock inte fundera över vad de lade pengar på. Aldrig hade hon under sin tid i kommunal verksamhet inlett läsåret med sådan påkostad konferens. I förrgår hade kollegiet samlats vid Stadshuskajen för en båttur via Drottningholm till Sigtuna där de checkat in på ett litet hotell precis vid strandkanten. Tuva hade fått ett rum med utsikt ut över Mälaren. Samma Mälaren som även smekte hennes Södermalm.

Tuva uppskattade att strosa längs vattnet. Längs promenadstråket låg ungdomar på gräset och såg ut att njuta av de sista dagarna på sommarlovet. Hon hade inte tackat nej till ytterligare några semesterdagar. Våren hade avslutats med ond bråd död och under sommaren hade två av deras elever anhållits och senare åtalats för våldtäkt på en flicka som också gick på skolan. Under förmiddagen hade kristeamet på skolan initierat en diskussion om hur lärarna bäst skulle hantera det faktum att både förövare och offer skulle mötas om en dryg vecka. En av de åtalade pojkarna gick i samma klass som flickan. Tuvas mentorsklass.

När Tuva blev omsprungen av ännu en löpare ångrade hon att hon inte packat ner egna träningskläder. Hon hade inte förstått att det så nära inpå där de bodde skulle finnas sådan lättillgänglig och vacker löprunda. Vilken dröm det hade varit att utforska den medeltida stadskärnan tillsammans med solens morgonpigga strålar som nyfiket kikade fram över hustaken medan övriga kollegor ännu legat och sovit. Löpning hade sedan hon var ung alltid varit hennes sätt att rensa huvudet och släppa in egna tankar. Efter den här uppstarten på läsåret skulle det krävas många mil, tänkte hon.

Tankarna återvände till åtalet mot de tre pojkarna. Det fanns en hel del bildbevis eftersom killarna filmat övergreppet vilket kanske var en av anledningarna till att det faktiskt lett till åtal. Hennes erfarenhet var annars att det sällan gick så långt. Bristande bevis och nedlagd förundersökning kändes mer regel än undantag.

Hon kom på sig själv att redan nu förutsätta att det skulle bli en friande dom. Ord stod mot ord och redan nu var det tydligt att pojkarna hade många fler på sin sida än flickan. Under konferensen hade hon hört någon stofil med samma namn som en tidigare utbildningsminister säga hur synd det var att så fina pojkar råkat ut för att en flicka pekade finger och ropade våldtäkt så fort hon fått bannor av stränga föräldrar för att hon varit ute sent en kväll. Dessutom verkade en del av hennes kollegor mena på att pojkarnas heder var tätt förknippat med vilka deras föräldrar var. Den ena pojkens pappa var visst kommunstyrelsens ordförande och den andra pojkens mamma var någon höjdare på teve, hade Tuva hört nämnas i en av pauserna.

Tuva såg en flicka slita sig från en kvinnas grepp och tjuta högt av glädje när hon insåg att hon var fri. Skrattet bubblade i den lilla och Tuva påmindes om när hennes yngsta varit i den åldern. Det högg till i hjärtat av insikten att hon aldrig mer skulle höra den där oförställda lyckan svämma över som för ivrigt upphälld sockerdricka i dottern.

Kvinnan med tofsen måste ha vänt för nu kom hon springande tillbaka mot Tuva. Hon påminde om bästa vännen, Josephine.

Ett nytt hugg i hjärtat och Tuva tog upp telefonen för att se om hon fått något meddelande. Josephine fyllde år idag och till Tuvas förvåning hade hon fått ett sms tidigare i veckan med en fråga om de skulle fira ihop. Erfarenheten var dock att bokade kvällar ofta med sent varsel ställdes in. Men ännu inget meddelande, konstaterade Tuva lättat och lade ned telefonen i väskan igen. Det var länge sedan vi sågs, tänkte Tuva. Hon hoppades telefonen skulle fortsätta vara tyst.

Kvinnan nickade mot Tuva när hon passerade. Hon var kanske inte så lik ändå, tänkte Tuva. Jag blev nog mest lurad av det blonda håret. Och hållningen. Den där självklara vännen en gång burit.

Hennes egen upprätta hållning hade sjunkit ihop när hon förlorat sin familj, Josephines sedan hon träffat Jonas.

En klump växte i bröstet vid tanken på väninnans make. Hur han tagit ifrån henne glittret i ögonen och det porlande skrattet. Och hur hon som vän inte var någon av alla de roller hon i egenskap av lärare ofta tillskrevs: kurator, administratör, sjuksköterska, polis och socialarbetare. Hon hade hört skämt om det, något om hur alla roller gick in på en bar sedan beställde hon en drink.

Man skrattade en stund och sedan fastnade det i halsen, växte sig till en klump i bröstet. För i praktiken var det inget skämt, bara hennes vardag.

Tuva trodde efter vårens händelser att det skulle vara slut med hemskheter såväl privat som i jobbet. Men uppenbarligen funkar olyckor så att de sällan kommer ensamma. De hopar sig gärna.

Kvar stod hon med en känsla av att inte räcka till. Tanken vandrade tillbaka till väninnan.

När Josephine ringt upp i början av veckan och frågat om hon ville komma över och fira hennes födelsedag hade Tuvas spontana respons varit att fråga om Jonas var bortrest. Vännen hade skrattande nekat. Men sanningen var att de gånger de träffats var vid de tillfällen han var iväg med jobb eller kompisar. Josephine brukade ringa och berätta att hennes man skulle iväg med jobbet och föreslå att de skulle passa på att ses.

Passa på.

Tuva stack inte under stol med att hon hade föredragit om de hade sluppit Jonas även ikväll. Det blev alltid mycket trevligare då, mer avslappnat. I Jonas sällskap blev vännen en mer färglös version av sig själv. Hon insåg hur hemskt det lät att inte vilja umgås med väninnans man men det var något med den forne fotbollstalangen som hon inte kunde sätta fingret på mer än att Josephine hade förändrats sedan hon träffat honom. Vännen som älskat att ställa till med både stora middagsbjudningar och intima drinkkvällar hade mer och mer isolerat sig från omvärlden.

Ibland var det som att hon slutat leva.

2. JOSEPHINE

Döden. Döden.

Josephine tänkte på sin mormor som likt den berömda författarinnan alltid inledde sina telefonsamtal med sina systrar så. För att ha det avklarat! hade hon förklarat för Josephine när hon som liten flicka frågat varför hon gjorde så. Det var inte en helt vanlig hälsningsfras men å andra sidan var inte heller hennes mormor en helt vanlig kvinna. Mormodern hade haft sin beskärda del av död på så många sätt, tänkte Josephine, att det borde varit avklarat sedan länge.

Det syns