Bränt barn skyr elden

By Aage Brandt

Samuel är helt tokig i detektiver. Det är det mest spännande han känner till! Att lösa brott är hans största intresse.
Han kommer från en liten dansk stad, där alla känner alla. Det är i alla fall vad alla tror. Men en dag börjar stölder och bränder att brista ut på olika platser. Det är en serie händelser som ingen kan förklara, speciellt inte polisen Madsen som är satt på fallet. Samtidigt har en ny flyktingförläggning öppnat i staden, något som genast gör alla väldigt misstänkta. Madsen måste nu ta hjälp av Samuel för att lösa alla mystiska brott ...

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 28, 2020
• ISBN: 9788726031270

Book preview

författaren.

Jag bor i Havnsby och är detektivtokig. Du får själv bestämma om du vill kalla mig journalist eller detektiv eller både och, men jag har i varje fall klarat upp en hel del brott av allra värsta slag.

Jag har inte varit ensam om att klara upp dem utan har fått hjälp av Madsen – även om Madsen själv säkert tycker att han har löst brotten med lite hjälp av mig. Men låt honom tro det, för det är ju trots allt Madsens jobb att klara upp brott.

Inte kunde man väl tro att någon skulle begå ett mord i en liten lugn stad som Havnsby?

Madsen trodde det inte den gången han fick nog av att vara polis i huvudstaden och sökte ett lugnt jobb som lantpolis i Havnsby. Här hade han räknat med att sitta och pyssla med att förnya körkort och utfärda pass och för övrigt gå omkring i stan och se om ungarnas cyklar var i ordning.

Madsen blev klokare med tiden …

1

Inget är så bra för potensen som fläskpannkaka, säger Tommy.

Jag antar att det är därför han lagar fläskpannkaka minst en gång i veckan. Han behöver verkligen tanka ordentligt.

Tommy är killen som bor hemma hos morsan, min lillasyster Lilliane och mig. Det har han gjort ända sedan en kväll för några år sedan då morsan tog honom med sig hem från Café Havfruen, där han var i full gång med att slösa bort sin hyra på öl. Då var han ett stort rödhårigt mellanting mellan en irländsk galning och en kvinnotokig sjöman. Sån är han inte längre, för sedan morsan lät honom flytta hem till oss har han lugnat ner sig, jobbar i hamnen och lägger väluppfostrat veckolönen hemma i skrinet bakom tallrikarna i köksskåpet. Om man ska beskriva Tommy nu, så är han ett stort rödhårigt mellanting mellan en irländsk galning och en kvinnotokig hamnarbetare.

Tommy har fyra ömma punkter, som kan tända jubelljuset i hans vattenblå ögon.

1) Min mamma.

2) Sex (och då menar jag allt från slängkyss till det som är förbjudet för alla barn under 85).

3) Min lillasyster Lilliane och (tyvärr också) mig.

4) Min mamma och sex. När Tommy står i köket klädd i undertröja och sina byxor med hängbak och lagar mat åt oss i vår lilla lägenhet en trappa upp, så visslar och sjunger han så man kan tro att han vunnit första pris i livets lyckolotto.

Och det har han kanske.

I dag var det alltså fläskpannkaka igen – och med tanke på nattens ljud från morsans och Tommys sovrum förstod jag också varför. Jag lever som i en bordell, men har bestämt mig för att värdigt finna mig i mitt öde.

Tommy slutade tvärt med sången om en sjöman, som strandar på en ö, där hundra nunnor bor.

– Vitaminerna, Sammy-boy. Jag har ta mig sjutton glömt grönfodret.

Typiskt nog var det min tur att duka den här dagen.

– Vad för grönfoder? frågade jag och satte tillbringare med vatten på bordet.

– Gräslök, gosse. En fläskpannkaka utan gräslök är som en naken kvinna utan …

– Cykelspännen, avslutade jag meningen och suckade trött. Jag visste precis hur det skulle gå. Och mycket riktigt

– Som den prima kille du är sticker du kvickt bort till Konsum och köper en knippa gräslök, va, Sammy-boy?

Tommy blinkade åt mig, som om han just hade gett mig alla tiders erbjudande om en upplevelse för livet.

– Här!

Tommy hade redan fiskat upp en tia ur skrinet och kastat den på bordet. Jag tog den och suckade igen. Att gå till Konsum en eftermiddag strax före stängningsdags har aldrig hört till mitt livs mest oförglömliga upplevelser.

– Kan vi inte klara oss utan gräslök i dag? suckade jag. Nu blandade morsan sig i det hela från sin plats vid symaskinen inne i rummet, där hon sitter hela dagen och syr skjortor, som av färg och mönster att döma måste vara till ett blindinstitut.

– Det är nyttigt med lite grönt på maten, Samuel. Det ska man ha varje dag. Särskilt när man är i växtåldern. Kila nu ner till Konsum.

Tommys fläskpannkaka

Fläsk eller bacon skärs i tärningar och steks i stekpannan (man kan också använda skinka, rökt korv eller vad man har). Två-tre ägg per skaft hälls i stekpannan. Salt, peppar. Rör om alltihop och stek tills det har stelnat. Dekorera med tomater och mycket gräslök. Serveras med rågbröd.

En bra rätt som man kan ha som frukost, lunch, middagsmat eller nattmat.

När man är i växtåldern. Det säger de alltid, när de vill få en att äta något äckligt, mystiskt, kladdigt eller trist.

Men man går ju inte på vad som helst. Jag har en gång läst en intervju med världens längste man. Han var tvåhundrasextiofem centimeter i strumplästen.

