Fröken Berlin, En sista dans i rikets hemliga tjänst

By Mi Linnor

Året är 1940 och ute i Europa pågår ett brinnande krig. Flickorna på Försvarsmaktens underrättelsecentral arbetar hårt och Överste Silver fortsätter att dela ut riskabla uppdrag.

Anna-Lisa och de andra flickorna gör sitt bästa, men infiltratörerna finns överallt och där man minst allra minst kunnat ana.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 23, 2022
• ISBN: 9789180571050

Mi Linnor

Mi Linnor skriver under pseudonym och har tidigare gett ut ett tiotal böcker inom områdena poesi, kriminologi, socialvetenskap och deckare. Hon har ett långt arbetsliv inom rättsväsendet bakom sig och skriver om ämnen som berör.

Book preview

Fröken Berlin, En sista dans i rikets hemliga tjänst

Denna bok dediceras till min mor Ilmi som föddes den 1 september 1929 i Suurselkä by, i Kivennapa socken, på Karelska näset. Modern dog när hon var tio månader gammal och hennes storasyster Aili fick ta över hennes roll.

Då mor 1939 var tio år gammal bröt vinterkriget ut. Området evakuerades och de fyra systrarna splittrades på vägen.

Fadern blev kvar vid gränsen och brodern stred i kriget.

Mor höll ihop med sin då trettonåriga storasyster Saimi. Den äldsta systern Aili gick med i Lottakåren och systern Helmi gifte sig med en man som kort därefter stupade i kriget.

Systrarna återfann senare varandra och kunde så småningom flytta hem igen, under ställningskriget som pågick våren 1942 till sommaren 1944. Fadern fann åter sina döttrar i Karelen, men dog kort därefter.

Trots att kriget pågick bara några kilometer från gården och hennes enda bror Eino försvann i striderna vid fronten så kallade min mor dessa två år för de lyckliga åren, så stark var hennes hemlängtan.

Hon kunde aldrig släppa känslan av att vara på flykt efter att Finland avträtt stora delar av Karelen efter Mellanfreden i Moskva den 19 september 1944. Familjen förlorade sin gård i den by som varit släktens hem i flera hundra år.

Vi umgicks mycket min mor och jag, och den här tiden kom ofta på tal. Den sista gången vi sågs bad jag henne berätta hela historien igen. Hon talade om den sista gången hon fick lämna Karelen och sa Den resan gör jag fortfarande. Minnet av min mor och de sista orden finns för alltid etsade i mitt minne.

/Mi

FÖRORD

Andra världskriget bryter ut den 1 september 1939. I april 1940 invaderar Tyskland Danmark och Norge. Sverige förhåller sig neutralt, men tillåter tyska permittenter att färdas över svenskt territorium.

Hämtat från Armémuseums utställning – I rikets hemliga tjänst, februari 2022.

"Under andra världskriget värvas hundratals kvinnor till olika uppdrag inom Sveriges underrättelsetjänst. Som hotellstäderskor eller sekreterare kan de infiltrera andra länders krigsorganisation och lämna viktig information till svenska försvaret. Några spelar en central roll tack vare kontakter i Stockholms nöjesliv.

Andra deltar i det hemliga arbetet med att dechiffrera krypterade meddelanden från främmande makt.

Efter kriget förblir kvinnornas insatser en väl bevarad hemlighet. Arkivmaterial förstörs och vittnen blir påminda om sin tystnadsplikt. Fortfarande idag kan vi bara få en skymt av vad som hände via små nyckelhål till historien."

Inspirationen till böckerna om Fröken Berlin har inte bara sprungit ur Armémuseets utställning. Den har i grunden tillkommit av de berättelser som mina föräldrar berättade för mig under uppväxten, samt min bästa barndomsväns mormor. Vi tackar för deras insatser för Sverige och Europa under andra världskriget, och i det civila livet efter kriget.

