Ruth och Engelbert: Kärleksbrev från 1917

By Ea Hamilton

Du vet älskade mina första ord till dig, vår kväll den 8 augusti voro: Tror Ni att Ni skulle kunna trivas här? Ditt goda och bestämda Ja klingar ännu i mina öron och hade det ej kommit älskade, då hade från min sida ej sagts något vidare, utan vi hade endast varit två skepp som möts för att skiljas igen.

Så skriver Engelbert Lycke i Fiskebäckskil till sin älskade Ruth Widenfelt i Eskilstuna i ett brev under hösten 1917. Att skriva brev var deras sätt att lära känna varandra sedan blivit kära i augusti 1917. Det första världskriget pågick vilket påverkade deras vardag. Ruth var gymnastiklärarinna och bodde hos sin pappa i Eskilstuna. Engelbert drev tillsammans med sin bror en konservfabrik i Fiskebäckskil. Läs deras innerliga och kärleksfulla brev till varandra.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Sep 27, 2021
• ISBN: 9789180273633

Ea Hamilton

Det här är mitt andra bokprojekt. Min farmor Aina Hamilton började skriva dagbok i Alexandria, Egypten när hennes och Malcolms första barn föddes i juni 1914. En månad senare började det första världskriget vilket gjorde att den lilla familjen brådstörtat fick ta sig hem till Sverige. Allt fick de lämna kvar när de begav sig på den långa färden hemåt mot en osäker framtid. - Det är min förhoppning att läsare intresserade av äldre tider kommer att uppskatta boken.

Book preview

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förord

Augusti

September

Oktober

November

December

Bilder

Fragment

Efterord

FÖRORD

Under hösten 2020 tog jag fram en flyttkartong med gamla brev och foton. Min mamma hade på ett par av brevbuntarna antecknat: mycket fina brev. Det var de brev, som hennes blivande föräldrar, Ruth och Engelbert, hade skrivit till varandra sedan de hade träffats i Fiskebäckskil och blivit förälskade i augusti 1917.

Ruth Widenfelt, född 1888, bodde då i Eskilstuna med sin pappa Fredrik, som varit grosshandlare. Hennes mamma Maria hade dött några år tidigare. Familjen hade sommarställe i Kvicksund. Ruth arbetade som gymnastiklärarinna i folkskolan och var även sjukgymnast. Sin utbildning till sjukgymnast hade hon gjort i Leipzig.(Av denna anledning kommer det ibland tyska ord i Ruths brev.) Under hösten 1917 var det endast hennes yngste bror Sam som var hemma i Sverige. Hennes bror John var anställd på svenska legationen i Shanghai. Bröderna Erik och Abraham fanns i Amerika och Hans i Kanada.

Engelbert Lycke, född 1878, växte upp i Lyskekil. Hans pappa Bernhard hade varit sjökapten och hade även arbetat som salteriidkare. Mamma Augusta kom från Umeå. Även Engelbert hade fem syskon i livet år 1917. De var alla yngre. Tillsammans med brodern Knut drev han E. B. Lyckes Söners Konservfabrik i Fiskebäckskil, som de hade övertagit år 1911 från pappa Bernhard. Under deras ledning växte fabriken och blev Östersidans viktigaste arbetsplats. Inläggning av skarpsill till ansjovis var fabrikens specialitet.

Bröderna bodde på Östersidan i ett gammalt hus och de delade hushåll. Knut var gift med Anna och hade dottern Stina, i breven kallad Notte. I Lysekil fanns, förutom föräldrarna även syster Bella. I Göteborg bodde syster Lilly, gift med Viktor och hos dem bodde även lillebror Uno. I Örebro bodde broder Walter med hustru Vavan.

När jag började läsa dessa brev visste jag mycket lite om Ruth och Engelbert. Det har varit spännande att få en inblick i hur de tänkte och vad som var viktigt i deras liv och framförallt hur de ville skapa ett bra liv tillsammans. Det var ju genom att skriva brev som de pratade med varandra och därigenom lärde de känna varandra. Ibland ringde de, men samtal kom inte alltid fram, det hördes ofta dåligt och ibland bröts de. Dyrt var det också, så samtalen blev korta.

Läsaren av breven får, förutom att ta del av deras kärleksfulla ord och tankar till varandra, ett tidsdokument med inblickar i deras vardagsliv i Eskilstuna och Fiskebäckskil under det första världskriget.

