Skattjakten

By Kjell E. Genberg

Diligensen stannar bara några meter från dem. En man kliver ut med en aggressiv min. Hans gevär är draget och han skriker för full hals: "Ge hit pengarna! Det här är inget skämt. Det är ett äkta rån! Och den här gången har vi inte lösplugg i geväret..." Mannen menade allvar och de kunde inte göra mycket mer än att lyda..."Skattjakten" är den fjärde och sista delen i deckarserien om Kattis, Trubbel och Geniet.Följer ett kompisgäng som löser det ena brottet mer häpnadsväckande än det andra.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jul 23, 2021
• ISBN: 9788726710717

Book preview

Kapitel 1

Det hördes ett konstigt, dunkande ljud utifrån.

Geniet satt vid datorn och tittade ut genom fönstret i det han kallade sitt arbetsrum på andra våningen i Ländsjö gamla skola. Nu var det förstås ingen skola längre.

När pappa Olle Mannervik köpte huset för flera år sedan såg han till att göra om en del av rummen, isolera, förbättra och göra allting så beboeligt som möjligt. Sedan kom Monica in i huset. Det var ofrånkomligt att hon skulle flytta dit, för hon gifte sig med Olle. Geniet hade inget emot henne, fast hon var ett fruntimmer som ville ha det mysigt omkring både sig och andra. Det var inte alltid hon och Geniet var överens om vad som kunde kallas mysigt.

Han hade lyckats förhindra att hon bytte tapeter inne i hans rum. Monica – som han faktiskt börjat vänja sig vid att kalla mamma – tyckte absolut att han skulle ha några äckligt skära tapeter med blommor på. Men när hon kom dragande med sina nya gardiner hade han inte kraft att stå emot.

Geniet – som egentligen hette Joakim Jakob Mannervik – lutade sig fram och föste undan den skira, rosa gardinen från fönstret för att kunna se bättre. Det märkliga ljudet hördes för ytterligare en kort stund, sedan tystnade det. Han kunde inte se någonting på uppfarten. Det som syntes mest just här var en massa alar med lövgröna kronor. I ett av träden satt en ekorre och stirrade skrämt på en skata som slagit sig ner en bit ifrån. Så skrattade fågeln gällt och ekorren satte av som om den fått eld i svansen.

Geniet kände sig sömnig. Ögonen ville falla ihop. Han hade legat och läst halva natten, en svensk deckare, och kände sig faktiskt som hjälten i boken. Det var tydligen så att svenska hederliga polismän inom kriminalen måste vara trötta, utslitna och missnöjda med tillvaron för att vara värda att skriva böcker om.

Det är nog därför ingen kommit sig för med att skriva någonting om pappa, tänkte han. Olle Mannervik måste vara en dålig snut. Han har inte magsår, han är inte förtjust i opera och han tycker att tillvaron är ganska behaglig.

När Geniet läst ut deckaren var han så där konstigt pigg som man kan bli mitt i natten efter att ha druckit sju burkar Jolt–Cola – alla datanördars favoritdryck. Så han hade hasat sig upp ur sängen och hittat en annan bok i hyllan. Den handlade om verkliga brott och han läste om några förfärliga bovar i Småland.

För snart hundrafemtio år sedan hade några fattiga bönder bestämt sig för att bli lite rikare. De visste att friherre Skotte skulle flytta från sitt slott till sommarstugan (en kåk med 30 rum) några mil därifrån. Men ordet semester kände inte Skotte till. Han måste sköta sina affärer antingen det var sommar eller vinter. För den sakens skull lade han ner sina kontanta pengar i en kista och befallde tre av de mest betrodda tjänarna att köra den till sommarbostaden.

De tre männen hämtade en flakvagn och spände för två hästar. Två satte sig på kuskbocken och en slog sig ner tillsammans med den stora kistan på flaket. Kusken var obeväpnad. De två andra släpade med väldiga muskedunder. Sedan smackade kusten åt hästarna och styrde in på vägen genom den täta, mörka skogen.

