Sanitören

By Inger Gammelgaard Madsen

Nu i samlad utgåva!Bertram har hoppat av skolan men tjänar inte pengar som reklamutdelare som hans mamma tror. I stället jobbar Bertram och hans vänner för Hälaren som betalar dem för att göra inbrott och stjäla designermöbler. En dag stjäl Bertram en snygg och dyr skinnjacka i restaurangen där hans mamma jobbar. I en gömd ficka hittar han ett USB-minne, och på det ligger en lista med namn. När Bertram inser vad namnen har gemensamt förstår han att det inte bara är enkla stölder han har att göra med och att hans mamma svävar i livsfara. På annat håll har Roland Benito, utredare vid Polisbrottsmyndigheten, skickats till den lilla staden Horsens för att förhöra två polisassistenter. En kriminalvårdare har hoppat ut genom sitt fönster på fjärde våningen. Rykten går om att en fånge har dött i fängelset, och om att kriminalvårdaren har känt sig hotad och förföljd. Handlar det verkligen om självmord?Anne Larsen, journalist på TV2 Østjylland, jobbar också med dödsfallen. Hon kommer ett annat dödsfall på spåren, en försvarsadvokat som har omkommit i en bilolycka. Alla de döda har kopplingar till barnamördaren Patrick Asp, inlåst i fängelse på livstid. När Anne åker till fängelset för en intervju får hon ett brev från Patrick Asp i handen. Snart måste Anne ta hjälp av Roland för att gå till botten med vad som egentligen har hänt. Och när allt börjar klarna, kommer hon nå fram till Bertram och hans mamma innan det är för sent? "Sanitören" är en fristående kriminalroman om journalisten Anne Larsen och polisutredaren Roland Benito. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: May 18, 2023
• ISBN: 9788728574782

Book preview

Inger Gammelgaard Madsen

Sanitören

Översatt av Elin Pirttimaa Rosén

SAGA Egmont

Sanitören

Översatt av Elin Pirttimaa Rosén

Originaltitel: Sanitøren

Originalspråk: danska

Copyright ©2017, 2023 Inger Gammelgaard Madsen och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728574782

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

1: Listan

Den var lite för stor över axlarna och luktade av nytt läder och tobak. Den var konjaksfärgad och den knarrade lite när han böjde på armen för att hälsa på de andra, med det som de kallade sin gänghälsning. Först ett slag mot bröstkorgen med knuten hand och därefter pek- och långfingret upp mot höger tinning och till sist en knoge mot knoge-hälsning åt var och en. Det var Bjarke som hade hittat på det. Han var galen i ritualer. Tvångshandlingar överhuvudtaget. Det hade gett honom en diagnos, så nu var han befriad från arbete. Han var den äldsta av dem och skulle annars ha börjat som snickarlärling till hösten, men så drog hans mamma med honom till psykologen på grund av hans speciella behov av att räkna allt och att upprepa rörelser igen och igen. OCD kallade psykologen det, vilket Bjarke nästan stolt hade redogjort för. Han hade fått något som de andra inte hade. Bertram hade önskat att han också kunde få en diagnos. Han hade sökt arbete ända sedan han gick ut grundskolan, men det var svårt att hitta något. Så hade han träffat Bjarke och de andra. Korparna kallade de sig. I motsats till Ugglorna, som gick omkring på gatorna på natten för att skapa ro och ordning. Korpar var både kloka och duktiga fåglar som kunde lura andra djur och därutöver hade de ett behov av att stjäla blanka, glänsande saker som till exempel smycken. Ugglor var bara uppe länge på natten.

Jävlar vilken fet jacka! utbrast Felix imponerat och slet för en gångs skull blicken heltfrån sin surfplattas lysande skärm, som gav hans ansikte en ännu sjukare färg än det hade i verkligheten

Var fan har du fått den ifrån? Bjarke lät cigarettröken sippraut genom ena mungipan och stirrade skeptiskt på Bertram.