Stockholm i augusti 2021

Ea Hamilton

Dotterdotter

AUGUSTI

"Är jag dig värdig,

då är även Du mig värdig."

Engelbert

Varberg den 12/8.

Min lilla älskade Ruth!

Oaktat jag utom detta sänder dig ett litet kort från denna plats, kan jag ej underlåta skriva ett par rader till dig. Det känns nämligen så tomt efter dig, fastän att minnena av de stunder som vi fingo njuta i varandras sällskap ännu äro så nära. Vi reste idag klockan 9 från Göteborg, anlände hit klockan 11 och sedan badat samt ätit en god middag och i övrigt studerat badortsförhållanden. Idag klockan 8, då jag vaknade, pläga mina tankar gå till dig, som jag håller så oändligt av.

Hoppas så innerligt att resan inte varit alltför besvärlig, samt att Du nu är lyckligt och väl hos din gode Far. Oaktat saknaden efter dig känner jag mig så lycklig, ja vet Du så lycklig, att jag knappast tror det är verklighet, ty större lycka för mig finnes ej än att veta att Du håller av mig.

Vi resa imorgon till Båstad, kort därifrån skall du få. Jag kan ej låta bli, ty jag har ju ej hört ett dugg från dig sedan vi skildes och vill därför be dig att sända endast ett par rader till Falsterbohus.

Innerliga och varma hälsningar sänder jag och önskar att små änglar alltid stå skyddande vid min egen lilla Ruths sida.

Din Engelbert.

Kvicksund den 15/8.

Min Engelbert!

Har just fått ditt kort från Båstad och skyndar mig att sända några rader, som jag hoppas kommer dig tillhanda i Falsterbohus. Tusen tack käre, käre vän för alla dina bevis på kärlek och godhet mot mig.

Resan gick riktigt bra. Jag satt hela natten och tänkte på dig och din rörande omtanke om mig, så jag tyckte tiden gick ovanligt fort. Men nog var jag ordentligt trött, när jag kom fram så redan fram på förmiddagen tog jag och nannade ett slag.

Vet Du, jag har allt redan talat vid pappa om dig och till min stora förvåning blev han ej så särdeles förvånad över att det fanns någon, som ville röva bort hans flicka. Förklarligt nog var han mycket intresserad av att höra lite om dig och jag sparade ej på lovord, när det gällde den ende jag håller av.

Kan Du tänka dig, jag har blivit erbjuden gymnastikbefattningen på lasarettet i Eskilstuna. Doktorn var till och med rätt angelägen att jag skulle ta den, men jag tycker, det blir för mycket med både skolan och lasarettet. I synnerhet som jag bra gärna vill ha lite tid över för dig och vårt.

Käre rare Engelbert, visst var det roligt att komma hem igen men den sista tiden i Fiskebäckskil var ändå bra och härlig, blott alltför kort. Nej, egentligen har jag ej alls tid att sitta och prata med dig, jag har nämligen smitit från konserveringen och äppelskalning med mera. I trädgården hade det växt kolossalt och det fanns så mycket att ta vara på, så jag var tvungen att skaffa hjälp för att i tid få allt konserverat och inlagt. Dessutom skola vi ha storbyk här i morgon. Måtte bara vädret bättra på sig, för idag regnar det. Som du ser har jag ramlat rätt in i praktiska bekymmer.

Skriv så ofta Du har lust, vännen min, jag är alltid tacksam för några rader från min gosse. Ber om en hälsning till ingenjör Mellin, jag tyckte riktigt bra om honom trots att han var lite svår mot oss.

Innerliga och kära hälsningar från din

Ruth.

F-kil den 18-19/8.

Min egen kära Ruth.

Vad tror Du kära goda Ruth, att din gosse gör, då han nu åter är hemma i sitt kära hem vid Bohuskusten? Jo, han sätter sig genast ner att skriva till sin egen goda lilla flicka, visserligen kan jag ej få detta brev iväg idag, utan först imorgon måndag, men mitt behov av att få tala med dig är så starkt att jag åtminstone måste börja idag.

