Spelaren

By Gillis Bergh

Denna bok handlar om en livsstil.
Att som Spelaren, regelbundet ägna sig åt spel är inte nödvändigtvis spelberoende.
Inte ens om det är associerat med ett högriskbeteende.

Allting började i spelhålan. För så kallade skolkamraterna Pelles hem. Där veckopengen varje söndag fördelades sinns emellan på poker. Därpå följde utbildning på universitetsnivå i mimikförståelse och informationsförvaltning.
Ett normalt liv byttes övergavs mot ett liv där spelet alltid levde vidare. Karriären ledde vidare till travsportens värld där dobbleriet lockade. Med sin klurighetsförmåga, obändiga envishet och hårt arbete blev Spelaren rik.
Spelar man bank blir man ännu rikare. Förmodligen kan man då tvingas att tillbringa några månader i finkan.
Men en del tycker kanske det är värt det. Hellre bank än pank.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Nov 29, 2018
• ISBN: 9789178517510

Gillis Bergh

Jag heter egentligen inte Gillis Bergh, fast det står så på boken. Jag har alltid tyckt om att skriva och berätta utan att stå i rampljuset. Historia, romaner, biografier, skrönikor och fakta och humor. Ofta en blandning av den outtömliga fantasins värld och egen verklighet. Vad som är vad blir fördolt mellan raderna.

Book preview

pokerfejs.

Korrekturläserskan.

Saft och bullar", ropade Pelle ut mot köket där mor Britta satt framåtlutad på sin stol.

Det får du hämta själv, blev svaret på sonens försök till att få sin beställning serverad.

Britta var som sonen, även hon en kortspelare.

Dock spelade hon inte kortspel med pengar som insats. Nä, minsann, det höll hon sig för god för.

Britta deltog bara i förströelsespel såsom Canasta och Svarte Petter. Fast nu hade hon inte tid med sonen.

Inte med någon annan i familjen heller för hon satt djupt försjunken i en artikel, skriven av en arbetskollega till henne.

Britta var till yrket anställd som korrekturläsare på ortens tidning. Uppgiften bestod i att rätta till alla stav och syftningsfel i manusartiklar innan tryckning.

Snart skulle tidens tand komma att konkurrera ut Brittas yrkesskrå med ordbehandlingsprogram. Men ännu en tid framåt fanns det rättningsuppdrag för Britta att göra innan dataåldern gjorde sitt intåg.

Britta rättade i första hand artiklar som handlade om kultur och samhällsreportage. Det var de ämnena hon var helt insatt i. Men hon blev emellanåt tillfrågad om att hjälpa till med att korrekturläsa annat också. Svårast hade hon för sportartiklar, annars klarade hon det mesta. Och nu hade Britta blivit mer eller mindre beordrad av redaktören att rycka in på sportavdelningen då den ordinarie korrekturläsare där hastigt insjuknat.

Av alla spel var det spelet på scenen som intresserade Britta mest, för att inte säga bara. Gärna teater eller bio, men även musik. Spel i form av sport och idrott i all dess form var Britta fullkomligt ointresserad av.

Vilket fått till följd att hon inte fullt ut förstod innebörden av den skrivna artikel hon nu satt och grunnade över. Ishockeymatch stod det.

Mellan AIK och DIF. Jaha, då är det nog när grabbar skrinnar omkring på is, och med klubba i hand föser en halvrund svart gummikloss framför sig.

Hamnar klossen bakom en målvakt i en nätkasse så hurras det på läktarna.

Så långt var Britta med i artikelhandlingen. Tråkig sport, tyckte hon, precis samma uppfattning som Britta hade om allt annat i idrottsväg också.

AIK och DIF. Det var väl de fåniga beteckningarna på lagen möjligen. Vad förkortningarna betydde hade hon ingen aning om. Just därför visste hon inte var AIK och DIF lokalt hörde hemma. Av artikeln framgick inte annat än att matchen spelats på Hovet.

Eftersom Britta inte kände till att Johanneshovs isstadion i Stockholm kallades för Hovet så antog hon att spellokalen inte ens nödvändigtvis var i Sverige. Artikeln i sig var välformulerad och rättstavad i alla fall. Det hade hon inget att anmärka på. Och nu såg hon att det stod Djurgården på en rad.

Och var Djurgården låg kände hon ju till.

Brittas förnäma slutledningsförmåga sa henne då att det ena laget måste vara från Stockholm.

