Brödlösudden: Skog och Gammelhemmet

By Edith Hult

Vad döljer sig bakom skylten Brödlösudden?
Historien börjar med Fader okänd i kyrkboken och kunde ha slutat där om inte olika omständigheter ledde till att Hultsläkten kom att rota sig här.

Berättelserna om släktgårdarna är en gåva till kommande generationer att berätta om för sina efterkommande. Det är ett axplock av drygt tvåhundra år i Lombäckens by utanför Boden med beskrivningar av släktgårdar, släktskap, personligheter och personliga berättelser som jag tror kan vara av intresse för många, även utanför släkten Hult.

Det här utspelades på den tiden då man inte kramades offentligt, men man tog i hand. Man sa inte heller att man älskade varandra, men nog fanns det känslor.

Brödlösudden och de andra släktgårdarna finns kvar men endast en gård bebos av släkten. Jag tillhör den sjätte generationen Hult och är uppvuxen på Brödlösudden så historien slutar inte här. Den har bara börjat.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 2, 2022
• ISBN: 9789180579100

Edith Hult

Jag är en pensionerad lärare med cirka 45 års erfarenhet av skolan. Är uppvuxen i Boden och efter lärarutbildning i Umeå flyttade jag till Skellefteå. Har jobbat på alla stadier i grundskolan och även på gymnasiet, huvudsakligen i Skellefteå kommun. De första 30 åren som klasslärare på mellanstadiet de sista 15 åren fram till pension som specialpedagog på särskolans och grundskolans högstadium. I slutet av mitt yrkesverksamma liv bröt jag upp från småstaden Skellefteå och flyttade jag till storstaden Göteborg där jag fick en tjänst på Internationella Engelska Skolan (IES). Det blev två år på IES och därefter två år på en privat gymnasieskola i Göteborg. Då jag gick i pension flyttade jag tillbaka till min hemby Lombäcken, utanför Boden och skrev en släktkrönika om min hembygd och släkt och nu vill jag dela med mig om mina omtumlande år i Göteborg. "Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv."(Søren Kierkegaard) När jag flyttade till Göteborg så förlorade jag definitivt fotfästet. Allt var nytt och jag hade aldrig bott i en storstad. Att bygga upp sin tillvaro på nytt när man har passerat 60-strecket är inte någon enkel sak att göra. Men att jag vågade är jag stolt över och det är inget jag ångrar, även om det innebar en hel del utmaningar och mycket nytt att lära sig. Tjänsten på Internationella Engelska Skolan var en stor utmaning och jag fick var med om två fantastiska och annorlunda år. Jag kände till IES sen tidigare men var inte så insatt i verksamheten. Förutom att jag förbättrade mina kunskaper i det engelska språket så lärde jag mig en hel del annat. engelska skolan stod ju för ordning och reda, samt en hel del annat fick jag erfara.

Book preview

Innehållsförteckning

Förord

Norrbottenskuriren

Bokhållaren Henrik Johan Hult

Selets bruk

Bokhållarsonen Carl Johan Hult

Storsvagåren

Gammelhemmet

Skoggården

Erik Johan Hult

Karl Gunnar Hult

Anna Hansson

Farbror Karl-Erik

Faster Marianne

Gösta Hult

Britta Öhman

Familjen Enberg

Min uppväxt på Brödlösudden

Brödlösudden

Gammelhemmet

Skog

Förord

I början av sin levnad vill man inte likna sina föräldrar, då vill man bryta sig loss och skapa sig ett eget liv. Ju äldre man blir desto mer lik blir man sina föräldrar. Jag har kommit till en ålder då jag börjar förlika mig med detta.

Jag är själv uppvuxen på Brödlösudden och min bror som senast drev jordbruket bor kvar där. Släktgården är för tillfället obebodd. Skylten Brödlösudden mellan Boden och Selet har uppmärksammats av många förbipasserande.

Berättelsen utgår från Bokhållaren som kom hit från Småland och lade grunden för släkten Hult i Lombäcken. Den sträcker sig från slutet av 1700-talet tills idag. Den är fullspäckad med levnadsöden som har fått sin personliga prägel då de berättats i generationer. Sanningen har kanske friserats med tiden, men det gör inte berättelserna sämre.

Min egen barndom är invävd i berättelsen, utan avsikt att göra upp med mitt förflutna och ställa någon till svars för sina handlingar.

Att bevara berättelserna till eftervärlden är huvudmålet med denna släktkrönika. De flesta informanter finns inte kvar men genom att dokumentera dem så kan de leva vidare.

Att gräva där du står är ett känt uttryck och det är precis vad jag har gjort. Jag står nu på historisk mark och gräver bland rötterna. Men jag har varit försiktig och bara krafsat på ytan då jag inte klarar av att hantera mängden av allt material som finns.

