Farliga piller

By Thomas Brylla

Kompisarna Jesper och Klemens är oskiljaktiga. De träffas varje dag och gör det mesta ihop. I lilla Billinge finns det inte så mycket att hitta på utöver att idrotta. Idrotten är jätteviktig för dem båda, men Klemens lyckas nästan alltid bättre. För Jesper är det svårare och han intresserar sig betydligt mer för läsning och datorer. På senaste har det dessutom dykt upp något nytt och spännande i killarnas liv – tjejer. De är både läskiga och lockande på samma gång.För det mesta rullar allt på i Billinge utan större problem. Men så dyker det med jämna mellanrum upp en röd Mitsubishi ...-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jun 28, 2023
• ISBN: 9788727027005

Book preview

Thomas Brylla

Farliga piller

SAGA Egmont

Farliga piller

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2000, 2023 Thomas Brylla och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727027005

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Kapitel 1

– spela! spela mej då, för fan!

Klemens hörde mycket väl den ilskna och upphetsade rösten. I ögonvrån såg han också något rött och förstod att Andreas fanns någonstans framför mål.

Klemens hade dock fått upp farten, och den lilla ihåliga plastbollen satt som fastklistrad vid hans klubba. Den förste motståndaren hade han dribblat bort, och näste hade han passerat genom att stöta bollen förbi honom och sedan hoppa över den utsträckta klubban.

Den storvuxne och fruktade backen kom rusande mot Klemens. Han kröp i hop och drog med klubban åt sidorna som om han ville locka Klemens till sig. Kom till mej, Klemens lille! Här är varmt och gott. Kom till mej!

Klemens låtsades som ingenting. Tvärstannade och vek kroppen åt sidan, samtidigt som han drog bollen fram och tillbaka. Hans fint gick hem. Den store backen hade följt med Klemens kroppsrörelse men hade inte alls samma balans och smidighet som Klemens.

När denne blixtsnabbt och med bollen fastnitad vid klubban vek åt andra hållet, tappade backen helt enkelt fotfästet och dråsade med ett brak i golvet.

Applåder, tjut och skrattsalvor blev reaktionen både från läktaren och avbytarbänken, men Klemens hörde det knappt. Han hade upptäckt en lucka hos målvakten och drog i väg ett snabbt skott.

Luckan som Klemens sett var stor och rejäl, och han var helt säker på att göra mål. Skottet kom också snabbt, och han väntade sig att få se nätet rassla mellan målvaktens axel och ribban.

Men det blev inget rassel! Skottet var hårt och kom snabbt, men den lilla plastbollen steg alltför snabbt och svischade över både målet och sargen bakom.

Andreas dunkade ilsket klubban i golvet:

– Varför kan du inte passa? Jag var ju helt ren framför mål. Jag hade pytsat hur enkelt som helst.

– Vad då ren? Jag hade ju kanonläge själv.

– Du är så jävla målsugen.

– Du då!

Medan Andreas och Klemens skällde för fullt på varandra, tog en gul-svart örtunaspelare bollen bakom målet och satte den snabbt i spel.

Varningsropen från Billinges målvakt var desperata:

– Backa, killar! Stå inte och tjafsa utan jobba hem nu!

Men det var för sent. De gul-svarta hade snabbt ställt om till anfallsspel, och de röd-vita som skulle försvara sig var i hopplöst underläge. Ett par snabba passningar, och sedan rasslade det till bakom Joel Rydin i Billinges mål. I stället för att kvittera Örtunas ledning till 3-3 hade nu Billinge hamnat i underläge med 4-2.

– Billinge byter!

Kapitel 2

fem fräscha spelare hoppade över sargen och sprang med spänstiga steg in på planen. De fem som kom för att vila gick med betydligt tyngre steg. De hängde med huvudena men orkade i alla fall uppmuntra sina lagkamrater.

– Kom igen nu! Vi tar dom! Dom går ju på knäna! Järnet, killar!

De fem som gick in på planen svarade inte men nickade och mötte kamraternas handflator med sina egna.

