Vi kallar honom Anna

By Peter Pohl

Sommaren 1958 tillbringar den fjortonåriga Anders sitt lov på ett sommarhem. Han är mager på gränsen till spinkig, och blir snabbt föremål för de andra pojkarnas mobbing. De hotar och hånar honom och börjar kalla honom för "Anna". Anders kämpar för att överleva förödmjukelsen och mobbingen. Men i mörkret finns Micke, den artonåriga idrottsledaren. Han är den enda som bryr sig, och snart blir han Anders enda vän som hjälper honom att ta sig igenom sommaren. Men när sommaren är slut, vem ska då hjälpa Anders?"Vi kallar honom Anna" skildrar mobbingens grymhet och vad som händer när vuxenvärlden sviker. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Sep 20, 2023
• ISBN: 9788728543153

Book preview

Peter Pohl

Vi kallar honom Anna

SAGA Egmont

Vi kallar honom Anna

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright ©1987, 2023 Peter Pohl och SAGA Egmont

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728543153

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

DEL 1

Sommaren 1958

Placeringen av personer på Sommarhemmet vilkas namn nämns

Är du Anders Roos?

Du nickar. Ja, vem skulle du annars vara, vitblonda magra skrälle? Du släpper ner en tegelstenspackad resväska på Sandö brygga, hissar blytunga axelväskan åt höger, pustar och släpper ut tungan på vädring, skrattar hastigt, skakar benen fria från sjögång. Bara en sådan figur väntas med båten idag – Möt honom du, Micke! sa Tjefen – bara en sådan figur klev av. Vem skulle det annars vara?

Micke heter jag…

Du nickar och skrattar. Såklart du visste. Jag är känd i plugget tack vare mina så kallade bragder på löparbanan. Men också för allt bråk jag har ställt till med mot de punchiga gymnastiklärarna, för att få fart på skolans insomnade idrott. Det där känner du till, det ser jag på nicken och snabba skrattet. Micke heter jag, och ingenting är naturligare än att hitta mig som idrottsledare på Sommarhemmet nu.

…och han där är Elof.

Dum-Elof morsar. Äh, inte är han dum! Men slö, så förbannat slö att det verkar som dumhet. Han skulle hjälpa till med Båtmötningen, var det tänkt. Jo morsning! Hela vägen hit satt han och läste Fantomen. Nu sitter han elofdumt på brödlådan, som om den var ställd på bryggan för hans höga bekvämlighets skull. Lyfter sjusovarblicken från Fantomen och nickar: visst, han är Elof.

Dags att göra skäl för avlöningen, Elof!

Ööh!

Han klarar av att lätta på baken, att fatta tag i handtaget och hålla emot när vi baxar ner lådan i motorbåten. Han klarar det faktiskt, så jag slipper få hela lådan över mig! Och inte hamnar den i vattnet heller. Det är lika spännande varje dag, berättas det. Jag vet inte, jag brukar inte sköta Båtmötningen annars. Men idag skulle ju du mötas. Av någon lämplig, som Tjefen sa.

Du har släpat fram din väska till bryggkanten, och stampar omkring i olika hjälpande åtbörder, men Elof håller sig med ett oberäkneligt rörelseschema, så håll dig undan!

Ska den här me? frågar han om väskan.

Jo, han är nog dum ändå! Väskan ska med, och du ska med och Elof himself ska med. Allt ska med, således, och hur det nu går till så kommer allt med: du klättrar ner och sätter dig intill brödlådan, Elof klättrar ner och tar plats i fören, puffar ut oss från bryggan och försjunker i Fantomen, jag drar i startsnöret. Det spännande ögonblicket av tystnad från Burkens sida. Burken, vår lilla eka med lyxig motor försedd.

Jag drar i startsnöret en gång till. Putt, putt… och tyst.

Jag drar i startsnöret en gång till. Burken går igång! Vilken lyckodag! Burken är lynnig, lyder egentligen bara Knekten. Därför är Båtmötningen normalt Knektens jobb. Men idag skulle alltså du hämtas. Av någon lämplig, tyckte Tjefen. Och tyckte också att jag var lämplig.

Är du frisk nu? skriker jag över motorskränet, som annonserar vår färd inåt Myttingeviken.

