Håll nollan, Janne

By Pirkko Talvio

Janne är med i ishockeylaget Tigrarna. Han är målvakt och det är inte så lätt som man hade kunnat tro! Janne får inte bli rädd när den stenhårda pucken kommer farande, och han får verkligen inte släppa in några mål! Men det är svårt och när det är dags för match är Janne nervös. Kan han klara att hålla nollan? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 6, 2021
• ISBN: 9788726538892

Book preview

språkbruk.

Tjugofemman

Av allt att döma hade Tigrarnas juniorer haft ett uppfriskande jullov. Alla tycktes sprudla av iver. Oväsendet i omklädningsrummet var öronbedövande. Janne drog och slet i sin nya tröja och försökte vrida ärmarna rätt.

– Den gick ju på, sa Enska – eller Eero Rinnepää, Tigrarnas tränare och tejpade ännu ett varv runt bladet på den nya målvaktsklubban. Han drog av tejpen och räckte klubban till Janne. – Vi ska såga av skaftet en bit efter träningen, sa han.– Hur känns skridskorna?

Janne reste sig upp, flyttade över kroppstyngden från det ena benet till det andra, knep med tårna. Målvaktsskridskorna både kändes och såg konstiga ut. Men de var inte för små och inte för stora heller, bara egendomligt klumpiga och låga.

– Dom är bra, sa han.

Enska nickade. – Fint. Henri kan visa dig hur remmarna ska fästas. Henri, Tigrarnas förstemålvakt, kom klampande med sin klubba i handen. Hans kinder glödde och den ljusa luggen var klibbig av svett, innan han ens hunnit ut på isen.

– Det är jobbigt att kränga på sig målvaktsriggen, stönade han. – Men man vänjer sig. Dom där gamla benskydden är nog lite tunga.

Lite tunga! De vägde minst hundra kilo och var försedda med en gruvlig massa remmar – och till råga på allt hade någon lagat dem med röda skinnlappar.

Sedan alla remmar dragits åt lagom hårt, gick Henri bakom Janne och nästan skuffade ut honom på den svarta gummimattan som ledde till ishallen.

– Gå nu inte och ramla baklänges på en gång, sa Henri när de hunnit till närmsta sargporten. – Håll balansen… Men Janne hade redan tagit sats och kommit ikapp de andra Tigrarna som åkte runt rinken. Framför honom åkte Miska Repo och framför Miska, Sami Riesto. Henri körde om alla tre.

I kurvan vände Miska om och började cirkla baklänges.

Janne försökte göra likadant. Skridskorna slant, han vacklade till och var nära att törna mot sargen. Det var verkligen besvärligt att åka skridskor i den här munderingen. Men man skulle nog vänja sig. Det var man tvungen till om man ville bli målvakt. Janne höll klubban i ett fast grepp och försökte öka farten, men avståndet till Miska bara växte och växte. Snart blev han varvad av de första i kön. – Ta fatt mig om du kan, retades Teemu och cirklade runt Janne ett par gånger innan han fortsatte framåt.

Janne låtsades inte höra honom. Nu var det väl ingen konst för Teemu, men hade han glömt vem som varit snabbast i provet i höstas?

Repe, Tigrarnas andre tränare, blåste i sin visselpipa. Tigrarna samlades runt honom.

– Dom blå och dom gula i den här änden, röda och gröna hos Enska. Passningar och anfall under utnyttjande av hela banan…

Janne spratt till. Femton, hans eget nummer! En av de röda som just nu åkte tvärs över banan, hade hans gamla tröja på sig. Och bredvid… nej, det kunde inte vara sant. Mauri? Naturligtvis inte. Mauri hade slutat med hockey. Kanske för gott.

– Vakna, Janne.

Repe knuffade honom mot målet. Masa dig iväg till kassen och värm upp lite. Snart ska du fä se på puckar.

Det blev en massa puckar. Vinande, studsande, glidande tog sig största delen förbi honom hur han än bar sig åt. Och varje gång jublade spelaren högljutt och fäktade med armarna som om det gällt ett avgörande mål i en guldmatch. Som Miska till exempel. Och Mikko. Var det nödvändigt att luras och finta, då en annan ännu inte behärskade målvaktsspelet ordentligt? Men strunt i det.

Janne rätade på ryggen och såg över planen. Från det här hållet såg den annorlunda ut. Större. Nu stod han alltså