Det lider mot jul (del 1)

By Sara Önnebo

Julen närmar sig och vintern har kopplat ett rejält grepp om Österbotten. Poliserna Gisela Forsell och Linus Mikkola åker genom ett snötäckt landskap för att undersöka en olycksbådande lapp som sitter på dörren till ett ödsligt hus i utkanten av det lilla samhället Tulisaari. Meddelandet på lappen lyder: “Ring polisen! Vi är alla döda.”

När Gisela och Linus tar sig in i huset hittar de tre lik och en medvetslös kvinna.

"Det lider mot jul" är en adventskalender i fyra delar med ett nytt spännande avsnitt varje advent.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Nov 25, 2022
• ISBN: 9789180004985

Book preview

Det lider mot jul

Del 1

Sara Önnebo

Copyright ©: Sara Önnebo 2022

Omslag: Emma Graves

ISBN: 978-91-8000-498-5

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Torsdag, 1 december 2022

TIM

Tim Braun satte ner tekoppen på nattygsbordet vid Ulrikas sida av sängen.

God morgon, älskling, sa han och böjde sig ner för att pussa henne på kinden.

Ulrika hakade handen om Tims nacke och drog ner honom i sängen igen. Kysste honom passionerat.

Jag älskar att du fortfarande väcker mig med en kopp te på morgonen, sa hon och log sömnigt.

Jag älskar dig, svarade Tim och tog sig upp till sittande igen.

Han hade redan duschat och klätt på sig. Hade egentligen inte tid att sitta här med Ulrika, men han kunde inte slita sig från henne. Han var fortfarande så där löjligt nyförälskad.

Har du funderat något mer på vad du vill göra på vår ettårsdag? frågade han.

Vi skulle kunna ta färjan till Umeå och bo över på hotell. Eller åka till Helsingfors, sa Ulrika.

Båda förslagen är bra. Jag ska undersöka om det finns några bra deals nu i december.

Ulrika sörplade sitt te fundersamt.

Åland är mysigt på vintern. Det kanske kunde vara något. Vi kan boka in oss på en spa-helg i Mariehamn.

Dina gamla hemtrakter? sa Tim förvånat. Jag trodde inte du ville återvända dit.

Det är kanske dags att lägga gammalt groll år sidan, sa Ulrika.

Tim kysste henne igen och slet sig från den varma sängen. Om han inte gav sig av nu skulle han bli sen till jobbet.

Jag måste rusa. Annars missar jag uppstartsmötet med teamet från huvudkontoret. Vill du fortfarande träffas på lunchen? Eller tänker du passa på att sova hela dagen nu när du är ledig?

Jag hinner med en rejäl sovmorgon innan det är dags att äta lunch. Vi kan ses på det vanliga stället klockan tolv, sa Ulrika och sjönk ner under täcket igen.

Hon log stort när hon såg Tims hungriga blickar på henne.

Sedan mulnade hennes ansikte.

Hur ska vi göra ikväll då?

Tims mage knöt ihop sig. Under hela veckan hade han försökt låta bli att tänka på kvällens mystiska träff.

Jag antar att vi måste gå.

Kan vi inte bara strunta i det? sa Ulrika bedjande.

Vågar vi det?

Tim såg forskande på Ulrika. Allt han kunde se i hennes ansikte var ren och skär skräck.

Han ville inte lämna henne ensam när hon såg så sårbar ut men han var redan försenad.

Jag måste verkligen gå nu, älskling, sa Tim och tittade olyckligt på Ulrika. Klockan tycktes ha hoppat fram flera minuter sedan sist han tittade på den. Försök att inte oroa dig för mycket. Allt kommer att bli bra. Jag lovar.

Innan Tim lämnade lägenheten tog han en sista titt på sig själv i hallspegeln. Drog fingrarna genom de mörka lockarna och tryckte glasögonen på plats. När han stängt ytterdörren efter sig och skyndade nerför trapporna två steg i taget hade han en stor klump i magen.

Utanför dörren slog kylan emot honom som en käftsmäll. Tim drog upp kragen på jackan. Han skulle nog aldrig vänja sig vid de kalla vintrarna i Finland. Eller mörkret för den delen. Bäst att gå fort så att han fick upp värmen i kroppen innan han frös ihjäl. Stora snövallar kantade trottoarerna och på vissa ställen hade vägen blivit så smal att endast en bil i taget kunde passera. Snöröjarna arbetade för fullt med att köra bort all snö som bara fortsatte att falla från skyn. Många bilar hade blivit begravda i de stora snömassorna. Endast översta delen av taken stack upp. Bilarnas ägare skulle ha ett väldigt sjå med att gräva fram dem ur snödrivorna.