Du nickar. Det vita håret flaxar. Du kröker en arm i muskelbyggarstil. Frisk och stark, just det. Nu grimaserar du som om du ådrog dig en muskelsträckning av den väldiga ansträngningen. Skrattar hastigt. Jadå, jodå, jag har redan sett det: ditt flipperspel av skratt och grimaser och plötsligt nya ansiktsuttryck.

Det är inte alls bra, förklarade Tjefen. Den grabben om någon borde ha varit med från första dan. Nu kommer han en dryg vecka sent.

Elva dagar, är det en dryg vecka? På första veckan, tiden fram till midsommar, hinner alla grabbarna bekanta sig med varandra, slå sina kompisknutar, placera in sig på ranglistan. Under tiden står en säng tom. Den som kommer för sent måste klara alla blickar, ta sig igenom alla osynliga test, vara ett lejon.

Är du ett lejon?

Du ser inte ut som ett lejon. Alldeles för tanig och liten för dina fjorton år. Och fladdret i ansiktet! Lejon behöver inte lattja flipperspel.

Tjefen har mixtrat med placeringen, så du inte hamnar i samma kåk som någon klasskompis. Det betyder något. Han brukar försöka ordna tvärtom i vanliga fall: klasskompisar ihop. Fyrtio grabbar ska delas upp i fem jämnstarka grupper, så att sommaren sedan flyter fint. Då underlättas planeringen om det finns några som redan är vänner och kan leva ihop. Men du ska alltså inte leva ihop med klasskompisarna.

Du ska ligga i Midgård! hojtar jag, något måste ju sägas. Lucka Tre ska du ligga på.

Lucka Tre? ropar du tillbaka, och klappar på brödlådan. Det står en trea på locket där. Ar det lucka tre? Skrattet. Grimasen. Plötsligt allvarlig.

Det är rummet som heter så. Och laget heter så, laget som bildas av killarna som ligger på Luckan. Trean. Lucka Tre. Ni är åtta stycken, med dej. Dom väntar verkligen på dej. Trean behöver en målvakt.

Du skyggar. Vad sa jag?

Jag upptäcker att Elof inte läser. Han sitter och smygstuderar dig. Han ligger också på Trean. Jag hade tänkt att han skulle säga ett ord om det. Men icke!

Sommarhemmets brygga. Elof tar törn. Efter motorbullret känns tystnaden som ett tryck över skallen.

Nån jävel har dratt iväg med kärran!

Elof är upprörd. Cykelkärran ska stå här nere vid bryggan, när Båtmötarna återvänder. En av hundratusen regler som behöver tjatas in, om och omigen. Alltid är det någon som glömmer bort den ändå. Lånar kärran och glömmer ställa tillbaka den.

Elof jämrar, suckar, lämnar oss, släpar sig uppför backen. Han vet var han ska söka. Det är alltid på Fotbollsplan man hittar den försvunna cykelkärran. PA-killarna behöver den till att släpa undan från sitt jobb med dräneringsdiket däruppe, och sedan knycker några lekfulla småkillar den och kör rally mellan målen.

PA? frågar du.

Praktiskt Arbete. Sex killar om dan får slava med Praktiskt Arbete, som just nu handlar att få stil på fuktigheten på Fotbollsplan. Mellan klockan tio och halv tolv håller dom på. PA, precis som alla andra jobb, avlönas i pix, Sommarhemmets eget penningsystem. Det har du väl hört talas om?

Jo, lite.

Elof får några pix för Båtmötningen idag, två killar varje dag hjälper till i köket, två cyklar iväg och hämtar posten. Det är sånt man får pix för. Så kan man ta extrajobb: bryta upp en stubbe, måla en vägg, slå gräset här nere vid hoppgropen – du ser att det behövs!

Du tittar på hoppgropen, fel, du tittar åt det håll jag visar, där du skulle se hoppgropen om någon hade verkställt det sistnämnda extrajobbet. Det har ingen gjort, men höjdhoppargänget står inte att hejda, herrarna har med sin flitiga träning åstadkommit ett antal stigar genom den vajande grönskan. Längdhopp är inte lika populärt, men ansatsbanan finns antydd ändå, en lite suddigare stig.

Vad använder man pixen till då?

