Per, Jörgen och fallet Bäckström: -

By Ulla Marcks von Würtemberg

Det händer märkliga och farliga saker i skolan. En explosion i kemisalen leder till en avtuppad elev och en sönderbränd kostym. Gymnasisterna Per och Jörgen tar sig an mysteriet som snart leder till spänning för hela skolan. När den avtuppade eleven Lönnberg vaknat upp igen anklagar han klasskamraten Bäckström för att ha slarvat i kemisalen. Men Bäckström nekar skarpt och vägrar betala för en ny kostym. Bäckström må vara en idrottshjälte, men enligt lärarna har han ett fläckigt förflutet.Bäckström måste bevisa sin oskuld, men hur kan han göra det utan vittnen och när ord står mot ord? Skolkamraterna går till försvar för Bäckström och deckarduon Per och Jörgen samlar sina förmågor för att hitta en lösning på detta fall, ett fall som handlar om slarv och heder.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jul 5, 2023
• ISBN: 9788726894684

Book preview

Ulla Marcks von Würtemberg

Per, Jörgen och fallet Bäckström

SAGA Kids

Per, Jörgen och fallet Bäckström

Omslagsfoto: Midjourney

Copyright ©1954, 2023 Ulla Marcks von Würtemberg och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788726894684

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

I

— Du flyter upp i alla fall!

Fnösket steg in i klassrummet, stängde omsorgsfullt dörren och vände sig mot kamraterna. Förvånad och en aning förorättad mönstrade han Per Falks magra litet kutiga gestalt, därefter lät han blicken glida över Bockhausens muskulösa person.

— Flyter upp, vad menar du med det, frågade han och spände sina grå-gröna ögon i Jörgen Södermark, som satt uppflugen på ett bord i första bänkraden. Han kastade en blick på sitt armbandsur. Hon är 19.14 nu. Vi skulle träffas här 19.15. Dessutom, han såg sig om i klassrummet, Bäckström har inte kommit än!

— Kommit och gått, gosse!

— Vad menar ni! Vi kom överens …

— Jo visst! Men av praktiska skäl började festkommittén sammanträdet tjugo minuter i sju. Jag ringde för att varsko dig. Men du fick inte störas. Min herre satt tydligen till bords.

— Jaså, det var du som ringde.

— Lätta på rocken nu, ska du få höra, vad vi bestämt.

— Bestämt! Ni kan väl inte bestämma någonting, när varken Bäckström eller jag har varit närvarande! Klassen har …

Per, Jörgen och Bockhausen såg på varandra och suckade. Fnösket, som var kristnad till Sven-Emil med Sandgren till efternamn, var ett fenomen. Han hade kommit in i klassen i R I. Första veckan hade alla kallat honom Sandgren, andra veckan gick kamraterna över till att säga Sven-Emil och tredje veckan nämndes han S:t Göran lärarna emellan, medan kamraterna sade Fnösket. De lärare och kamrater var lätt räknade, som Fnösket ännu inte lyckats reta gallfeber på. Jörgen hörde till dem. Han älskade opposition och Fnöskets ständiga uppflammande till kamp för det rätta och riktiga gav honom dagligen tillfällen att utveckla sina egna synpunkter.

Jörgen hoppade ned från sin plats och drog fram en stol.

— Värderade kommittéledamot, utropade han, sitt och känn dig nedslagen. Vi har inte beslutat något, bara planerat.

— Har de valt dig till ordförande?

— Nej! Det finns ingen annan befattning i den här kommittén än inkasserarens och den har du fått. Enhälligt!

— Jag!

— Solklart! Men håll nu munnen och låt mig tala.

— Det är bättre med Falk. Du pratar tre gånger mer än som behövs!

Per och Bocken flinade, men Jörgen ändrade inte en min utan fortsatte oberörd.

— Om du inte håller tyst, får Bocken ett anfall!

Fnösket kastade en snabb blick på kamraten. Bockhausen var inte den, som lät ett gott tillfälle gå sig ur händerna. Blixtsnabbt åkte de svarta ögonbrynen ihop till en cirkumflex över näsroten, medan han viftade med öronen och rullade vilt med ögonen.

— Låt bli det där, fräste Fnösket och sjönk lydigt ned på stolen. Han var ingen beundrare av Bockhausens otroliga förmåga att grimasera. Den tvärtom retade honom. Öron, näsa och mun skulle sitta på sin plats! Det kliade i fingrarna på honom och han ville helst klappa till Bocken för att få ansiktsdelarna att åka rätt igen, när denne började spela pajas. Men han hade aldrig gjort det. Ty dels var Fnösket inte någon vän av våldsmetoder och dels var Bocken ett halvt huvud högre än han själv, vig som en katt och stark som Goliat.