Överst på artikeln stod rubriken:

SVARTINGARNA VANN MED 5-0.

Att AIK på grund av sin svartvita klubbdräkt fått öknamnet Svartingarna eller De svarta, det hade Britta inte en susning om. Numera kallas ju AIK (allmänna idrottsklubben) för Gnaget, vilket kom till senare, på 80-talet som en följd av att AIK:s dåtida stjärnspelare, Rolf Edberg, gick under öknamnet Råttan. Detta i sin tur på grund av spelarens likhet med en känd fotbollsspelare, som även han fått samma öknamn. Om det var för att båda på något sätt liknade en råtta i ansiktet ska vara osagt.

Rubriken SVARTINGARNA fick i alla fall Britta till att höja på ögonbrynen lite extra. Så nedsättande kan man inte uttrycka sig, tyckte hon.

I sitt oförstånd för allsköns sporter var hon nu helt på det klara med att artikeln var ett refererat av en ishockeymatch mellan Djurgårdens idrottsförening från Stockholm och något afrikanskt lag.

Britta klurade helt själv ut att beteckningen AIK sannolikt betydde Afrika idrottsklubb.

Britta beslöt sig för att korrekturförändra själva rubriken till denna artikel som senare skulle komma att tryckas på tidningens första sportsida.

Hon funderade lite på att byta SVARTINGARNA mot ordet AFRIKANERNA, men avstod eftersom man på denna tid inte så ofta använde ordet Afrikaner.

Britta bestämde sig till slut för rubriken:

NEGRERNA VANN MED 5-0.

Under all välmening från Brittas sida naturligtvis och absolut efter bästa förmåga. Nu ska man ha i minnet att på denna tid var ett begrepp som NEGRERNA fullt acceptabelt. I alla fall i den vita världen. Och åtminstone för oss som minns de uppradade negerbollarna innanför konditoriets glasdisk, eller då vi på lördagseftermiddagen sprang till kvarterets godiskiosk och handlade de salta lakritsnegrerna för vår veckopeng.

Ändå kan man med fog anta att den för tidningen ansvarige utgivaren förmodligen inte blev nämnvärt imponerad av Brittas korrekturinsats denna söndag.

Mörk och dubbelmörk.

Ingen tidspillan, utropade Pelle. Fem sista".

Med vilket han menade att bara fem potter återstod att spela om. Nu skulle det mörkas.

Vilket i pokerterm inte har med skymning att göra eller att något ser illa ut.

Mörk betyder att spelaren som sitter efter givaren har möjlighet att lägga en summa motsvarande dubbel ant och därmed tvingar de andra att göra likadant. Dessutom förskaffar sig Mörkaren rätten att ta betalt innan köpet av fler kort. För att trissa upp spänningen ytterligare förutsattes nu att även att den som satt vid bordet efter Mörkaren dubblade mörken.

Dubbelmörk innebär att även spelaren efter Mörkaren förskaffar sig förmånen att ta mer betalt.

I ljuset av taklampan kan man då skönja två spelare som blivit upphöjda till förste Mörkare och andre Mörkare. I övrigt såg alla spelare vid bordet ljust på tillvaron. Berra var den som skulle ge och anta en krona. Förste Mörkare som var Pelle mörkade med två kronor och andre Mörkare som var Edvard mörkade dubbelt. Det vill säga med 4 kronor.

Att man mörkar innebär ju inte att man automatiskt har bättre kort än övriga.

Så läget för de andra var ju inte nattsvart ändå.

Nu gav Berra ut fem kort till var och en. Göran och Gillis fick skräp eller lankor. Eller med andra ord dåliga kort helt enkelt. De slängde sig båda som det kallas när man väljer att utgå ur spelet.

Berra var nu först att bestämma sig för om han skulle vara med och köpa nya kort. Kostade 4 kronor för honom i så fall. Berra fick två par i given och det måste han ju gå med på. Kan ju köpa in en kåk, tänkte Berra och satsade de 4 kronorna. Pelle fick tre tvåor på given. Triss alltså. Mycket bra, tyckte Pelle och langade in de 2 enkronor som fattades honom. Nu var alla uppe i samma nivå på insatser.

Innan köpet av fler kort så fick de som mörkat en möjlighet att ta betalt. För den som ville förstås i tur och ordning. Pelle först. Jag vill ta betalt, sa