Man kan hyra pingisbordet, eller roddbåtarna och kanadensarna här, ta permis. Samla på hög och åka på långsegling. Du kommer att få ett startkapital när du träffar Munken sen. Han är ledarassistent och har hand om det där.

Du nickar och tittar åt olika håll. När blicken stannar på någon punkt, talar jag om vad du ser på: Båthuset, Bastun, Hoppgropen, Badberget,…

Dom som inte jobbar eller är ute på dagssegling, tränar olika idrottsgrenar. Idag är det ingen segling, för Piggis, S/Y Piggelin, vår stolta skuta därute mitt i viken, behöver tillsyn. Så alla har hållit på med idrotten. Som var kulstötning för Stora Klassen och kast med liten boll för Lilla.

Är det åldersklasser?

Visst.

Var går gränsen?

Hittills har gränsen gått mellan tretton- och fjortonåringar, alltså de som fyller under året. Hittills, säger jag, ja, och ägnar en dyster tanke åt den reform som innebär att den femåriga realskolan håller på att avvecklas. Ettfemmor och tvåfemmor är nu ett minne blott, nästa sommar är trefemmorna borta. Några småkillar finns det ändå här ute, eftersom vi numera tar emot grabbar från andra skolor. Det är vi tvungna till, för den bittra sanningen är att pluggets egna elever inte längre själva kan fylla Sommarhemmet. Det finns bara en enda omgång av den fyråriga realskolan, den klass som du själv kommer från. Ni som kommer från ettfyran är fjorton år, och därmed pluggets yngsta. Hittills har det normala varit att äldre grabbar än femton år inte har kommit hit ut till Sommarhemmet. Den gränsen är höjd till sexton nu. Gränsen mellan Lilla och Stora klassen går fortfarande mellan tretton- och fjortonåringar, men nästa år måste vi nog ändra. Det blir inget vidare för de få elvaåringarna att behöva tävla mot fjortonåringar.

Du är alltså inte yngst. Du är inte heller minst, även om du inte ser ut som fjorton år fyllda. Varför är du då så rädd? Rädd är du, det ser jag, det känner jag. Det var förstås det Tjefen ville att jag skulle upptäcka. Ta hand om den där Roos, Micke.

Har du nån specialare? Nån idrottsgren du kan bäst?

Alla skratten rinner av dig. Du gör ett snabbt kast med huvudet, så att jag inte ska se ditt ansikte. Erkänner: Nä. Jag är inte så bra. På nåt alls. Höjdhopp är väl kul. Men bra? Nä.

Det grejar sej! Jag lovar.

Du säger det inte, men jag hör det ändå: Det är lätt att säga det grejar sej för en sån som Micke Stenberg. Och jag, jag svarar inte på det du inte säger. Eftersom jag inte känner dig alls, vågar jag ingenting säga. Visste jag att du kunde behålla det, visste jag var jag hade dig, visste jag att det skulle hjälpa dig att höra, skulle jag kunna berätta hur jag själv stod här och inte var så bra. På någonting alls. Inte ens höjdhopp. Men den tiden vill jag helst inte snacka om och under inga omständigheter få mig slängd i ansiktet när jag försöker tvinga fram lite intresse för idrott bland grabbarna. Alltså tiger jag nu, tiger som du, fast jag känner med alla fibrer att någonting borde sägas.

Cykelkärran måtte finnas på andra sidan Värmdö, Elof återvänder inte. Han passar kanske på och tar sig sitt mellanmål. Det är antagligen där, vid saften och bullarna utanför Solgård, alla grabbar är. Därav denna stillhet. Dom brukar stanna kvar där tills Posthämtarna kommer.

Det sitter en kille där iallafall. Du nickar bortåt Bastun.

Jaja. Det är Farsta. Han spanar.

Spanar?

Farsta håller kollen på allting. När du kommer närmare honom ska du se att vänsterhanden är en anteckningsbok och på högra handen har några fingrar blivit en penna. Denna mutant kommer från Farsta, därav namnet. Han kollar allt. Om jag hade dröjt fem minuter för länge med Båtmötningen så skulle han ha räknat ut att jag i förbifarten lagt ut en kontroll till dagens PP. Sedan skulle han ha sammanställt den uppgiften med några andra han redan har samlat in. Därmed skulle Sanningen vara uppenbarad för Farsta, och han skulle gå till Ludde, det är hans luckchef, han ligger på Tvåan, Farsta till Ludde alltså, och berättar precis vilket PP det ska bli idag. Och Ludde samlar Luckan, utrustar grabbarna med dom rätta prylarna, så att Tvåan får ett skapligt försprång på PP-t.

