Sista chansen

By Bengt-Åke Cras

Lars-Erik "Sotarn" Richardsson spelar hockey. Han är riktigt duktig på sin sport. Han är så pass bra att hockeylaget Malmhammar är beroende av honom för att vinna. Han är den stora stjärnan och utan honom funkar ingenting. Laget har en ny tränare. Han kallas "Säcken". Han är grinig och tycker att laget är alldeles för dåligt. Ingen duger. Inte ens Lars-Erik."Säcken" gnäller som mest på Lars-Erik. Lars-Erik tar illa upp. Varför klagar "Säcken" på honom hela tiden? Ingen annan får så mycket skäll och Lars-Erik är ju bäst i laget.Lars-Erik påverkas av att konstant få höra hur dålig han är. Det går så långt att det även går ut över hans privatliv. Han måste rycka upp sig, annars kommer allt skita sig. Han får helt enkelt en sista chans."Sista chansen" är en lättläst bok som tidigare publicerats i serien "Lätt att läsa".-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 22, 2023
• ISBN: 9788728405871

Book preview

Bengt-Åke Cras

Sista chansen

SAGA Kids

Sista chansen

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 1999, 2023 Bengt-Åke Cras och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728405871

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

DEN NYE TRÄNAREN

Det var nervöst i Malmhammars IS, MIS,

omklädningsrum.

Spelarna i hockeylaget väntade spänt

på sin nye tränare.

I fyra år hade Kalle Eriksson tränat dem,

men den här säsongen hade börjat uselt.

MIS låg näst sist i serien efter tre matcher.

Då fick Kalle Eriksson sparken.

Han fick sluta.

I kväll skulle den nye tränaren komma.

Centern Lars-Erik Rickardson

snörde på sig skridskorna.

Han kallades för Sotarn.

Sotarn hade tagit en plats i A-laget

redan som 16-åring.

I sin första match gjorde han tre mål.

Många trodde att Sotarn

skulle bli Sveriges nya hockeystjärna.

Så hade det inte blivit.

På sätt och vis var det Sotarns eget fel.

För att bli riktigt bra måste man träna hårt.

Sotarn älskade att spela ishockey

men hatade att träna.

Och så blev han utvisad lite väl ofta.

– Det är morfars fel, brukade Sotarn säga.

Sotarns föräldrar och fem bröder

hade alla blå ögon och ljust hår.

Sotarn var svarthårig och brunögd

som sin italienske morfar.

Det var därför han kallades för Sotarn.

Tyvärr hade han också samma dåliga humör

som sin morfar.

När Sotarn blev arg visade han det.

Därför blev han ofta utvisad.

Plötsligt steg en ung man in

i omklädningsrummet.

Han var kortväxt och smal

med snaggat ljust hår och isblå blick.

– Det är jag som är Hasse Sellinder, sa han.

Jag är er nye tränare.

Hasse Sellinder skakade hand med alla spelare.

Alla spelare hälsade på honom.

Sellinder log inte. Inte en enda gång.

– Du lär vara Malmhammars målgörare,

sa han till Sotarn.

Varför lät Sellinder så elak? undrade Sotarn.

Var det fel att göra mål?

– Du gillar att köra solo, sa Sellinder.

Du vill gärna visa dig duktig själv

utan att tänka på laget.

I mitt lag måste man samarbeta.

Alla ska jobba tillsammans. Är det uppfattat?

Han fortsatte:

– Vårt mål är Elitserien.

I år ska vi vinna division 2.

Nästa år tar vi hem division 1.

Sedan är vi i Elitserien.

Omöjligt, tänkte Sotarn. Hur ska det gå till?

I laget fanns inga storstjärnor.

MIS var en fattig klubb,

som inte hade råd att köpa spelare.

Spelarna fick inte ens någon lön.

Alla hade vanliga jobb på dagarna.

Som liten drömde Sotarn om att bli proffs.

Han ville spela ishockey hela dagarna.

Han ville tjäna mycket pengar,

helst i USA eller Kanada.

Nu var Sotarn 22 år och struntade i att bli proffs.

Han trivdes bra i Malmhammar,

så länge han fick jobba på dagarna

och spela ishockey på fritiden.

Hockey kunde han inte vara utan.

Ishockey var hans liv.

Sellinders första träning blev den värsta

som spelarna varit med om.

I två timmar pinade Sellinder

nästan livet ur dem.

Spelarna skulle åka ikapp

och bära en kamrat