Ibland har jag hittat stickspår och gångar som helst ska vara orörda och falla i glömska. Det gäller att vara försiktig med rötterna så att själva växten kan växa sig fri i dagsljuset.

Som stöd för läsningen har jag bifogat förenklade släktträd samt en karta över den närmaste omgivningen.

Vill rikta ett stort tack till alla som försett mig med information genom berättelser, dokument och bilder. Sist men inte minst ett stort tack till er som korrekturläst texten.

Kolungnsberget februari 2022

Edith Hult

Norrbottenskuriren

N:o 132 Lördagen den 8 juni 1935

Hur Brödlösudden kristnades

Brödlös har jag varit många gånger, men aldrig rådlös

Genom Lombäcken letar sig Alån fram, vilken kommer uppifrån Vändträsk och Alträsk via Norrån. Byn är belägen på en sluttning ned mot vattnet, och jordmånen är mycket god. Nyodlingar ha brutits rätt mycket och några nya gårdar ha tillkommit i utkanten av byn. En av dessa nya ställen, Esplings, kallad Brödlösudden, har bebotts gammalt tillbaka av en gubbe som hade lite fuffens för sig med att bränna brännvin av potatis och säd, som var sed den tiden. Han brände åt bönderna i storbyarna vid Luleälven. Så kom länsman något sent på kvällen och hade bjällror på hästen, det var vinter. Gubben hann stöka undan det viktigaste genom att han långt i förväg hörde bjällerklangen. Och när släden och hästen, som var selad med så kallad Finsk rankbåge, ankom till gården sprang gubben ut och fattade en lång stör och slog till rankbågen på hästen så att den gick sönder.

- Vet du inte vem vi är? Sporde länsman.

- Ni är väl inte annat än stråtrövare som kommer så sent på kvällen, tänker jag, sade gubben.

- Jag är länsmannen, och han här är nya fjärdingsman! sade nu fiskalen barskt!

- Det är bara lögner, sade gubben, folk som kommer så här sent är bara tjuvar, sa han och drämde än en gång till selbågen så att den flög av hästen.

- Länsman och vanligt folk brukar komma på dagen, fortsatte gubben och var alldeles rasande.

Länsman ville börja muta gubben med några goda ord, och han sade, att det väl ändå vore bra otrevligt att bo så där alldeles ensam, det felades väl ett och annat ibland….

Gubben sade blott:

- Rådlös har jag aldrig varit, men väl brödlös mången gång.

Efter den dagen fick platsen heta Brödlösudden.

Med kristnades menas här att udden namngavs.(Edith Hults amn.)

Fler versioner

Det som har berättats genom flera generationer har som regel också flera versioner. I en annan version, som förmedlats muntligt berättas att lantmätaren och prosten färdades genom trakten för att ge namn åt olika ställen och bosättningar. Då kommer de till en avlägsen udde och finner där en familj boendes i en trång stuga med ett stort antal barn. De ser ut att ha det väldigt fattigt men lantmätaren och prosten blir rikligt plägade med kaffe och dopp. Det var ju herrskapsfolk som kom med rock och hatt och då ville husfolket minsann visa sin gästfrihet.

När de hade tackat för det fina bemötandet och förplägnaden så frågar då prosten dem vad de lever av, det kan rimligtvis inte förslå långt med bara jakt och fiske till en sån här stor barnaskara. Utan att fundera på svaret säger far i huset

Nog har jag varit brödlös många gånger, men aldrig rådlös

Då kanske vi ska kalla denna plats för Brödlösudden, föreslår då lantmätaren, och det tyckte familjefadern var ett utmärkt förslag och sedan dess har udden hetat så.

Ja, vad är sanning och vad är dikt? Är det denna berättelse som har bevarats genom muntlig tradition, eller är det sant det som stod i tidningen 1935? Att hitta sanningen är omöjligt och inte heller så viktigt, det viktiga är att bevara berättelserna.

Denne familjefar var kanske Peter Espling, född 1737 i Kumla, Örebro, död i Selets bruk 1812. Han är enligt kyrkböckerna den första nybyggaren på Brödlösudden. Gården kallades Espelins och stugan de bodde i fanns kvar till slutet på 1900-talet då den revs av dåvarande ägare, Alvar Enberg. Huset ska då ha varit cirka 200 år gammalt så det hade då funnits där alltsedan det första nybygget och troligtvis var det Peter Espling som bodde där då.