Efter några kvarter lyckades Tim trycka undan oron han kände inför kvällen. I stället återupptogs hans tankar av planer på hur han kunde göra hans och Ulrikas ettårsdag speciell. Han hade redan bestämt sig för att han skulle fria till Ulrika, så han ville att hela helgen skulle vara minnesvärd. Aldrig förut hade Tim träffat en kvinna som Ulrika. Inte någon som var intresserad av honom i alla fall. Hon hade förändrat hans liv. När han sett Ulrika i hotellbaren hade han blivit helt golvad. Hon utstrålade både värme och en kaxighet som var otroligt attraktiv. Med det svartfärgade håret stylat i en slags sexig Elvisfrisyr, stora ringar i öronen och en prickig femtiotalsblus hade hon sin alldeles egna stil. De rödmålade läpparna log ofta och hennes skratt var smittsamt. Tim observerade henne en lång stund i smyg innan han vågade ta kontakt. Kunde knappt tro på sin tur när det visade sig att även hon var intresserad av honom.

Sedan Tim träffade Ulrika hade han inte haft några som helst planer på att återvända till Tyskland. Det enda han saknade från hemlandet var ölen.

Det var endast en kort promenad från Tims och Ulrikas lägenhet på Rådhusgatan till it-firman som Tim arbetade på och idag tog det honom mindre än tio minuter att gå dit. Han gick in genom svängdörrarna och skakade av sig kylan. Hälsade på en av sina kolleger som anlände till jobbet samtidigt och tog hissen upp till femte våningen. På vägen till mötesrummet hämtade han en kaffe från automaten. Slog sig ner på den sista lediga stolen runt det ovala bordet. Lirkade upp mobilen ur fickan. Medan de andra diskuterade det nya projektet googlade Tim på romantiska weekendresor i smyg.

ULRIKA

Dagen gick så otroligt långsamt att Ulrika Lundstedt nästan önskade att hon hade varit på jobbet i stället. Men hon hade gått av ett dubbelt skift kvällen innan och hade en hel del sömn att ta igen. Förmodligen skulle hon ha somnat i baren om hon hade gått in och jobbat idag. I veckan hade hotellet haft en stor konferens med deltagare från hela Norden och alla i personalen hade varit tvungna att ta extra timmar. Som baransvarig hade Ulrika arbetat nästan tjugo timmar i sträck dagen innan och hade inte varit hemma förrän långt efter midnatt. Trots att hon var helt utmattad och att fötterna värkte efter att ha varit på benen i så många timmar hade hon inte kunnat somna om efter det att Tim gått till jobbet. Förmiddagen hade hon tillbringat med att hoppa mellan tv-kanalerna utan att hitta något intressant att titta på som hon inte redan sett flera gånger förut. Det var det som var problemet med att huvudsakligen titta på tv under dagtid. Tablån bestod mest av repriser. Till slut gav hon upp och tittade på ett par avsnitt av en Netflix-serie som hon gillade. En galen seriemördare som lekte katt och råtta med polisen. Knappast ett nytt grepp om genren, fast underhållande.

Just som Ulrika skulle göra sig i ordning för att gå till Tims och hennes vanliga lunchställe på esplanaden ringde Tim och sa att han inte hade tid att ta lunch.

Men jag har en överraskning åt dig som jag tror att du kommer att tycka om, sa han och till och med på telefon kunde Ulrika höra att han log.

Snälla, kan du inte ge mig en ledtråd? bad Ulrika. Du vet att jag inte gillar överraskningar.

Inte sedan hennes pappa hade bjudit ut Ulrika och hennes lillasyster Cecilia på middag på en av Mariehamns finaste restauranger.

Jag har en överraskning åt er, hade han sagt på telefon ett par dagar innan.

Och nog hade Ulrika och Cecilia blivit överraskade när deras pappa berättade att han hade träffat en ny kvinna och att de planerade att gifta sig. Det hade inte ens gått ett år sedan deras mamma gått bort hastigt till följd