Innehållsförteckning

FÖRORD

KAPITEL 1 : LÖRDAG DEN 10 JULI 1940

KAPITEL 2 : MÅNDAG DEN 12 JULI

KAPITEL 3 : TISDAG DEN 12 JULI

KAPITEL 4 : SÖNDAG DEN 25 JULI

KAPITEL 5 : MÅNDAG DEN 26 JULI

KAPITEL 6 : TISDAG DEN 27 JULI

KAPITEL 7 : ONSDAG DEN 28 JULI

KAPITEL 8 : LÖRDAG DEN 7 AUGUSTI

KAPITEL 9 : TISDAG DEN 10 AUGUSTI

KAPITEL 10 : ONSDAG DEN 11 AUGUSTI

KAPITEL 11 : TORSDAG DEN 12 AUGUSTI

KAPITEL 12 : FREDAG DEN 13 AUGUSTI

KAPITEL 13 : LÖRDAG DEN 14 AUGUSTI

KAPITEL 14 : TISDAG DEN 17 AUGUSTI

KAPITEL 15 : TISDAG DEN 23 AUGUSTI

KAPITEL 16 : ONSDAG DEN 1 SEPTEMBER

KAPITEL 17 : LÖRDAG DEN 4 SEPTEMBER

KAPITEL 18 : LÖRDAG DEN 4 SEPTEMBER

KAPITEL 19 : SÖNDAG DEN 5 SEPTEMBER

KAPITEL 20 : MÅNDAG DEN 6 SEPTEMBER

KAPITEL 20 : FREDAG DEN 8 SEPTEMBER

KAPITEL 21 : FREDAG DEN 15 SEPTEMBER 1940

KAPITEL 21 : FREDAG DEN 23 JUNI 1973

KAPITEL 22 : FREDAG DEN 23 JULI 1973

KAPITEL 1

LÖRDAG DEN 10 JULI 1940

Det ångade från rälsen när tåget mot Oslo sakta rullade ut från Stockholms centralstation.

Grå rök steg upp mot den klarblå sommarhimmelen när lokföraren drog i ångvisslan. Anna-Lisa och Marianne satte sig till rätta mittemot varandra i sin bokade andraklasskupé. De lade inte märke till den diskret klädda mannen som passerade utanför och kikade in.

De hade lämnat kontorskläderna hemma och packat ner det viktigaste för de två kommande sommarveckorna på landet. Det skulle äntligen få lite ledigt och spendera tid med Anna-Lisas bror Sigge och hans fru Estrid hemma på gården i Storfors.

Anna-Lisa läste Sherlock Holmes, en bok hon hållit i handen många gånger den senaste veckan, utan att komma någon vart. Det hade inte blivit så mycket tid över till läsning, inflödet till Underrättelsecentralen av kodade meddelanden hade varit intensivt, men Anna-Lisa hade betydligt lättare att koppla av när Herr Hällgren satt i häktesförvar och Agent 5 var likviderad. Han hade varit riktigt lömsk och hade nära på kostat båda flickorna livet.

Överste Silver hade hela tiden känt till ett det fanns en läcka på Underrättelsetjänsten, men han hade ändå skickat flickorna utomlands på kuriruppdrag. Anna-Lisa kände sig tveksam till metoderna, men hon hade inget annat val än att lita på Överste Silvers omdöme. Det hade ändå slutat väl, även om det mer såg ut att handla om slumpens öde än om skicklig koordinering. Arbetet skedde på egen risk, det stod i det hemligstämplade anställningsavtalet hos Försvarsmaktens Underrättelsetjänst.

Anna-Lisa hade medkänsla för Marianne. Hon visste nog inte riktigt vad hon gav sig in på när hon tog jobbet som skrivbiträde, förrän hon åkte på utlandskommendering som kurir första gången. Troligen hade man inte varit lika tydlig mot henne vid anställningsförfarandet som mot Anna-Lisa. Dessutom hamnade Marianne i närkontakt med en mullvad, vilket måste betrakta som otur.

Anna-Lisa hoppades att det skulle bli färre utlandsuppdrag efter omorganisationen, men det fanns inga garantier under pågående krig.

Det kunde uppstå farliga situationer när erfarna agenter och unga kontorsflickor reste tillsammans på kuriruppdrag. Det hade visat sig stämma varje gång.

Anna-Lisa drack ur apelsinsaft ur flaskan på bordet och drog handen genom sitt axellånga rågblonda hår. Utanför fönstret passerade skog, mil efter mil. Nu skulle hon släppa jobbet och försöka vara ledig, helt ledig. Arbetet skulle stanna kvar i Stockholm, hon skulle inte ägna det en enda tanke.

Marianne lade sig ner över sätena så snart konduktören varit där och klippt i biljetterna. Hon var helt utmattad. Det var ett under att hon mådde så pass bra som hon ändå gjorde efter mordförsöket på skjutbanan. Men hon var ung och unga människor hämtade sig snabbt igen. Det visste Överste Silver, det var därför han anställde unga flickor till dessa farliga uppdrag. Först fick de åka i sällskap med en agent, men därefter fick många resa i väg som ensamma kurirer eller infiltratörer.

Marianne var fosterbarn och då var man ofta tåligare än andra. Hon var härdad och stod ut med mer för hon hade aldrig haft något annat val. Hon var en perfekt rekrytering. Anna-Lisa var glad att kunna erbjuda henne lite normalt familjeliv i sitt barndomshem.

Flickorna åt sina limpsmörgåsar med prickig korv, som de hade köpt på svarta börsen.

Marianne lade sig igen på sätet och blundade och Anna-Lisa försökte