Det lider mot jul (del 3)

By Sara Önnebo

Medan snön yr runt husknutarna i ett mörkt och vintrigt Österbotten fortsätter poliserna Gisela Forsell och Linus Mikkola jakten på mördaren som ännu gäckar dem. Till sin hjälp har de kollegerna Freddy Lärka och Tuula Niemi. Ett nytt mord och ett mystiskt försvinnande komplicerar utredningen ytterligare och Gisela befarar att fler kan vara i fara.

"Det lider mot jul" är en adventskalender i fyra delar med ett nytt spännande avsnitt varje advent.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Dec 9, 2022
• ISBN: 9789180005029

Book preview

Det lider mot jul

Del 3

Sara Önnebo

Copyright ©: Sara Önnebo 2022

Omslag: Emma Graves

ISBN: 978-91-8000-502-9

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Tisdag, 13 december 2022

GISELA

När Gisela kom till polishuset i ottan på luciadagens morgon möttes hon av den juliga doften av glögg och pepparkakor. Näsan ledde henne till personalrummet där luciakortegen genom Helsingfors visades på tv:n. Flera av hennes kolleger var redan där och hade försett sig med både dricka och sötsaker. Gisela hällde upp glögg i ett glas i miniatyrstorlek och plockade åt sig en näve pepparkakor. Sedan lokaliserade hon Linus som stod i ett hörn och skalade en clementin.

God morgon, sa Gisela. Jag hade helt glömt bort att det är lucia idag. Då har vi att vänta oss en hel del fylla och bråk ikväll, antar jag. Det är ju tradition att supa sig full under årets längsta natt.

Årets längsta natt är faktiskt inte den trettonde december, utan den tjugoförsta december, inflikade Freddy som smugit sig upp vid sidan om dem. Att det är just den trettonde december vi firar beror på att under medeltiden, då vi använde den julianska kalendern, inföll vintersolståndet runt den trettonde december.

Tack för att du klarade upp den missuppfattningen för oss, Freddy, sa Gisela sarkastiskt och stoppade en hel pepparkaka i munnen.

Jag är glad över att jag slipper patrullera på stan ikväll, för en gångs skull, sa Linus överslätande.

Vi också, sa Gisela med munnen full med pepparkaka. Det är bra att du är kvar hos oss ett tag till. Och på tal om det så är det dags att sätta i gång med dagens arbete. Det går inte att stå här och pimpla glögg hela morgonen om vi ska lyckas lösa de här morden innan jul.

Hon tömde det pyttelilla glaset i ett svep och lämnade personalrummet med Linus och Freddy tätt efter sig. Om hon kände Tuula rätt satt hon redan vid datorn och läste in sig på alla fakta de lyckats vaska fram i de båda fallen.

GABRIEL

Det var helt underbart att få vakna upp sidan om Riina igen. Mellan dem låg Nelli, precis som hon brukade göra förr i tiden, då de hade varit en familj. Innan Gabriel gått och förstört allting med sin otrohetsaffär. Han låg kvar en stund i värmen. Dejten med Riina kvällen innan hade blivit helt perfekt, trots att Nicole dykt upp oanmäld på hans jobb och nästan sabbat allting. Gabriel började verkligen tröttna på hennes tjatande. Om hon inte slutade skulle han bli tvungen att göra något åt det. Som tur var hade han enkelt lyckats skaka sig av henne, för gott hoppades han. Efter det otrevliga samtalet med Nicole på motorcykelklubbens bar hade han träffat Riina på den franska bistron och efter det hade kvällen bara blivit bättre och bättre. För första gången sedan separationen hade Riina varit beredd att diskutera en eventuell återförening. Över ett glas champagne och ett dussin ostron hade Gabriel varsamt tagit upp ämnet. Till hans stora lycka hade Riina hållit med om att det skulle vara bättre för Nelli om de blev ett par igen. Hade till och med erkänt att hon saknade Gabriel ibland. Han var så nära att få sin familj tillbaka. Evert hade utan vidare gått med på att passa Nelli, glad över att hans dotter och Gabriel pratade med varandra igen. Efter middagen som avslutades med mer bubbel och en dekadent chokladmousse hade Gabriel och Riina promenerat till Everts lägenhet och hämtat upp Nelli tillsammans. Därefter föll det sig naturligt att alla tre återvände till det som numera var Gabriels lägenhet. Han ville stanna kvar i detta ögonblick för evigt. Men väckarklockan hade ringt för ett bra tag sedan och Nelli skulle aldrig förlåta dem om de kom för sent till förskolans luciafirande.