Tänk att det redan är åtta dagar sedan vi skildes! Jag kan knappast fatta det, allt står ännu så klart och ljust för mig, denna ljuva korta, alltför korta lycka, då vi två ostörda med fint förtroende till och för varandra fingo byta tankar och njuta av den lycka som endast sann kärlek kan ge. Jag skulle väl tala om för dig hur jag haft det på resan; värst var nog skilsmässan, jag kände mig så ensam och dessutom ett behov av att få tala om dig. Mellin och jag reste upp till syster Lilly i Göteborg, som väntade med supé. Först då jag kom ensam med syster Lilly, talade jag om hur landet var beläget och Du kan tro att hon blev glad, hon tog mig om halsen och gav mig en kyss rakt på mun och sade: Ja käre bror, det finns endast ett sätt som är sann lycka på jorden, och det är att vara gift. Det var hennes erfarenhet, måtte den också bli vår.

På söndag morgon reste vi till Varberg, studerade badortsliv, på tisdag foro vi till Båstad, förtjusande vackert ställe. Vi sutto på terrassen på kvällen, stilla och lugnt väder, helt lite månsken, hade Laholmsbukten i fonden. Ljus glittrade på avstånd, lanternorna av torpedbåtar syntes här och var. Detta för ögat, för örat Puccinis ljuva musik, den kvällen tänkte jag mycket, mycket på min flicka. Onsdag och torsdag voro vi i Mölle, där var nästan värre än i Fiskebäckskil. En stor mängd med stora hotell, dans omväxlande varje kväll på hotellen, där hade Mellin det bra, dansande varje kväll så kavajen var som en trasa, din gosse satt lugn hade inget intresse för dansen men musiken tyckte jag om. Mellin försökte få mig till dans med en ung mycket trevlig danska, men jag kunde ej, hade redan föresatt mig att ej dansa under denna resa, ditt famntag skulle vara det sista då jag kom hem. Du tycker kanske att jag är lite dum, vem kan frångå sin natur? Jag kan inte ge delvis, utan helt eller intet det är mitt jag.

Fredag voro vi på Falsterbohus, där var väldigt stiligt, enorma friser, 11 kr för ett rum med två sängar. Vi foro fredag kväll med nattåg till Göteborg. Fick som kupékamrat en bankdirektör Smith, en ovanligt fin och rar Herre, vi lågo och pratade till klockan 2 på natten, kunde ej sova alls ty det var så varmt.

Till Fiskebäckskil komma vi klockan 4 med ångaren Albrektsund. Anna och Knut just hemkomna strax förut, de hade haft mycket trevligt och Notte, huru glad blev ej det rara barnet då hon fick se sin farbror. Sammanfattningen av resan är att det varit mycket trevlig, men mycket dyr, jag har fått lite förströelse, vilket väl behövdes. Vad vännen Mellin beträffar så var han ohejdat glad och uppslupen hela resan tills vi kommo till Falsterbohus, där blev han med ens så tyst och sluten, efter vad han lät mig förstå, torde det för närvarande ej vara så stora utsikter för honom att få gifta sig - ekonomiska skäl - visserligen har han 4 000 i inkomst, men inget sparat och då kan man nog begripa, dessutom är flickan 6 år äldre, vilket jag för min del tycker är alldeles galet.

Det gladaste ögonblicket för mig under resan var dock ditt kärkomna brevs ankomst, ja vet Du, jag vände och såg på det mer än en gång innan jag öppnade det, ty jag tänkte, huru skall Ruth skriva sitt första brev till mig. Tusen tack kära goda Du, brevet var som din person, de egenskaper jag funnit hos dig fanns i ditt brev och detta gjorde mig så innerligt lycklig, tack för de tankar Du sänt mig under resan hem, glad blev jag också att höra att resan gick bra för dig. Att Du blev trött är ju klart, men vilan fick du ju sedan hos din snälla Pappa. Att Du redan talat vid din pappa var ju just vad jag tänkt Du skulle göra, jag instämmer tillfullo, förvåningen över att någon skulle vilja röva bort hans flicka torde av lättförklarliga skäl ej kunnat bli särdeles stor, han känner nog sin dotter. Kära goda Ruth, lovorda mig ej så mycket, jag står ej på någon piedestal bland män, ett kan jag emellertid säga dig, att jag alltid försökt leva och handla som en god svensk medborgare, i mitt arbete har jag hittills, tack vare god hjälp från mina goda föräldrars sida, haft framgång så mänskligt sett har jag det bra och kan känna mig nöjd.