Vad är PP för nåt?

Populära Punkten. Tävlingar med blandat innehåll. Ut i skogen och jaga. Börjar klockan ett och håller som längst på till middag, halv fem. Om inte Elof kommer snart så lär vi missa dagens PP.

Är den populär? Den där punkten?

Fråga vem som helst av grabbarna. Jag ska nog inte yttra mej.

Du står tyst, du ser dig ryckigt om. Farsta har försvunnit. Det var värst vad Elof dröjer! Det blir nog inte något PP för din del, nej. Inte för min heller. Idag var det meningen att fem galna marsinnevånare skulle ha kraschat vid Ödeladan. Sådana kan man inte ha springande lösa, så grabbarna skulle ut och föra hem marsianerna. Våld måste givetvis tillgripas, eftersom utomjordingarna knappast skulle följa med frivilligt. Våld av det slag som PP-reglerna godkänner. Inte slå med knuten hand, inte bryta, inte strypa och så vidare och så vidare.

Fair play, reglerat våld, sommarhemsstilen samlad i ett knippe paragrafer. Egentligen har vi tusentals paragrafer här ute. Men vi slår vakt om den stora Myten, och den passar jag på att delge dig nu:

Mottot för livet här ute är Frihet Under Ansvar. Fattar du? Inga förbud och kontroller behövs för den som kan ta ansvar själv. Det finns bara tre Absoluta Förbud här ute på Sommarhemmet.

Så lyder Myten. Du undrar förstås vilka de Tre Absoluta är.

Man får inte tända eld, det är det första. Så tändstickor behöver du inga, om du inte är rökare?

Äh.

Rökarna får hålla till på Rökudden, bakom Bastun. Bara där får dom tända sina tändstickor, bara där får dom röka. Det är enda undantaget det från förbudet.

Jag röker inte.

Det andra är att man inte får bada ensam. Minst tre grabbar måste vara närvarande, och man måste vänta tills en timme har gått efter maten.

Du nickar. Ja, Förbuden är inte svåra att förstå.

Det tredje är förbud mot pennalism. Kamratplågeri.

Du nickar.

En fråga brukar komma. Jag väntar.

Du tiger.

Jag väntar.

Du frågar: Vad blir det för den som bryter mot nåt Förbud?

Det blir hemskickning. Tjefen bestämmer och kanske mildrar, men i princip blir det hemskickning.

Så lyder Myten: hemskickning i princip. Verkligheten ska vi inte snacka om. Som grabb här ute såg jag att lek med eld kunde förekomma Första Förbudet till trots, men ingen blev hemskickad för det. En och annan ensambadare upptäcktes, men Tjefen talade allvarsord och så blev det inget mer, trots Andra Förbudet. Och Tredje Förbudet, pennalism… ja, det är en känslig fråga. En mycket känslig fråga. Tjefen har utrett den för oss ledare. Vår uppgift är inte att upptäcka pennalism, utan att förekomma och avstyra. I princip, Tjefens princip, förekommer inte pennalism när andan är den rätta. Här är andan den rätta.

Som nybliven ledare för två år sedan häpnade jag, när jag på mitt första ledarsammanträde hörde Tjefen tala om pennalism som någonting som i princip inte förekommer. Jag trodde han visste bättre. Han måste helt enkelt veta bättre. Och mitt emot mig, på andra sidan bordet, satt Knekten och höll god min. Han mötte inte min blick en sekund! Jag vågade gissa att han var oroad. Han kunde inte veta huruvida jag skulle peka på honom och berätta om gamla tider.

Hans ord mot mitt.

Just därför teg även jag. Någon djupare tro på rättvisa hade jag inte. Knekten var gammal i gården, och Tjefen litade blint på honom. Alltför blint, tyckte jag. Tycker jag. Kommer jag troligen alltid att tycka.

Elof! Vi har fortfarande bara måndag den 23 juni! Årtalet är alltjämt 1958, och han kommer redan! Och kärran kom han ihåg att ta med sig!

