Anton, jag gillar dig!

By Peter Pohl

"Jag trodde ni var bästa vänner, du å Anton?""Det trodde jag också."Anton är bättre än någon annan på fotboll, och samtidigt är han alltid snäll och en jättebra kompis. Men det är något som är konstigt med honom. Hans föräldrar kommer aldrig och hämtar honom efter fotbollsträningen, han får vara ute hur sent han vill och han behöver aldrig ringa hem för att berätta var han är. Anton kommer gärna på besök, men det är ingen som någonsin varit hemma hos honom. Det är som att han försöker dölja något, men vad skulle det vara? En dag är Anton plötsligt försvunnen och frågorna blir bara fler. Vad är det som hänt och vem är Anton, egentligen? "Anton, jag gillar dig!" är en varm och realistisk berättelse om vänskap och stora hemligheter.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 3, 2023
• ISBN: 9788728543160

Book preview

Peter Pohl

Anton, jag gillar dig!

SAGA Kids

Anton, jag gillar dig!

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright ©2008, 2022 Peter Pohl och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728543160

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

1

H ur ska jag beskriva dig så att det går att förstå mig? Eller jag menar: så att det går att förstå dig? Hur du ser ut – är det viktigast? Längd och vikt, färg på ögon (mörkblå) och hår (som brons) och så vidare – är det något som skulle få någon enda att förstå dig? Förresten vet jag inte din längd och vikt.

Du är starkast i klassen, vår klass, klass 4B. Du kan hänga i en krokig arm hur länge som helst. Åtminstone längre än en minut, det har vi tagit tid på. Ingen annan orkade så länge. Du spelar fotboll som en gud. Eller om man ska vara mera lagom: som Zlatans son som har ärvt bollsinnet. Du är förresten född den tredje oktober också, fast inte 1981 som Zlatan, utan för tio år sedan. Det vet jag för vi hurrade för dig på din födelsedag förra veckan. Du springer fort också. Det måste man kunna när bollen rullar.

Ja, jag fattar hur det här låter. Den som hör mig måste tro att jag gillar dig därför att du är så stark och bollsinnig och snabb. Men det är inte därför. Nej, det är mera själva stilen. Och så är du en bra kompis också. Hjälper till här och hjälper till där. Och aldrig något skrytsnack. Du släpper taget kring stången efter en minut och tre sekunder, sträcker lite på armen, ser dig omkring och rycker på axlarna. Sedan berömmer du Jonne, när hans arm raknar efter 44 sekunder: Skitbra! Du är ju så tung, ju.

Jaha, då vet jag i alla fall det: Jonne är tyngre än du. Som om man inte hade fattat det förut; han är ju bra mycket längre. Men den som varken har sett dig eller Jonne, hur ska den kunna fatta något?

Det är, som sagt, inte för att du spelar fotboll så bra som jag gillar dig. Man kan inte gilla någon för en sån sak. Man kan beundra stilen. Man tror att med den vinkeln på kroppen måste du falla, men du faller inte; du lutar plötsligt åt andra hållet och motspelaren är bortlurad. Man tror att du bara har två ben, men så visar det sig att du måste ha haft fyra, hur skulle det annars ha gått till?

Man kan gå ner till sjön och titta någon dag när det blåser. Vågorna går inte åt samma håll allihop, utan det är lite olika. Man följer någon av dem med blicken, och ser hur den tar sig fram mellan och genom de andra utan att störa dem eller själv hindras. Det är du, Anton! Eller titta på lövet som ligger och guppar på vågorna. Det ligger kvar där det ligger hur vågorna än far. Vågorna far alltså inte. Det som ser ut som farande vågor är i faktiskt bara vattnet som bildar berg och dalar, stiger och sjunker, men själv inte alls flyttar sig med vinden. Det är du, det också. Nästan orörlig på något vis och samtidigt högsta fart åt ett eget håll.