Ja, var sjutton har du snott den? frågade Kasper och slog huvudet på spiken.

I restaurangen, erkände Bertram, stack händerna i jackfickorna och försökte se självsäker ut. "Det är ett dyrt märke. Schott Made in USA."

"Jag visste inte att Sexy-Eva serverade så fina kunder", sa Bjarke med ett snett leende, samtidigt som han vickade cigaretten upp och ner mellan fingrarna igen och igen så att askan dalade.

Det gjorde alltid Bertram generad när Bjarke pratade om Eva Maja på det sättet. Bertram kallade henne aldrig mamma, det lät så barnsligt tyckte han. Han tyckte heller inte om att Bjarke såg på henne på det sättet, som om han var en vuxen man med erfarenhet av kvinnor. Han hade bara haft en enda flickvän och det varade bara en vecka, sedan orkade hon inte med honom längre. Bertram hade mest lust att ge honom en smäll på käften, men han visste också att det inte var någon bra idé att bråka med Bjarke. Hans mani att upprepa rörelser var livsfarlig när han använde sina knytnävar. Dessutom tränade han boxning. Som terapi, påstod han. Bertram höll som vanligt ilskan inom sig.

Men tror du inte att Hälaren vill ha den? frågade Kasper, som bar skulden till att de hade Hälaren i hasorna hela tiden. Det var bra att han kunde sälja sakerna de snodde, men den halvskalliga, tjocka gamla dumskallen gick också Bertram på nerverna. Han blandade sig i allt för mycket, skuggade dem nästan. Varför kunde han inte bara göra sina inbrott själv? Bertram litade lika lite på honom som på gänget. Det var roligare i början, när de var ensamma, och det var mer av en sport att begå småstölder här och där i butikerna. De tjänade såklart på inbrotten nu, men det hade också sitt pris.

Hälaren ska inte få veta något om den.

Ska du bara behålla den för dig själv då? Kasper stirrade förundrat.

Bertram satte sig ner bredvid Bjarke på terrassplankorna nere vid ån. Solen välsignade aprildagen med något som kunde ge en föraning om vår. Han var ändå glad för jackan. Vinden var fortfarande kall. Han tittade upp mot konstmuseet Aros regnbåge, där de besökande bara var små mörka siluetter bakom det färgade glaset. Det liknande ett ufo som hade landat på taket till det stora museets fyrkantiga byggnad, där utomjordingar nu stod och väntade på att bryta igenom glaset och ta staden i besittning. På natten när han inte kunde sova, eftersom han vanligtvis sov ända till lunch, satte han sig vid datorn och skrev sånt. Om zombier, vampyrer och onda andar. Blod och död. Han skulle säkert också kunna få en diagnos om en psykiatriker läste det. Han spottade ner i åns grönbruna vatten och nickade.

Hälaren blir galen om han får reda på det. Lite kunde han nog få för den, och vi …

Lägg av Felix! Vi har ju bestämt att vi måste få behålla något själva. Hälaren behöver ju inte veta allt, muttrade Bjarke, och Felix vände blicken mot datorskärmen och försvann in i sig själv igen.

Har du tömt plånboken? Du kunde väl ändå dela, fortsatte Bjarke tvärt. Han sprätte iväg cigarettfimpen ut i vattnet. Den landade precis bredvid Bertrams spottloska.

Det fanns inget i fickorna.

Så du vet alltså inte vem som äger den? Tänk om den tillhör en snut, till exempel? Kanske till och med han som fick tag på dig igår kväll.

Det hade varit nära att de blev tagna när en expedit i en telebutik upptäckte dem. Det måste ha varit en tillfällighet att det var en polisbil precis i närheten, för så snabbt brukar de inte komma. Den ena av poliserna hade hoppat ut ur bilen och fått tag i kragen på Bertram, men han lyckades vrida sig loss och slippa därifrån. Men polisen hade sett hans ansikte och skulle lätt kunna känna igen honom på det bruna födelsemärket i storleken av en tiokrona vid hans högra öga. Polisen hade stirrat på det.

