Skräkle: Min resa genom tid och rum

By Lars Brisman

Vad är det som kan driva en människa till att själv bygga ett nytt hus eller renovera ett gammalt i stället för att köpa en befintlig fastighet som motsvarar behovet?
Kan det verkligen vara värt allt arbete, all tid och alla kostnader?
Boken ger inget svar men visar att ett projekt kan ge kunskaper och skänka skaparglädje – att resan är målet.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jan 24, 2017
• ISBN: 9789175696324

Lars Brisman

Författaren, född 1945 i Göteborg, beskriver 37 års vedermödor med att bygga ett fritidshus i Hälsingland samt något av det sociala livet kring personer som berörs av projektet.

Book preview

Till Ylva

Boken handlar om den gård som Sten köpte på 1960-talet och om tillblivelsen av vårt fritidshus

* * *

Tack till Peter som hjälpt mig med årtal och andra fakta där mitt minne svikit

Personer

Bilaga

Peter

Sylvia

Ulrika

Johan

Ann

Lena

Linda Sten Nina Helena Mats

Innehållsförteckning

Ett

Två

Tre

Fyra

Fem

Sex

Sju

Åtta

Nio

Tio

Epilog

Ett

Har vi kört fel i halvmörkret? Vi stannar och går ur bilen. Visst, allting stämmer, det är bara det att huset är mörklagt, ingen bil står utanför och det är alldeles tyst. Jag startar motorn, kör närmare huset och slår på helljuset. Vi kikar in i genom ett fönster och ser ett kök med bord med stolar men i övrigt inte en enda sak som tyder på att någon bor här. Konstigt. Vi som fått en så utförlig vägbeskrivning.

.... i Ljusdal tar ni Bjuråkersvägen mot Överälve, kör förbi Allträ. Efter Sjöbo blir asfalten till grusväg och ca 1,5 mil från Ljusdal svänger ni in på en mindre grusväg mot Skräkle. Kör förbi en rad brevlådor, sväng höger i femvägkorsningen och uppför en lång backe. Håll höger där vägen delar sig, ni kommer att köra över en bäck. Sedan ser ni huset. Farstubro och ett köksfönster på bottenvåningens långsida, brutet tak med en skorsten, en stor lada vid sidan om plus några mindre uthus.

Det är augustikväll 1976 och det mörknar alltmer när Lena och jag letar efter huset. Vi har kört från Danderyd till Ljusdal i min tjänstebil, en vit Opel Rekord kombi årsmodell 1972. Jag är anställd som arbetsledare hos Lennströms Elektriska i Gamla stan. Baksätet är nerfällt och vi har med oss skumgummimadrasser. Lena arbetar skift på Aftonbladets telefotoavdelning och har haft morgonpass natten till idag. Hon har försökt ta igen förlorad sömn genom att sova en stund på madrasserna. Vi vänder tillbaka dit vi svängde in på infartsvägen, och fortsätter i hopp om att hitta något ställe där det lyser. Vi behöver fråga om vägen.

– – –

Lena och jag träffades på en tillställning 1974 hemma hos hennes bror Sten i Stockholm. Honom kände jag sedan tidigare, vi spelade i samma band. Jag kom att prata en del med Lena den kvällen och kände mig dragen till henne.

Hon är utbildad fotograf och gillar Billie Holiday (hade jag någonsin träffat en tjej som sagt att hon gör det?). Hon är beläst, rapp i repliken och har vass humor.

Sten och hans vän Jerk köpte i slutet av 1960-talet en avstyckad gård, närmast som en kul grej. Den ligger i Skräkle ett par mil från Ljusdal. Lena och jag har alltsedan vi började umgås fått höra mycket om detta ställe som de åker till då och då. Det pratas om spelmansstämmor, bandymatcher, festande och umgänge med tillresta vänner. Skräkle - vilket underligt namn. Ingen verkar veta varifrån det kommer, eller vad det betyder. Nu är vi i alla fall äntligen på väg dit för att själva få se den omtalade gården.

– – –

Det är bara några hundra meter att köra vidare innan vi träffar på ett hus där det lyser i fönstren. Vi åker in