Fast ett fel har du: du ser egentligen inte oss vanliga. Blicken sveper som en blå stråle när du vrider på huvudet, men ögonen stannar aldrig hos någon. Trots allt är det kanske inget bevis på något fel hos dig? Du vet ju att vi finns där, alla. Ingen behöver särskilt spanas in.

Nu kan förstås den som hör mig tro att du struntar i oss andra, men så är det inte. När Anki ramlade var du där och lyfte upp henne, blåste på de skrapade händerna och kramade henne så att hon slutade gråta. Ja, vilken tjej skulle inte sluta gråta om Anton kramade henne? Ändå har ingen påstått att du är särskilt kär i Anki, några sådana tecken har vi inte sett. Du är nog inte den sorten som blir kär. Hon gjorde sig illa och du tröstade henne, det var allt.

Äsch, jag svamlar. Jag försöker beskriva dig så att det ska gå att förstå. Den som hör mig får nog inte ut något utan tycker väl bara att jag är dum. De antyder något åt det hållet där hemma.

Ingen är så där perfekt, säger pappa. Du säger att han inte ser dej. Det låter inte alls trevligt, tycker jag.

Du har arton andra klasskompisar att vara med, säger mamma. Varför just en som är såld på fotboll?

Arton andra, det stämmer. Vi är elva killar och nio tjejer i 4B. So what? Bara en av dem är du. Du är vågen som vandrar sin egen väg genom vårt skvalp. Snuddar vid någon och går vidare, utan att märka hur det brändes där du snuddade. Det låter inte alls trevligt, tycker pappa.

Han fattar inget.

2

I dag är det idrottsdag. MSM, det vill säga MellanStadie-Mästerskapen, i friidrott och i fotboll. Må bästa klass vinna, åtminstone bästa av 4A, B, C, D. Varje klass ska möta de andra i en två gånger femton-match. Det är konstigt: alla fyra klasserna spelar tre matcher var, men ändå blir det bara sex matcher totalt. Vi, 4B, spelar hälften av alla matcher. Det gör de andra också. Av fyra hälfter blir det bara en enda hel. Konstigt! Jag ska tänka igenom det där ordentligt någon gång när jag får tid.

Vi spelar två halvlekar, en kvart långa. Det blir en halvtimme och lite till per match. Mellan matcherna blir det en del pauser. Då ska vi ha MSM i längdhopp och löpning sextio meter. Det blir mycket spring idag.

Vår skola får använda idrottsplatsen på andra sidan vägen. Det är en riktig idrottsplats med längd och bredd för fullvuxna, men det är nästan bara barn och ungdomar som idrottar där. På innerplan kan man spela fotboll. För oss har man satt upp lite mindre målburar utmed långsidorna så att vi spelar på tvären, så att säga. Det blir en väldigt stor plan ändå, tycker jag. Det får plats tre sådana fotbollsplaner bredvid varandra. Där spelar fyrorna, femmorna och sexorna på varsin. När varje årsgrupp är klar ska bästa fjärdeklass möta sämsta femman och bästa femman möta sämsta sjätteklass. Vinner femman över sexan får femman möta näst bästa sexan. Vinner fyran över femman får fyran möta näst bästa femman. På så sätt får man till slut veta vilken klass som är bäst i Alvedals Mellanstadium. Om man nu inte redan vet det.

Utanför bollplanerna ska det hoppas och springas. Eva R och Eva P, våra gympalärare, håller reda på alltihop tillsammans med en massa extra lärare. När dagen är slut ska det finnas listor på alla resultat. Magister Knut har en dator som blixtsnabbt lägger in varje resultat på rätt plats i en lista.

Någon kanske tror att med en spelare som Anton i laget är 4B självklar segrare bland fyrorna. Men det är inte så självklart. Det räcker ju inte med en stjärna med vingar på fötterna när lagets övriga spelare har klumpfötter. 4D har Kennet som också är jättebra, och hyfsade