Skit! svarar Elof.

Betyder?

PA-gänget hade lämnat den full med en helvetes massa sten!

Svär inte så förbannat! Det var väl bara att lyfta av dom?

Äh! Jag gick till Bigg, för han ska faan inte ge fullt pröjs för deras PA när dom… Och han vart skitsur!

På dej?

Mej! Ah. För stenarna! Och kärran! Och för att kärran inte ska användas till så inihelvete tunga lass! Och för att det är ett jävla…

Nu får du sluta med det där svärandet!

Fan! Ar man på kyrkans kollo eller vadå.

Du är på Sommarhemmet. Och det ska vara lite stil här!

Vi ställer brödlådan och ditt bagage på kärran. Det lasset klarar kärran. Bigg kan inte ha något att invända.

Alltså, utreder Elof: Bigg vart sur för att han hade gått ifrån PA-t lite före, dum nog att lita på att PA-gänget kunde klara sej utan hans koll. Men det kunde dom inte. Så nu satte han dom på straff-PA.

Om vi levde i den bästa av alla världar skulle jag tro att Elofs ilska beror på att han grämer sig över att ha satt sex kamrater i klistret. Straff-PA betyder, förutom det trista straffet, att ordinarie PA blir oavlönat. Men vi lever inte i den bästa av världar. Elof vet att hans sex kamrater är eniga om att han själv kunde ha vräkt undan lasset från kärran i all tysthet. I den bästa av världar skulle de felande slarviga kamraterna ha imponerats väldeliga och för all framtid skötsamt ha efterlevt Elofs höga och rena krav på hur ett arbete ska utföras för att förtjäna full lön. De skulle ha prisat honom för hans hederlighet att gå till arbetsledaren och påpeka deras försumlighet. Så skön den är, den bästa av världar!

Men även Elof vet att hur fint vi än har det, här ute på Sommarhemmet, inte har vi den bästa av världar. Han kom att tänka på det, när han såg ögonen på de där kamraterna medan de slängde av stenarna från kärran. Det var nära att han fick foten krossad av en sten som av slumpen fick en farlig kurs. Då var ändå Bigg närvarande.

När PA-straffet är avverkat kommer Bigg att med stor och fast hand klappa grabbarna på ryggen och säga: OK, grabbar? Ar vi överens om att reglerna är så här? Man sköter jobbet och får betalt. Eller man sköter det inte och får greja till det. Är det OK?

Och grabbarna ska nicka. Visst, visst. Det är OK. Inget agg här.

Och Bigg ska fånga in alla blickarna deras och uppmana dem att säga ifrån om de tycker att han har fel, han vill inte att det här ska vara outrett, och han tål kritik, det vet ni grabbar, så säg ifrån!

Men de ska möta hans blick, de ska sträcka på sig för att nå hans höjd, ja han är stor, han är mycket stor, de ska betyga att han inte har fel. Inget agg här.

Och Bigg ska släppa dem.

Och de ska gå att söka upp Elof.

Det är det Elof vet.

I övrigt kan grabbarna räkna ut att det inte blir något intressant PP när sex killar är satta på straff-PA. Knekten kan förmodas vara som bäst i färd med att omplanera dagens PP. Farsta kan ägna sig åt något viktigare än att lista ut vad alla strax ska få veta ändå.

Även detta vet Elof: utöver de sex han så småningom ska möta, sitter nu trettitvå gossar lite här och var och skickar honom sina sura tankar. Tjena Elof! Bra insats, Elof! Kul Elof! Elof-PP idag!

En gosse heter Elof. Sex är förbannade. Trettitvå är sura. Här kommer vi med den fyrtionde, han Anders Roos, den till Trean väntade åttonde mannen, ännu inte tillräckligt insatt i förhållandena för att riktigt förstå den hastigt uppkomna misstämningen.

Vi passerar Utgård. Lasse står vid muren och tvättar penslar. Jag berättar för dig: Det där är Lasse, Förste Färgförrådsföreståndare, Bastufogde, men framför allt Informator. Om du behöver plugga.

Vid sitt namns nämnande tittar Lasse upp: Mossning Ante-biten!

Du samlar raskt ihop svaret. Snabba smilet: Tjena Lasse Liten!

Här huserar Lucka Fyra, Fem och Sex. Förutom Lasse.