Bertram ryckte på axlarna. Och hur skulle han kunna bevisa att det är hans?

På fläcken därbak vid din axel. Är det ett brännmärke?

Bertram hade inte sett den svarta fläcken, som mycket väl kunde likna närkontakt med en glödande cigarett.

Fan också, svor han.

Bjarke log sitt sneda leende igen, som han hade berättat berodde på gomspalt som han blivit opererad för när han var liten. Andra sa att det var det enda slagsmålet han hade förlorat, när motståndaren hade slagit upp hans överläpp och att det var då han började träna boxning. Så riktade han den slöa blicken mot något bakom Bertram.

Fuck! På tal om Hälaren, kolla vem som kommer där!

Bertram vände på huvudet och såg den lilla, tjocka mannen komma vaggande mot dem över gräset, där flera unga studenter satt och läste under träden. Även om det inte helt var vår än, var Mølleparken välbesökt.

Hälaren stannade andfådd till framför dem. Han hade stora, mörka fläckar av svett under skjortärmarna.

Jag tänkte nog att det var här ni satt och hängde. Jag har ett uppdrag till er ikväll.

Ger det nåt? frågade Bjarke och lät ointresserad.

Javisst. Såklart. Ni får den vanliga andelen. Hälaren torkade sig under näsan med handryggen. Men jag behöver bara två av er. Det ska vara lite diskret. Det ska vara du den ena, Bjarke.

"Varför just jag?" protesterade Bjarke.

Du är den enda av er som har fyllt arton och har körkort. Jag har skaffat en bil. Kasper, du följer med. Du är visst den starkaste.

Hälaren granskade dem alla fyra, som om han inte hade lagt märke till deras kroppsbyggnad innan. Han observerade till synes inte den anklagande blicken från Bjarke, som såklart betydde att han var den starkaste. Att han var den mest aggressiva var något helt annat.

Kasper reste sig villigt upp och borstade smutsen från byxorna. Han verkade nervös som alltid när Hälaren var i närheten. Bertram visste inte varifrån de kände honom, men att Kasper var livrädd för mannen tvivlade Bertram inte det minsta på.

"Vad ska vi göra då?" frågade han och pekade på Felix med tummen.

Hälaren såg länge på honom med sammanknipna, blodsprängda ögon. Ryktet gick att han drack upp de pengar som han tjänade på deras inbrott. Men så länge de fick sin andel kunde han för Bertrams del göra vad fan han ville med dem.

Ni kan hjälpa till senare, när varorna ska levereras till köparen. Vi har en beställning på ett par designmöbler som står i en lagerbyggnad i Hasselager.

Hälaren överräckte Bjarke en lapp med en adress och en bild av en svart stol. De hade stulit en liknande förut. Hälaren kallade den Ägget. Bertram kunde inte se något särskilt med möbeln, fattade inte att den kunde vara värd omkring 70 000 danska kronor. Hälaren hade inte tagit ögonen från honom.

Det var väl en fin jacka du har fått tag på, junior. Fått tag på pengar? frågade han.

En kylig vind ven som på beställning genom parken och fick vissna löv att virvla upp. Bertram ryckte till.

Jag … hmm, har lagt undan lite varje gång du har betalat oss, mumlade han.

Hälaren nickade flera gånger med ett höjt ögonbryn, som om han inte trodde på honom.

Då får du nog för mycket i lön från mig. Den är dyr ser det ut som.

Eva Maja har också gett mig lite fickpengar, ljög han.

Eva Maja? Din mamma?! Vad kan hon tjäna på att servera på det där sunkiga haket?

Det är inte ett hak. Det är en fin restaurang.

Fin! Hälaren fnyste. Det är inget fint varken med den eller din mamma.

Han slog en cigarett ur paketet och försökte tända den med handen som skydd för vinden. Kasper sprang genast fram för att hjälpa honom.