— Jag ska fatta mig kort, sade Jörgen och stack in vänstra tummen i västens ärmhål. Fransson, alias Svensson, vår värderade klassföreståndare fyller fyrtio år den 26 oktober. I dessa bistra tider av skollivets förfall är det märkligt att träffa på en man som Fransson! En gubbe, som i två års tid hängt med som klassföreståndare och nu redobogen gett sig in på det tredje. Han bör firas och skall firas! A (Jörgens högra tumme sprätte _upp i luften) handgripligt så att säga av alla killarna, B (pekfingret följde efter tummen) med en gåva inköpt för insamlade medel. Arrangemangerna, som hör till punkt A, behöver du inte ha några bekymmer för. Vi ordnar den saken. Ja, det jobbet kräver ett annat slags fantasi än du har, skyndade sig Jörgen att säga, när Fnösket gjorde en tydlig ansats att protestera. Punkt B däremot, insamlandet av medlen och inköpet av gåvan, uppdrar vi tacksamt åt dig ensam att ta hand om. Ingen kan göra det bättre än du! En krona, max en och femtio per skaft så här i slutet av månaden, tycker vi kan vara lagom.

— Här har du mitt bidrag! Bocken fiskade upp en blank enkrona ur kavajfickan och slängde den till Fnösket. Det är bäst du tar medan det finns!

— Nej, nej, protesterade denne, jag vill inte ha några pengar nu! Jag måste först göra i ordning en lista med alla namn, så jag kan pricka av er allteftersom pengarna flyter in. Jag köper väl ett presentkort för 36 kronor. Ett sådant där kort, som man kan köpa för var som helst.

— Presentkort! Fy för katten! Bocken fnös. Det tar bara hans fru och köper strumpor och skjortor för!

— Nå ja, en ny hatt och ett par propra flugor skulle då inte missklä Fransson, invände Jörgen sakkunnigt. Men det är inte sådana grejor, som det är frågan om nu. Du förstår Fnösket, att det ska vara en sak, som han kan ta fram på sin ålders dagar och visa för sina barnbarn och säga "Det här fick jag på min fyrtioårsdag av den första klassen, som jag gick genom gymnasiet med. Det var en strålande klass! Alla har de blivit stora män. Där gick Fnösket, som nu är riksåklagare och …

— … och Södermark, norra halvklotets största modelejon, fyllde Per skrattande i. Nej, det måste vara något, som han verkligen önskar sig.

— När han går hem, stannar han ofta och tittar på kopparsticken och reproduktionerna i Björkmans fönster, sade Fnösket fundersamt. Nu ett tag har det hängt en badscen av Zorn …

— De där feta frunsen! Etthundrafemtio kilo fläsk! Vilken hedersgåva på fyrtioårsdagen! Bocken brast ut i ett skallande skratt och Per och Jörgen instämde av hjärtans lust. Fnösket stirrade oförstående på dem.

— Det är väl ingenting att flabba åt! Zorn är en erkänd mästare.

— Visst, visst, nickade Per och fortsatte, när han lugnat sig, jag har funderat på en annan sak. Vad säger ni, om vi skulle ge honom Webster’s Dictionary! Det där fina lexikonet, som han jämt talar om, men som han inte har.

— Hörde du, Fnösket, vilken pärla, som Per kastade för dina fötter! Webster’s Dictionary! Ett strålande förslag!

— Vill du insinuera, att jag skulle vara ett svin, Södermark, så förstår jag dig verkligen inte alls! Fnösket tog upp sin fickalmanack och antecknade namnet. Jag ska snarast skaffa alla uppgifter om boken. Vi har gott om tid. Det är bara den tjugonde i dag.

— Nå, då så, sade Bocken och reste sig, är allt gott och väl.

— Ja, sade Fnösket och stoppade ner boken i fickan igen. Men jag skulle vilja fråga en sak, fast den hör egentligen inte hit. Jag ser på din väst, Södermark. Är du folkdansare?

Jörgen strålade upp som en sol, fläkte upp skoljackan och spände ut bröstet.

— Är den inte snygg?

Fnösket spärrade upp ögonen, men Per brast ut i gapskratt och Bocken tog sig för pannan.

— Södermark, flämtade han, har du gått och blivit bondeförbundare! Du ser ju ut som odalmannen själv!

Jörgen log överseende och drog av sig jackan för att kamraterna skulle kunna beskåda honom i all hans glans. Han bar en småblommig brokadväst, som knäpptes med en lång rad silverknappar.

— Det här är saker det, killar! Rena rama antikviteten, trumpetade han och bröstade sig. Mormors mors fästmögåva! Varför ska man låta en så tjusig sak ligga och multna i en låda!

— Skämt å sido. Den är inte så tokig, medgav Bocken.

— Ja, men man har inte sådana västar nuförtiden, invände Fnösket.

— Nej, man har det inte, men jag har det, svarade Jörgen lugnt och tog på sig skoljackan igen.

— Nej, hör ni, ska ni bara prata lort, kan vi lika gärna gå! Ut med er! Det är jag, som