Bredvid stolarna, där avbytarna satt, vankade Billinges coach fram och tillbaka. Det var i och för sig inget märkligt. Alla coacher vankar. Fram och tillbaka. Och skriver ner saker i ett litet block. Och skäller. Och uppmuntrar. Och vankar.

Det ovanliga med Billinges coach, Jesper Stagnedal, var att han var lika gammal som spelarna. Eller rättare sagt lika ung. Jesper var bara tretton år, och hans kompisar spelade i laget.

jesper och klemens var oskiljaktiga vänner. Det mesta delade de och deltog tillsammans i. Idrott var det största intresset, och det fanns inte många sporter som de inte försökt sig på.

Det fanns egentligen bara ett krux. Klemens lyckades nästan alltid. Det visade sig att han hade fallenhet för det mesta, som han prövat på. Ledarna var saliga, och alla försökte att locka honom just till den sport som de höll på med.

Klemens var påfallande välbyggd. Han tillhörde inte de längsta i klassen men heller inte de kortaste. Flera års flitigt idrottande och rörlighet hade givit honom en stark och smidig kropp. Hellre än att sitta med en bok eller vid ett dataspel hade han nästan alltid varit i gång och det var hans vältränade kropp ett bevis för.

Med Jesper var det precis tvärtom. Han älskade att läsa, och ibland hade det hänt att han tillbringat en hel dag i sängen med en bok. På senare tid hade också hans stora dataintresse ökat, och nu var det framför datorn som han tillbringade sin mesta tid.

Till skillnad mot Klemens hade Jesper långt i från någon idrottskropp. Man kunde inte säga att han var tjock, men det fanns något plufsigt över honom. Han bar som ett litet lager av uppjäst deg på armar och ben. Vid midjan fanns mer än antydan till valkar.

Detta var förmodligen en orsak till att han inte lyckades på samma sätt som Klemens inom idrotten. Intresset var det sannerligen inget fel på. Han var minst lika intresserad som Klemens om inte mer.

Det fanns ledare inom Billinge IF som såg problemet och också gjorde något åt det. Peter Ejefors, som både var klubbledare och pojkarnas gympalärare, hade sakta men säkert lotsat över Jesper till en ledarroll. Med en skicklig uppläggning kunde han vara med i laget som spelare, samtidigt som han på sikt slussades in som ledare.

I innebandyn brukade Jesper vara andremålvakt, men det hände också att han fanns med bland ledarna. Vanligtvis var det två föräldrar, som fungerade som ledare för laget. Det var dels Jespers pappa Stig och dels Kristoffer Anderssons pappa.

Till den viktiga och prestigeladdade matchen mot Örtuna SK saknades plötsligt båda två. Kristoffers pappa var bortrest, och Jespers pappa hade hastigt drabbats av ett svårartat ryggskott och kunde omöjligt ställa upp.

Peter bestämde raskt att Jesper ensam skulle ha coachansvaret. Jesper hann aldrig bli nervös, och de jämngamla spelarna hann varken reagera eller ha synpunkter.

Kapitel 3

klemens satt framåt böjd och pustade ut. Han hade tagit av sig det vita pannbandet med den röda reklamtexten för ICA-Axel. Svettdropparna lämnade en efter en hans panna och det mörka håret som föll ut i en våg på vardera sidan om mittbenan.

Han grep en handduk och gned den några gånger över ansiktet. När han slängt ifrån sig den, tog han en plastflaska och sprutade in den gulaktiga drycken i munnen.

Otåligt slog han klubban i golvet och såg samtidigt på Jesper. Denne tog dock ingen notis om Klemens utan stod lutad över några spelare och pratade. Då och då vände han sig mot planen och visade något genom att peka.

På andra sidan fanns läktaren. En rad träbänkar som klättrade från golvet ända upp till taket. Ganska många åskådare hade kommit för att se Billinge IF möta storebror Örtuna SK.