Bokhållaren Henrik Johan Hult

Vår anfader

Han föddes 1797 och dog 1825. Det var min farfars farfars far och han blev bara 28 år. Men han lämnade ett stort avtryck efter sig. En stor släkt där jag tillhör den sjätte generationen. Enligt berättelser i släkten kom han från Småland för att jobba i Selets järnbruk. Vi vet inte hur och varför han tog sig till Norrbotten och Selets bruk och exakt när han kom men senast 1818 befann han sig på Selets bruk då det enligt landsarkivet finns en smedsdräng där då vid namn Henrik Hult. Selets bruk värvade på den här tiden folk som vuxit upp i bruksområden och var kunniga på kolbränning. Det var främst i mellansverige och Tornedalen som bruksorterna fanns.

Smedsdräng, kolskrivare och bokhållare

Han omnämns till att börja med som smedsdräng på bruket och därefter verkar han ha avancerat som kolskrivare och bokhållare. Det innebar att han skulle väga upp kolet och skriva in det i bokföringen, en mycket ansvarsfull uppgift. Han bör ha varit läs- och skrivkunnig och varit försedd med någorlunda läshuvud och även ha kunskaper i matematik när han kom eftersom han tilldelades dessa uppdrag. Idag hade han förmodligen fått titeln redovisningsekonom.

Kärlek på bruket

På Selets bruk arbetade också Anna-Greta Nilsdotter och tycke uppstod mellan Henrik och Anna-Greta. En relation inleddes och medförde att hon blev på det viset, alltså gravid, och födde en son den 9 februari 1821 som döptes till Carl Johan Hult. De var inte gifta, men det har berättats att de var trolovade och att han drunknade innan barnet var fött, men eftersom de var trolovade så fick pojken efternamnet Hult. Anna-Greta Nilsdotter gifte sig senare med Nils Petter Larsson och tog hans efternamn.

Roy Hult

Denna historia har berättats i flera generationer, men först i november 1997 då amerikanen Roy Hult tog kontakt med mig via Internet började jag och mina föräldrar forska vidare. Så här i efterhand ser jag att det är exakt 200 år mellan Henrik Johan Hults födelse och då jag blev kontaktad av Roy Hult. Märkligt.

Subject: Looking For Information

Date: Mon, 17 Nov 1997 09:05:10 -0400

From: GTE/hult46 <[e-mail]>

To: [e-mail]

Hello,

I hope I am not bothering you, but I am trying to gain information about my family background. I found your name in the International E-mail directory and thought I would send this. My name is Roy Hult-live in Florida - USA- I am trying to locate any living relatives in Sweden.

My father came from Varmland (not sure of spelling) and I believe the town of Karlskoga (not sure of spelling ).

Do you know of an agency that I could write to that may assist me in this search. I would appreciate a reply by e-mail if you would be so kind.

Thank you,

Roy Hult

Svenskättling

Roy Hults far hade utvandrat från Sverige och han ville ha kontakt med släktingar i Sverige. Då blev det aktuellt att kontakta Landsarkivet i Härnösand och via dem fick Roy Hult tag på kusiner som fanns i Sverige, vi kunde inte finna att vi var släkt på nära håll, hade DNA-tekniken funnits då så hade vi förmodligen hittat någon koppling, men vi kom i alla fall att stå varandra mycket nära utan att vara släkt. Roy och hans fru Bebee blev som ett extra föräldrapar till mig och vi blev vänner för livet. De kom hit till Lombäcken och vi besökte dem i Florida. Vår korrespondens via mail finns bevarad men varken Roy eller hans fru lever idag. Jag har dock fortfarande sporadisk kontakt med deras dotter som är i min ålder.

Intresset vaknar på nytt

Men intresset för Hultsläkten väcktes som sagt på nytt och vi, framförallt min mor, gjorde nya försök i att bringa klarhet i denne mystiske man från Småland. Hon tog kontakt med Landsarkivet och bad dem efterforska vem som var far till Carl Johan Hult. Det svar hon fick var att någon far till Carl Johan Hult ej fanns angiven. Vidare skrev de att någon drunkningsdöd person inte finns omnämnd i församlingens död- och begravningsbok. Personer som ej återfunnits efter drunkningsolycka finns ej medtagna i församlingens i död- och begravningsbok, då denna endast omfattar begravda individer. En slutsats var då att bokhållaren ej återfanns efter drunkningen och att Carl Johan Hults far skrevs som okänd i kyrkboken.

Om fadern var okänd skrevs barnet som oäkta i kyrkboken

Drunknade i Edefors

Efter ytterligare efterforskningar med hjälp av Landsarkivet fick vi veta att Henrik Johan Hult, drunknade i Edefors 1825, fyra år efter sonens födelse. Enligt Landsarkivet var J.H. Hult i Edefors församling ägare till Selets bruk. Att J.H. Hult skulle ha ägt Selets bruk stämmer dock inte. Möjligen har han ägt ett torp i