Han lirkade sig loss från Riinas armar och Nellis ben och smög ut till köket. Satte på kaffe och dukade fram fil och flingor. Tände ett ljus. Letade upp stämningsfull luciamusik i mobilens spellista och kopplade telefonen till de bärbara högtalarna via bluetooth. När han var färdig hördes små barnfötter tassa ute i hallen. Snart uppenbarade sig Nelli i köket. Hennes hår var rufsigt och kinderna röda efter att ha sovit så tätt intill honom.

God morgon, mitt hjärta, sa Gabriel och lyfte upp sin dotter i famnen. Är du redo för luciatåget idag.

Varje år anordnades ett luciatåg på förskolans lekplats. För att föräldrarna skulle kunna närvara innan jobbet skedde lussandet extra tidigt på morgonen. Nelli skrynklade ihop ansiktet. Såg bekymrad ut.

Jag har inte mitt lucialinne här. Det är hemma hos mamma.

Oroa dig inte. Linnet du hade på dig förra året är kvar här och det bör passa dig fortfarande. Sätt dig och ät din frukost, så går jag och letar reda på det, sa Gabriel.

När han kom tillbaka till köket några minuter senare satt Riina också vid matbordet och sörplade kaffe ur sin gamla kopp.

God morgon, sa hon. Har du sovit gott?

Bättre än på länge, medgav Gabriel. Och du, sov du okej?

Riina gäspade och sträckte på sig.

Som en prinsessa, sa hon.

När de ätit och städat undan frukosten packade de in Nelli i termokläderna och drog på lucialinnet utanpå. Hon såg ut som en stoppad korv. Men det var minus tio grader ute och det skulle dröja flera timmar innan solen gick upp. Gabriel var tvungen att spänna ut luciakronan så att mössan fick plats under.

Framme vid förskolan lämnade de över Nelli till en av fröknarna som tog med henne till klungan av femåringar som redan stod uppradade på ett krokigt led och väntade på att föräldrarna skulle ställa sig i en cirkel och sluta prata.

När mumlet klingade av tog en av fröknarna ton och barnen tågade ut på lekplatsen. Först gick en pojke med kortklippt hår, iklädd vitt nattlinne och luciakrona. Efter honom kom en liten tärna snubblande på linnet som var alldeles för långt. Nelli gick i mitten bredvid en snögubbe. Två av pepparkaksgubbarna råkade i bråk med varandra. För övrigt förlöpte uppträdandet utan några större incidenter. Barnen tragglade sig igenom hela repertoaren som bestod av de vanliga julsångerna som Nu tändas tusen juleljus, Staffan var en stalledräng och Lusselelle. Hela härligheten avslutades med Blinka lilla stjärna och ett stapplande dansnummer. Barnen tog glatt emot föräldrarnas jubel och applåder.

Såg ni mig? sa Nelli lyckligt. Visst var jag bra.

Du var bäst, höll Gabriel med. Jag gillade särskilt den där dansen du gjorde till Blinka lilla stjärna.

Den har jag lärt mig på Tiktok, svarade Nelli stolt.

Både Gabriel och Riina upprepade hur duktig Nelli hade varit. Sedan drack de alkoholfri glögg och smakade på fantasifulla pepparkakor som barnen hade bakat.

Det var fortfarande mörkt och svinkallt ute. Gabriel hackade tänder medan han försökte intressera sig för en diskussion om huruvida förskolan borde ta bort alla bilar och dockor från lekrummet för att uppmuntra till genusneutrala lekar. Innan gruppen nått konsensus klappade förskolans rektor i händerna. Äntligen fick föräldrarna krama om sina barn och åka till jobbet.

Jag kör dig, sa Gabriel till Riina.

Det behöver du inte göra. Det blir en omväg för dig och bussen går ju precis här utanför.

Det är inget besvär alls. Snälla, låt mig få köra dig till jobbet.

När de satt sig i bilen vred han upp värmen till max och väntade på att de andra föräldrarna skulle lämna parkeringen innan han backade ut bilen och körde mot centrum. Man kunde inte vara nog försiktig när man körde en Jaguar. Enligt statistiken sker de flesta trafikolyckor på parkeringsplatser när stressade bilister försöker parkera eller backa ut. Gabriel ville för allt i världen inte riskera att utsätta sin högt värderade bil för repor eller bucklor.

De åkte under behaglig tystnad medan Gabriel körde den välbekanta rutten från förskolan till Riinas arbetsplats. Han hade ofta kört henne till jobbet på morgonen på den gamla goda tiden då de bodde tillsammans alla dagar i veckan, bara för att få