Lite längre upp i backen: Här har vi Midgård.

Här huserar Lucka Ett, Två och Tre, fyller du i.

Nästan rätt! Bara Tvåan och Trean, är korrekta svaret. Och så föreståndare Tjefen, programledare Knekten och segelledare Saylor på nedre våningen.

Lucka Ett finns inte! viskar Elof dramatiskt. Dom är mördade!

Du tittar på Elof, du tittar på mig. Du väljer mellan våra miner. Flipperspelet slår om från kort skräck till ditt snabba skratt. Efteråt kan man tro att man bara inbillade sig skräcken.

Vi har våra legender. Lucka Ett ska ha försvunnit under mycket mystiska omständigheter för tio år sedan. Alltid precis för tio år sedan, räknat från den natt då historien berättas. Och han svor att hämnas, han svor att återvända om exakt tio år. Och i natt, klockan tolv, har det gått exakt tio år. Just i natt.

När det är sagt blir det tyst i högtalarna ute på Luckorna, och fyrtio grabbar ligger i mörkret och tänker, tänker.

Dagen efter kommer en efter en, blek om nosen, och viskar utom hörhåll för de andra: Var det sant, det där?

Tio år är en lång, lång tid här ute. Från de tolvåriga nykomlingarna till de femtonåriga vise männen sträcker sig en ofantlig tidrymd. Fyra år är en generation. På tio år hinner allting gå förlorat i töcken.

Utanför Solgård högst upp i backen råder samma ödslighet som vid de andra kåkarna. Elof hjälper mig in i köket med brödlådan. Husmor vaggar med huvudet och beklagar honom, en stackars liten pojke som måste arbeta så hårt. Men nu får han saft till tröst och nyanlända bullar därtill. Det är Båtmötarens lön. Plus åtta pix.

Du får också ett litet mellanmål att starta livet här ute med. Ni sätter er ute i Matsalen. Inte precis bredvid eller mittemot varandra, men inte heller så långt ifrån varandra som möjligt. Själv går jag in i Ledarmatsalen. Det blir lagom att hinna få i sig lite saft innan PP-signalen går.

Knekten sitter därinne och bläddrar i dagens tidning. Lugn råder, jag som trodde han slet med att improvisera fram ett nytt PP.

Icke! svarar Knekten inne i tidningen. Bigg har sex man på straffarbete. Saylor ville ha tre man till att fixa med Piggis. Tjefen adderar fakturor. Munken slaggar väl? Att du skulle hinna komma tillbaka hade jag inte räknat med. Burken brukar inte vilja lyda. Och så vidare och så vidare.

Vad blir det på PP-tid då?

Whatever you want. När Bigg är klar med sina älsklingar skulle han ta en omgång med Biggaråerna i Båthuset. Dom är väl tio man?

Jag skulle behöva snacka med Bigg att han håller ögonen på vad som händer med Elof.

Knekten vänder blad och suckar: Micke, Micke! Du har viktigare saker att göra.

Jag vet. Jag vet vad som är viktigt, menar jag. Ur min synpunkt respektive ur Knektens. När jag blev idrottsledare kommenterade Knekten: Mesarnas epok har börjat på Sommarhemmet.

Det hörde inte Tjefen. Jag hörde det. Vi står kvar på den punkten fortfarande, Knekten och jag. Inga öppna fientligheter, nej. En nästan vänlig ton. Nästan. Men vi vet. Vi minns gångna tider. Vi tolkar det vi minns på olika sätt.

Marsian-PP-t ska bli nattövning istället, berättar Knekten. Han talar hela tiden med tidningen. Nattövning alltså. Därför ska landningsplatsen förläggas till Lasses Berg istället för Ödeladan. Därför ska Knekten flytta alla grejerna nu. I största hemlighet. Därför ska Förste Hemlighetsavslöjarspecialisten Farsta hållas ur vägen. Därför ska du, Micke, be Farsta hjälpa dej med nån resultatlista eller nån annan jävla skit. Så håller du honom upptagen i en timma.

Vi ligger inte en enda lista efter! Farsta är en fenomenal sekreterare. Och jag kan inte fejka nåt jobb åt honom. Då fattar han att det är nåt skumt.

Använd skallen, Micke!