Vad befattningen på lasarettet beträffar, så har jag ännu ej rätt att bestämma något därvid men får jag ge min mening så avråder jag. Du bör ej nu gå och överanstränga dig, efter vad Du själv så frimodigt sagt mig angående din före detta hälsa, så tänk på dig och även på mig min vän. Har Du skolan samt din lilla Pappas hem att sköta, så må det vara nog. Kommer därtill vårt gemensamma lilla Ruth. Hoppas nu att konserveringen, tvätten och en del andra husliga bestyr, som så att säga väntat på Ruth, nu äro undanstökade.

Du skriver: Skriv så ofta Du har lust, vännen min, jag är alltid glad för några rader från min gosse. Tack kära Du för den raden. Hade nästan tänkt att ringa dig idag, men föredrog att vänta så att jag får veta när det bäst passar.

Kom, som jag skrivit idag till Göteborg, for upp till syster Lilly ett slag, på vägen ned till båten kom jag att tänka på dig, varför jag fick det infallet att köpa min flicka en marknadsgåva; det skall ju vara så då man har varit i stan. Köpte därför hos Hallbergs en fingerborg till dig på vilken ditt namn, Ruth, skulle graveras samt sändas direkt från dem till dig, hoppas att Du fått den, samt att Du vill mottaga den av mig. Skulle den vara för stor kan man ha lite skinn i den. Nej kära goda Ruth, nu är jag så sömnig att jag knappast ser raderna, sov som Du vet inte ett dugg förra natten, därför god natt min egen goda flicka, fortsätter med några rader imorgon.

zzzzz

Godmorgon flickan min, klockan är nu 10 och jag har sovit väldigt gott, vaknade först 8.30 då Notte kom trippande och vi lågo sedan 1 timme och jollrade. Vi ha fint väder idag, igår var det storm och så fort vi ätit frukost bär det av till Lysekil. Om du visste hur komisk Anna varit hela tiden jag varit hemma, hon har blivit så att säga kärvänlig samt det minsta jag ser på henne så får jag ett brett leende till svar, jag ser så väl på henne vad hon tänker.

Jag vill nu ej trötta Dig goda Ruth med att skriva mer trots att det känns inom mig som om jag kunde sitta huru länge som helst och prata med dig och vem skulle man inte tala vid, om ej den man håller högst av på jorden, den för vilken jag kan offra allt. Skriv nu kära kära vännen min så fort Du kan, glöm ej att sända kortet Du lovade ty jag väntar så därpå. Lev väl goda Ruth och var rädd om dig, tag ditt arbete med ro och överansträng dig ej, må änglavakt alltid omgiva dig och tänk någon gång då och då på din egen gosse som håller så oändligt av dig. De varmaste och innerligaste hälsningar till dig min Ruth och en lång kyss från

din egen Engelbert.

PS: Framför min vördnad till din Herr Far, hoppas han ej är ledsen på mig, rövaren.

Kvicksund den 21/8.

Min käre, rare Engelbert!

Innerligt tack, Du genomgode, för Ditt långa, rara brev samt för den förtjusande marknadsgåvan. Käre Engelbert, Du skämmer bort din flicka fullkomligt. Fingerborgen är alldeles lagom, om Du hade tagit mått på mitt finger hade den ej kunnat passa bättre och jag är så glad åt den. Men vet Du, jag tror allt, att jag blev gladare ändå åt att få ditt brev idag, att få del av dina tankar och upplevelser under den förflutna veckan. Även för mig står vår korta samvaro, som det ljuvaste och vackraste minne. En vecka till skulle jag så gärna ha varit kvar hos dig. Nu när jag är så långt borta, tycker jag att det är så mycket som vi skulle haft att säga varandra, som kanske är svårt att skriva om. När jag läser dina kära ord är jag så rädd att jag ej är dig värdig, rädd att Du tänker för gott om mig. Nog är min högsta önskan den att göra dig lycklig älskade, men om förmågan räcker till, tvivlar jag nog på ibland. Jag tycker jag har så litet att ge, nu är pessimisten framme igen, tänker Du nog. Ingen kan frångå sin natur, säger Du ju själv och så är det nog.