– Nu är det bäst ni ser upp noga, sa kusken till de beväpnade kamraterna. I de här skogarna finns det gott om löst folk, skojare och landsvägsrövare.

– Ja, och jag tycker inte om att vi är så få som ska bevaka vagnen när det finns så mycket pengar i kistan, svarade mannen på flaket. Den rike godsherren kunde gott ha gett oss eskort när han ska flytta sin förmögenhet från en herrgård till en annan.

– Det tycker allt jag också!

De körde i en timme ovetande om att bakom en vägkrök längre fram stod det några män med yxor och en av dem har en stor såg. De hade huggit en trekantig bit ur ett stort träd. Sedan väntade de, var spända och oroliga. Till sist kom ytterligare en man springande med andan i halsen. Han flåsade av ansträngning när han kom fram:

– De är på väg nu. Vagnen har högst en fjärdingsväg kvar innan den är framme hos oss.

Då tog två karlar fram sågen och började såga i trädet som redan fått fallhugg. Medan de arbetade kunde de höra vagnen närma sig borta vid kröken. När sågen nästan var igenom trädet tog de ur den. Två man lade hela sin kraft mot trädet för att knuffa det så att det skulle fällas mot vägen. Det knakade till och så började det falla.

På vagnen såg kusken trädet vika sig mot den grusiga vägbanan. Han reste sig upp och började dra i tömmarna för att få hästen att stanna. Så föll trädet med ett brak tvärs över vägen. Karlarna på vagnen blev alldeles villrådiga.

Gömda inne i skogen, alldeles intill vägen, kastade ett par av bovarna ett par rep mot dem. Öglorna föll ner över männen på vagnen, drogs åt och vakterna rycktes ner på marken. De övermannades snabbt och blev bundna vid var sitt träd. Sedan baxade bovarna undan trädet, hoppade upp på vagnen och försvann fort med den.

Polisen fick efter ett tag fatt på tjuvarna. De hamnade i fängelse. Men pengarna kom aldrig till rätta.

Innan Geniet äntligen somnade var han lite sur över att den historien hänt så långt från Ländsjö. Det skulle annars ha varit spännande att ge sig ut på skattjakt. Han skulle säkert ha kunnat få med sig både Kattis och Trubbel på en sådan sak. De brukade alltid vara pigga på äventyr och den här sommaren hade det varit ont om sådana. Det berodde väldigt mycket på att Trubbel fått så usla betyg under vårterminen att han fått order om att plugga i stället för att leka. Och Trubbel vågade inte annat än göra som mamma Monica befallt den här gången. Hon hotade att förhöra honom varenda kväll och om han slarvat skulle han inte få följa med när de åkte på semester. Kattis hade inte heller så kul. Hennes stora svarta newfoundlandhund Robinson började få olater, struntade i att lyda alla befallningar. Så han skickades på dressyrkurs till Ljusdal och Kattis måste vara med. Geniet tyckte att det var trist, för Kattis var en kul brutta som det faktiskt gick att umgås med. Förr hade han tyckt det, trots att hon var tjej, men numera gjorde han det för att hon var tjej. Trubbel var ännu surare för att hon var borta. Han försökte stöta på henne (vilket Geniet inte kunde begripa eftersom Kattis alltid gjort klart för dem båda att hon gillade dem som kompisar… ingenting mer) och därför var han svartsjuk och rädd för att hon skulle träffa någon annan kille på kursen.

Sedan hade Geniet somnat mitt i alla dessa funderingar. Han hade tänkt sova länge men vaknade ändå ganska tidigt av att pappa och Monica pratade högt. Det lät nästan som om de grälade. Det sista han hörde var att Olle sa:

– Nu är det för sent att ändra på den saken! Jag vet att det blev dyrare än vi tänkt, men det får vi stå ut med.

Sedan slog ytterdörren igen och han kunde höra hur den gamla Hondans motor hackade igång och sedan försvann bilen från gårdsplanen.

Han hade försökt somna om, men det gick bara inte. I stället hade han satt sig vid datorn och loggat in på Internet. Där sökte han efter fler uppgifter om det gamla rånet, men det