Allright! Jag ordnar en hoppgropsmanöver. Farsta får föra protokoll. Så blir du av med ännu fler nyfikna.

Vad som helst, bara Farsta är upptagen. En timme räcker. Från kvart över ett. Eller ta halv två. Alla som inte Biggaråar eller putsar på Piggis kan gå till hoppgropen. Förresten kan dom som vill få sköta sina extrajobb. Dom jävla fotbollsmålen har stått halvmålade hela veckan nu. Grabbarna har ju inte tid att jobba klart. Vi ger dom en chans nu.

Då måste gräset lias nere vid hoppgropen, påminner jag.

Det är Lysmasks jobb. Den jäveln tingade jobbet första dan, men har inte gjort det ännu.

Nykomlingen får väl hinna ordna in sej på Trean också.

Knekten vrider på huvudet och tittar genom rutan ut mot Matsalen. Ar det den där?

Tystnad. Både här inne hos oss och där ute hos er är det tyst. Elof är inte en konverserande natur. I källaren dunkar pumpen – pulsen som slår sommaren igenom – och ger oss vatten.

Han ser knappast ut som drömmen Dragos har väntat på! muttrar Knekten och blåser ut luften mellan hårt spända läppar.

Dragos är luckchef på Trean. Jag vet inget om Dragos drömmar. Han får väl ta grabben som han är.

Det gör han säkert! nickar Knekten. Och grabben får väl ta kompisarna på Trean som dom är.

Det går inte att fånga allt som simmar under det samtal som låter så här på ytan. Mest berättar dock den hårda spänningen hos läpparna som Knekten blåser ut luften mellan, när han betraktar dig genom fönsterrutan. Jag har själv testat att göra så, för att känna vad tecknet betyder. Tittar på någon, kallar honom den där och blåser ut min använda luft mellan hårt spända läppar. Sedan vänder man bort blicken och pratar om annat.

Nu går PP-signalen. Elof störtar upp från sin plats, men fortare än han hinner uppfatta hur det gick till, spärras hans väg av Knekten, som frågar vem han inbillar sig ska bära ut hans saftmugg till köket och torka av bordet efter honom.

Elof svarar Ah…eh! och det betyder att bordet inte var avtorkat när han satte sig vid det, kökskillarna har försummat sina plikter efter morgonmålet. Knekten tycks emellertid inte förstå Elofs språk, så Elof får ägna sig åt de husliga uppgifterna, medan jag visar dig vägen runt Solgård tillbaka till cykelkärran med ditt bagage. Där väntar vi, och betraktar hur grabbarna samlas på Uppställningsplatsen.

De visar ingen större iver, alla vet att idag väntar inget av intresse på PP-t. Men när Knekten slungar ett ilsket skallande rop nerför backen, övergår hasandet i små springande studsljud, och snart flyger luckchefens högerhand i vädret framför det ena ledet efter det andra.

Lämna av! smattrar Knekten.

Lucka Två! börjar Ludde. Sex närvarande, två på PA.

Lucka Tre! rapporterar Dragos. Fem närvarande, en möter båten, en på PA, en står där. Och han slänger med skallen åt oss till.

Fel! snärtar Knekten av honom. Elof torkar bord i matsalen. Vad är det för döskallar som har Kökshandräckningen idag?

Flöjt och Kodak sträcker upp varsin hand.

Vet ni inte att borden ska torkas av efter morgonmål, kanske?

Det ska väl SGS göra! protesterar Flöjt.

Flöjt! skriker Knekten. Vad betyder SGS?

Solgårdsstädning, svarar Flöjt med viss rapphet.

Och vad betyder Solgårdsstädning i praktiken… Kodak?

Sopa och svabba av golven i matsalarna och dagrummet, mumlar Kodak.

Alltså Flöjt, alltså Kodak, alltså: vilka skulle torkat av borden efter morgonmål?

Då han inte får något svar, anger Knekten riktningen med sitt längsta pekfinger och skriker: Med språng! In och avlös Elof!

Flöjt och Kodak störtar iväg och Knekten vänder blicken mot Lillan: Och nu?

Lucka Fyra! meddelar Lillan. Sex närvarande, en på PA, en städar Matsalen…

LILLAN! vrålar Knekten. Flöjt är PÅ VÄG TILL Matsalen. Hur står det till! Vet du inte var du har dina grabbar!

