Timmermannen Heikkis berättelser

By Henrik Lönnroth

Berättelser om timmermannens Henrik Lönnroths strapatsrika liv allt från barndomen till de sista levnadsåren. Heikki bygger egnahemshus och sommarvillor i Borgåtrakten under flera decennier.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jan 22, 2024
• ISBN: 9789528081166

Henrik Lönnroth

Henrik Lönnroth (1930-2022) växte upp i byn PIrlax i Borgå hos en jordbrukarfamilj. Redan i unga år inledde han sin yrkeskarriär som timmerman och byggde många hus under sin livstid. Under sina sista levnadsår skrev nittioåriga Heikki korta berättelser om sina och andras upplevelser. Dottern Rita Lönnroth har sammanställt en del av texterna till boken Timmermannen Heikkis berättelser.

Book preview

Kapitel 1

Barndomsdagar

1. Åby gård

Mitt allra första minne är från branden vid Åby gård. Tisdagen den 28 maj 1935 ser jag som en liten fyraårig grabb hur Arvid och Hjördis Fridolfssons boningshus och ladugård brinner ner.

Förr i tiden fanns på Åby gård en kvarn som drevs med vattenkraft. Kvarnstenen har jag senare använt som bryggfäste på en sommargästs fastighet i Tirmo.

På gården har jag jobbat då och då. Den stora trappan har min bror Harry och jag förnyat två gånger.

Under kriget ordnas skolundervisning för finska barn från Karelen i en av byggnaderna på Åby gård. Den brinner senare ner.

2. Vilse i skogen

Som femåring går jag vilse i skogen. Jag kommer ut till landsvägen 3–4 kilometer från hemmet. Där hittar en bekant mig och hjälper mig hem till Nykulla i Pirlax, där jag bor med min familj. Min far Axel är jordbrukare. Min mor Mia sköter hushållet. Vi är sju syskon. Jag är den femte i ordningen.

Några år senare skall jag ta mig över en bäck. Jag går längs en stock men tappar balansen och faller i vattnet. Jag får tag med händerna i kvistarna på stocken och håller i mig tills min äldre bror drar upp mig.

3. Barfota till skolan

År 1936 har all snö smultit i april. Mina äldre syskon skall få gå barfota till skolan den första maj, men det har snöat under natten. På morgonen är barnen ensamma hemma. Pappa är ute på arbete, mamma mjölkar korna i ladugården. Mina fyra äldre syskon går barfota i snön, då de har fått lov tidigare. Skolvägen är tre kilometer lång!

En kilometer längre ner i byn bor smeden. Han och hans fru ser de barfota barnen, tar in dem i sitt hem och söker fram gamla skodon åt var och en.

Tiden var ej som nu. I nutid skjutsas barnen med bil hem till trappan. Barnen blir ej härdade som förr. Trettio procent av pojkarna duger inte i militären. Förr dög alla.

4. Minnen från krigstiden

Den 30 november 1939 vandrar min bror Harry och jag till skogen för att hugga ved åt grannen. Då flyger 39 ryska bombplan över oss. De är på väg att bomba Helsingfors för första gången. Det är 18 grader kallt. Min bror och jag är väl bara barn. Harry 11 år och jag 9 år.

Så var det förr, alla arbetade gammal som ung. Man tog ej skada av att arbeta, man blev härdad. Min bror levde till 80 år och jag är redan över 90 år. Hunnit med mycket i livet. Få se om fortsättning följer. Om coronaepidemin tar slut. Jag menar hur det blir med dansandet (skrivet år 2021).

--

År 1941 har någon skurit in det ryska vapnet stjärnan, hammaren och skäran riktigt snyggt på bygungan i Pirlax. En söndag när Bengt Ahlberg och jag befinner oss vid gungan kommer en kille smygande från skogen. Han skär bort mästerverket. Det är brodern till Fide som skär bort reklamen för Ryssland. Fide är mästaren.

--

En vinterdag står vi några pojkar på vägen i Pirlax, då president Risto Rytis svarta bil kommer körande utan president, för flaggan är inte fastsatt. Bengt kastar en snöboll mot bilen. Den stannar. Chauffören kliver ut. Alla andra pojkar springer bort, men jag stannar kvar.

Så där får man inte göra, säger chauffören.

Jag har inte gjort något, svarar jag

Nej, inte du, men säg åt dom andra att det var fult gjort, säger chauffören.

President Ryti bor i Gäddrag by.

--

Jag läser i Pirlaxboken om Ebbotornet som under kriget vaktades av lottor. Under kriget på 1940-talet är Bengt och jag där på Tornberget. Då kommer Helge Fridolfsson dit. Han går upp i tornet. Han känner lottan som är vakt där just då. Helge ber oss komma upp i tornet. Vi klättrar upp och håller vakt, medan Helge går tillsammans med lottan in i båset i tornet.

Helge är en snäll gosse som alltid är vänlig mot oss yngre där i byarna. Han är hemma från Åby. Kriget tar honom. Han stupar vid Teikarsaari i juli 1944. Han är enda barnet till Arvid och Hjördis Fridolfsson. Stackars föräldrar. En stor förlust.

Under andra världskriget håller lottor och soldatpojkar ett vakttorn på Tornberget i Ebbo bemannat dygnet runt.

--

År 1942 flyger två ryska bombplan över oss hemma i Nykulla, Pirlax. Då kommer två finska jaktplan och anfaller dem. Det ena bombplanet blir träffat. Tjock rök syns som en svans efter planet, då det störtar i Sondby.

5. Slädfärder

När jag är tio år, skickar pappa mig med häst och släde efter kalk till Norike. När jag har åkt tre kilometer, börjar jag frysa, hoppar av släden och går bakom den för att få upp värmen i kroppen.

Det är nedförsbacke så hästen småspringer och jag med. Blir varm och hoppar upp igen på släden, men den stjälper och jag hamnar under den mitt på vägen. Som tur är håller jag i tömmarna, men vägen är jämn så jag lyckas inte få ut händerna under slädkanten. Manar då på hästen. Tömmarna spänner upp den främre kanten av släden så jag lyckas sticka ut armen och kan lyfta upp den omkullvälta släden. Det var mörkt under släden och bussen skulle strax