Örtuna var den stora staden med domkyrka, medeltidsborg, läroverk och nöjesliv. Två mil utanför Örtuna låg det lilla samhället Billinge. Där kände alla varandra, vilket var både på gott och ont. Barn och ungdomar trivdes bra. Men när man kommit upp i tonåren, blev locktonerna från Örtuna allt starkare. Det fanns helt enkelt inget att göra i Billinge.

Det vill säga, om man inte var intresserad av idrott. Det fanns ett brett utbud av idrott, och de flesta unga höll på med någon form av sport.

Nu när Billinge IF mötte Örtuna SK i pojklagsmatch i innebandy, var intresset stort. Många hade kommit för att titta. Några inne från Örtuna men de allra flesta från Billinge. Det var en hård kamp både på planen och på läktaren.

klemens kunde inte låta bli att le, där han satt. Jespers annars så bleka hy hade fått vika undan för en högröd ansiktsfärg. Man brukade tala om rosor på kinden. Här var det snarare fråga om en hel blomsteraffär.

Det ljusa håret, som brukade hänga spikrakt i en frisyr, och som Jesper mycket stolt kallade pottklippning, var nu rufsigt och bångstyrigt.

Det var lätt att se, att Jesper gick upp i sin roll som ansvarig coach. Han gestikulerade, och hela hans kropp verkade gunga med, när han talade.

Det var dock inget ovanligt, när det gällde Jesper. Skulle han göra något, gick han in för det med all sin kraft. Det spelade ingen roll, vad det gällde. Allt som han gav sig i kast med var det allra viktigaste just då.

klemens skulle aldrig glömma vad Jesper betytt för honom, när han kom till Billinge. Och inte kände en endaste person.

Skilsmässan mellan Klemens mamma och pappa hade inte kommit direkt överraskande. De var så olika som någonsin två människor kunde vara, och bråk och uppslitande gräl hörde till vardagen lika mycket som att sova, äta och gå på toa.

Ändå blev Klemens förtvivlad, när han fick reda på det. Innerst inne förstod han, att det var det enda rätta, men det var så definitivt på något sätt. Och själva ordet skilsmässa var också skrämmande i sig. Det värsta var att Klemens tyckte så mycket om dem båda två. Lika mycket – men på olika sätt.

Att Klemens skulle bo hos pappa stod tidigt klart. Mamma hade inte kämpat emot eller protesterat särskilt mycket. Hon hade fullt upp med att ta igen alla förlorade år, som hon uttryckte det. Och det gjorde hon ordentligt. Enligt pappa genom att hänga på olika restauranger och släpa hem en massa karlar.

Klemens hade alltså deppat, men det var inte förrän pappa förklarat att de skulle flytta som det blev en ordentlig kris i hans liv. Totalkris. Flytta. Från stan. Lämna alla kompisar. Skolan. Idrottsföreningen.

Och flytta till landet. Till en liten bonnhåla. Två mil till närmaste stad.

Det hjälpte inte att pappa förklarat att Billinge var känt för sin idrott, inte minst för ungdomar.

För Klemens hade det varit helt tröstlöst. De sista veckorna före flytten hade det varit helt tomt inom honom. Hans kompisar talade aldrig om flytten, men själv var han som en bomb, som när som helst skulle detonera.

När sedan Klemens kommit till Billinge, gick det ju bara inte att erkänna att det var fint. Han hade bestämt sig för att inte trivas. Deras lilla hus hade charm, och Klemens rum hade den läckraste utsikt mot en hage och ett skogsparti. Han hade fallit direkt för det, men det behövde ju inte pappa få veta.

Och alla killar och tjejer i Billinge var töntar. Det hade han också bestämt. Hans kompisar var kvar hemma och inte i den här bonnhålan. Så var det.

Klemens hade inte vistats många timmar i Billinge, förrän han stötte på Jesper. Trots att han försökt att vara avvisande, var det omöjligt att inte tycka om honom. De fick en ganska omedelbar kontakt, och det blev upptakten till en stark och tålig vänskap.

De hade alltid