Hälaren såg fortfarande på Bertram och blåste ut rök genom båda näsborrarna som en ivrig drake.

Jag skulle förresten hälsa dig från din gamla farsa. Han längtar efter att träffa dig.

Bertram kunde inte få fram ett ord och svalde ett par gånger. Pulsen slog snabbare.

Du är nog inte medveten om det, grabben. När jag satt inne skulle jag inte ha överlevt om inte min fru och mina barn hade hälsat på mig. Din mamma kommer ju inte heller.

Bertram svarade fortfarande inte och Hälaren skakade uppgivet på huvudet. Bjarke och Kasper följde med honom när han gick. Han skulle instruera dem i hur de kommer in i lagerbyggnaden. Bertram kände till rutinen.

Felix hade knappt släppt skärmen med blicken trots att Hälaren hade kommit. Han var helt i sin egen värld. Plötsligt slog han en hand mot låret och började skratta högt.

Sådär ja! Det lyckades faktiskt! Ingen i cyberspace kan gömma sig för Felix!

Vad har du lyckats med? frågade Bertram och log åt Felix glädje. Det var ovanligt att han avslöjade sin sinnesstämning så öppet.

Felix vände skärmen mot honom, men Bertram förstod ingenting av alla de siffror och koder som han tittade på.

Vad är det?

Felix ryckte irriterat plattan till sig. Han knappade in något och visade honom skärmen igen.

Okej, förstår du bättre nu?

Öh, en gymnasiehemsida, vad …

Fattar du ingenting, mannen? Jag har hackat mig in i IT-systemet på min brors gymnasium. Jag har precis ändrat hans frånvaro till 0.

Felix skrattade igen och Bertram skakade på huvudet.

Det får de väl snart reda på? Vet du att du faktiskt kan få många år i fängelse för det där?

Ingen kommer få reda på det. Inte som jag har fixat det. Det är ju också bara på skämt.

Jag menar det, Felix. De börjar bli bra på sånt hos polisen. Om de upptäcker att det var du så …

"Så vadå? Skulle du inte besöka mig heller på kåken? Jag har ju inte dödat nån som din pappa, alltså … gav Felix igen, men ångrade sig direkt. Nej, förlåt, mannen. Jag fattar ju att du inte vill träffa din pappa när han … och också att din mamma inte heller vill …"

Snacka för i helvete inte mer om min pappa, muttrade Bertram. Eller om Eva Maja!

Förlåt.

Felix stirrade ut över ån vars vatten lojt gled förbi. Hans kinder lyste röda mot den annars bleka pannan som idag var synlig, eftersom han hade samlat det axellånga blonda håret i en liten knut mitt uppe på huvudet. Bertram betraktade hans profil. Han liknade en tjej. Han hade alltid varit lite av en nörd. De var som natt och dag, men underligt nog var det Felix han först kom överens med när han tillsammans med Eva Maja flyttade in i höghusområdet där även Kasper och Bjarke bodde. Han och Felix gick i samma skolklass och hade nästan vuxit upp tillsammans, med den gemensamma grillen på bakgården om sommaren där det luktade mer av hasch än matos och där männen i regel drack för mycket och hamnade i slagsmål. Det var inte ovanligt att en polisbil kom förbi när någon av de andra boende fick nog av oljuden och oroligheterna. Men livet hade ändå blivit bättre då, när han blev ensam med Eva Maja.

Jag menar bara, Felix … Var försiktig, så Hälaren inte upptäcker dina talanger. Då kommer han säkert utnyttja det till sin fördel. Och då är det nog inte på skämt längre.

Talang och talang, jag övar ju bara, mumlade Felix.

En and fångade något som låg på vattenytan och simmade vidare. Solen stekte på skinnjackans rygg. Bertram krängde av sig den.

De satt tysta en stund. Felix slängde ut en ölkapsyl till en and, som just skulle till att sluka den. De skrattade båda två.

"Är du helt säker på att