Glinderbyn

By Gillis Bergh

I Glinderbyn lever de som på norrländska är lite "eljest". De som vill leva på sitt eget vis, utan näsvisa politiker som hela tiden vill förändra tillvaron till en odräglig myrstack. En by där patroner från Stenrike land icke är önskvärda hur mycket "multum" de än har i fickorna. En by full av positiva Glinderbybor med alla dess karaktärer såsom den sluddrande token Lång-Erik, Skvaller-Maja från Dädesjö, Konstapel Byling, Skrot-Albin och många fler. I boken utspelar sig ett deckardrama utan mord. Dramat får sin upplösning till slut, för den som inte lyckats lösa gåtan lite tidigare. Som huvudpersonen, problemlösare Cedde Ångström gjorde med hjälp av sin logiska list.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 6, 2020
• ISBN: 9789178519361

Gillis Bergh

Jag heter egentligen inte Gillis Bergh, fast det står så på boken. Jag har alltid tyckt om att skriva och berätta utan att stå i rampljuset. Historia, romaner, biografier, skrönikor och fakta och humor. Ofta en blandning av den outtömliga fantasins värld och egen verklighet. Vad som är vad blir fördolt mellan raderna.

Book preview

Glinderbyn

Presentation.

Glinderbyborna (prologen)

Ångström.

Påsarna håller färgen.

Borgemästaren.

Robot-truckarna.

Willes korvkiosk.

Byling och Skvaller-Maja.

Amanda på pensionatet.

Den försvunne gästen.

Lång-Erik.

Från himmel till spik.

Gammelgubben.

En helt vanlig dag på jobbet.

Tyska pengar.

Töcknet.

Wolfgang Ztadtkomensky.

Galvarino.

Söndag.

Patrasket.

Glinderbybladet.

Isländska pannkakor.

Campingen.

Palle Lysmask.

Äkta eller oäkta.

På gärsgårn.

Sådan herre sådan son.

Beige Vauxhall.

En tokig medhjälpare sökes.

Fotografen.

Informationsutbytet.

Surmånsar i Tjureda.

Nöjdingen.

Konstapel Bäng.

Sprängd liga.

Tre cyklar i en. (epilogen)

Impressum

Presentation.

I Glinderbyn lever de som på norrländska är lite eljest. De som vill leva på sitt eget vis, utan näsvisa politiker som hela tiden vill förändra tillvaron till en odräglig myrstack. En by där patroner från Stenrike land icke är önskvärda hur mycket multum de än har i fickorna. En residerad by av mer eller mindre positiva Glinder-bybor av olika karaktärer, såsom den sluddrande token Lång-Erik, Skvaller-Maja från Dädesjö, Konstapel Byling, Skrot-Albin och många fler. I boken utspelar sig ett deckardrama utan mord. Dramat får sin upplösning till slut för den som inte lyckats lösa gåtan lite tidigare. Som huvudpersonen, problemlösare Cedde Ångström gjorde med hjälp av sin logiska list.

Glinderbyn

Skriven av: Gillis Bergh (pseudonym)

Bilder från Pixabay

Glinderbyborna (prologen)

Runt förstugans hörn lyser ett lager av vitt puder upp i den svarta luften. På den isigt blanka gångbanan sprätter grus om blå jympadojor. Trottoaren fylls på med andra skor, som är bättre lämpade i denna kyliga senvinters morgon. Men Ångström, han går i samma spår, med samma dojor året om. Klockan har inte ens klämtat sex. Mot Hermans påsfabrik knallar alla. Till byns enda industri. Herman Stenbergs skapelse, som förr i tiden tillverkade påsar av papp i huvudstaden. Vid denna dåtid gjordes påsarna av många anställda. Fabriken har i nutid flyttat till Glinderby, där mindre anställda i stället tillverkar påsar av plast med hjälp av teknikens underverk. En modernitet som är på gott och ont ska det nog tilläggas. För nu är det maskiner och robotar som samsas i majoritet över människor i lokaler med murade väggar av siporex. Dessa missfoster, som Ångström kallade robotarna för, kan jobba dygnet runt. De går i och för sig sönder ibland men är aldrig sjukskrivna eller föräldralediga. Och inte är de lata och maskar heller, eller anslutna till något fack som bråkar om arbetsmiljö eller löner. Herman Stenberg var så nöjd med den tekniska arbetskraften att han nog skulle vilja att alla anställda vore robotar. Vilket de nog till viss grad ändå var, för se Herman hade pondus han. Alla gjorde som han sa. Eller nästan alla, för att vara helt korrekt. Ångström tillhörde påsfabrikens avdelning för kverulanter. De som ibland gick efter eget huvud, vilket ofta resulterade i att Herman fick ont i sitt huvud när kverulanternas nymodigheter gick på tvärs med hans eget sinne för ekonomi. Påsfabriken gick med vinst, inte tu tal om annat, för Herman var ett geni som hade näsa för vad samhället utanför Glinderby behövde. Vilket fått Glinderbybornas näsor att peka uppåt i stolthet över att ha ett jobb att gå till. Lönen var väl inget att yvas över direkt, men man hankade sig fram som alla andra påsmakare i byn. Bättre än att gå som en påse nötter på socialförsäkringsstöd i alla fall, som Fylle-Sivan gjorde. Hon som efter att bolaget öppnade vid tio snåret brukar sitta på bänken vid parken och hinka sig fram genom livet till ackompanjemang av egna påhittade svärord som osade svavel på Glinderby-dialekt, så att alla som passerar förbi skulle förstå hur eländigt hon själv såg på den tillvaro som inte simmar i vodka. Samma människor kommer, samma människor går. Allt var i regel som vanligt alla dagar i Glinderby.