Sommarhemshumorn försåg Lillan med sitt namn då han anlände för två år sedan, en gigantisk baby, som redan första veckan hade suttit sönder alla pallar på Fyran. Nu är han ytterligare några nummer större, och det är skäl nog för den vältrimmade Knekten att göra sig lustig. Nöjet ökas av att Lillan dessutom är snäll och lite korkad.

Kan jag få en korrekt avlämning för Lucka Fyra nu?

Lucka Fyra! Sex närvarande, en på PA, en på väg till Matsalen.

Lillan har otur igen. Medan han talar dyker en springande Elof upp vid solgårdsknuten. Därför har Flöjt redan hunnit till Matsalen och håller nu på med städningen. Knekten pekar och grabbarna jublar.

Jag sneglar på dig. Du skrattar inte.

Elof ordnar in sig i Treans led. Lillan gör ett nytt försök: Lucka Fyra! Sju närvarande, en städar Matsalen.

Det är knäpp tyst i luckleden medan Knekten hissar upp ögonbrynen. När han slår sig för skallen exploderar alla i skratt. Lillan ser sig förvirrad om. Knekten träder ner från sin plats, vänder Lillan ett halvt varv och räknar, med fingrar och stora gester, räknar sig fram till sex grabbar i ledet, vänder omständligt Lillan rätt igen och återvänder till upphöjningen framför Uppställningsplatsen. Under hela proceduren hejar allmänheten och jublar.

Men du! Du drar inte på mun.

Inte jag heller, verkligen inte! Jag vet vad den här uppvisningen kommer att kosta. Ideligen har jag slagit ner på grabbarna när de hånar någon som presterar svagt eller, ur gaphalsars synvinkel gör bort sig. Inga buanden och hånskratt åt den som gör så gott han kan! Det är den regel grabbarna har att rätta sig efter i alla sammanhang. Knekten anger en annan attityd nu.

Nu höjer han händerna. Det blir hastigt tyst. Det är hans bevis för att det är Stil på killarna. De lyder. Han har läget under kontroll. Stil. Raka led. Tystnad. Skärpning nu Lillan! Lämna av!

Lucka Fyra! Sex närvarande. En på PA, en städar Matsalen.

Ett försök till applåd kommer av sig när Knekten vrider blicken till Läppen, som snabbt och lågmält: Lucka Fem fulltalig.

Lucka Sex… meddelar Lektorn. Han gör en sekundlång paus innan han fortsätter: Vi är fem närvarande, således en mindre till antalet än vad luckans numeral anger. Två av dom som återstår till vår fulltalighet är kommenderade till strafftjänst, vilken de nu fullgör. Den åttonde deltar i rengöringen av Matsalen, likaledes en form av strafftjänstgöring för ett arbete som icke utförts i behörig tid. Å deras vägnar ber jag om ursäkt för mina gossars nonchalans visavi sina respektive arbetsuppgifter.

Lektorn får tala färdigt. Det vore ingen mening med att försöka hindra honom. Då skulle han till exempel åberopa den yttrandefrihet vi alla enligt lag åtnjuter. Det har hänt förr att Lektorn förvandlat en situation, som till att börja med gav intryck att vara rena jönseriet, till ett ärende av högsta principiella betydelse.

Dagens PP är blandad kompott, förklarar Knekten, när det blir hans tur. Hur många vill sköta nåt extrajobb nu?

Nio händer åker i luften.

Då gör ni det. Anmäl hos Bigg, som vanligt. Segelknuttarna inställer sej hos Saylor. Ni ska äntligen göra lite nytta. Dragos till Micke och nye mannen där, med språng! Övriga: Ungefär halv två tutar vi en signal igen. Då har Biggaråerna sammanträde i Båthuset. Resten samlas vid hoppgropen, där Micke tar emot. Herr Idrottssekreteraren ska vara försedd med penna och papper!

Uppfattat! ropar Farsta. Ska ske!

Lysmask ska lia gräset vid hoppgropen…

Ska jag!

Du har tingat jobbet. Nu ska det göras. Före halv två.

Jag hinner aldrig!

Snacka mindre, jobba mera. Du hade hela midsommar på dej! Halv två, alltså. Tills dess: Relax! Vattna gullfisken!