– Och vad har du ätit för att bli så lång? frågade intervjuaren.

– Popcorn, svarade världens längste man. Det är faktiskt det enda jag tycker om, så jag har aldrig ätit något annat.

Men, man orkar inte alltid dra fram alla bra argument man har. Jag stoppade tian i fickan och stack bort till Konsum.

I en liten stad som Havnsby händer det skenbarligen inte så mycket.

Skenbarligen alltså!

I själva verket händer det hela tiden en massa saker. Men det händer bakom nedrullade rullgardiner, i vrår och hörn, i hemliga viskande avtal, i skymningen på kärleksstigen, i höet i ladan, i det mörka hörnet på Café Havfruen, i borgmästarens säng, i rektorns bil på den lilla skogsstigen. Överallt kryllar det av hemligheter – i varje fall om man ska tro det man snackar om i de små grupper som samlas kring de tungt lastade kundvagnarna framför hyllorna med extrapriser på tvättmedel, blöjor och påssoppor.

Förr i tiden pratade männen över en sejdel öl, eller kanske fem, borta på värdshuset när arbetet var slut för dagen och kvinnorna pratade över kaffet hos grannkvinnan eller i syföreningen och husmodersföreningen, medan de fina herrarna och damerna småpratade på promenaden hem från kyrkan på söndagsförmiddagarna.

Nu pratar de allesamman i Konsum. Man kan säga att Konsum är vår tids värdshus, kyrka och samlingsplats, där man gör sig av med sin skvallerhistoria och får en ny hårresande med sig hem, bekänner sina synder och får förlåtelse, så att man med lättat samvete och plånbok kan lämna nutidens universaltempel, stans Konsum, och gå hem och sätta sig i soffan framför TV-n och äta och dricka och tiga ihop.

Vi har lärt mycket av TV-n. Vi har lärt oss de nyaste poplåtarna, vi vet allt om bantunegrernas bröllopsritualer, om den sydamerikanska solskalbaggens parningslek – och vi har lärt oss att hyssa på varann och sitta och tiga ihop i timmar. Vilket kulturskred i positiv riktning TV-n är, va? Ska vi inte gratulera varann att vi fått den?

Okej, den eftermiddagen var det konstigt nog tomt framför frysen med extraerbjudande på malet kött och framför hyllorna med rabattpriser på dambindor, pärlsocker, rödkål och familjeschampo.

Då jag rundade den bakersta hyllraden för att gå till kassorna förstod jag varför. Alla kunderna stod och trängdes vid kassa 2. De sträckte på halsen, stod på tå för att se bättre och viskade upphetsat med varann om dagens stora händelse.

En liten familj, en mörk mager man med mustasch, en liten mullig mörk kvinna och deras fem-sexåriga dotter med stora mörka skrämda ögon, stod mitt i klungan av Havnsbybor och försökte göra sig förstådda på bruten danska.

Det måste vara en av familjerna i den nyinrättade flyktingförläggningen i det gamla daghemmet, som hade stått tomt sedan den nya barnsilon byggdes.

Framför den lilla förvirrade utländska familjen stod konsumföreståndare Eskildsen och rotade i den mulliga kvinnans väska med en ilsken rynka mellan ögonen.

När Eskildsen inte fann vad han sökte stack han ner handen i den mörke mannens jackficka. Mannen försökte skjuta undan Eskildsens händer.

– Om jag inte får känna efter kallar jag på polis, sa Eskildsen argt.

Den lilla rädda flickan började gråta och mamman lyfte upp henne och försökte trösta henne.

Den mörke mannen slutade att göra motstånd och lät Eskildsens händer fiska runt i jackan och byxfickorna.

– Ja, ja! sa konsumföreståndaren och det märktes hur det retade honom att han inte hittat några konsumvaror i främlingarnas väskor och fickor. – Ja, ja, ta nu varning av det här. Vi finner oss inte i snatterier i vårt kära gamla Danmark, så mycket ni vet det. Här är vi ordentliga och hederliga människor.

– Icke förstå, sa den mörke mannen och såg sig frågande om i hopen, som långsamt upplöstes för att ställa sig i kö vid kassaapparaterna, besvikna över att främlingarna inte hade avslöjats, för de visste ju att de var opålitliga och tjuvaktiga. I varje fall om man skulle tro den senaste tidens skriverier i Havnsbyposten och Holmsund Tidende.

– Och så får du väl ta mej fan se till att lära dig tala danska, sa allas vår konsumföreståndare, innan han trängde sig fram genom kön och försvann in i lagerlokalen.

– Icke förstå, sa den mörkhyade en gång till och skakade på huvudet, medan han grep tag i kassen med den lilla familjens inköp, klappade sin dotter på kinden, tog sin fru i handen och ledde henne mot utgången.

Icke förstå, var faktiskt vad jag också sa till mig själv på vägen hem. Icke förstå. Jag tyckte det var det enda en ung nykonfirmerad kille på fjorton år kunde säga till sig själv efter att ha sett hur en flock fullvuxna danskar hade uppfört sig i en typisk dansk småstads typiskt danska konsumtempel.

Icke förstå.

2

En sak i taget, säger ett bra gammalt ordspråk. Men då har man inte tänkt på att vi är några stycken som ska hinna göra en massa saker på kort tid och då måste vi göra flera saker på en gång.

Det kan förstås skapa problem. Men – som Tommy säger – ett liv utan problem är som en naken kvinna utan öronvärmare.

Den kvällen skulle jag hinna följande saker, innan jag på mammas rekommendation lade mig i någotsånär vettig tid under täcket, rentvättad och tandkrämsdoftande.

1) Hjälpa