Ångström.

Cedde var namnet i by och folkmun, vilket har gällt från vaggan till denna stund, när denne Cederic fyllt sjutton vintrar. Men nu fick det allt vara nog med detta, tyckte huvudpersonen själv i fråga. Cederic Ångström inte bara önskar, han kräver att bli titulerad med sitt riktiga namn och inte något barnsligt smeknamn. Just därför har den före detta Cedde låtit trycka upp visitkort som han delar ut till höger och vänster i Glinderbyn. På kortet står det Ångström kort och gott. Förnamnet helt och hållet skippat, då denne underfundige unge man insett att han annars aldrig kommer att bli av med det för honom numera så nesliga smeknamnet Cedde. 

Titeln på kortet är Problemlösare.

Adressen: Slygatan 3. Tel: [phone].

Nederst på kortet kan man läsa följande:

Fixar knep med knåp. Löser alla dina kniviga problem snabbare och billigare än du själv.

Ångström bor, än så länge, kvar i sitt ungdomsrum hos föräldrarna Sture och Britta på Slygatan 3 i Glinderby, som ligger i Danien. Han jobbar visserligen heltid på påsfabriken, men tanken hos denne finurlige filur är att i framtiden kunna jobba med problemlösningar på heltid. Ångström har alltid varit en verbal fixare. Det kan båda föräldrarna intyga på både heder och samvete så ända in i helsefyr.

Men bara verbalt, tillägger de, för Ångströmare i allmänhet, i alla fall de som bor på Slygatan, är mindre händiga än genomsnittet i byn, för att inte säga lika ohändiga som den som har båda tummarna mitt i ena handen. Men man kan vara problemlösare trots ett händigt handicap. Precis som Ångström, som alltid förmår hitta en lösning på alla problem, utan att han för den skull måste vara den som utför handlingen i sig. Praktik inom sitt nytänkta skrå har Ångström under senare tid tillskansat sig på Hermans påsfabrik. Riktiga bravader hade han minsann lyckats med där, som alla kvarstannat i Herman Stenbergs goda minne. Det var också med samma goda minne som Ångström hade sin anställning kvar, för mycket kan man säga om Hermans anlag och lyten, men snäll är han. Ännu snällare är Lundin, som var den som råkade ut för det mesta av Ångströms problemhyss. Bengt Lundin är Hermans högra hand. Den hand som ska fixa tekniken. Den vänstra handen behövde då inte Lundin använda för den skulle fixa affärerna och tillhörde då Herman själv.

Påsarna håller färgen.

Plastpåsens tillkomst börjar i badet, där den färgas i sin helhet i form av en plastmassa som därefter bakas ut i platta formationer av en tänkt plastpåses utsida. Fram och baksida är likadana och svetsas ihop till en påse. Massan från badet räcker till tusentals påsar som likt en outsinlig ström paraderar förbi på rullband. Då är påsens grundfärg klar vilket inte vållade Lundin något större problem, för den färgen hällde han i redan i badet. Värre var det med texten eller loggan på påsarna, oavsett om det skulle stå Konsum eller Supermarked på påsarna sidor. Från tryckpressen, där varje påse fick sin text var det 20 meter rullband fram till valsen där påsarna rullades ihop till en jättelik cylinder med alla de påsar som ingick i varje beställning. Tiden för varje påse från texttryckning till inrullning tog exakt 4 sekunder. Det kunde Lundin lätt konstatera med sitt tidtagarur. Och det var då också den maxtid det fick ta för textfärgen att torka. I annat fall skulle textfärgen smeta ut, eller så fastnade påsarna i varandra. Att få en färg att torka på bara 4 sekunder blev till ett moratorium som snurrat runt i Lundins huvud ända sedan fabriken byggdes i Glinderby för tre månader sedan. En stor variation av färg och tillsatser hade Lundin prövat men utan att nå ett resultat som behagade Herman. Att sänka hastigheten på rullbandet avfärdade Herman å det bestämdaste med uttrycket icke kommersiell nivå. Likaså en lösning med längre rullband vilket skulle fordra en utbyggnad av fabriken. Lundin gnuggade sina geniknölar så att det sved ända in i märgen, men inte hjälpte det mot den svårbemästrade färgen.

Det var då som Ångström kom in i handlingen. Som nyanställd tog det honom bara en dag att komma på lösningen. Blanda färgen med kolhydrat från asiatiska havsalger, sa Ångström åt Lundin, som stirrade förundrat tillbaka mot den verbalt så tvärsäkre Ångström. När Ångström dessutom kunde förklara denna kolhydrats stelningsförmåga var Lundin helt med på noterna. Var Ångström fick idén ifrån begriper inte Lundin än idag, men pläderingen från Ångström lät så pass intressant och övertygande att Lundin beställde varan från Kina. När kolhydraterna anlände började Lundin testa blandningar i olika doser. Och visst fungerade det nya tillsatsmedlet i kombination med färg. Lundins tidtagarur stannade på mindre än två sekunder. Strålande, skrek Lundin rakt ut i fabrikslokalen. Ångström är ett geni, menade Lundin när han delgav Herman resultatet. Kör igång, sa Herman belåtet