Hur kan Du tro att jag tycker, att Du är dum som ej ville dansa? Jag älskar och högaktar dig ännu mer för det. Vad din syster måtte vara förtjusande rar och god. Hälsa henne så hjärtligt från mig om Du skriver till henne. Fast jag ej känner henne, tror och hoppas jag ändå, att hon gärna tar emot en hälsning. Anna är allt en riktig spjuver, jag kan riktigt se hennes breda leende. Hur skulle det vara om Du helt öppet tog och hälsade henne från mig? Gör som Du finner bäst, men om Du säger något, så bed henne hålla tyst med hemligheten så den ej kommer ut i Eskilstuna förrän vi önskar. Lilla bedårande Notte ska Du krama riktigt ordentligt från tant Ruth.

Igår hade jag Stockholmsfrämmande, doktor Folkeson, tror nästan att jag talade om henne någon gång. Jag bodde hos henne, när jag gick på Arvedsons¹. Det var så roligt, att hon kom hit en gång, innan vi för alltid flyttar från Kvicksund. Som hon är min bästa moderliga vän och som jag, i synnerhet sedan min egen lilla mammas bortgång, kan lita mig till, berättade jag för henne, att jag funnit dig. Hon tyckte det var så roligt och jag fick de varmaste lyckönskningar någon gärna kan ge.

Vet Du, här är så vackert med alla blommor jag sådde och planterade i våras, de stå nu i full prakt och det känns ibland riktigt vemodigt att tänka, att det nu är sista sommaren, som vi bo här. Inom de närmsta dagarna ämna vi ta en del foton av vårt område här och skall jag sedan sända dig några kopior ifall Du har lust att se den platta jorden, där din flicka har tillbringat de flesta somrar sen sitt 12e år.

Min yngste bror, Sam, var hemma igår och hälsade på, även för honom har jag yppat vår hemlighet. Han blev mäkta förvånad, han hade tydligen för länge sedan uppgivit hoppet, att se sin syster gift. Han såg glad ut, men jag är rädd för att glädjen till stor del härledde sig av utsikten att någon gång i framtiden möjligen få tillbringa sommaren i Fiskebäckskil. Han var med mig där 1914 och längta sedan dess varje sommar tillbaka, men tack vare 500 dagars militärtjänst har han inte haft något tillfälle att återkomma. Pappa tackar för din hälsning och ber mig hälsa dig så hjärtligt tillbaka. Han tycker det ska bli intressant att träffa dig någon gång.

Pappa ämnar i höst hålla auktion på en del lösöre härute och håller som bäst på att planera och bestämma, vad som ska säljas. Som han var villrådig hur han skulle göra med ett gammalt dalur, passade jag på och tiggde det av honom och fick det också. Om det kan komma till nytta i ett visst litet hem får väl Du, vännen min bestämma. Den 28e börjar skolan. Lasarettet har jag slagit ur hågen. Rekommenderade istället en ung nyutexaminerad gymnast som blev hjärtans glad över att jag givit Doktorn anvisning på henne, vet dock ej om hon får platsen.

Snart går tåget som brevet måste medfölja om Du ska få det imorgon. Har Du tillfälle att ringa imorgon eftermiddag så är jag hemma, annars på onsdag, när Du vill, träffas hela dagen på Kvicksund nr 1.

Det lilla fotografiet jag lovade medföljer, men jag fruktar att Du inte känner igen mig. Frisyren är litet olika och jag vet ju, att Du har litet svårt att känna igen mig ibland. Förlåt lille vän att jag är gruvligt stygg mot dig, men jag kunde inte låta bli att skämta med dig lite grann. De innerligaste och varmaste hälsningar i ett famntag och även en lång kyss får Du, som jag håller så hjärtanskär från

din egen Ruth.

F-kil den 22-23/8.

Min kära goda Ruth!

Tack, varmt tack, min goda flicka för ditt söta brev. Att den lilla marknadsgåvan passade gläder mig så mycket, tro ej Ruth lilla, att jag vill skämma bort dig, denna lilla gåva till dig var i den stund jag skulle återkomma till mitt hem, mitt hjärtas hem med en hälsning till min egen lilla älskade Ruth. Att Du mera uppskattade mitt brev än gåvan, vad ska jag svara på det? Ja, jag tager ditt lilla kort som ligger framför mig, kysser det, en tacksamhetens kyss, mer kan jag ej säga.

Vad det gläder mig att Du skulle ha velat vara kvar här längre, och tro även Ruth lilla att jag ville nog detsamma, jag hade nog bönen på mina läppar att försöka förmå dig bli kvar, men jag uppskattade din bestämdhet och därför ville jag ej övertala dig. Visst tänker jag högt och gott om dig, min älskade flicka,